”Det ligger i syndens natur att den aldrig är fixerad i ett visst tillstånd. Liksom ruttnande frukt, ökar dess ruttenhet. En ond människa idag är i morgon mera ond.” (C. H. Spurgeon)
”Synden är alla våra sorgers livmoder och vår trösts grav.” (Thomas Watson)
”Synd är inte det onda vi gör, det är det vi är; avsiktligt, uppsåtligt och emfatiskt självständiga från Gud.” (Oswald Chambers)
I det ögonblicket vi förlorar syndens verkliga väsen ur sikte upphör all biblisk undervisning att ha någon egentlig betydelse. Den flirt med alla möjliga former av synd som kännetecknar utvecklingen inom både teori och praktik i dagens Kristenhet följer det profetiska orden om det stora avfallet från Kristus som skulle känneteckna den sista tiden. 2 Tim 3:1f
” Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”
Du läste just nu en ”syndakatalog”. Inte om mänskligheten i allmänhet, för sådan har den alltid varit. Nej det handlar om människor som utger sig för att ha en viss gudsfruktan, ett sken av helighet, (med andra ord en skenhelighet), dessa som under en täckmantel av påstådd andlighet livnär allt det i människan som Ordet befaller henne att lägga bort om hon vill vara en Kristi efterföljare. Efesierbrevet 4:25 f ” Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. Vi är ju delar i samma kropp. Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede och ge inte djävulen något tillfälle. Tjuven ska sluta stjäla och i stället arbeta och göra nytta med sina händer, så att han har något att dela med sig åt den som behöver. Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag. Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska..”
Det hör till vår tids sanningsskymning att ett stort gapskratt riktas mot den som ännu talar om synd. Genom att demokratisera synden med uttryck som ”vi är alla ofullkomliga”, ”det är ingen skillnad mellan ”oss och dem”, ”vi är alla Guds barn, alla har Kristus i oss” och en lång rad andra överslätningar av skillnaden mellan ljus och mörker låter det som om eftersom alla är syndare så är alla också rättfärdiggjorda och synderna är inte så förkastliga för vi är accepterade i och genom vår tro på Kristus, oavsett hur den tron är komponerad.
”Eftersom vi inte kan veta vilka som är får och getter måste vi acceptera alla och låta Herren bestämma utfallet.” ”Då kyrkan är till för syndare kan ingen enskild synd pekas ut som varande ett hinder för medlemskap i församlingen.”
I de inledande citaten pekar jag på skillnaden mellan synderna och synden. Även en människa som genom träning lärt sig avstå från alla synliga synder enligt gängse syndakataloger kan fortfara att vara sig själv nog och invärtes vara sin egen Gud, klappande sig på sin egen rygg i sin fullkomliga egenrättfärdighet.
Syndens credo är alltid ”jag kan själv”. Jag behöver ingen utom min tro. Vi har utvecklats så långt att vi idag vet och kan utifrån oss själva definiera Gudomen. Den primitiva Gudsbild som bibeln har kan en gång för alla läggas till ro i det arkiv av nattståndna föreställningar som präglar de bibliska författarnas begreppsvärld. Så låter det numera på högsta ort i kyrkor, teologutbildningar och samfundstyrelser.
Således
skall vi inte längre eftersträva helighet, det är
diskriminerande.
Om vi kallar en människas självvalda frihet
att leva som hon vill för synd gör vi oss skyldiga till andliga
övergrepp och utövar diskriminering. ”Vi skall inte döma”
heter det alltid. Men det hindrar inte dem som inte vill bli dömda
från att fördöma dem som ännu håller fast vid den undervisning
om just synd som ännu framgår ur varenda bibeltext i en eller annan
form.
Tolerans av det onda medför alltid intolerans mot dem som inte vill eller kan vara överseende med ”den synd som leder till evig död”.
Vi
har nu Baptistkyrkor som accepterar vad bibelns ord förbjuder. Som
döper i vatten men inte till den opånyttfödda människans
begravning i dopet.
Vi har Missionskyrkor som inte längre ser
mission i ljuset av att ”Människosonen kom för att uppsöka och
rädda det som var förlorat”:
Vi har Metodistkyrkor som inte
längre metodiskt motverkar köttets gärningar med andlig
självkontroll och disciplin.
Vi har karismatiska kyrkor som i
systemsätter habegär, låt vara av pseudoandlig art.
Vi har
församlingar som leds av snällhetstyrannins utslätade ljummenhet.
Allt är bra, sitt still i båten. Fråga inte efter vad ordet säger,
tro vad era förkunnare med sitt nyvunna ljus talar om för er. Ni
behöver inte förstå, tro bara!
Men kommer då inte längre den dag då vi alla enskilt skall stå inför Kristi domstol och avlägga räkenskap för våra liv och få igen för vad vi har gjort i detta livet? Kommer Människosonen inte tillbaka för att döma levande och döda? Har den Helige Ande alldeles tappat sitt mandat att övertyga, överbevisa världen om Synd, Rättfärdighet och Dom?
Är det således inte längre nödvändigt att ”När vi nu har en så stor sky av vittnen omkring oss, låt oss då lägga bort allt som tynger och särskilt synden som snärjer oss så hårt, och löpa uthålligt i det lopp vi har framför oss.” Heb 12:1 Är det tomma ord när samme författare säger som så i 3:12-13 ”Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden. Uppmuntra varandra i stället varje dag, så länge det heter i dag, så att ingen av er förhärdas genom syndens makt att bedra.”
De tolererade synderna har en konsekvens som nog sällan kommer till uttryck i deras förkunnelse som hyllar friheten från ”syndernas uppräkning”. Vi låter Paulus förklara vad som antyds. ” Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.” 1 Kor 6:9-10 Det är alltså ingen som helst hemlighet att denna nya toleransvåg stänger tillträdet till Guds rike för dem som så tillåts leva utan minsta vink om att det finns en väg som syns rätt i människans ögon men dess ände är döden, den första och den andra.
Den som är född på nytt kan aldrig hävda rätten till att leva så som det är vanligt bland de gudlösa. För om någon inte blir född på nytt kan hon inte ens se Guds rike. Och ingen som blir född på nytt kan tillåta sig att fortsätta leva i köttet.
”Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den? Eller vet ni inte att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet. För om vi är förenade med honom i en död som hans, ska vi också vara det i en uppståndelse som hans. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp ska berövas sin makt så att vi inte längre är slavar under synden. Den som är död är förklarad fri från synden.” Rom 6:1-7
Ingen församling som etablerat detta nya ”tolerans-edikt” lägger någon tyngd vid att församlingen skall kunna och vara väl hemmastadd i den heliga Skrift. Folket skall bara matas med sådant som inte påminner om vad som är Guds avsikt med Bibeln: Att kungöra Guds frälsningsplan undan just Synden och dess konsekvenser.
Hur skall vi förhålla oss till denna nya teologi? Med Gudsfruktan och bävan! Med sorg och förmaning. Det är alltfort ett förfärligt ting att falla i den levande Gudens händer för dem som har föraktat hans frälsning. Om synden inte längre är synd finns heller ingen räddning.
Om vi accepterar detta uppenbara avfall från sanningen i en eller annan form, återstår dock ett ansvar inför Gud och medmänniskor. Tiger vi stilla kommer ordet att vittna emot oss för deras blod. ”Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod , för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.” Apg 20:25-27
I den sista tiden kommer det att ske att skaran av dem som ännu följer Lammet tunnas ut och Människosonen kommer ha svårt att finna tro på jorden även mitt i de s k församlingarna. Och tro bara inte att riket kan komma utan att människorna omvänder sig och gör bättring. Det blir inget tillträde till riket för dem som inte vet att synden måste dö i var och en som vill ärva riket.
Jag låter Johannes ha sista Ordet: ”Och han sade till mig: "Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig."
"Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar. Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder så att de får rätt till livets träd och får komma in genom portarna till staden. Men utanför är hundarna och ockultisterna, de sexuellt omoraliska och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögnen och ägnar sig åt den.”
Den som har öron höre vad Anden har att säga till församlingarna.
Teddy Donobauer 25 april 2024
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar