Vad säger Anden till församlingarna? Daniel Steen; Dörren strängs snart

16 maj 2026

Den här videon fann jag under Michael & Solange Lathinenes samling av videor på deras kanal – och då jag höll på att checka upp vad de står för, för sorts evangelium, så jag började lyssna – vilket jag snabbt ångrade att jag gjorde.

Det är trosrörelse-smörja rakt igenom, med upphöjande av jaget, predikan i form av stå-upp-komedi (vilket ju är vanligt), med mera. Jag var inte den enda som reagerade, det fanns två till, bland alla positiva som också sa att det var trosrörelse.

https://www.youtube.com/watch?v=ooN0wQ6BGy8

Jag kommer inte skriva ner allting han säger, för ärligt talat så är detta inte någonting jag ens gillar att hålla på med. Detta är rent trosrörelse-smörja sorgligt nog och inget som jag kan rekommendera. Det positiva är att han läser stora stycken ur skriften. Hans saker är i ljusare och kursivt.

Videon börjar med att han står framme på scenen och sjunger i tungor, (vilket jag också gjorde i trosrörelsen).

Men hur funkar det med att man endast får be högt i tungor, om det följs av uttydning?

När den Heliga Ande talar är det som han börjar med efter sjungandet i tungor.

Men vi hör Gud tala till oss genom sitt Heliga Ord, Bibeln. Ingenstans är vi tillsagda, eller ens rekommenderade, i skriften, att lyssna efter röster som talar till oss. Risken med att lyssna efter den Helige Ande, eller Gud själv, som ska tala med oss, är att vi lika gärna kan höra en av de fallna änglarna, eller våra egna fördärvade, bedrägliga hjärtan som talar till oss. Detta är varför vi håller oss till det oföränderliga skriftens ord.

Han talar också om; att han har en speciell kallelse, och om han inte lyder så kommer Gud hålla honom ansvarig.

Detta framhäver honom själv som viktig, och som en viktig kugge i Guds plan. Sanningen är att vi är inte så viktiga, så att vi inte kan bytas ut. Och om han verkligen hade en så viktig kallelse, så skulle han väl först och främst se till att inte hålla sig till ett falskt evangelium, ett som dessutom är en sekt? För varför skulle Gud lägga en allvarlig kallelse på någon i ett falskt evangelium? Det enda som den personen kommer göra är att föra in personen på fel väg.

Han läser och talar lite om; de som står inför Jesus på domens dag- fåren på den högra sidan, getterna på den vänstra - där getterna på den vänstra sidan får höra; Gå bort ifrån mig ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Varför då?

De låg inte med sin nästas fru/make, de var inte så att de ljög, stal eller levde i synd. Det var inte ens att de hade gjort något fel. Utan det var för det som de inte hade gjort, för en av de av de minsta d.v.s. besöka i fängelse, ge mat och kläder till de som behöver et.c., det har ni heller inte gjort för mig.

Låt mig börja med att det står i Matt 25:31-46 Jag är förmodligen väl petig; men här finner jag ett litet problem, att det endast handlar om att getterna som inte har utfört gärningar som ska följa en kristen, är de som blir bortvisade. Hur är det med att läsa allting i sammanhang? och det är 3 stycken som gäller.

Så vi får gå till Matt 7:13-23 där det talas om att gå på rätt väg, akta sig för falska profeter (gäller även bibellärare och predikanter), inte hålla sig till dålig frukt, utan god, och det som följer på det där många ska säga till Jesus, Herre; Herre, har jag inte…. Profeterat, drivit ut onda andar och gjort kraftgärningar. Dessa som Jesus själv kallar för laglösa.

Ett annat litet fel som jag finner i detta är att vi inte är frälsta/räddade på grund av de gärningar som vi gör, utan på grund av nåd, så ingen ska kunna berömma sig (Ef 2:8-9). Med andra ord, vår frälsning eller inte hänger inte enbart på allt vi har gjort för andra.

Ytterligare ett fel är; De låg inte med sin nästas fru/make, de var inte så att de ljög, stal eller levde i synd. Det var inte ens att de hade gjort något fel. Och detta stämmer ju inte alls, eftersom ingen rättfärdig finns, nej inte en enda (Rom 3:10). Utöver det så säger skriften oss att vi är avlade och födda i synd ( Ps 51:5). Detta är något som vi får leva med på den här jorden, först på den nya jorden kommer allt detta försvinna.

Även Paulus skriver om att allt som han inte vill göra, gör han, och allt det som han vill göra, gör han inte. (Rom 7:14-23) Varför? Jo, för att vår ande är i krig mot vårt kött (Gal 5:16-17).

Han går vidare till; Vad gör du med ditt liv, din kallelse.

Jag kan inte säga att Gud har lagt någon specifik kallelse på mitt liv. Och så är det nog för många andra. För jag har svårt att se att varna för allt det falska i den tid vi lever i, är en specifik kallelse som ligger på mitt liv.

Det finns en blandning i alla kyrkor, av helgon, de som är mitt emellan och de som inte alls är några helgon. Sedan finns antagonisterna som verkligen avskyr och hatar en. Jag hade en del sådana i församlingen i början.

Nu handlar det väl inte om att bli helgonförklarad som de håller på med i katolicismen. Men jag har svårt att se att de som verkligen avskyr och hatar ens är kristna. Jag har också svårt att se att de går i kyrkan över huvud taget.

Han tar även upp lite annat emellan detta och det som jag tar upp härnäst, som jag faktiskt stör mig på. Och mycket handlar om att Gud och den Helige Ande talar till honom hörbart. Detta har kommit in i och med ”NAR = Nya Apostoliska Reformationen”, det fanns inte alls i trosrörelsens början.

Jag hörde under lovsången att Gud sade till mig, förbered er för väckelse. Vi har ju ropat till Gud om väckelse i många år. Men vi är inte förberedda, för var är de andliga fäderna och mödrarna?

Och här kommer väckelse in som kom in senare i trosrörelsen, det fanns inte med helt i den ringa starten, om jag minns rätt. Det enda som Jesus och apostlarna varnade för i den sista tiden (vilket är vart vi är nu) är att ett stort avfall skulle komma. Och det avfallet, är redan här, och det har pågått länge.

Och andliga fäder och mödrar behövs, jag instämmer. Men sorgligt nog så fick jag inte ens lära mig att hantera Guds ord på ett korrekt sätt i trosrörelsen. Utan här plockade man ut verserna ur sina sammanhang, och fick dem att (i många fall) betyda vad de helt enkelt inte alls betydde.

Först behöver människor få lära sig hur Guds ord ska hanteras, annars kan ingen alls ”växa upp till manlig mognad” ( Ef 4:13), vilket behövs för att kunna få andliga fäder och mödrar.

Vi måste bli av med all fruktan. Ledare, pastorer och vanliga kristna, personer jag känner, greps av fruktans anda, när covid kom. De kristna hade verkade ha mer fruktan än de i världen.

Han går även i covid-situationen in på bärandet av skyddsmasker, vilket han tyckte var helt onödigt, så han använde inte någon. Och när han föreslog att de skulle ge varandra broderskapliga kramar, så ville andra hålla avstånd, medans han ansåg detta löjligt. Man behövde vara tre meter ifrån varandra. Varför då? Jo det bara var så.

Vi greps av fruktans ande, av panik, allihopa. Ja inte jag, för Gud sade till mig; Daniel, fall inte för det här. Och då sade Gud, om församlingen inte klarar det här provet, kommer de inte att klara nästa, för det blir mycket värre. Så jag kände, gode Gud vi är inte redo. Vi är inte redo för väckelse, skakningarna och prövningarna. Vad säger den Helige Ande? Förbered dig.

Nej inte alla greps av fruktans ande, även av de av oss som använde sig av munskydd när vi var ute bland människor. Jag gjorde det och visade hänsyn för alla andras skull, och då i synnerhet de som inte var frälsta. Hur är det med oss kristna, om vi inte tar hänsyn till andra?

Och så följs det av en profetia. Visserligen vet vi alla att vi ska gå igenom en vidrig tid, så vidrig att det aldrig hänt förut, och om Gud inte stoppade det, skall ingen människa överleva (Matt 24:21-22).

Förbered dig för väckelse, för Hans återkomst, för ett skifte i regeringsmakten, för rejäla skakningar. Så Gud sade till mig; Daniel, all fruktan måste ut ur ditt liv, du kommer inte att kunna stå annars. Skakningarna som kommer är mycket värre än du kan tänka dig. Du måste lämna all fruktan, för annars kommer du inte höra min röst. Du hör inte Hans röst när fruktans ande griper tag i ditt liv.

Om vi har/känner fruktan, kan vi inte höra Guds röst? Vilket larv. Gud talar till oss genom sitt skrivna ord, och det spelar ingen roll om vi känner av fruktan eller räds för olika saker, vi kan fortfarande läsa Hans skrivna ord, och få hjälp till tröst i rätt tid (Hebr 4:16).

När han talar så mycket om att höra Guds och den Helige Andes röst, så finns det en fara att de som lyssnar tänker; Men jag då, jag hör inte Guds röst – jag vet inte ens hur man gör för att höra Guds och den Helige Andes röst? Vill man höra deras röster hörbart, då får man läsa skriften högt för sig själv, för det är i det skrivna heliga ordet som vi hör Guds röst.

Och Jesus säger så här; Jag vill befria min församling från fruktans ande.

Nu vet jag inte exakt hur han ser på fruktans ande, om det är en andemakt, eller någonting annat. Jag vet att nästintill allting i ”NAR = Nya Apostoliska Reformationen”, när det talas om andar, handlar om onda andar, som fått tillträde till oss kristna. Så jag ställde frågan på google; bibelfråga; Är fruktan en ande? Och här är svaret som jag fick.

”I Bibeln beskrivs "rädsla" vanligtvis inte som en bokstavlig, fysisk enhet, men den avbildas ofta som en andlig kraft, ett demoniskt inflytande eller en attityd av fångenskap som står i direkt motsättning till tro och den Helige Ande. Bibeln tar upp detta koncept genom flera viktiga avsnitt:

Fruktans Ande: Den mest kända versen är 2 Tim 1:7, som säger: "Ty Gud har inte gett oss fruktans ande, utan kraftens och kärlekens och sinnets ande".

Medan vissa teologer tolkar "ande" här som en fruktad mänsklig inställning eller attityd, tolkar många kristna och forskare det som en förtryckande, andlig kraft av skrämsel som tystar tron.

En Ande av Slaveri: I Rom 8:15 kontrasterar aposteln Paulus "fruktans ande" med "barnadoptionens Ande". Han skriver: "Ty ni fick inte slaveriets ande för att falla tillbaka i fruktan, utan ni har fått barnadoptionens Ande...".

Här är rädsla kopplad till andlig fångenskap och slaveri under synd eller död.

Rädsla som kraften av en plågoande: 1 Joh 4:18 säger att "rädsla har att göra med straff" och att "den som fruktar har inte nått fullkomlighet i kärlek".

Detta indikerar att rädsla verkar som en plågande tyngd på själen, vilket är anledningen till att Bibeln ofta befaller troende att ersätta den med tillit till Guds kärlek.

Medan naturlig rädsla är en gudagiven mänsklig känsla som är utformad för att skydda dig från omedelbar fara, hänvisar "rädslans ande" till en överväldigande, kronisk känsla av fruktan, ångest eller hot som förlamar din tro och får dig att tvivla på Guds löften.

Mer om 2 Tim 1:7 finns här; https://vilketevilket.blogspot.com/2026/05/vad-betyder-2-tim-17-att-gud-inte-har.html

Av och till hör man någon be högt i tungor, efter något som han säger.

Jag behöver höra den Helige Andes röst, inte bara ibland, utan hela tiden. Den Heliga Ande sade, bara de som kommer upp under min vilja, kommer vara under mitt beskydd. Den Helige Ande säger att vi måste bli mer känsliga och mottagliga för hans ledning. Och då måste vi vara fria från fruktan. Om vi inte är det så talar han inte och då lyder vi inte heller.

• Den Helige Ande talar inte till oss, men för säkerhets skull så ställde jag en biblisk fråga på google; Endast de som står under min vilja kommer att beskyddas av mig, säger den helige anden, Falskt? Svaret från Artificiell Intelligens väntade inte och här är det.

  Falskt. Det påståendet motsäger centrala bibliska läror. Enligt Bibeln ges Guds beskydd, frälsning och nåd fritt till alla som tror på Jesus Kristus, och det är inte begränsat till efterföljare av en specifik mänsklig ledare eller en personlig vilja.
  Bibliska brister i det påståendet inkluderar:

  Nåd är oförtjänt: Bibeln lär att frälsning är en fri gåva från Gud genom tro på Jesus, inte förtjänad genom underkastelse till en individs vilja (Ef 2:8-9).

  ​​Gud beskyddar alla troende: Skriften beskriver Gud som en universell tillflykt och sköld för alla som litar på Honom (Ps 91:4, 2 Sam 22:3), inte bara ett fåtal utvalda under någons personliga auktoritet.

  Den Helige Andes roll: Den Helige Ande ges till alla troende som ett sigill på deras frälsning och en vägledning till Guds sanning, inte för att tvinga fram lydnad mot en viss persons

För en djupare titt på vad Bibeln faktiskt säger om andligt beskydd och den Helige Andes verk kan du konsultera GotQuestions.org-guiden.

Beskydd; https://vilketevilket.blogspot.com/2026/05/vad-sager-bibeln-om-beskydd.html

Den Helige Ande; https://vilketevilket.blogspot.com/2026/05/vilken-roll-spelar-den-helige-ande-i.html

Vem talar; https://vilketevilket.blogspot.com/2026/05/hur-kan-jag-veta-om-jag-hor-gud-hor.html

När jag var 17 år så bad jag intensivt över att få andens gåvor, allihopa. Jag bad 2-3 timmar per dag, ge mig allt. Och så började jag få andens gåvor.

Så han bad om att få alla gåvorna, varför? Räcker det inte för honom att vara en del av kroppen? Måste han vara kroppen helt ensam?

1 Kor 12:4-11 Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika slags tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla. Men hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att utföra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.

Detta följs av hur lemmarna i kroppen fungerar tillsammans. Eftersom vi alla är del av en och samma kropp, och vi ska alla vara verksamma, inte endast en person.

Ef 4:11-13 Och han gav oss somliga till apostlar, somliga till profeter, somliga till evangelister, somliga till herdar och lärare. Ty han ville göra de heliga skickliga till att utföra sitt tjänarvärv, att uppbygga Kristi kropp, till dess att vi allesammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.

Samma med tjänsterna, de ska fungera tillsammans, inte en person ha alla. Då blir ju resten överflödiga. Och även om apostlarna förmodligen fungerade i alla tjänsterna och nådegåvorna, så var de apostlar, det är inte vi.

Trosrörelsen är en sekt och inte alls kristet. Jag är så tacksam personligen, att Gud frälste mig ur den här dyngan. Läran har en blandning från mängder av källor, och vi är förbjudna att blanda in saker från andra källor.

Under Essek Kenyons tid togs det in saker från gnosticismen, ”Christian science = Kristen Vetenskap”, Swedenborgs kristendom, ”New Thought = Ny Tanke”, lite senare även ifrån postmodernism och relativism.

När jag kommenterade detta under videon, så fick jag svar att Kenoyn endast tog in saker från New Thougt var det som kunde bekräftas. Resten sade han hade kommit in senare och det var rena spekulationer. Vilket inte är vad jag har hittat, men som sagt jag kan ha fel, vilket är varför jag lägger in detta.

Kenneth Hagin som kom efter och gjorde läran stor plagierade mängder från Kenyons böcker, häften och predikningar. Och i och med hans begynnelse i detta så kom det in saker från Mesmerismen, vilket många evangeliska och karismatiska redan hade tagit in saker ifrån. Det kom också in saker från New Age under hans tid.

En praktisering i synnerhet är allvarlig, vilket är attraktionslagen, att lika drar till sig lika, alltså om ni talar ut ord av tro eller ord av otro, så kommer det ske. Det vill säga, om man säger att man är frisk eller sjuk, så kommer det man säger åstadkomma att man blir det. Helena Petrova Blavatsky hittade på smörjan och skrev om den i sin första bok, ”Isis Unveiled = Isis Avtäckt”. Madame Blavatsky som hon också kallades var en ockultist, som även grundade det teosofiska sällskapet.

Ni ska inga andra Gudar ha, jämte mig - går inte ihop med det här evangeliet.

Jag hade tänkt lägga av och inte lyssna mer, men så fortsatte jag ändå, och då kommer snacket om väckelse. Ge mig bibelvers på det, tack! För det enda som vi är varnade för i sista tiden är ett stort avfall från den sanna läran, och oj, har det avfallet pågått länge, länge.

Hur kan jag veta om jag hör Gud, hör Satan eller hör mina egna tankar?

Livet är fullt av beslut som inte har absoluta, specifika, namngivna instruktioner i Bibeln. Hur många timmar om dagen ska mina barn spendera framför skärmar? Är det okej att spela vissa tv-spel? Får jag gå på dejt med en kollega? Är det okej att missa jobbet för att jag var uppe för sent kvällen innan?

Vi har alla föreställningar om sanningen, men hur vet vi säkert att dessa idéer kommer från Gud? Hör jag Gud? Eller hör jag bara mig själv? Ännu värre, hör jag Satans frestelser förklädda till den Helige Andes ledning? Ibland är det svårt att skilja våra egna idéer från Guds ledning. Och tänk om våra drifter faktiskt kommer från våra själars fiende och inte från Gud? Hur kan vi "ta varje tanke till fånga" (2 Kor 10:5) när vi inte är säkra på var tankarna kommer ifrån?

Vanligtvis kommunicerar Gud genom Bibeln, sitt inspirerade Ord, bevarat genom århundradena för oss idag. Det är genom Ordet som vi helgas (Joh 17:17), och Ordet är ljuset på vår väg (Ps 119:105). Gud kan också vägleda oss genom omständigheter (2 Kor 2:12), Andens maningar (Gal 5:16) och gudfruktiga mentorer som ger kloka råd (Ordspr 12:15). Om Gud vill tala till oss kan ingenting stoppa Honom. Här är några sätt att urskilja källan till våra tankar:
Be
Om vi ​​är förvirrade över om vi hör Gud eller inte, är det bra att be om visdom (Jak 1:5). (Det är bra att be om visdom även när vi inte tror att vi är förvirrade!) Vi bör be Gud att göra sin vilja tydligt känd för oss. När vi ber, "måste vi tro och inte tvivla, ty den som tvivlar är som havets våg som blåses och kastas av vinden" (Jak 1:6). Om vi ​​saknar tro, ”ska vi inte förvänta oss att få något från Herren” (Jak 1:7).

Tala med Gud i bön och vänta innerligt på hans svar. Kom dock ihåg att Gud inte ger oss allt vi önskar oss, och ibland är hans svar ”nej”. Han vet vad vi behöver vid varje given tidpunkt, och han kommer att visa oss vad som är bäst. Om Gud säger ”nej”, då kan vi tacka honom för hans tydliga vägledning och gå vidare därifrån.

Studera Ordet

Bibeln kallas ”Guds ord” av en anledning – det är det primära sättet Gud talar till oss. Det är också sättet vi lär oss om Guds karaktär och hans handlingar med människor genom historien. Hela Skriften är ”utandad av Gud” och är vägledningen för ett rättfärdigt liv (2 Tim 3:16–17). Medan vi talar till Gud i bön talar Han till oss genom Sitt Ord. När vi läser måste vi betrakta Bibelns ord som Guds eget ord.

Varje tanke, önskan, böjelse eller drift vi kan ha måste föras till Guds Ord för jämförelse och godkännande. Låt Bibeln vara domaren över varje tanke. ”Ty Guds ord är levande och kraftfullt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom till och skiljer själ och ande, leder och märg, och dömer hjärtats tankar och sinnelag” (Hebr 4:12). Oavsett hur angelägen driften är, om den strider mot vad Skriften säger, då är den inte från Gud och måste förkastas.

Följ den Helige Andes ledning

Den Helige Ande är Gud – en gudomlig varelse med sinne, känslor och vilja. Han är alltid med oss ​​(Ps 139:7–8). Hans syften inkluderar att be för oss (Rom 8:26–27) och ge gåvor till församlingens fördel (1 Kor 12:7–11).

Den Helige Ande vill fylla oss (Ef 5:18) och producera sin frukt i oss (Gal 5:22–25). Oavsett vilka beslut vi fattar dagligen kan vi inte gå fel när vi visar kärlek, glädje, frid etc. till Guds ära.

När en slumpmässig tanke dyker upp i våra huvuden måste vi lära oss att "pröva andarna" (1 Joh 4:1). Kommer denna benägenhet att följa att leda till mer Kristuslikhet? Kommer det att producera mer av Andens frukt i mig att älta denna tanke? Den Helige Ande kommer aldrig att leda oss till att tillfredsställa köttets syndiga begär (Gal 5:16); Han kommer alltid att leda oss mot helgelse (1 Pet 1:2).

Livet på jorden är en andlig kamp. Fienden är ivrig att skapa avledningsmanöver för att distrahera oss från Guds vilja (1 Pet 5:8). Vi måste vara vaksamma för att se till att det vi lyssnar på är mer än en känsla utan verkligen kommer från Gud själv.

Kom ihåg att Gud vill visa oss den rätta vägen att ta. Han har inte som uppgift att dölja sin vilja för dem som söker honom.

Här är några bra frågor att ställa när vi undersöker om vi hör Gud eller inte: Är maningarna förvirrande eller vaga? Gud är inte förvirringens upphovsman; Han är fridens bringare (1 Kor 14:33). Strider tankarna emot Guds ord? Gud kommer inte att motsäga sig själv. Kommer det att leda till synd att följa dessa maningar? De som "håller sig i takt med Anden" har "korsfäst köttet med dess lidelser och begär" (Gal 5:24–25).

Dessutom är det bra att söka råd från en kristen vän, familjemedlem eller pastor (Ordspr 15:22). Våra pastorer finns där för att hjälpa oss, med att vara herdar: "Ha förtroende för era ledare och underordna er deras auktoritet, ty de vakar över er som de som har att avlägga räkenskap för" (Hebr 13:17).

