Kärleken ska kallna hos de flesta kristna

När man går in på YouTube så kan det börja med att man får olika förslag, beroende på vad man tittat på förut. Och på kvällen, lörd. 16 maj, fick jag förslag om att se på en video av Michael & Solange, svenskt par tydligen. Jag har faktiskt aldrig sett på deras kanal förut, åtminstone inte mig veterligt.

Det var Solange som berättade om en syn/vision hon haft, om små eldar som skulle börja brinna, vilket skulle leda till en väckelse. Jag har endast sett den biten av videon, ca 6 minuter. Hon började med att säga att allting ska testas så vi fick gärna testa/pröva det hon sade. Vilket är jättebra.

Jag vet inget om detta par, så mitt på dagen efter, började jag i den ändan, då jag kände att det låg på mitt hjärta.

Tydligen är de förknippade med Lars Enarsson, det är åtminstone det som jag har lyckats hitta. Enarsson själv var i trosrörelsen och har aldrig öppet avsagt sig dyngan, enligt vad jag kunde hitta. Numera verkar han luta år nyjudeismen eller hebreiska rötter, som den också kallas. Så man kan nog anta att lite av detta har smittat av sig till paret i fråga.

Men det som sedan slog mig angående det hon sade om en brand som ska sätta en väckelse i rörelsen. Dels går det emot vad skriften säger om ett stort avfall, vilket är en del. Men min tanke gick vidare till att ”kärleken hos många ska kallna”. Och det var där tankarna mer eller mindre började spinna sig vidare.

När jag förut har tänk på att kärleken ska kallna hos många, så har jag funderat på ett annat sätt, än det som kom upp i mig nu.

För inte bara talar bibeln om ett stort avfall (2 Tess 2:3), utan även om att kärleken ska kallna hos många (Matt 24:12) . Och nu slog det mig, att när vi talar om att kärleken ska kallna hos många/de flesta, så kan det ju verka konstigt när vi ser oss omkring.

Här har vi trosrörelse-folket, pingstvänner, katoliker, baptister, lutheraner med flera, som ber, läser bibeln, sjunger lovsånger, sånger och hymner. Alla är hängivna i det som de tror på. Detsamma gäller förmodligen mormoner och Jehovas vittnen, jag misstänker åtminstone att även de ber och sjunger, utöver läser sina egna skrifter och bibeln.

Så vad innebär det att kärleken hos de flesta ska kallna? Här gick tankarna iväg med mig, till att börja tänka på hur få det är som idag verkar stå upp för det sanna evangeliet, med alla avarter som numera finns. Det ledde mig vidare till Jesu ord om att tillbe i ande och sanning (Joh 4:24).

För de flesta som är i falska rörelser tillber ju inte i ande och sanning, och där kan man då inte heller tala om att kärleken till det sanna evangeliet finns. De kan vara hur engagerade som helst – det kan se ut som om de har verklig kärlek till Jesus och allting som han har gjort för oss -; Men har de den kärleken till sanningen, som en sann kristen ska ha? Och om svaret på den frågan blir nej; hur kan vi då inte tala om att kärleken har kallnat?

Om en person anser sig vara en kristen, men också är en frimurare, så kanske kärleken eller tro på/till Jesus finns där, men det handlar inte om en ren kärlek, där man gör allt i sin makt för att befinna sig på den smala vägen och kämpa trons goda kamp, (1Tim 6:12; 2 Tim 4:7; 1 Kor 9:24-25) för det evangelium som en gång för alla blev överlämnat åt de heliga (Jud 1:3).

Detsamma gäller ju för alla de som håller sig till olika falska läror. På utsidan ser det kanske ut som att de gör som alla de som håller sig till den sanna läran, men då de inte har exakt samma evangelium, så blir väl kampen de kämpar förgäves. Kärleken har så att säga kallnat, i fråga om att hålla sig till sanningen och det evangelium som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga.

Utsidan må ge ett sken av sann Gudsfruktan och vara fyllda av kärleken till Gud, men är det verkligen sann Gudsfruktan och kärlek (Ps 33:8; Ordspr 1;7, 8:3, 14:27; Pred 12:13; Hebr 12:28) det är fråga om, när man vägrar lyssna på varningar om att man har fel i viktiga frågor angående det man tror på?

När vi säger oss älska en person, hur långt är vi villiga att gå för personen i fråga? Och då i synnerhet så gäller det vår kärlek till den Mästare som har betalat priset för våra synder.

Jag håller på med två böcker om kristna martyrer. Idag verkar det som om många inte ens våga stå upp för sin tro. Och som t.ex. trosrörelsen, nya apostoliska reformationen, så verkar fokus mer vara på att leva våra bästa liv här och nu, och få allt som vi vill ha. Jag kan inte ens föreställa mig dem vara villiga att offra sina liv för sin Mästare och Herre.

När man läser om dessa martyrer som glatt gick i döden, och även utstod mycket tortyr, utan att ge upp sin tro, så undrar jag hur vår kärlek till samma Mästare och Herre ser ut i jämförelse. Och jag undrar även om jag själv skulle ha det mod som de hade, när det gäller att stå fast i min tro (så ärlig ska jag vara).

Säg nu för all del inte att Kärleken ska kallna hos många, men det är på grund av att laglösheten tilltar, och att det är lika med att även de kristna börjar bli riktiga kriminella som mördar, stjäl och bedrar, vilket inte har hänt ännu.

För hur är det då med den form av laglöshet, där en del gör vad de vill med skriften? När vi gör sånt som går emot vad Gud själv har förkunnat,är vi då i Guds ögon inte laglösa? I synnerhet som lagen ska vara skriven på våra hjärtan.

Vi lever redan i en tid med mängder av så kallade ”profeter”, som hela tiden bedrar människor med ord som Gud inte har sagt. Jag tänker på saker som vi gjorde i trosrörelsen, vilket gick emot Guds ord. Jag var helt klart än laglös, när jag var i den rörelsen. Jag bad inte i tungor högt, däremot så sjöng jag i tungor. Hur går det ihop med att en i taget får tala i tungor (inför andra), och sedan ska det uttydas så alla kan förstå det som sagts?

Eller, hur är det med att falla i anden? Som inte ens finns i skriften, utan är ett tillägg. Och det när vi är förbjudna att ta bort eller lägga till, till skriften.

Hur är det med praktiseringen att lägga händerna på folk, i tid och otid? Och detta trots att skriften säger att vi ska inte vara för hastiga med handpåläggning, så vi inte blir delaktiga i andras synder.

Idag har en del församlingar tagit det ännu längre med folk som bildar en tunnel, som en del springer igenom och alla dessa som bildar tunneln lägger sina händer på de som ränner igenom den. Är detta inte laglöshet med stort L, eller om man föredrar det, att vara en ogärningsman i Guds ögon?

Hur är det med Jehovas vittnen och deras egen tidning och bibelöversättning, är dessa inte ogärningsmän i Guds ögon?

Eller för den delen mormonerna och deras mormons bok, där de hittar lika mycket vägledning (om inte mer) än i bibeln?: Spelar det egentligen någon roll att de läser King James översättning, som är väldigt bra, om det inte är där som den huvudsakliga maten kommer ifrån?

Hur är det med katolikerna och deras helgon och Maria tillbedjan och att hon är den som är i ställföreträdande ställning inför Gud (i stället för Jesus)? Är inte de också ogärningsmän i Guds ögon? De håller ju trots allt inte vad skriften säger.

Och detta är endast några få exempel, det finns oändligt många fler, hos de jag tagit upp.

Nog har kärleken kallnat alltid, och det hos väldans många.

Jag tror att vi många gånger tar allt för lätt på vad det innebär att följa och lyda Gud – kämpa trons goda kamp – kämpa för den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga.

Sedan ska vi lägga till alla de som kallar sig kristna, men som inte ids läsa bibeln, och inte ser något fel med det. Nu talar jag inte om de som kanske läser lite eller skapligt ofta, utan såna som inte ens kan säga när de öppnade sin bibel sist. Har inte kärleken hos dessa kallnat?

För den som älskar någon har ju en tendens att tala om denna någon vitt och brett för alla som vill lyssna. Så om vi inte ens gitter försöka ta oss tid att läsa bibeln; hur är det då med vår kärlek? Har inte kärleken kallnat hos oss när det sker?

Alla dessa tror jag befinner sig i riskzonen för att om riktig förföljelse kommer, avsäga sig sin tro, hellre än att lida eller dö för den.

Och jag undrar om vi verkligen har funderat på såna här saker, som att kärleken ska kallna, och vad det innebär ifrån Guds perspektiv.

Inspirationsbibel - en bibel för kreativ läsning

Jag har inget emot att testa nya bibelöversättningar, om sanningen ska fram. Inte har jag heller testat denna. Men att behöva en bibel med svart-vita teckningar här och var, jag ställer mig frågande till nödvändigheten. Men smaken är som baken delad, så många kanske vill ha något sånt.

Det som slog mig när jag fick detta från Sjöbergs förlag i inboxen på emailen, var; varför behövs det teckningar för att göra bibeln intressant att läsa? För det är det enda som jag kan tänka mig att bilderna är till för.

Nu läser jag mycket på datorn, och på amazon.com kan jag hitta många billiga böcker och även biblar. Det sagt, den sista bibelöversättningen som jag skaffade mig helt gratis på deras sida, dator-versionen kindle – innebär att jag måste läsa den på datorn - ställer jag mig frågande till, även om den är extremt lättläst än så länge.

Men när kostnaden jag lagt ner är 0-30 kr, då kan jag stå ut med konsekvensen av att inte orka läsa igenom hela, eller inte gilla översättningen. Därifrån då till att gå till 649 kr, det känns lite väl magstarkt för mig, och det för lite bilder.

Det finns ju bibeln skriven i serie-format, vilken torde vända sig till de lite yngre än mig, även om det kan vara kul att läsa bibeln på det sättet också.

Sedan har vi ju steg för steg genom GT och NT, med mycket bilder. Jag har dom, men har inte hunnit ägna dem så jätte-mycket tid. Men detta med att ha en vanlig bibel med bilder, och inte med bibliska bilder, utan med gulliga små teckningar, jag förstår inte nödvändigheten.

”Bibeln är Guds inspirerade Ord, och den är ett mäktigt verktyg som Gud använder sig av för att tala till oss. Precis som Gud en gång inspirerade människor att skriva ned Bibelns ord, inspirerar han oss i dag att inte bara läsa Ordet, utan även gensvara. Guds Ord inspirerar oss till goda handlingar, till att upphöja Gud, lyda hans vilja, uttrycka tack till Gud och mycket mer! Guds ord inspirerar oss också till att bli stilla och reflektera över vad vi läser.

Med sina breda marginaler erbjuder Inspirationsbibeln stunder av reflektion och kreativ bibelläsning. Den innehåller över 400 svartvita illustrationer utspridda över hela Bibeln. De vackra skriftillustrationerna kan färgläggas eller bara uppskattas som de är. Låt din tro lämna avtryck genom den här Bibeln och skapa en skatt som kommer att inspirera dig och din omgivning.” från deras egen sida https://www.sjobergsforlag.se/biblar/nubibeln/inspirationsbibeln-bibel-for-kreativ-lasning

Anser vi idag att det är så jobbigt att läsa bibeln, så vi behöver små pigga-upp-mig bilder mitt i alltihopa? Och varför föreslå att man kan färglägga bilderna? Jag själv tillhör de som anser att när man stryker under i bibeln, så blir det ett enda kladd, så jag stryker aldrig under någonting numera. Men detta är en smaksak. Det här störde mig extra mycket, liksom meningen som jag lägger in under.

”Precis som Gud en gång inspirerade människor att skriva ned Bibelns ord, inspirerar han oss i dag att inte bara läsa Ordet, utan även gensvara.” från det ovanför

Skriften själv förklarar för oss att Gud andades ut ordet, d.v.s. han inte bara gav vissa människor inspiration till att skriva det som de skrev. Han andades ut ordet, precis som han andades liv i Adam. Det är Hans levande ord, på precis samma sätt som vi är levande människor.

För mig förminskar formuleringen ”Guds inspirerade ord” biten med att bibeln är Guds utandade ord. Det blir inte riktigt samma sak i mitt tycke.

Bibeln är levande på ett sätt som det inte behövs bilder för att förklara, åtminstone för mig. När jag läser om de olika personerna och vad de gick igenom så kan jag se det framför mig, även om det inte är i bilder.

Man kan klicka på ”Läsprov” som för en till en liten pdf-fil Bibelöversättningen som använts är Nu-bibeln. https://cdn.abicart.com/shop/26229/art69/177231469-a05a2e-Inspirationsbibeln_lasprov.pdf

Jag ställde frågan; Är nu-bibeln en bra och trogen översättning? Här är svaret som Artificiell Intelligens ger;

”NuBibeln är en mycket uppskattad och lättillgänglig översättning som fokuserar på modern kommunikation (tanke-för-tanke-principen) snarare än ordagrann översättning. Den är utmärkt för personlig läsning och för den som är ny i Bibeln, men kritiseras ibland av teologer för att förenkla poetiska och stilistiska nyanser i grundtexten.

Fördelar;

• Den är skriven på modern, naturlig svenska vilket gör den väldigt lätt att förstå för den som inte är van vid äldre bibelterminologi.

  Den anses teologiskt sund och trogen grundtexternas ursprungliga mening.

  Den innehåller ofta bra introduktioner, kartor och förklarande noter som hjälper läsaren att förstå sammanhanget.

Nackdelar;

• Eftersom den är friare i sin språkdräkt är den inte förstahandsvalet för den som vill göra en mycket detaljerad ord-för-ord-analys.

  Vissa litterära och poetiska dimensioner i Gamla testamentets och Nya testamentets texter kan gå förlorade i jakten på ett enklare vardagsspråk.

Jämförelse med andra alternativ

• Om du söker en modern men betydligt mer ordagrann översättning som passar för djupare bibelstudium, är Folkbibeln ett bättre alternativ.

  Om du vill ha den mest språkligt och historiskt bearbetade svenska översättningen (som används av exempelvis Svenska kyrkan), bör du kika på Bibel 2000.”

  Det är den bibel man kan låna i kyrkan vi går till, ifall man inte har med sig sin egen, är bibel 2000, inte en översättning som jag själv gillar. Jag är inte heller helförtjust i Folkbibeln får jag erkänna, jag föredrar 1917 års översättning, av de svenska. Men språket är enklare, det få kanske medges.

  Jag har börjat och ska fullborda läsandet av läsprovs-länken. Det jag på en gång kan säga är att nubibelns översättning påminner mig om ”HCSB = Holman Christian Standard Bible = Holman Kristna Standard Bibel”, båda är väldigt lättlästa, men där finns ett djup som jag saknar. (Sorgligt nog är det det bästa sättet som jag kan förklara det på).

• 
  
  På vissa ställen kommer små förtydligande stycken in, i mindre text. Ibland så ligger de förhållandevis nära de bibelverser som har en förtydligande förklaring, ibland är de för långt efter i min smak. På ett ställe kommer det ett drygt kapitel senare. Men för den som är ovan att läsa bibeln så är det bra att sånt finns medtaget.Det läsprov man får tillgång till är ett långt stycke från 1 Mos 1- 23 Mos 17, saknas alltså endast två verser i det sista av kapitlen. Här har man chansen att se flera av bilderna, och läsa texten.

  På Sjöbergs förlags sida kan man också om man har tillgång till dator, förstora upp bilderna där, och läsa lite ur Johannes evangeliets 3 kapitel och Matteus evangeliets 7 kapitel. Detta är bra i synnerhet om man inte har läst nubibeln förut och vill ha en chans att se om översättningen passar en själv.

  En sak för egen del är att jag anser att bilderna är störande. Blicken vill gärna dras åt sidan, istället för att fortsätta läsa som vanligt. Men jag misstänker att inte alla har samma problem med det som jag.

  Var	NuBibeln	Folkbibeln	Bibel 2000	Bibeln 1917 års
  1 Mos 2:7	Då formade Herren en människa av Markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa. SÅ blev människan en levande varelse.	Och Herren Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande själ.	då formade Herren Gud människan av jord från marken och blåste in liv genom hennes näsborrar, så att hon blev en levande varelse.	Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
  1 Mos 9:4	Men ät aldrig kött som har blod, dess liv, i sig. Extra under; Hebreiskans nefesh, som ordagrant betyder själ, betecknar ofta liv.	Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, ska ni inte äta.	Men kött som har liv, det vill säga blod, i sig får ni inte äta.	Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, ska I dock icke äta.
  1 Mos 9:16	När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden	När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden.	När bågen står bland molnen skall jag se den och tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser av alla slag på jorden.	När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.
  1 Mos 10:4-7	Låt oss bygga en stad med ett torn som når upp till himlen och göra vårt namn känt, så att vi inte skingras över hela jorden. Men när Herren kom ned för att se staden och tornet som de höll på att bygga, sa han: ”De är ett folk och har ett och samma språk. När de börjar så här kommer inget att bli omöjligt för dem! Kom, låt oss gå dit ner och ge dem olika språk, så att de blir förvirrade och inte kan förstå	Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen. Låt oss göra oss ett namn, så att vi inte sprids ut över hela jorden. Då steg Herren ner för att se på staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: Se, de är ett enda folk och de har ett enda språk. Detta är deras första tilltag, och härefter skall ingenting vara omöjligt för dem vad de än beslutar sig för. Låt oss stiga ner och förbistra deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.	Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden. Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.	Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bliva kringspridda över hela jorden. Då steg HERREN ned för att se staden och tornet som människobarnen byggde. Och HERREN sade: »Se, de äro ett enda folk och hava alla enahanda tungomål, och detta är deras första tilltag; härefter skall intet bliva dem omöjligt, vad de än besluta att göra. Välan, låt oss stiga dit ned och förbistra deras tungomål, så att den ene icke förstår den andres tungomål.
  1 Mos 14:18-20	Kungen i Salem*, Melkisedek, som var präst åt Gud den Högste, kom och gav Abram bröd och vin. Sedan välsignade Melkisedek Abram: Må Gud den Högste, himlens och jordens Skapare, välsigna Abram! Välsignad vare Gud den Högste, som har överlämnat dina fiender till dig!” Då gav Abram Melkisedek en tiondel av allting.	Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin. Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade: Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!" Och Abram gav honom tionde av allt.	Melkisedek, kungen i Salem, kom ut med bröd och vin; han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram: Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himlens och jordens skapare. Välsignad vare Gud den Högste som gav dina fiender i ditt våld. Och Abram lämnade honom tionde av allt.	Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste. Och han välsignade honom och sade: Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare! Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand! Och Abram gav honom tionde av allt.
  1 Mos 15:1	Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn: ”Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld och ska ge dig rik belöning.”	Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade: Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.	En tid därefter kom Herrens ord till Abram i en syn: Var inte rädd, Abram! Jag är din sköld. Du skall bli rikt belönad.	En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor.
  1 Mos 19:23-29	Solen var redan på väg upp över jorden, när Lot nådde fram till staden. Då lät Herren eld och flammande svavel regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han förstörde dessa städer helt och hållet tillsammans med hela slätten och utplånade allt liv i dem, även vegetationen. Men Lots hustru såg sig om och blev förvandlad till en saltpelare. På morgonen var Abraham uppe tidigt och gick ut till platsen där han hade stått inför Herren. Han såg ut över slätten mot Sodom och Gomorra och såg röken från jorden stiga upp som från en brännugn. När Gud utplånade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen som drabbade städerna där Lot bott.	Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Soar. Då lät Herren svavel och eld regna ner från himlen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Han omstörtade dessa städer med hela slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som följde efter honom såg sig tillbaka. Och hon blev en saltstod. Tidigt följande morgon gick Abraham till den plats där han hade stått inför Herren och såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet. Han såg då rök stiga upp från landet, som röken från en smältugn. Då Gud fördärvade städerna på slätten, tänkte han på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han omstörtade städerna där Lot hade bott.	När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar. Då lät Herren ett regn falla över Sodom och Gomorra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen, och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru som gick efter honom såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod. Tidigt på morgonen begav sig Abraham till den plats där han stått inför Herren. När han såg ner över Sodom och Gomorra och över hela slättlandet fick han se röken stiga som från en smältugn. När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han alltså på Abraham och lät Lot komma undan den förstörelse som drabbade städerna där Lot hade bott.	Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät HERREN svavel och eld regna från himmelen, från HERREN, över Sodom och Gomorra; och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka; då blev hon en saltstod. Och när Abraham bittida följande morgon gick till den plats där han hade stått inför HERREN, och blickade ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn. Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.
  Matt 7:1-2	Döm inte, så blir ni själva inte dömda, för ni kommer att dömas så som ni dömer andra. Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er.	Döm inte, så blir ni inte dömda. Ty med den dom ni dömer med, och med det mått ni mäter med, skall ni bli dömda och med det mått ni mäter med, skall det mätas upp åt er.	Döm inte så blir ni inte dömda. Ty med den dom som ni dömer med skall ni dömas, och med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.	Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda, ty med den dom varmed I dömen, skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
  Matt 7:12	Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er. Detta är vad lagen och profeterna säger	Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna	Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.	Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I och göra dem; ty detta är lagen och profeterna.
  Matt 7:13-14	Gå in genom den trånga porten. Vägen till fördärvet är bred, och porten dit in är vid, och många är de som väljer den. Men porten till livet är trång, och vägen dit är smal. Det är få som finner den.	Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.	Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.	Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.
  Matt 7:15	Akta er för falska profeter. De kommer till er förklädda till får men är i verkligheten glupska vargar.	Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar.	Akta er för de falska profeterna som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar.	Tag eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.
  Matt 7:21	Inte alla som säger, Herre, Herre till mig kommer in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.	Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.	Inte alla som säger Herre, Herre, till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske Faders vilja.	Icke kommer var och en in i himmelriket som säger till mig; Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
  Joh 2:23-25	Tack vare de under han gjorde i Jerusalem under påskhögtiden började många tro på hans namn. Men Jesus litade inte på någon, för han kände alla. Han behövde inte någons vittnesbörd om människan, för han visste vad som fanns i människan.	Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden, kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla. Han behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.	Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.	Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde. Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla och icke behöved någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad människan var.

• Detta var ett axplock av det som finns tillgängligt ställt emot tre andra varianter.

Överlag verkar översättningen inte vara så mycket sämre än bibel 2000 eller folkbibeln. Men jag föredrar fortfarande gamla översättningen, när det gäller läsa en svensk bibel. Håller mig mestadels till engelska varianter.

Detta är något som alla kommer ha sin egen åsikt om, men om igen, jag begriper mig inte på detta med teckningarna. De behövs inte, berättelserna i bibeln behöver inga bilder inlagda för att få inspiration, i mitt tycke.

