Men i natt när jag var vaken en stund gick tankarna igång med mig igen. Hur långt kommer vi som är en del av Kristi kropp inte bara behöva vara villiga att gå, utan kommer även många att vika sig, för det som är helt absurd och inte har någonting med den kristna tron att göra?
Varför har inte redan andra som lever i de stora synliga synderna börjat begära att få sin del av kakan? Och om eller när det kommer, kommer vi vara villiga att böja oss för ännu en sak?
Ge lillfingret till djävulen och han tar snart hela handen.
Mina tankar gick vidare till att kyrkor och församlingar skulle börja bjuda in till dryckeslag. Hej alla fyllon (a-lagare) kom till oss så bjuder vi på spriten och ni får dricka tills nu stupar. Hur skulle vi reagera på en sådan inbjudan? Skulle vi ens bry oss, i en värld där gränserna redan har suddats ut?
Eller hur är det med mördare? Kommer vi en dag att öppna dörren för dessa att ta med sig sina offer och döda dem i våra kyrkor och församlingar och ge dem fristad/tillflyktsort där, så att inte lagen kan ta dem? Skulle detta ens komma upp i våra huvuden?
Hur många har inte skrikit över alla dessa präster som gjort varit pedofiler? Men i ”min rätts namn” så borde ju dessa inte ens ses på med konstiga ögon. De uttrycker ju endast sin kärlek till barn på ett sexuellt sätt.
Ju mer man vänder och vrider på steken, desto mer absurt blir det. För om vi tillåter en synd att rumstera om fritt, varför tillåter vi då inte alla?
Antingen är Guds ord det som styr våra kyrkor och församlingar, eller så är det det inte. Och helt klart är att många idag släpper på gränserna, åtminstone för de homosexuella.
Om de vill gifta sig, och de inte tror på Gud, visst kör i vind. Ingen av oss kan förbjuda dem att leva ut sin synd, då de själva inte anser att det som de gör är synd. Men varför måste vi ge dem tillträda att komma till kyrkan och vigas, inför Gud som vittne? I synnerhet som Gud hatar all synd.
Och för den delen, hur ser Gud på den församling eller kyrka som släpper till? För alla de som tillhör sagda gemenskap, går ju rakt emot vad skriften säger. Och hur kan man stödja detta, och sedan fortsätta kalla sig en kristen?
Vi har fått en tro som vi ska kämpa för, och hålla ut i, till dessa Jesus kommer tillbaka. Jag kan inte låta bli att tänka på jungfrurna som inte hade extra olja. Kan man verkligen släppa in ett par att gifta sig, och sedan vara som vanligt när det är gjort? Hur kan man ta skriften på så lite allvar att man inte ens tror vad det står där?
Det är illa nog med alla som faller och syndar, och behöver om och om igen, be om förlåt. Men att öppet vara delaktiga i synder där Gud har helt klart uttalat att ingen som håller på med dessa kommer komma in i himlen. Eller för den delen, om vi gör oss till världens vänner, så blir vi ovänner med Gud.
1 Kor 6:9-11 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.
Jak 4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.
Det kusliga är att ingen verkar sätta ihop det första bibelstället, med versen efter, åtminstone inte av de som tillåter att synden får fritt spelrum i församlingen/kyrkan.
v. 11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Så om vi en gång har trott och blivit tvättade rena i Jesu blod, då borde det följas av ett ”men”, som tar bort allt det som står innan. Men jag kanske tänker för bokstavligt på detta. Men för mig, så blir kontentan att om jag har tvättats ren i Jesu blod, och jag godkänner att synden får fritt inträde – då blir jag dels en vän med världen – och på samma gång en del av den stolta skaran som öppet hånar Gud i hans hus.
Tänk dig Jesus när han slänger ut månglarna i templets förgård. De köpte och sålde, och ändå välte Jesus ner deras bord och slängde ut dem. Hur skulle han ha sett på vad kristna idag gör med Guds helgedom? Skulle han verkligen ha stått där och sagt, snälla ni kom in, jag är ju kärlek, så allting är lagligt och ok.
Hela biten med Jesu offer för våra synder blir gjort om intet. Han offrar sig, betalar priset för våra synder, och vi spottar Honom i ansiktet när vi bjuder in synden och låter de som inte är troende få vanhelga det ställe där Gud själv är menad att bo.
Hur mycket mer kommer vi kristna att böja oss för de icke kristnas nycker och vilka rättigheter de anser sig ha. Jag går inte hem till dem och säger till dem att foga in sig efter vad jag vill. Och på samma sätt borde de ta hänsyn till att min tro inte ger utrymme för att leva på det sätt som de själva vill leva.
Var och en av oss får ju leva som den vill. Ingen kan tvinga någon annan att tro på samma sätt som en själv, eller ens följa de regler eller lagar som finns. Om det vore så, så skulle vi inte ha några fångar som sitter i fängelse. Men sorgligt nog har fängelserna fullt av såna som struntar i alla regler och lagar.
Så varför måste dessa få utöva sin synd och sin ”pride = stolthet” i våra kyrkor och församlingar? Räcker det inte att de kan få leva som de vill, men utanför kyrkorna och församlingarna?
Jag önskar att många fler kristna skulle tänka på konsekvenserna av att låta vissa delar av det som Gud ser som oheligt och synd få fritt inträde och spelrum i kyrkor och församlingar.
Tänk på vilket pris det innebär att betala, med att göra sig vän med världen, för att man inte orkar tå upp för sanningen – bli en ovän med Gud. Om igen, jag kanske i mina tankar går för långt, men det som kommer upp i mig är detta;
Hebr 6:4-6 Ty de som en gång tagit emot ljuset och smakat den himmelska gåvan, fått del av den Helige Ande och smakat det goda Gudsordet och den kommande världens krafter men sedan avfallit, dem är det omöjligt att föra till ny omvändelse, eftersom de själva på nytt korsfäster Guds Son och öppet hånar honom.
Som det är i den tid vi lever i nu, så verkar Guds hus - församlingar och kyrkor – vara byggda på lös grund. Och om vi inte tar itu med detta nu, så kommer dessa hus att falla helt och hållet.
Upp i skallen kommer en barnkör; Bygg inte hus på en sandig strand, bygg inte hus på grus. Kanske verkar det ok, men en dag du ångrar dig, du måste bygga huset en gång till.