Gud vill inte att vi ska misslyckas. Ju mer vi lyssnar på Gud, desto bättre blir vi på att skilja hans röst från andra ljud i våra huvuden. Jesus, den gode herden, ger sitt löfte: ”Han går framför dem, och hans får följer honom, eftersom de känner hans röst” (Joh 10:4). Andra kanske säger: ”men fåren lyssnar inte till dem” (vers 8). Ju bättre vi känner vår herde, desto mindre behöver vi oroa oss för att lyssna till fel röst.

https://www.gotquestions.org/hearing-God.html

Vilken roll spelar den Helige Ande i våra liv idag?

Av alla gåvor som Gud har gett mänskligheten finns det ingen större än den Helige Andes närvaro. Anden har många funktioner, roller och aktiviteter. För det första utför han ett verk i alla människors hjärtan överallt. Jesus sa till lärjungarna att han skulle sända Anden till världen för att "överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom" (Joh 16:8).

Alla har ett "Gudsmedvetande", oavsett om de erkänner det eller inte. Anden tillämpar Guds sanningar på människors sinnen för att övertyga dem med rättvisa och tillräckliga argument om att de är syndare. Att svara på den övertygelsen leder oss till frälsning.

När vi väl är frälsta och tillhör Gud tar Anden boning i våra hjärtan för evigt och beseglar oss med den bekräftande, intygande och säkra löftet om vårt eviga tillstånd som hans barn. Jesus sa att han skulle sända Anden till oss för att vara vår hjälpare, tröstare och vägledare.

Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Rådgivare, som skall vara hos er för evigt Joh 14:16.

Det grekiska ordet som här översätts till ”Rådgivare” betyder ”en som är kallad” och har idén om någon som uppmuntrar och förmanar. Den Helige Ande tar permanent bostad i de troendes hjärtan (Rom 8:9; 1 Kor 6:19-20; 12:13).

Jesus gav Anden som en ”kompensation” för sin frånvaro, för att utföra de funktioner gentemot oss som han skulle ha gjort om han personligen hade stannat kvar hos oss.

Bland dessa funktioner finns att uppenbara sanningen. Andens närvaro inom oss gör det möjligt för oss att förstå och tolka Guds ord. Jesus sa till sina lärjungar att ”när han, sanningens Ande, kommer, skall han vägleda er till hela sanningen” (Joh16:13).

Han uppenbarar för våra sinnen hela Guds råd när det gäller tillbedjan, lära och kristet liv. Han är den yttersta vägledaren, som går före, leder vägen, tar bort hinder, öppnar förståndet och gör allt klart och tydligt. Han leder den väg vi bör gå i alla andliga ting. Utan en sådan vägledare skulle vi vara benägna att hamna fel och falla.

En avgörande del av den sanning han uppenbarar är att Jesus är den han sa att han är (Joh 15:26; 1 Kor 12:3). Anden övertygar oss om Kristi gudomlighet och inkarnation, att han är Messias, hans lidande och död, hans uppståndelse och himmelsfärd, hans upphöjelse vid Guds högra sida och hans roll som domare över allt. Han ger ära åt Kristus i allt (Joh 16:14).

En annan av den Helige Andes roll är att ge oss sina gåvor. 1 Kor 12 beskriver de andliga gåvor som ges till troende för att vi ska kunna fungera som Kristi kropp på jorden. Alla dessa gåvor, både stora och små, ges av Anden så att vi kan vara Hans ambassadörer till världen, visa Hans nåd och förhärliga Honom.

Anden fungerar också som fruktbärare i våra liv. När Han bor i oss börjar Han verket med att skörda Sin frukt i våra liv – kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning (Gal 5:22-23). ​​Dessa är inte vårt kötts gärningar, som inte kan producera sådan frukt, utan de är produkter av Andens närvaro i våra liv.

Vetskapen om att Guds Helige Ande har tagit sin boning i våra liv, att Han utför alla dessa mirakulösa funktioner, att Han bor hos oss för evigt och att Han aldrig kommer att lämna eller överge oss är orsak till stor glädje och tröst. Tack Gud för denna dyrbara gåva – den Helige Ande och Hans verk i våra liv!

https://www.gotquestions.org/Spirit-today.html

Vad säger Bibeln om beskydd?

Ytterst kommer vårt beskydd från Gud. I tider av fysiska och andliga attacker och i hotfulla situationer av alla slag, finner de som litar på Herren att Han är en stark Beskyddare.

Han beskyddar alla som söker sin tillflykt till honom Ps 18:30.

Här är några andra avsnitt som betonar Guds beskydd:

Du är mitt gömställe, du beskyddar mig från nöd och sjunger om mig med befrielsens sånger Ps 32:7.

Du gör din frälsning till min sköld, din högra hand stöder mig, din hjälp gör mig stor. Du ger mina fötter en bred stig, mina vrister viker inte Ps 18:36–37.

Du är min tillflykt och min sköld, jag hoppas på ditt ord Ps 119:114.

Herre, hur många är mina fiender! Hur många reser sig mot mig! ... Men du, Herre, är en sköld runt mig, min ära, den som lyfter mitt huvud Ps 3:1, 4.

Under det gamla förbundet lovade Gud fysiskt skydd till sitt folk, israeliterna, när de höll lagen (5 Mos 7:11–26). Detta gudomliga skydd omfattade även att skydda dem mot de nationer som skulle komma emot dem när de gick in i det förlovade landet:

Jag skall sända min skräck framför dig och förvirra alla folk som du kommer till. Jag skall låta alla dina fiender vända ryggen till dig 2 Mos 23:27.

Här ser vi Gud skydda dem vars handlingar överensstämde med hans förutbestämda planer och syfte.

Psalm 121 är en underbart uppmuntrande sång för dem som helt och fullt litar på Gud. Psalmisten identifierar först att hans hjälp kommer från hela jordens Herre (Ps 121:1–2). Han instruerar oss sedan om Herrens uppmärksamhet mot sina barn – han som aldrig slumrar, han är i tjänst natt och dag (Ps 121:3–6). Slutligen försäkrar psalmisten oss om att Gud som vakar över oss kommer att bevara oss från skada och att han övervakar alla våra aktiviteter nu och för evigt (Ps 121:7–8).

Bland personer som kände till Guds beskydd finns David (Ps 18:3; 54:7; 138:7); Noa (1 Mos 7); Daniel (Dan 6); och Sadrak, Mesak och Abed-Nego (Dan 3).

Guds beskydd var till och med tydligt i Jobs liv. Ja, Job led många prövningar till följd av Satans attacker, men Gud satte gränser som Satan inte kunde överskrida. Satan var begränsad till att bara göra vad Gud tillät, och inget mer (Job 1–3). Genom allt elände och alla lidanden som Job utstod skyddade Gud honom från större skada.

Gud skyddade också Jobs tro och tillät bara att Job prövades en viss del innan han ingrep och talade till Job (Job 38–42). Job kunde inte se Gud arbeta bakom kulisserna, men han förstod att Guds beskydd är säkert och trofast. Gud lovar sitt folk:

Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig (se 5 Mos 31:6; Jos 1:5; 1 Krön 28:20; Hebr 13:5).

I Skriften använde Gud flera sätt att skydda sitt folk, inklusive änglar (Ps 91:11–12), eld (2 Kung 1:9–10), översvämningar (Dom 5:21), flyktvägar (Apg 9:24–25), kungliga förordningar (Esra 6:11–12), hedniska arméer (Apg 23:23–24) och sömnlöshet (Ester 6). Guds kraft och kreativitet är obegränsad.

Guds löfte om beskydd garanterar inte att vi aldrig kommer att uppleva smärta eller förlust. Jobs berättelse visar oss att även om Gud kan befria oss från varje fysisk olycka eller problem, kanske det inte är hans vilja att göra det. Ibland använder han prövningar för att rena oss. Vid dessa tillfällen bör vi "räkna det som ren glädje" eftersom Gud, genom att tillåta prövningar, prövar vår tro för att utveckla en djupare tro så att vi håller ut och växer till mognad och Kristuslikhet (Jak 1:2–3). Att skydda oss från prövningar är inte alltid fördelaktigt för oss.

Gud skyddar oss inte alltid från konsekvenserna av våra egna synder eller de negativa effekterna av andras synder. Vår värld är fallen, och vi uthärdar dess svårigheter. Många i Jesus Kristus uthärdar förföljelse (2 Tim 3:12). Jesus försäkrade sina lärjungar:

Detta har jag sagt er, för att ni skall ha frid i mig. I den här världen skall ni ha det svårt. Men var frimodiga! Jag har övervunnit världen Joh 16:33.

I varje situation har dock Gud fortfarande kontroll, och vårt lidande har en gräns. Gud kommer inte att låta oss prövas bortom vår förmåga att bära det (1 Kor 10:13).

Om vågorna väller och brusar, (säger Gud), kan de aldrig överskrida de gränser jag har satt Jer 5:22.

Löftet om fysiskt skydd är inte vårt under det Nya förbundet; snarare ligger vårt fokus på Guds andliga skydd mot vår själs fiender. För vårt andliga skydd har Gud gett oss andlig rustning (Ef 6:10–18) och sin egen frid för att skydda våra hjärtan och sinnen (Fil 4:7). Kärnan i Guds skydd är den Helige Andes eviga boning (Ef 2:21–22). Det är detta skydd som Paulus hade i åtanke när han skrev:

Herren skall rädda mig från allt ont angrepp och föra mig tryggt till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheters evighet. Amen 2 Tim 4.

Romarna kunde göra sitt värsta, men Paulus hade förtroende när det gällde att ”att vara borta från kroppen [är] att vara närvarande hos Herren” (2 Kor 5:8).

Den troende är beseglad för den slutliga förhärligandets dag (Ef 1:13–14). Oavsett vad som händer i den här världen är himlen vårt hem. Vi är andligt trygga.

Salig är den som förtröstar på Herren, vars tillflykt till honom. De är som ett träd, planterat vid vatten och som slår ut sina rötter vid bäcken. Det fruktar inte när hettan kommer, dess löv är alltid gröna. Det oroar sig inte under torkans år och bär aldrig frukt. Jer 17:8.

Vi närmar oss Gud och litar på hans beskydd. Vi inbjuder hans verk i oss, i vetskap om att han kommer att fullborda sitt goda syfte i våra liv (Rom 8:28–39).

https://www.gotquestions.org/Bible-protection.html

Vad betyder 2 Tim 1:7, att Gud inte har gett oss en fruktans ande i?

Innan Paulus död skriver Paulus ett uppmuntrande och förmanande brev till Timoteus, sin älskade skyddsling. Timoteus har en blyg personlighet och känner sig orolig inför sina tunga ansvarsområden. Paulus vill inte att rädsla ska kväva Timoteus tjänst eller hans gåva från Gud, så han riktar sig till fruktans ande hos Timoteus.

Paulus säger: ”Ty Gud har inte gett oss fruktans ande, utan kraftens och kärlekens och sinnets ande” (2 Tim 1:7). Det grekiska ordet för ”rädsla/fruktan” i denna vers syftar inte på vördnadsfull rädsla som ofta förknippas med Herrens fruktan. Snarare syftar ordet på feghet eller blyghet.

Matteus 25:14–30 ger ett exempel på denna typ av rädsla. En herre anförtror tre tjänare guld innan han ger sig ut på en resa, och bara två av tjänarna ökar herrens rikedom under hans frånvaro. Den tredje tjänaren fruktar herren och begraver sitt guld. Husbonden reagerar på tjänarens feghet genom att ta tillbaka guldet och ge det till tjänaren med mest guld. Tjänarens rädsla hindrade hans fulla hängivenhet till husbonden och hans förmåga att fatta kloka beslut.

I 2 Tim 1:7 sammanhang talar Paulus om rädsla i att dela evangeliet mitt under förföljelse. De skrämmande omständigheterna kring Timoteus kallelse att dela evangeliet ökar hans redan försiktiga personlighet ytterligare. Paulus uppmuntrar Timoteus genom att påminna honom om hans arv av tro. Hans mormor Lois och mor Eunike var ett exempel på hängiven trofasthet mot Gud under hela Timoteus liv. De lärde honom sannolikt de judiska skrifterna och visade honom hur man är en hederlig gudsman.

Paulus skriver att Lois och Eunikes uppriktiga tro lever inom Timoteus. Paulus motivation för att tilltala Timoteus anda av fruktan/rädsla är inte att han tvivlar på Timoteus uppriktiga tro. Snarare önskar han återställa Timoteus mod.

Paulus fortsätter med att uppmana Timoteus att väcka till liv sin gudagivna gåva. Gåvor blomstrar när de överlämnas till Gud, och de förfaller när vi låter rädsla förlama oss. Rädsla kan hindra en gåvas effektivitet, och Paulus säger att kraft, kärlek och ett sunt sinne kommer att hjälpa Timoteus att blomstra och arbeta för Guds ära. När Paulus påminner Timoteus om att Gud inte har gett oss en rädslans ande, fokuserar han på Anden som ger oss ”kraft, kärlek och självdisciplin” (2 Tim 1:7).

Kraftens ande frambringar mod och den beslutsamhet som krävs för att möta och uthärda faror och svårigheter. Kärlekens ande ger näring åt uppoffrande tjänst mot Gud och mänskligheten. Slutligen odlar ett sunt sinne självkontroll, vakenhet och sanning. Paulus vill inte att människofruktan eller rädsla för döden ska hindra Timoteus från att dela evangeliet. Under resten av 2 Tim fortsätter Paulus att förbereda Timoteus för ett djärvt, evangeliefokuserat liv.

Vi bör inte ge efter för en anda av fruktan/rädsla. När vi fokuserar på vår oro eller på vår egen förmåga att lyda och följa Kristus, blir rädsla och blyghet resultatet. Att ge efter för Anden som ger oss kraft, kärlek och vakenhet återger oss fokus och lugnar oss. Det är bara genom Guds styrka som vi frimodigt, kärleksfullt och korrekt kan dela evangeliet. Må vi aldrig låta rädsla hindra oss från att dela evangeliet, utan istället lita på att Gud ger oss mod!

https://www.gotquestions.org/spirit-of-fear.html

Liten titt på boken ”The practice of the presence of = Praktiseringen av Jesu närvaro”

Boken är skriven av Joni Ericksson Tada. Joni råkade ut för en dykolycka när hon var 17 år, 1967 och blev rullstolsbunden. Hon lider av ständig värk. Hon började skriva böcker och fick dem utgivna runt 1976. Många av oss som var unga då kände till henne väl. Hon har fortsatt skriva och ge ut böcker. Nu har hon gett ut en med dagliga andakter, med titeln ovanför.

I den här boken har hon tagit mycket inspiration från ”Brother Lawrence = broder Lawrence”. Hans riktiga namn är Nicolas Herman f. Ca 1614 – 12 feb 1691 (Han borde ha varit född 1611, då det på annan plats stod att han var 80 år när han dog: Jag har även sett någon som skrev att det kunde vara så tidigt som 1604).

Han var en fransk katolik som tjänstgjorde vid ett karmelitkloster, det som nu är Saint-Joseph-des-Carmes i Paris – han fick inte jättemycket utbildning, men blev undervisad i den kristna tron d.v.s. den katolska tron. Han ville bli en munk, men det står att den längtan misslyckades han med, dock räknades han bland munkarna, men han blev inte helgon-förklarad.

Under namnet Broder Lawrence gavs en samling ut med titeln ”The practice of the presence of God = Praktiseringen av Guds närvaro”. Härifrån fick förläggaren till Joni Ericksson Tadas bok idén om titeln till hennes bok – och hon har i vissa fall i dessa andakter tagit med saker ifrån hans skrifter.

Om man nu är extremt intresserad av broder Lawrence bok så finns det mängder av olika varianter på amazon.com kindle från ”ca 0.54 – 6.99 dollar = ca 70 kr”, jag har tagit den billigaste och ska snabbchecka lite i den. Den ska vara liten och snabbläst, om jag förstått det rätt. Den billigaste har med breven, men saknar vissa andra saker.

I början av Jonis bok är det en del om broder Lawrence. Sedan kommer det en del om henne själv och att hon läste hans bok första gången reda på 60-talet – och att hon nu hade tagit upp den igen och läst den. Hon berättar sedan att hon tänker väva ihop det hon skriver av och till med det som han har skrivit.

När jag kommer till det jag kan läsa gratis på amazon.com (ofta har böckerna där en liten ruta man kan klicka på om man vill ha ett läsprov). Så börjar hennes första med ett citat från just broder Lawrence. Från Joni Erickson Tadas bok kapitel 1;

”Wholly devoted to Him = Helt och hållet hängiven till Honom”

”Jag vet att för rätt utövande av Guds närvaro måste hjärtat vara tomt på allt annat; eftersom Gud ensam kan äga det; och eftersom Han inte kan äga det ensam, utan att det blir tömt på allt annat, så kan Han inte heller verka där och göra i det vad Han behagar, såvida det inte lämnas tomt för Honom. Broder Lawrence, s. 42” (gissar att sidorna i båda citaten från hans bok finns i papperskopian av hans bok).

Egen kommentar; Tömma sinnet på alla tankar så att Gud kan äga det. Här pratar vi om kontemplativ meditation. Det är inte nyttigt och inte en kristen praktisering. Snarare är det meningen att vi ska använda våra tankar, inte frikoppla oss ifrån dem.

Över till Jonis egna ord, i samma kapitel

Jag älskar att utöva min frälsares närvaro i nattens mörker när jag inte kan sova. Istället för att kämpa med ångest tömmer jag mitt hjärta och häller Jesu skönhet i det. Jag fyller det med kärleksord till honom, alla lånade från Bibeln.

Var står det	direktöversatt	Svenska 2000
Höga Visan 1:2-3	”Åh, Jesus, för mig är du alltigenom ljuvlig, den skönaste av tiotusen, den klara morgonstjärnan, min brudgum som jag längtar efter. Du är Sarons ros, liljan i dalen. *Din kärlek är ljuvligare än vin… Ditt namn är som välluktande parfym	Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin. 3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.

Hjärtat kan inte förbli fyllt av förvirrade tankar när dess håligheter flödar över av Kristi ljuvlighet.

Nästa morgon känner jag mig uppfriskad för att jag har dröjt mig kvar i Kristus genom natten. Jag vaknar upp som en något förändrad person – mer lugn och nöjd. Det är en känsla av att Gud är glad med mig. Men det är inte den självbelåtna känslan av att vara mer helig eller mer rättfärdig eller att känna att jag har imponerat på Gud - för att ha fokuserat så mycket på hans Son; snarare känner jag mig mindre helig.

Egen kommentar; Vi behöver inte tömma våra hjärtan på tankar för att Jesus ska finnas med oss genom hela natten. Detta är mystik i form av kontemplativ meditation som hon utövar, och sedan hänvisar andra till.

Jag är mer medveten om min synd, mindre övertygad om mitt fläckfria rykte. Faktum är att jag känner mig mer som Paulus, den främste syndaren, vilket är en indikation på att mitt hjärta nu är avskilt och bor där Jesu ande behagar att bo. Min vackra Frälsaren har uppenbarat min själs fulhet, och jag faller ner inför honom, glad att han är vad mitt hjärta behöver. Han är mitt allt, mitt allt i allt.

Meditera: Vad konkurrerar i ditt hjärta idag med din tillgivenhet för Jesus?

Egen kommentar; Denna meditationsteknik får henne att känna att hennes hjärta nu behagar Jesu ande att bo där? Och här trodde jag att alla kristna har den Helige Ande boende i oss, och att vi inte behöver tömma oss för att han ska kunna trivas att bo i oss. Detta är så förrädiskt.

Kapitel 2; ”My King = Min Kung”

”Min Kung, full av barmhärtighet och godhet, långt ifrån att tukta mig, omfamnar mig med kärlek, låter mig äta vid sitt bord, betjänar mig med sina egna händer, ger mig nyckeln till sina skatter; Han samtalar och fröjdar sig oavbrutet med mig, på tusentals sätt, och behandlar mig i all respekt som sin favorit. Det är så jag betraktar mig själv då och då i hans heliga närvaro.” Broder Lawrence s. 34

Egen kommentar; Han samtalar och fröjdar sig oavbrutet med mig, och behandlar mig i all respekt som sin favorit? Detta tal om att vara Guds favorit är nu väldigt populärt inom de karismatiska rörelserna och ”NAR = Nya Apostoliska Reformationen”.. Den idén att vi är Guds favoriter, sätter oss syndare redigt högt upp på en piedestal, mer så än vad som är nyttigt.

Över till Jonis egna ord;

Vår store Kung är ivrig att utgjuta ynnest över sina barn. Han väntar inte på att vi ska komma till honom; han söker oss. Han förföljer oss aktivt. En bibelversion översätter;

Vart står det	NABRE = New American Bible, revised Edition = Nya amerikanska bibeln, reviderad utgåva. översättning och utgåva av katolska biskopar	Svensk 2000
Ps 23:6	Sannerligen, godhet och barmhärtighet skall förfölja mig alla mina livsdagar	Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar.

Gud förföljer oss med godhet genom att ge oss sådant vi inte förtjänat, såsom varm vänskap, mat på bordet, fred och trygghet på våra gator, jobb att hålla på med och uppmuntrande ord över en kopp kaffe. Gud förföljer oss med barmhärtighet genom att inte ge oss det vi förtjänat, såsom dom. Han är snar att förlåta och flödar över av kärlek, allt tack vare Jesus. Gud tröttnar aldrig på att ösa ut barmhärtighet och godhet.

Men hans nådefyllda, generösa natur går längre; Han är en kung som njuter av att bära våra bördor. Han älskar att arbeta "för de som väntar på honom" (Jesaja 64:4). Han gläds över att tjäna oss. Inte bara här på jorden utan i härligheten.

Vi tänker på himlen som en plats där vi kommer att tjäna Jesus för evigt. Även om det är sant, är hela bilden ännu mer hisnande. Jesus säger i;

Vart står det	BSB = Berean Standard Bible = Berean standard bibeln	Svenska 2000
Lukas 12:37	han skall klä sig för att servera och låta dem sitta ner vid bordet, och sedan skall han själv komma och servera dem	Han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv komma och betjäna dem.