Hur kan vi tala om syskon i Herren om vi inte alla har samma tro?

När dömande ord tar över, blir syskon till fiender.

Jag fastnade för titeln som Carl-Henric Jaktlund använde i Sändaren, fast jag har bytt domsord till dömande ord. Om igen handlade det om hbltq i hans ledarinlägg, men jag är inte intresserad av att ge ett svar på tal, det anser jag att Nima Motallebzadeh gjorde väl nog på FaceBook, vilket jag fick tillåtelse att lägga in som gästinlägg.

Det jag vill ta upp är dessa så kallade ”dömande” ord, och det oavsett till vem det riktar sig – hbltq, aborter, sexuell omoral, drinkare, otrohet, falska läror och så vidare.

Det många av dessa liberala kristna kallar för dömande ord, är ord sagda med kärlek och omsorg, då de av oss som går emot alla dessa fel och liknande, gör det för att vi inte vill se någon gå evigt förlorad. Om det inte är kärlek, så vet jag inte vad det det är.

Så de som kallar oss inte endast för dömande, utan även kärlekslösa, vägrar se att vi håller Guds ord för vad de är, sanning. Och sanningen ska sätta oss fria (Joh 8:32), säger skriften.

Vilken kärlek är det att ignorera det som skriften säger, för att istället hålla med de som är rent ut sagt ”ute och cyklar”? Hur kan vi som kristna inte ta på allvar vad skriften varnar oss för? Och hur kan vi inte varna andra som kanske inte ser, eller som inte vill se?

Jag önskar att det vore endast de stora synliga synderna som det behöver varnas för, men så är inte fallet. Det som syns och hörs mycket, som aborter och hbltq, är ju endast en liten del av de som inte kommer få del i Herrens arvedel.

1 Kor 6:9-10 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.

Om igen; Hur kan vi vara tysta med det vi ser som inte är rättfärdigt i Guds ögon? Paulus fortsätter med;

11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Så om det är meningen att vi i dopet har dött och uppstått med Kristus och blivit nya skapelser; (Rom 6:3-4, 2 Kor 5:17) Hur kan vi då leva kvar i synden? Hela vitsen med kristendomen är att det gamla är borta och något nytt har kommit.

Att därför säga att vi kan leva som vi vill, och ändå på samma gång leva kvar i den gamla människan, det är helt befängt. Men det är här, som många som kallar sig kristna, verkar ha hamnat idag.

Det är kärlekslöst rent av elakt, och helt klart dömande att säga någonting till någon om att vi inte får leva på ett visst sätt, om vi är Guds barn. Och allting lindas in så fint i att Jesus endast var kärleken manifesterad. Man hoppar bekvämt över alla de gånger som Jesus med starka ord gick emot fariséerna, de skriftlärda, vilket till och med ledde till att många slutade att följa honom.

Men idag ska vi som är kristna ta till oss världens sätt att se på saker och ting. Vi ska helt och hållet böja knä, för samhälle och kultur. Snacka om att göra kristendomen bakvänd.

Saltet har redan mist sin sälta när och om vi som är kristna börjar bejaka sånt som vi är förbjudna att göra. För i och med att vi jamsar med så kämpar vi inte för den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga (Jud 1:3). Istället så ger vi klartecken för sånt som Gud inte tolererar och gör oss medskyldiga.

Hur är det med; För den som bedrar en av dessa mina minsta, för honom/henne vore det bättre om en kvarnsten hängdes runt dennes hals och personen kastades i havets djup? (Matt 18:6, Mark 9:42, Luk 17:2)

Är detta någonting som dessa som kämpar för en förändrad syn på kristendomen och hur den ska efterföljas, har en endaste liten tanke på? Det verkar då inte så.

Här trodde jag att kristendomen hade sina regler, lagar och budskap – vilka ska vara skrivna på våra hjärtan - och att dessa var av oföränderligt slag. Idag gäller tydligen inte längre att Jesus Kristus är hörnstenen och att läran är byggd på profeterna och apostlarna.

Om det inte är det sanna budskapet som presenteras, hur kan vi då kalla varandra för syskon? Samma sak gäller ju om det inte är samma lära, hur kan vi kalla dessa för syskon?

Men detta är var vi har landat idag. Kärleken har kallnat (Matt 24:12), saltet har mist sin sälta (Matt 5:13), och allt är en enda salig röra av ekumenik på alla vidriga sätt som går att finna.

Så varför mitt i denna röra, bjuder vi inte in Jehovas Vittnen också, eller för den delen mormonerna? Fast även här måste jag ju backa, för tack vare tv-serien ”The Chosen = Den Utvalda”, så verkar ju även mormonerna vara mer än välkomna in i syskonskaran, och det gäller för den delen även katolikerna, till stor del.

Hur går detta ihop med att tillbe i ande och sanning? (Joh 4:24), för endast den typen av tillbedjare vill Gud ha.

De får gärna göra sig en egen version av vad de vill tro på, men kalla det i allsin’ dar inte för kristendom, när det inte är det.

Jag begriper inte att dessa inte har mer Gudsfruktan än de har. Vart har Gudsfruktan tagit vägen idag?

Gudsfruktan i Bibeln hänvisar till en djup, vördnadsfull vördnad och respekt för Hans helighet, snarare än en skräckslagen fruktan.

Jag har direktöversatt bibelverserna från ”NIV = Nya Internationella Versionen” och ”ESV = Engelska Standard Versionen”

Ordspr 1:7 (NIV): "Herrens fruktan är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och fostran."

Ordspr 9:10 (NIV): "Herrens fruktan är början till vishet, och kunskap om den Helige är förstånd."

Pred 12:13 (NIV): "Nu har jag hört allt; här är slutet på saken: Frukta Gud och håll hans bud, ty det är alla människors plikt."

Ordspr 14:27 (ESV): "Herrens fruktan är en livets källa, så att man kan vända sig bort från dödens snaror."

Psalm 34:11 (NIV): "Kom, mina barn, lyssna på mig; jag vill lära er Herrens fruktan."

Hebr 12:28-29 (ESV): "...låt oss offra till Gud och välbehaglig tillbe, med vördnad och bävan, ty vår Gud är en förtärande eld."

1 Pet 2:17 Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.

Många av de som kallar sig för kristna, har blivit ljumma, när det gäller att stå upp för sanningen. Kärleken har kallnat. Det onda har blivit gott, och det goda ont (Jes 5:20).

Jes 5:18-21 Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor, dem som säger: "Låt honom hasta, låt honom skynda med sitt verk, så att vi får se det. Låt det som Israels Helige beslutat närma sig och komma, så att vi lär känna det!" Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!

”””Ve= en varning om dom eller förbannelse”;

1. över de som kommer med missgärning med lögnens band och synd,

2. över de som förvränger moralen genom att göra ondskan god och godheten ond,

3. över de som gör bittert sött, och sött bittert,

4. över de som är visa och kloka i sig själva.

Dessa verser är en sträng varning mot samhällets moraliska förfall, där sanning ersätts av bedrägeri och mörker föredras framför ljus.

Hur kan människor inte frukta detta?

I Bibeln är "ve" ett tungt tillkännagivande som betecknar djup ångest, intensiv sorg eller gudomlig dom mot synd och olydnad. Det är inte bara en förbannelse, utan en varning om förestående konsekvenser och en uppmaning till omvändelse. Det fungerar ofta som en "förklaring om Guds rättvisa" eller "klagan", som belyser "syndens allvar" och det brådskande "behovet av att återvända till Honom".

Viktiga aspekter av bibliska "ve" En dom-förklaring: Långt ifrån ett vardagligt uttryck är "ve" (ofta översatt av hebreiska oy eller grekiska ouai) ett formellt tillkännagivande av Guds dom mot felaktigheter. Det betecknar att synden har nått en punkt där "uppgörelse är oundviklig".

När Jesus eller profeterna använde "ve" (t.ex. i Jesaja 5:20 eller Matteus 23), fungerade det som en brådskande "varning" snarare än bara en förutsägelse om undergång, som uppmanade människor att ändra sina vägar. Det är också ett uttryck för sorg:

Det återspeglar ofta Guds "sorg och smärta" över lidandet orsakat av synd och "livsförstörelsen" som är resultatet av att vända sig bort från Honom. "Ve" i sammanhang:

Jesu sju ve (Matteus 23): Riktade till fariséerna var dessa uttalanden mot "hyckleri och korrupt religiöst ledarskap".

Profetiska ve (Gamla testamentet): Används av profeter som Jesaja för att uttala dom över "orättvisa och avgudadyrkan".

Uppenbarelsebokens ve: Symboliserar "intensiva gudomliga domar" under den yttersta tiden. Ett ve är som en uppmaning till omvändelse: Syftet med ett "ve" är att väcka samveten att "vända sig bort från synd och söka Guds barmhärtighet".

Som ett tecken på Guds helighet: Det påminner de troende om att Gud är rättfärdig och att "sanning och rättfärdighet är av största vikt".

Som en påminnelse om personligt ansvarstagande: Det tvingar fram en "självrannsakan" av det egna livet och uppmanar till omvändelse där det finns "hyckleri eller orättvisa".

Som en väg till medkänsla: Det inbjuder en att "känna den sorg som Gud känner" för det "elände som orsakas av synd".”” från Articifiell Intelligens svar på vad ”ve” är

Snälla låt det få ett slut med att montera ner den kristna tron till vad den inte är. Låt oss var och en som kallar sig kristen, med enad röst säga, att nu är det nog. Kristendomen är vad den är, med sina lagar som ska vara skrivna på våra hjärtan. Låt oss kämpa trons goda kamp, för det evangelium som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.

Jer 31:33 Jag skall lägga min lag i deras innersta delar och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.

Hebr 8:10 Jag skall lägga min lag i deras sinnen och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk

Hebr 10:16: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.

Romarbrevet 2:15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem

Till skillnad från den gamla förbundslagen på stentavlor representerar detta ett nytt sätt att leva där Guds Ande vägleder människorna och människorna gläds över att lyda.

Psalm 40:8 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta. 

Svar på; När domstolen tar över blir syskon fiender

Gästinlägg Av Nima Motallebzadeh inlagt med tillstånd.

De senaste veckorna har det skrivits en hel del inlägg om debatten inom EFK kring församlingar som bejakar och välsignar samkönade relationer. En sådan text av Carl-Henric Jaktlund publicerades häromdagen i Sändaren*. Den innehöll så många destruktiva och självmotsägande resonemang att jag känner mig nödgad att kommentera den. Hans citat följer i fetstil. *Sändaren; När domsorden tar över blir syskon fiender - Sändaren

”𝐅𝐫𝐚̊𝐠𝐨𝐫𝐧𝐚 𝐨𝐦 𝐭𝐫𝐨, 𝐬𝐞𝐱𝐮𝐚𝐥𝐢𝐭𝐞𝐭 𝐨𝐜𝐡 𝐚̈𝐤𝐭𝐞𝐧𝐬𝐤𝐚𝐩 𝐚̈𝐫 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐞𝐧𝐤𝐥𝐚 𝐮𝐭𝐚𝐧 𝐩𝐚̊ 𝐝𝐣𝐮𝐩𝐚𝐬𝐭𝐞 𝐚𝐥𝐥𝐯𝐚𝐫.”

Enkelhet och djupaste allvar står inte i motsatsförhållande. En fråga kan vara exegetiskt, teologiskt och till och med pastoralt enkel och samtidigt – eller just därför – innebära djupt allvar. Faktum är att de allra flesta kristna i världen betraktar frågan om en homosexuell livsstil som extremt enkel och extremt allvarligt: det är synd och därför behöver individen omvända sig så att hon inte går förlorad – enkelt och samtidigt evigt allvarligt.

”𝐉𝐮𝐬𝐭 𝐝𝐚̈𝐫𝐟𝐨̈𝐫 𝐛𝐞𝐡𝐨̈𝐯𝐬 𝐞𝐭𝐭 𝐬𝐚𝐦𝐭𝐚𝐥 𝐩𝐫𝐚̈𝐠𝐥𝐚𝐭 𝐚𝐯 𝐬𝐭𝐨̈𝐫𝐫𝐞 𝐯𝐚𝐫𝐬𝐚𝐦𝐡𝐞𝐭 𝐚̈𝐧 𝐝𝐞𝐧 𝐝𝐨𝐦𝐬𝐫𝐞𝐭𝐨𝐫𝐢𝐤 𝐬𝐨𝐦 𝐩𝐫𝐚̈𝐠𝐥𝐚𝐫 𝐕𝐚̈𝐫𝐥𝐝𝐞𝐧 𝐈𝐝𝐚𝐠𝐬 𝐥𝐞𝐝𝐚𝐫𝐭𝐞𝐱𝐭. 𝐍𝐚̈𝐫 𝐤𝐫𝐢𝐬𝐭𝐧𝐚 𝐥𝐞𝐝𝐚𝐫𝐞 𝐛𝐞𝐬𝐤𝐫𝐢𝐯𝐞𝐫 𝐚𝐧𝐝𝐫𝐚 𝐭𝐫𝐨𝐞𝐧𝐝𝐞 𝐬𝐨𝐦 𝐞𝐧 𝐝𝐞𝐥 𝐚𝐯 𝐝𝐞𝐭 𝐬𝐭𝐨𝐫𝐚 𝐚𝐯𝐟𝐚𝐥𝐥𝐞𝐭, 𝐬𝐨𝐦 𝐮𝐭𝐭𝐫𝐲𝐜𝐤 𝐟𝐨̈𝐫 𝐛𝐫𝐢𝐬𝐭𝐚𝐧𝐝𝐞 𝐠𝐮𝐝𝐬𝐟𝐫𝐮𝐤𝐭𝐚𝐧 𝐞𝐥𝐥𝐞𝐫 𝐬𝐨𝐦 𝐦𝐚̈𝐧𝐧𝐢𝐬𝐤𝐨𝐫 𝐬𝐨𝐦 𝐨̈𝐯𝐞𝐫𝐠𝐞𝐭𝐭 𝐁𝐢𝐛𝐞𝐥𝐧 𝐬𝐚̊ 𝐬𝐤𝐞𝐫 𝐞𝐧 𝐚𝐯𝐠𝐨̈𝐫𝐚𝐧𝐝𝐞 𝐟𝐨̈𝐫𝐬𝐤𝐣𝐮𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠: 𝐟𝐫𝐚̊𝐧 𝐭𝐞𝐨𝐥𝐨𝐠𝐢𝐬𝐤 𝐨𝐞𝐧𝐢𝐠𝐡𝐞𝐭 𝐭𝐢𝐥𝐥 𝐚𝐧𝐝𝐥𝐢𝐠 𝐦𝐢𝐬𝐬𝐭𝐚̈𝐧𝐤𝐥𝐢𝐠𝐠𝐨̈𝐫𝐚𝐧𝐝𝐞, 𝐟𝐫𝐚̊𝐧 𝐠𝐞𝐦𝐞𝐧𝐬𝐚𝐦 𝐛𝐫𝐨𝐭𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠 𝐭𝐢𝐥𝐥 𝐝𝐨𝐦. 𝐃𝐞𝐭 𝐚̈𝐫 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐚𝐭𝐭 𝐭𝐚 𝐟𝐫𝐚̊𝐠𝐨𝐫𝐧𝐚𝐬 𝐤𝐨𝐦𝐩𝐥𝐞𝐱𝐢𝐭𝐞𝐭 𝐩𝐚̊ 𝐚𝐥𝐥𝐯𝐚𝐫. 𝐃𝐞𝐭 𝐚̈𝐫 𝐚𝐭𝐭 𝐝𝐫𝐚𝐬𝐭𝐢𝐬𝐤𝐭 𝐟𝐨̈𝐫𝐞𝐧𝐤𝐥𝐚 𝐝𝐞𝐦.”

