Våren 2011 publicerade Lighthouse Trails Stories From Indian Wigwams and Northern Campfires. Boken, skriven av Egerton Ryerson Young, en ambulerande predikant och missionär till de kanadensiska indianerna i slutet av 1800-talet, är en fascinerande och inspirerande redogörelse för Youngs arbete med Cree-folket.
Otroligt nog, när vi var i färd med att förbereda manuskriptet, kom vi i kontakt med en kristen Cree Första Nationens-kvinna från Kanada som talade med oss om sitt eget manuskript, ”Muddy waters: An insider´s voew of North American native spirituality = Muddy Waters: en insiders syn på de infödda nord-amerikanernas andlighet”. (bok på lighthousetrails $14,95) Vi blev så rörda av "sammanträffandet" att vi bad Nanci att skriva förordet till Wigwam-boken. Och vi har nu blivit utgivare av Muddy Waters. Nanci höll med oss om att berättelser från indiska Wigwams och ”Northern Campfires = Norra lägerelden” (bok 15,95 USD) var en nödvändig och värdefull läsning om hur evangeliet gavs till detta intelligenta resursstarka folk som desperat behövde höra om Jesus Kristus och hans offer på korset för dem.
Från berättelser från indianska (infödda amerikaner, kanadensare) Wigwams och Northern Campfires = Norra lägerelden.
(Lighthouse Trails, 2011) av Egerton Ryerson Young
Översatt med tillstånd från LighthouseTrails
Följande incident inträffade för flera år sedan på de stora slätterna i den kanadensiska nordvästra delen, långt innan vågorna från den anglosaxiska civilisationen började stiga över dessa härliga bördiga prärier som i så många generationer var gömda för den yttre upptagna världens blickar. Bland de indianstammar som strövade över dessa vidsträckta områden var Creeks på den tiden kanske de mest talrika och mäktiga.
De fruktansvärda smittkopporna och andra epidemiska sjukdomar hade inte kommit in bland dem - det kom in och mejade ner dem i tusental och lämnade dem, som de är idag - som en skugga eller ett vrak av deras forna glans.
Den mäktigaste hövdingen bland denna stam kallades Mask-e-pe-toon, eller "Crooked Arm", från det faktum att en av hans armar hade blivit så hackad och sårad i hans hand-till-hand konflikter med sina grannar, Blackfeet-indianer, att under läkningen hade musklerna dragit sig så samman och stelnat att armen förblev krokig. Han var en krigisk hövding, och hans förtjusning var i alla spänningar i indiska konflikter, i listiga bakhåll och, när de lyckades, i utövandet av oanade barbarier mot fångar av andra stammar som föll i hans händer. Mycket pittoresk var klädseln hos många av dessa krigare på slätten.
Örnens fjädrar, som hos dem anses vara den kungliga fågeln, bildade huvudbonaden. Deras sköld var vanligtvis gjord av det tuffa lädret i halsen på en gammal buffeltjur. Kläderna, som var mest utsmyckade och fransade, var gjorda av skinn från rådjur eller älgar, vackert garvade och preparerade av de indiska kvinnorna. Några av deras hästar var verkligen magnifika djur och fantastiskt tränade för indiansk krigföring.
Herr Rundle, pastor från engelska ”Wesleyan Missionary Society = Wesleys missions samhälle”, var den första missionären som med stor personlig risk besökte Cree-stammarna och troget förkunnade frälsningsbudskapet för dem. Det var verkligen nyheter som skrämde de vilda präriekrigarna; och frågan gick omkring bland dem: "Varifrån kom denne lille man med sådana märkliga nyheter?" Konspiratörerna uppmanades att lösa frågan, och svaret var att han hade kommit direkt från himlen insvept i ett stort papper.
Pastor James Evans - besökte också - Mask-e-pe-toon och predikade troget för honom och hans folk. Vissa accepterade sanningen och blev kristna, men Mask-e-pe-toon var för förtjust i krig för att snabbt ta emot budskapet om fred.