Åh, vän, i all evighet skall vi prisa en frälsare som är full av godhet och barmhärtighet, en frälsare som njuter av att tjäna oss!

Detta är vad jag har tillgång till ifrån Jonis bok.

OBS ! ! ! Jag vill ge ett varningens ord när det gäller att läsa saker från katoliker och mystiker, och det kan även vara fallet med vissa av kyrkofäderna. Läser själv vissa av kyrkofäderna, men man måste be Gud om hjälp så man inte faller för saker som kanske låter bra. ! ! !

Överlag gäller det när andra rekommenderar bra böcker, eller hjälper oss på andra vis, att vi behöver vara uppmärksamma, så att vi inte bara dras med och på så sätt blir bedragna.

Idag behöver vi vara väldigt vaksamma över vem vi lyssnar på råd från, eller vilka författare vi läser böcker av. Så många författare som går under namnet kristen, är inte kristna i biblisk mening. Och sorgligt nog gäller det även de kristna förlag som tar in och även översätter dessa böcker. Det är en salig blandning även hos de som kan verka rumsrena.

Högmod går före fall

Jag lyssnade på en video av och med Andrew Strom i natt, där han bland annat talade om Trump och guldstatyn, han visade även en bild som hade gått ut ca 1 månad tidigare, som Trump sedan lät ta bort. Men bilden är det som fick mina tankar att vandra.

Med titeln menar jag inte att Trump redan har fallit, eller ens att han kommer falla från sin post som president.

Men det som slog mig när jag såg bilderna som Strom delade i den videon var, hur Trump har blivit nästintill uppsatt på en piedestal, och då framförallt av alla de kristna som anser honom vara gudasänd.

Och tekniskt sätt är ju det sant, eftersom Gud är den som tillåter kungar och folk i maktposition att inrättas i dem, men också den som fråntar dem deras ämbete (Dan 2:21), skriften säger ju oss detta.

Först då har vi alla dessa som ber och lägger sina händerna på Trump, och som verkligen bekräftar hur viktig han är, inte bara genom att be för honom, utan även i tal, med att förklara hur viktig han är för amerikanska folket.

Detta har då lett vidare till den bild som kom ut ca en månad innan guldstatyn. Bilden i sig är hädisk, i mitt tycke liksom i Stroms. Trump är ingen Jesus, och han kan definitivt inte hela människor. Men han har ju nästan sätts som en som kan hela och upprätta Amerikas förenta stater.

Och så kom då själva statyn, som utöver det blir invigd av pastorer och judiska rabbis.

Härifrån ick mina tankar vidare med hur lätt det är för oss människor att bli upphöjda, både i oss själva, men också genom att andra säger bra saker om oss.

I vårt land, liksom (verkar det alla de skandinaviska länderna) så har vi ju ”jantelagen”. Den hjälper oss arma människor rätt så mycket, i synnerhet när det gäller att upphöja oss själva. För låt oss vara ärliga, vi har alla ett litet inbyggt behov av att synas och höras, och få höra att vi är bra på någonting.

Detta är något som fienden vår kan utnyttja, och det ordentligt, om vi inte är på vår vakt. Och emellanåt kan Gud behöva arbeta mycket med oss - för att hålla behovet av att synas och höras - vara den som är längst fram i ledet – för att få bukt med det. Om inte, så riskerar vi att bli högmodiga. Och det kan som sagt komma både ifrån oss själva, men även ifrån andra.

Idag när man hör och ser många av de så kallade ”profeterna”, så har de detta gemensamt – och de höjer upp varandra – profeterar (enbart positiva saker) över varandra. Och sanningen är att vi alla – om vi inte är varsamma – riskerar att hamna i samma behov av bekräftelse som dessa.

Återgår jag till Trump, så tog han bort bilden av sig själv som en Jesus som kan hela/läka, vilket var bra. Men så kommer då det som är etter värre, en över 6 meter hög staty av honom själv i Guld.

Det är ett klart bevis för oss hur lätt det är att börja se på sig själv som en viktig pusselbit, i/på den i förhållandevis lilla jorden, som vi lever på. Vi har inte alla lätt att få en staty av oss själva uppställt, än mindre guldöverdragen. För oss kan det mera vara att visa upp oss själva, eller framhäva oss själva, så att vi hamnar i förgrunden.

Att följa i Jesu spår och vara den andras tjänare är inget som enkelt, åtminstone inte för de flesta. Få är det som är villiga att städa kyrkans lokaler, fixa fikat och ta hand om disken, för att nämna några saker, det finns säkert flera. Många däremot vill stå med micken i hand och få leda lovsångerna (åtminstone i trosförsamlingar och liknande).

Där vi var med var, innan vi gick ur, var det även ett slags talesätt som jag hörde flera säga ; Lovsångarna går före och de öppnar upp vägen till tronen så att vi alla kan tillbe. Jag brukade tänka; Hur ska jag kunna tillbe och lovsjunga hemma, om jag inte är en lovsångsledare, eller med i lovsångsteamet? Givetvis finns det ingen sanning i att vi behöver ha en lovsångsledare, för att kunna lovsjunga Gud. Detta är endast ett sätt där en form av högmod har slunkit in.

Vi behöver alltså alla vara på vår vakt. För det är lätt att vilja stå i fokus, få höra vad bra vi är, få erkännanden. Desto svårare är det att ödmjuka sig, och lägga undan behovet av att stå i centrum. Och värst av allt, är kanske, att inte ens få ett tack för att man städat lokalerna och gjort rent toaletterna (om det är flera).

Men vi ska göra allting, som om vi gör det för Gud, inte för att få beröm - och på så sätt samla oss skatter i himlen. På det sättet kan också den sista – eller den i minst uppmärksammade ställning – upptäcka att de inte är sist i när det kommer till det himmelska.

Vi kan som ett litet bevis ta berättelsen om John/Johannes och James/Jakob och hur deras mamma bad Jesus om att de skulle få sitta på varsin sida om Honom i himmelriket. Och den tillrättavisning som följer efteråt.

Matt 20:20-28 Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra." Jesus svarade:

"Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för."

När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna. Men Jesus kallade dem till sig och sade:

"Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Men de har som oss, också kämpat med att få synas och höras. Jesus själv blev frestad som oss, och det gjorde även hans lärjungar, som senare blev apostlar. De var inte på en gång då de blev kallade, helt perfekta. Men senare ser vi att de hade växt upp till manlig mognad – även om de aldrig helt slapp undan kampen mellan anden och köttet.

Kärleken ska kallna hos de flesta kristna

När man går in på YouTube så kan det börja med att man får olika förslag, beroende på vad man tittat på förut. Och på kvällen, lörd. 16 maj, fick jag förslag om att se på en video av Michael & Solange, svenskt par tydligen. Jag har faktiskt aldrig sett på deras kanal förut, åtminstone inte mig veterligt.

Det var Solange som berättade om en syn/vision hon haft, om små eldar som skulle börja brinna, vilket skulle leda till en väckelse. Jag har endast sett den biten av videon, ca 6 minuter. Hon började med att säga att allting ska testas så vi fick gärna testa/pröva det hon sade. Vilket är jättebra.

Jag vet inget om detta par, så mitt på dagen efter, började jag i den ändan, då jag kände att det låg på mitt hjärta.

Tydligen är de förknippade med Lars Enarsson, det är åtminstone det som jag har lyckats hitta. Enarsson själv var i trosrörelsen och har aldrig öppet avsagt sig dyngan, enligt vad jag kunde hitta. Numera verkar han luta år nyjudeismen eller hebreiska rötter, som den också kallas. Så man kan nog anta att lite av detta har smittat av sig till paret i fråga.