Retoriken här är intellektuellt ohederlig. För det första bottnar den så kallade ”domsretoriken” i just det faktum att den här frågan kräver ett djupt allvar. Det är det djupa allvaret som motiverar det kraftiga språket. För det andra antyder Jaktlund, som så många andra ledare i sin generation och sitt sammanhang, att teologisk oenighet i frågan om samkönade relationer är soteriologiskt sekundär. Detta är alltså inte en fråga om tusenårsriket, utan en fråga som handlar om evangelium, himmel och helvete. Och även om man själv inte anser att frågan har en sådan allvarsgrad så måste man förstå att det är så traditionella kristna närmar sig frågan. Det är snarare Jaktlunds retorik som drastiskt förenklar frågan. Han far med uttryck som ”andra troende” och ”andra kristna” som om det vore en omistlig självklarhet för alla inblandade att bekräfta varandra som trossyskon. Men om någon fyller alla nytestamentliga kvalifikationer för en falsk lärare eller heretiker då? Menar Jaktlund att endast de som delar hans personliga position eller ”brottande” inställning till frågorna, tar dem på allvar? Det låter onekligen så.

”𝐊𝐲𝐫𝐤𝐨𝐡𝐢𝐬𝐭𝐨𝐫𝐢𝐞𝐧 𝐯𝐢𝐬𝐚𝐫 𝐡𝐮𝐫 𝐝𝐲𝐫 𝐬𝐩𝐥𝐢𝐭𝐭𝐫𝐢𝐧𝐠 𝐧𝐚̈𝐬𝐭𝐚𝐧 𝐚𝐥𝐥𝐭𝐢𝐝 𝐛𝐥𝐢𝐫. 𝐒𝐚𝐦𝐟𝐮𝐧𝐝 𝐡𝐚𝐫 𝐝𝐞𝐥𝐚𝐭𝐬, 𝐟𝐨̈𝐫𝐬𝐚𝐦𝐥𝐢𝐧𝐠𝐚𝐫 𝐬𝐩𝐫𝐮𝐜𝐤𝐢𝐭 𝐨𝐜𝐡 𝐫𝐞𝐥𝐚𝐭𝐢𝐨𝐧𝐞𝐫 𝐛𝐫𝐮𝐭𝐢𝐭𝐬 𝐢 𝐨̈𝐯𝐞𝐫𝐭𝐲𝐠𝐞𝐥𝐬𝐞𝐧 𝐨𝐦 𝐚𝐭𝐭 𝐬𝐚𝐧𝐧𝐢𝐧𝐠𝐞𝐧 𝐤𝐫𝐚̈𝐯𝐭 𝐝𝐞𝐭. 𝐈𝐛𝐥𝐚𝐧𝐝 𝐡𝐚𝐫 𝐭𝐲𝐝𝐥𝐢𝐠𝐚 𝐠𝐫𝐚̈𝐧𝐬𝐞𝐫 𝐤𝐚𝐧𝐬𝐤𝐞 𝐯𝐚𝐫𝐢𝐭 𝐧𝐨̈𝐝𝐯𝐚̈𝐧𝐝𝐢𝐠𝐚, 𝐦𝐞𝐧 𝐚𝐥𝐥𝐭𝐟𝐨̈𝐫 𝐨𝐟𝐭𝐚 𝐡𝐚𝐫 𝐬𝐣𝐚̈𝐥𝐯𝐫𝐚̈𝐭𝐭𝐟𝐚̈𝐫𝐝𝐢𝐠𝐡𝐞𝐭 𝐨𝐜𝐡 𝐡𝐚̊𝐫𝐝𝐡𝐞𝐭 𝐠𝐚̊𝐭𝐭 𝐡𝐚𝐧𝐝 𝐢 𝐡𝐚𝐧𝐝 𝐦𝐞𝐝 𝐚𝐧𝐬𝐩𝐫𝐚̊𝐤𝐞𝐭 𝐩𝐚̊ 𝐚𝐧𝐝𝐥𝐢𝐠 𝐫𝐞𝐧𝐡𝐞𝐭.”

Det är förstås väldigt lätt att göra svepande påståenden utan att ge några konkreta exempel. Men det här är floskler. Jaktlund sällar sig till den skara som menar att förespråkare av en traditionell äktenskapssyn är självrättfärdiga och hårda om de tydligt uttrycker att ens position i den här frågan kan vara avgörande för huruvida man har evigt liv. Den sorgliga ironin är dessutom att hans egen text är full av moralisk överlägsenhet: ”Min inställning och ton är ödmjuk. Inte er.”

”𝐉𝐞𝐬𝐮𝐬 𝐬𝐤𝐚̈𝐫𝐩𝐭𝐞 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐫𝐨̈𝐬𝐭𝐞𝐧 𝐠𝐞𝐧𝐭𝐞𝐦𝐨𝐭 𝐦𝐚̈𝐧𝐧𝐢𝐬𝐤𝐨𝐫 𝐬𝐨𝐦 𝐤𝐚̈𝐦𝐩𝐚𝐝𝐞 𝐦𝐞𝐝 𝐬𝐯𝐚̊𝐫𝐚 𝐟𝐫𝐚̊𝐠𝐨𝐫, 𝐬𝐧𝐚𝐫𝐚𝐫𝐞 𝐫𝐢𝐤𝐭𝐚𝐝𝐞𝐬 𝐡𝐚𝐧𝐬 𝐬𝐭𝐚𝐫𝐤𝐚 𝐤𝐫𝐢𝐭𝐢𝐤 𝐦𝐨𝐭 𝐡𝐨̈𝐠𝐦𝐨𝐝𝐞𝐭, 𝐭𝐯𝐚̈𝐫𝐬𝐚̈𝐤𝐞𝐫𝐡𝐞𝐭𝐞𝐧 𝐢 𝐝𝐞𝐧 𝐞𝐠𝐧𝐚 𝐫𝐚̈𝐭𝐭𝐟𝐚̈𝐫𝐝𝐢𝐠𝐡𝐞𝐭𝐞𝐧 𝐨𝐜𝐡 𝐯𝐢𝐥𝐣𝐚𝐧 𝐚𝐭𝐭 𝐝𝐨̈𝐦𝐚 𝐚𝐧𝐝𝐫𝐚. 𝐃𝐞𝐭 𝐛𝐨𝐫𝐝𝐞 𝐦𝐚𝐧𝐚 𝐭𝐢𝐥𝐥 𝐞𝐟𝐭𝐞𝐫𝐭𝐚𝐧𝐤𝐞 𝐚̈𝐯𝐞𝐧 𝐢 𝐯𝐚̊𝐫 𝐭𝐢𝐝.”

Igen, det här är trötta floskler. Jesus är Gud och således är hela Bibeln – om nu Bibeln är Guds ord, vilket kristna tror – Jesu ord. Vilket innebär att varje bibeltext om schismatiker, falska lärare som förleder andra med vackert tal, att pånyttfödda inte kan leva i synd, att vi ska ta avstånd från falska bröder etc – kommer ur Jesu egna mun. Notera också antydan om att de han kritiserar har en ”vilja att döma andra” ( = är som fariséerna). Hur var det med ”tvärsäkerheten i den egna rättfärdigheten”?

”𝐏𝐫𝐨𝐟𝐞𝐭𝐞𝐧 𝐄𝐥𝐢𝐚 𝐦𝐨̈𝐭𝐭𝐞 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐆𝐮𝐝 𝐢 𝐬𝐭𝐨𝐫𝐦𝐞𝐧, 𝐞𝐥𝐝𝐞𝐧 𝐞𝐥𝐥𝐞𝐫 𝐣𝐨𝐫𝐝𝐛𝐚̈𝐯𝐧𝐢𝐧𝐠𝐞𝐧, 𝐮𝐭𝐚𝐧 𝐢 𝐝𝐞𝐧 𝐬𝐭𝐢𝐥𝐥𝐚 𝐬𝐮𝐬𝐧𝐢𝐧𝐠𝐞𝐧. 𝐊𝐚𝐧𝐬𝐤𝐞 𝐚̈𝐫 𝐝𝐞𝐭 𝐯𝐚̈𝐫𝐭 𝐚𝐭𝐭 𝐛𝐞𝐭𝐚̈𝐧𝐤𝐚 𝐢 𝐞𝐭𝐭 𝐬𝐚𝐦𝐭𝐚𝐥𝐬𝐤𝐥𝐢𝐦𝐚𝐭 𝐬𝐨𝐦 𝐡𝐞𝐥𝐚 𝐭𝐢𝐝𝐞𝐧 𝐭𝐞𝐧𝐝𝐞𝐫𝐚𝐫 𝐚𝐭𝐭 𝐬𝐤𝐫𝐮𝐯𝐚𝐬 𝐮𝐩𝐩 𝐨𝐜𝐡 𝐝𝐚̈𝐫 𝐨𝐥𝐢𝐤𝐭𝐚̈𝐧𝐤𝐚𝐧𝐝𝐞 𝐤𝐫𝐢𝐬𝐭𝐧𝐚 𝐚𝐥𝐥𝐭 𝐥𝐚̈𝐭𝐭𝐚𝐫𝐞 𝐮𝐭𝐦𝐚̊𝐥𝐚𝐬 𝐬𝐨𝐦 𝐡𝐨𝐭.”

Profeten Elia högg också ihjäl Baals profeter. Ska vi betänka även det? Eller ska vi lämna flosklerna och gå vidare till en mer konstruktiv dialog utifrån mer relevanta bibeltexter?

”𝐓𝐞𝐨𝐥𝐨𝐠𝐢𝐬𝐤𝐚 𝐮𝐩𝐩𝐟𝐚𝐭𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠𝐚𝐫 𝐬𝐩𝐞𝐥𝐚𝐫 𝐫𝐨𝐥𝐥, 𝐦𝐞𝐧 𝐨̈𝐯𝐞𝐫𝐭𝐲𝐠𝐞𝐥𝐬𝐞𝐫 𝐦𝐚̊𝐬𝐭𝐞 𝐛𝐚̈𝐫𝐚𝐬 𝐦𝐞𝐝 𝐨̈𝐝𝐦𝐣𝐮𝐤𝐡𝐞𝐭. 𝐒𝐚𝐧𝐧𝐢𝐧𝐠 𝐚̈𝐫 𝐥𝐚̊𝐧𝐠𝐭𝐢𝐟𝐫𝐚̊𝐧 𝐨𝐯𝐢𝐤𝐭𝐢𝐠, 𝐟𝐨̈𝐫𝐬𝐭𝐚̊𝐬, 𝐦𝐞𝐧 𝐤𝐲𝐫𝐤𝐚𝐧𝐬 𝐟𝐨𝐥𝐤 𝐡𝐚𝐫 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐫𝐚̊𝐝 𝐚𝐭𝐭 𝐟𝐨̈𝐫𝐥𝐨𝐫𝐚 𝐤𝐚̈𝐫𝐥𝐞𝐤𝐞𝐧 𝐦𝐞𝐝𝐚𝐧 𝐝𝐞𝐧 𝐬𝐨̈𝐤𝐞𝐫 𝐬𝐚𝐧𝐧𝐢𝐧𝐠𝐞𝐧.”

Ja och därför skulle Jaktlund kanske ha större ödmjukhet inför den historiska och globala kyrkan. För att inte tala om tonen i Bibeln när det kommer till att relativisera och rättfärdiga synd (”ve er” osv). Antydan att det per definition är kärlekslöst eller högmodigt att uttala sig kraftfullt och odiplomatiskt när det gäller frågor med eviga konsekvenser, är ärligt talat djupt arrogant. Jag håller med min vän som uttryckte: ”Ständigt denna pompösa diskussion om diskussionen […] Hans argument är utformat för att underminera en genuin diskussion om sakfrågan.”

”𝐕𝐢 𝐛𝐞𝐡𝐨̈𝐯𝐞𝐫 𝐟𝐥𝐞𝐫 𝐫𝐨̈𝐬𝐭𝐞𝐫 𝐬𝐨𝐦 𝐯𝐚̊𝐠𝐚𝐫 𝐬𝐚̈𝐠𝐚: 𝐃𝐞𝐭 𝐡𝐚̈𝐫 𝐚̈𝐫 𝐬𝐯𝐚̊𝐫𝐭. 𝐕𝐢 𝐛𝐫𝐨𝐭𝐭𝐚𝐬 𝐦𝐞𝐝 𝐝𝐞𝐭𝐭𝐚. 𝐕𝐢 𝐬𝐨̈𝐤𝐞𝐫 𝐆𝐮𝐝𝐬 𝐯𝐢𝐥𝐣𝐚. 𝐕𝐢 𝐡𝐚̊𝐥𝐥𝐞𝐫 𝐤𝐚𝐧𝐬𝐤𝐞 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐦𝐞𝐝 𝐯𝐚𝐫𝐚𝐧𝐝𝐫𝐚 – 𝐦𝐞𝐧 𝐯𝐢 𝐯𝐚̈𝐠𝐫𝐚𝐫 𝐠𝐨̈𝐫𝐚 𝐯𝐚𝐫𝐚𝐧𝐝𝐫𝐚 𝐭𝐢𝐥𝐥 𝐟𝐢𝐞𝐧𝐝𝐞𝐫.”

Detta är som att säga: ”Vi behöver fler röster som säger det som alla andra röster säger.” Det är tröttsamt och karakteristiskt för Jaktlunds generation av ledare, både inom Pingst, EFK, SAM och Equmeniakyrkan. Det här är varken profetiskt, pastoralt eller konstruktivt. Det är ansvarslöst. Det är också vilseledande eftersom Immanuelskyrkan knappast ”brottas med detta”. Nej, de har landat i en bejakande syn. Jaktlund verkar dock efterfråga att traditionalisterna ska brottas utan att någonsin landa i en tydlig teologisk och ecklesiologisk väg framåt.

”𝐉𝐞𝐬𝐮𝐬 𝐛𝐚𝐝 𝐢𝐧𝐭𝐞 𝐨𝐦 𝐥𝐢𝐤𝐫𝐢𝐤𝐭𝐧𝐢𝐧𝐠 𝐢 𝐡𝐚𝐧𝐬 𝐧𝐚𝐦𝐧. 𝐇𝐚𝐧 𝐛𝐚𝐝 𝐨𝐦 𝐞𝐧𝐡𝐞𝐭. 𝐃𝐞𝐧 𝐛𝐨̈𝐧𝐞𝐧 𝐚̈𝐫 𝐟𝐨𝐫𝐭𝐟𝐚𝐫𝐚𝐧𝐝𝐞 𝐥𝐢𝐤𝐚 𝐨𝐛𝐞𝐤𝐯𝐚̈𝐦 𝐬𝐨𝐦 𝐧𝐨̈𝐝𝐯𝐚̈𝐧𝐝𝐢𝐠.”