Ett antal år senare åtalade pastor George McDougall, hans missionsarbete till dessa mäktiga slätter, på en av vilka han så mystiskt dog efter år. Att han kan bli mer framgångsrik i sina ansträngningar att föra dem till Kristus.
Mr. McDougall lämnade ofta sitt eget hem och levde i månader tillsammans med dessa röda män när de vandrade över stora sträckor av landet och jagade buffel och annat vilt. Hans sed var alltid att ha en gudstjänst varje kväll där de slog läger för natten. Vid dessa lägereldsgudstjänster sjöngs psalmer, bads och Guds ord lästes och förklarades.
En kväll läste McDougall som sin lektion berättelsen om Herren Jesu rättegång och död. Han uppehöll sig särskilt vid Frälsarens bön för sina mördare: "Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör", och väl medveten om den indianska hämndandan som var så framträdande i hans åhörares hjärtan, uppehöll sig starkt vid det och sa klart och tydligt till dem att om de verkligen förväntade sig förlåtelse från den store Anden måste de ha samma sinne som var i Kristus och förlåta sina fiender.
Mask-e-pe-toon observerades vara djupt rörd under predikan, men ingenting sades till honom den kvällen. Nästa dag, när det stora sällskapet, bestående av många hundra, red fram över de vackra prärierna, red en indianhövding snabbt upp till sidan av Mr. McDougall och i tysta men upphetsade toner bad honom att rida långsamt och hamna i bakre ledet, eftersom de inte önskade att han, missionären, skulle bevittna tortyren och dödandet av en man som befann sig i den lilla skaran indianer som närmade sig dem, även om de fortfarande var så långt borta att det nästan inte gick att urskilja för den vite mannens ögon.
Det blev klart att några månader innan detta hade Mask-e-pe-toon sänt sin son över en bergskedja / pass för att hämta hästar från en skyddad dal, från en flock som hade övervintrat där. Rocky Mountains landskap är mycket sublima och magnifika. Resenärer som har besökt Alperna och andra pittoreska bergsregioner förklarar att några av vyerna i de kanadensiska "Rockies" inte är lika utmärkta i någon annan del av världen.
Bland dessa bergs fotkullar finns många vackra dalar, där gräs och örter finns i överflöd hela året, och det var i en av dem som Mask-e-pe-toon hade hållit sina reserverade hästar. Han valde ut en av sina krigare som sin sons kamrat för att hjälpa honom i arbetet.
Av det som sedan upptäcktes verkar det som om mannen, som hade en chans att sälja hästarna, var upphetsad, och därför mördade han hövdingens son, gjorde sig av med hästarna och gömde sig så länge hans byte återvände till stammen med den rimliga historien att när de kom över ett av de farliga passen i bergen tappade den unge mannen fotfästet och föll över ett av de hemska avgrunden och slogs i stycken, och att han ensam inte kunde hantera hästflocken , och så hade de spridit sig på slätterna.
Mask-e-pe-toon och hans folk visste ingenting om motsatsen vid den tiden och var tvungna att acceptera den här historien, hur osannolik den än verkade. Sanningen kom dock fram efter ett tag, för det hade funnits vittnen till tragedin, vilka var okända för mördaren,. Och nu, för första gången sedan sanningen avslöjats, närmade sig fadern bandet där hans sons mördare befann sig.
Att missionären kanske inte såg den fruktansvärda hämnd som den skyldige skulle utsättas för var anledningen till att denne underordnade chefen hade bett McDougall att sänka takten och falla bakom folkmassan.
Istället för att göra som han blivit ombedd skyndade han hästens hastighet och red upp till en position lite i rygg på den mäktiga hövdingen, som, praktfullt besatt sin häst och ledde sina krigares anfall. De galopperade över denna vackra gröna vall, missionärens hjärta höjde sig i bön om att människans vrede måtte vändas till Guds pris.
När de två banden närmade sig några hundra meter från varandra upptäckte den gamle krigarhövdingens örnöga mördaren, och han drog sin tomahawk från bältet och red upp tills han stod ansikte mot ansikte med mannen som hade gjort honom den största skada som det var möjligt att tillfoga honom.