Men det som sedan slog mig angående det hon sade om en brand som ska sätta en väckelse i rörelsen. Dels går det emot vad skriften säger om ett stort avfall, vilket är en del. Men min tanke gick vidare till att ”kärleken hos många ska kallna”. Och det var där tankarna mer eller mindre började spinna sig vidare.

När jag förut har tänk på att kärleken ska kallna hos många, så har jag funderat på ett annat sätt, än det som kom upp i mig nu.

För inte bara talar bibeln om ett stort avfall (2 Tess 2:3), utan även om att kärleken ska kallna hos många (Matt 24:12) . Och nu slog det mig, att när vi talar om att kärleken ska kallna hos många/de flesta, så kan det ju verka konstigt när vi ser oss omkring.

Här har vi trosrörelse-folket, pingstvänner, katoliker, baptister, lutheraner med flera, som ber, läser bibeln, sjunger lovsånger, sånger och hymner. Alla är hängivna i det som de tror på. Detsamma gäller förmodligen mormoner och Jehovas vittnen, jag misstänker åtminstone att även de ber och sjunger, utöver läser sina egna skrifter och bibeln.

Så vad innebär det att kärleken hos de flesta ska kallna? Här gick tankarna iväg med mig, till att börja tänka på hur få det är som idag verkar stå upp för det sanna evangeliet, med alla avarter som numera finns. Det ledde mig vidare till Jesu ord om att tillbe i ande och sanning (Joh 4:24).

För de flesta som är i falska rörelser tillber ju inte i ande och sanning, och där kan man då inte heller tala om att kärleken till det sanna evangeliet finns. De kan vara hur engagerade som helst – det kan se ut som om de har verklig kärlek till Jesus och allting som han har gjort för oss -; Men har de den kärleken till sanningen, som en sann kristen ska ha? Och om svaret på den frågan blir nej; hur kan vi då inte tala om att kärleken har kallnat?

Om en person anser sig vara en kristen, men också är en frimurare, så kanske kärleken eller tro på/till Jesus finns där, men det handlar inte om en ren kärlek, där man gör allt i sin makt för att befinna sig på den smala vägen och kämpa trons goda kamp, (1Tim 6:12; 2 Tim 4:7; 1 Kor 9:24-25) för det evangelium som en gång för alla blev överlämnat åt de heliga (Jud 1:3).

Detsamma gäller ju för alla de som håller sig till olika falska läror. På utsidan ser det kanske ut som att de gör som alla de som håller sig till den sanna läran, men då de inte har exakt samma evangelium, så blir väl kampen de kämpar förgäves. Kärleken har så att säga kallnat, i fråga om att hålla sig till sanningen och det evangelium som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga.

Utsidan må ge ett sken av sann Gudsfruktan och vara fyllda av kärleken till Gud, men är det verkligen sann Gudsfruktan och kärlek (Ps 33:8; Ordspr 1;7, 8:3, 14:27; Pred 12:13; Hebr 12:28) det är fråga om, när man vägrar lyssna på varningar om att man har fel i viktiga frågor angående det man tror på?

När vi säger oss älska en person, hur långt är vi villiga att gå för personen i fråga? Och då i synnerhet så gäller det vår kärlek till den Mästare som har betalat priset för våra synder.

Jag håller på med två böcker om kristna martyrer. Idag verkar det som om många inte ens våga stå upp för sin tro. Och som t.ex. trosrörelsen, nya apostoliska reformationen, så verkar fokus mer vara på att leva våra bästa liv här och nu, och få allt som vi vill ha. Jag kan inte ens föreställa mig dem vara villiga att offra sina liv för sin Mästare och Herre.

När man läser om dessa martyrer som glatt gick i döden, och även utstod mycket tortyr, utan att ge upp sin tro, så undrar jag hur vår kärlek till samma Mästare och Herre ser ut i jämförelse. Och jag undrar även om jag själv skulle ha det mod som de hade, när det gäller att stå fast i min tro (så ärlig ska jag vara).

Säg nu för all del inte att Kärleken ska kallna hos många, men det är på grund av att laglösheten tilltar, och att det är lika med att även de kristna börjar bli riktiga kriminella som mördar, stjäl och bedrar, vilket inte har hänt ännu.

För hur är det då med den form av laglöshet, där en del gör vad de vill med skriften? När vi gör sånt som går emot vad Gud själv har förkunnat,är vi då i Guds ögon inte laglösa? I synnerhet som lagen ska vara skriven på våra hjärtan.

Vi lever redan i en tid med mängder av så kallade ”profeter”, som hela tiden bedrar människor med ord som Gud inte har sagt. Jag tänker på saker som vi gjorde i trosrörelsen, vilket gick emot Guds ord. Jag var helt klart än laglös, när jag var i den rörelsen. Jag bad inte i tungor högt, däremot så sjöng jag i tungor. Hur går det ihop med att en i taget får tala i tungor (inför andra), och sedan ska det uttydas så alla kan förstå det som sagts?

Eller, hur är det med att falla i anden? Som inte ens finns i skriften, utan är ett tillägg. Och det när vi är förbjudna att ta bort eller lägga till, till skriften.

Hur är det med praktiseringen att lägga händerna på folk, i tid och otid? Och detta trots att skriften säger att vi ska inte vara för hastiga med handpåläggning, så vi inte blir delaktiga i andras synder.

Idag har en del församlingar tagit det ännu längre med folk som bildar en tunnel, som en del springer igenom och alla dessa som bildar tunneln lägger sina händer på de som ränner igenom den. Är detta inte laglöshet med stort L, eller om man föredrar det, att vara en ogärningsman i Guds ögon?

Hur är det med Jehovas vittnen och deras egen tidning och bibelöversättning, är dessa inte ogärningsmän i Guds ögon?

Eller för den delen mormonerna och deras mormons bok, där de hittar lika mycket vägledning (om inte mer) än i bibeln?: Spelar det egentligen någon roll att de läser King James översättning, som är väldigt bra, om det inte är där som den huvudsakliga maten kommer ifrån?

Hur är det med katolikerna och deras helgon och Maria tillbedjan och att hon är den som är i ställföreträdande ställning inför Gud (i stället för Jesus)? Är inte de också ogärningsmän i Guds ögon? De håller ju trots allt inte vad skriften säger.

Och detta är endast några få exempel, det finns oändligt många fler, hos de jag tagit upp.

Nog har kärleken kallnat alltid, och det hos väldans många.

Jag tror att vi många gånger tar allt för lätt på vad det innebär att följa och lyda Gud – kämpa trons goda kamp – kämpa för den tro som en gång för alla överlämnats till de heliga.

Sedan ska vi lägga till alla de som kallar sig kristna, men som inte ids läsa bibeln, och inte ser något fel med det. Nu talar jag inte om de som kanske läser lite eller skapligt ofta, utan såna som inte ens kan säga när de öppnade sin bibel sist. Har inte kärleken hos dessa kallnat?

För den som älskar någon har ju en tendens att tala om denna någon vitt och brett för alla som vill lyssna. Så om vi inte ens gitter försöka ta oss tid att läsa bibeln; hur är det då med vår kärlek? Har inte kärleken kallnat hos oss när det sker?

Alla dessa tror jag befinner sig i riskzonen för att om riktig förföljelse kommer, avsäga sig sin tro, hellre än att lida eller dö för den.

Och jag undrar om vi verkligen har funderat på såna här saker, som att kärleken ska kallna, och vad det innebär ifrån Guds perspektiv.