Med andra ord: ”Jag står för den verkligt radikala positionen som menar att vi ska lyda Jesus, som i sin bön om enhet antydde att alla som kallar sig för kristna måste kunna ha gemenskap med varandra oavsett vad . Även om de inte kommer överens om huruvida Kristus behagas av att två män har samlag med varandra i strid mot både naturen och hans uttryckliga befallning. Enhet är allt!”

Men vet ni vad? Herren Jesus Kristus har sagt genom sin apostel: ”Jag uppmanar er, bröder, att se upp för dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära som ni har fått undervisning i. Håll er borta från dem, för sådana människor tjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor” (Rom‬ ‭16‬:‭17‬–18) och: ”Men ni, mina älskade, ska komma ihåg vad som är förutsagt av vår Herre Jesu Kristi apostlar. De sade till er: ’I den sista tiden kommer hånfulla människor som drivs av sina gudlösa begär.’ Det är sådana som skapar splittring, oandliga människor som inte har Anden” (Jud ‭1‬:‭17‬–19).

(5) De senaste veckorna har det skrivits en hel... - Nima Motallebzadeh | Facebook

Hur långt har Sverige gått i sitt moraliska förfall/avfall?

Läste igår kväll en artikel skriven av Jeff på ”TheDisntr = Oliktänkaren”, där han tog upp Amerikas moraliska förfall. Han tog upp det ur sitt lands perspektiv. Det han skrev grep tag i mig.

Sverige är ju ännu mindre bekännande kristet än Amerika någonsin har varit (åtminstone verkar det så), för vi har ju varit redigt sekulariserade i evigheter, känns det som. Så hur står det till med vårt land och den moraliska sidan? Och då menar jag givetvis i förhållande till bibelns sanningar.

Hur många år innan USA, blev det lagligt med aborter i vårt land? Hur har vi kristna sett på det? Har det nu blivit så ok, att vi inte längre bryr oss? Rycker vi kanske på axlarna och bryr oss inte alls?

Hur är det med vigslar mellan människor med samma kön? Är vi nu så blassé att det inte ens bekommer oss längre? Ser vi på allt sånt här som om det är ju så samhället är idag, inte mer med det, eller stannar vi upp och tänker till?

Det här är endast två relativt stora exempel, och till dessa ska läggas alla de som är mindre.

Sverige ligger ju långt fram när det gäller att inte längre hålla sig till Guds bud, inget tvivel om det. Kanske har det också fått oss, att på något sätt acceptera, att det här är så det är i den tid vi nu lever i.

Gud har visat ett oerhört tålamod med oss som lever idag, jämfört med människorna som levde före floden, eller Sodom och Gomorra. Men vårt moraliska förfall/avfall är väl åtminstone på samma nivå nu, som det var för dem då.

De levde sina liv i sus och dus (eller rus, av ett eller annat slag). Och vips så kom Guds dom över dem. Och vi vet ju att samma sak ska hända igen när Jesus kommer igen. Vips så kommer det vara slut på att leva som vi själva vill, och domen kommer över oss.

Och det går väl an för de som är frälsta, men för resten då? Med tanke på hur tysta många av oss som kallar oss kristna är, om det moraliska förfallet, så verkar det nästan som att vi inte alls bryr oss om våra icke frälsta med-människor. Jag är inte bättre än någon annan, det är inte vad jag säger här.

”Så kommer domen över en civilisation. Tyst till en början. Inte med blixtar som slår ner från himlen och dödar alla inom en halv mils avstånd. Gud låter helt enkelt människor bli vad de insisterar på att bli.

Han tar bort sin återhållande hand och säger i huvudsak: "Ok. Gör som du vill."

Och när det väl händer är den moraliska nedgången inte dramatisk till en början. Det är konstigt normalt. Och det är den läskiga delen. Alla fortsätter att klippa sina gräsmattor och lägga upp semesterbilder medan grunden börjar flyta under deras fötter.

Och det som är skrämmande är hur vanligt allt känns nu. Det är det som säger oss något. Det är den blinkande röda varningslampan som hänger över hela landet. Ingen kippar efter andan längre.” Jeff

Jeff tar i det han skriver upp de samkönade par (män) som med hjälp av surrogat-mödrar får sina barn, och sedan lägger ut bilder på sig med den lilla.

Ytterligare en av de större sakerna som nu sker för öppen ridå, vill jag nog påstå, barn med föräldrar av endast ett kön. Och det spelar ingen roll hur duktiga de är på att vara föräldrar. Vi vet ju att flera av barnen här i Sverige som vuxit upp på det sättet, har gått ut öppet och sagt att de har saknat den andra föräldern.

Nu ville jag inte i det här, gå in på enbart ett sätt som den moraliska biten har sjangserat, i förhållande till hur Gud ser på vi är menade att leva ett moraliskt, korrekt liv. För synderna är många som nu öppet visas upp. Vi kan lägga in ytterligare en stor sak, som nu sker för öppen ridå, LBHTQ+++.

”Det är så civilisationer söver/dövar sig själva före kollaps. Eufemism först. Galenskap sedan. Ruin tredje.

Jag tror ärligt talat att amerikanska kyrkor underskattar vad det betyder när Skriften säger att Gud "gav dem över". Den frasen borde skrämma människor. Det betyder att Gud slutar tygla den vansinniga fasan som kokats ihop i fallna, upproriska hjärtan.

Han låter kulturer marinera i konsekvenserna av sina egna lustar tills de blir oförmögna att känna igen uppenbar ondska.” Jeff

Och detta gäller inte endast USA, utan även vårt lilla land.

Han har rätt i att frasen ”Gud gav dem över” borde skrämma människor, och då i synnerhet oss troende. Så, hur oförmögna att känna igen uppenbar ondska, har vi tillåtit oss att bli? Hur lätt tar vi på att Gud kommer överlämna människor till sin egen ondska? Vilket i förlängningen kommer få dem raka vägen till eldsjön, som brinner i evighet. Bryr vi oss om en hel värld som är på väg att bli helt förlorad?

Och allt sker i tysthet, för att inte stöta oss eller göra oss ovän med, eller betraktas som kärlekslösa. För det vore ju illa om vi fick höra att vi är kärlekslösa.

Ställ att bli kallad kärlekslös emot de som blev torterade och dödade för sin tros skull. Om vi inte ens kan hantera att bli kallade kärlekslösa för Guds skull, är det inte rätt så illa ställt med oss då?

Samtidigt ser vi Jesu återkomst närma sig mer och mer, åtminstone om vi följer såna som verkligen studerar tids-tecknen. Tiden krymper innan Jesus kommer tillbaka. Och människorna som lever ut sina liv i sina egna hjärtas ondska blir fler och fler, och gör mer och mer vidriga saker.

”Alla som protesterar blir skurkar. Allting vänds upp och ner och plötsligt behandlas de förståndiga människorna som instabila radikaler för att de märker att vattennivån i Titanics nedre hytter stiger… snabbt.

Jag kan bara inte skaka av mig, stillheten i allting. Den kusliga normaliteten. Hur kulturen bara fortsätter att surra på medan det moraliska taket rasar samman ovanför.

Det forntida Israel hade profeter som slet sönder sina kläder, kollapsade med ansiktet före ner i smutsen, låg på sidan och bakade kornkakor på lågorna av mänsklig avföring.

Det är exakt samma uppror idag. Bara ett annat soundtrack.” Jeff

Vi skulle i vår tid behöva ropet av sanna profeter som vågar lyda Gud och stämma upp sina stämmor, emot det som nu sker inför en öppen ridå. Eller så borde åtminstone vi som är kristna höja våra röster och förkunna att på denna ondska kommer det komma en dom.