Herr McDougall, som fortfarande höll sig tillräckligt nära för att höra och se allt som hände, hör Mask-e-pe-toon säga, med en röst darrande av undertryckt känsla -samtidigt som han med beundransvärd självkontroll – såg på mannen som nästan hade krossade hans hjärta - och strängt tilltala honom: "Du har mördat min pojke, och du förtjänar att dö. Jag valde ut dig som hans pålitliga följeslagare och gav dig hedersposten som hans kamrat, och du har svikit mitt förtroende och grymt dödat min ende son.
Du har gjort mig och stammen den största skada som är möjlig för en man att göra, för du har krossat mitt hjärta och du har förintat honom som skulle ha efterträtt mig när jag inte är bland de levande. Du förtjänar att dö, och om jag inte hade hört vad missionären igår kväll sa vid lägerelden innan - skulle jag ha begravt den här tomahawken i din hjärna.
Missionären sa till oss att om vi förväntade oss att den store Anden skulle förlåta oss måste vi förlåta våra fiender, även de hade gjort oss den största oförrätten. Du har varit min värsta fiende, och du förtjänar att dö." Sedan, med en röst som darrade djupt av känslor, tillade han: "Eftersom jag hoppas att den store Anden kommer att förlåta mig förlåter jag dig." Sedan, tillade han strängt: Men gå genast från mitt folk, och låt mig aldrig mer se ditt ansikte.
Sedan drog han hastigt upp sin stridshuva över huvudet och darrande av de undertryckta känslor som slet i hans hjärta böjde han sig över hästens hals och gav vika för en vånda av tårar.
Tala inte om sorg förrän du har sett
Tårarna från krigiska män.
Mask-e-pe-toon levde i flera år efteråt livet som en hängiven, konsekvent kristen. Alla hans gamla krigiska vanor gavs upp, och genom att bemästra de stavelsetecken som Cree-bibeln är tryckt i, blev Guds ord hans tröst och hans glädje. Han tillbringade resten av sina dagar med att göra gott.
Mycket allvarliga och spännande var de tilltal som han gav till sitt eget folk när han uppmanade dem att ge upp alla sina gamla syndiga sätt och bli efterföljare till den Frälsare som så storslaget hade räddat honom. Många lyssnade till hans ord och gav liksom han upp sina gamla krigiska vanor och slog sig ner i ett lugnt och fridfullt liv.
Han var angelägen om att gynna sina gamla fiender svartfötterna och berätta för dem historien om Frälsarens kärlek och han gick orädd och obeväpnad bland dem med sin bibel i handen. En blodtörstig hövding från den stammen såg honom komma, och när han kom så kom han ihåg några av deras hårda konflikter från andra dagar, och kanske efter att ha förlorat några av sina egna släktingar i dessa konflikter genom Mask-e-pe-toons skicklighet, grep han sin pistol , och trots alla mänsklighetens regler sköt han kallt ned den omvände kristna hövdingen.
Så föll sorgligt nog Mask-e-pe-toon, en underbar korsets trofé vars omvändelse gjorde mycket gott och visade evangeliets kraft att förändra det hårdaste hjärtat och göra det möjligt för den krigiska vilden att erövra så grundligt den indiska karaktärens plågsamma synd även under den mest extrema provokation där mycket få verkligen kunde ha hittat fel om blodpriset hade utkrävts och mördaren summariskt avrättats. Från kapitel 7 i Berättelser från indiska Wigwams och Northern Campfires.
Finner du det som utgetts av Lightuose Trails och deras författare intressant så finns det nu inlagt på svenska på egen blogg; https://fyrhusstigen.blogspot.com
Relaterat material:
Can Cultures Be Redeemed by Nanci Des Gerlaise
The New Missiology – Doing Missions Without the Gospel by Roger Oakland
Posted in: Book/Music Excerpts, Canada, Missions, Wesleyan Church Tagged: canadian indians, ergerton ryerson young, first nations, Missions, nanci des gerlaise, native american spirituality, stories from indian wigwams and northern campfires, wesleyan
https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=7995
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar