2 Tim 2:15 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.
2 Tim 4:3-4 Ty den tid kommer, då de icke längre skall fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skall samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid då de skall vända sina öron från sanningen, och i stället vända sig till fabler.
Under de senaste två eller tre generationerna har predikstolen gett allt mindre framträdande åt doktrinär predikan, tills idag, med mycket sällsynta undantag, har den ingen plats alls. På vissa håll var ropet från bänken, 'vi vill ha levande erfarenhet och inte torr lära'; i andra, 'vi behöver praktiska predikningar och inte metafysiska dogmer'; och ytterligare andra, Ge oss Kristus och inte teologi. Tråkigt att behöva säga det men tyvärr så lyssnades det till sådana "sanslösa" meningslösa rop i största allmänhet:
Det finns inget annat säkert sätt att testa erfarenhet, eftersom det inte finns någon grund för praktiska saker att bygga på om de skiljer sig från bibeldoktrinen; medan Kristus inte kan bli känd om han inte predikas (1 Kor.1:23), och han kan verkligen inte 'predikas' om läran läggs på hyllan. Olika skäl kan anföras för predikstolens beklagliga misslyckande, främst
1. lathet,
2. önskan om popularitet,
3. ytlig och skev evangelisation och
4. kärlek till det sensationella”.
1 Kor.1:23-24 Vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap, men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
1. Lättja.
Det är en mycket mer krävande uppgift, en som kräver mycket närmare instängning i studien, att förbereda en serie predikningar om, säg läran om rättfärdiggörelsen, än det är att tala om bön, mission eller personligt arbete. Det kräver en mycket bredare bekantskap med Skriften, en stelare disciplinering av sinnet och en mer omfattande genomgång av de äldre författarna. Men detta var för krävande för de flesta av ministrarna, och därför valde de linjen ”minsta motståndets lag” och följde en lättare väg. Det är på grund av sin benägenhet för denna svaghet som predikanten särskilt uppmanas, 'Var uppmärksam på läsningen ... ta akt på dig själv och på läran: fortsätt i dem' (1Tim.4:13,16); och återigen: ’Studera för att visa dig godkänd för Gud, en arbetare som inte behöver skämmas, (2 Tim.2:15).
1 Tim 4:13 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer
1 Tim 4:16 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälser du både dig själv och dem som höra dig.
2 Tim 2:15 Sträva med all flit efter att själv kunna träda fram inför Gud såsom en som håller provet, en arbetare som icke behöver blygas, utan rätt förvaltar sanningens ord.
2. Önskan om popularitet.
Det är naturligt att predikanten vill behaga sina åhörare, men det är andligt för honom att önska och sträva efter Guds godkännande. Ingen kan heller tjäna två herrar. Som aposteln uttryckligen förkunnade: ’Ty om jag ännu behagade människor, skulle jag inte vara Kristi tjänare’ (Gal.1:10): högtidliga ord är de! Hur fördömer de dem vars främsta mål är att predika för fullsatta kyrkor! Men vilken nåd det kräver att simma mot den allmänna opinionens våg och predika det som är oacceptabelt för den naturliga människan.
Gal 1:10 Är det då människor som jag nu söker vinna för mig, eller är det Gud? Står jag verkligen efter att »vara människor till behag»? Nej, om jag ännu ville vara människor till behag, så vore jag icke en Kristi tjänare.
Men å andra sidan, hur fruktansvärd kommer undergången inte att vara för de som, från en beslutsamhet att tycka om män, avsiktligt undanhållit de delar av sanningen som deras åhörare mest behövde. ’Ni skall inte lägga till något till det ord som jag befaller er, och ni skall inte förringa något från det’ (5 Mos.4:2). Eller för att säga det med Paulus: 'Jag har inte hållit tillbaka något som var nyttigt för dig ... jag är ren från allas blod' (Apg.20:20, 26).
5 Mos 4:2 Ni skall icke lägga något till det som jag bjuder eder, och ni skall icke taga något därifrån; Ni skall hålla HERRENS, eder Guds, bud, som jag giver eder.
Apg 20:20 Och ni vet att jag icke har dragit mig undan, när det gällde något som kunde vara er nyttigt, och att jag icke har försummat att offentligen och hemma i husen predika för er och undervisa er.
Apg 20:26 Därför betygar jag för er nu i dag att jag icke bär skuld för någons blod.
3. En ytlig och skev ’evangelisation’.
Många av predikanterna under de senaste femtio åren agerade som om det första och sista syftet med deras kallelse var själars frälsning, allt gjordes för att böjas mot det målet. Följaktligen trängdes utfodringen av fåren ut, upprätthållandet av en biblisk disciplin i kyrkan och inskärningen av praktisk fromhet likaså; och alltför ofta användes alla möjliga världsliga anordningar och köttsliga metoder under vädjan att syftet rättfärdigade medlen; och sålunda fylldes kyrkorna med icke-återskapade medlemmar.
I verkligheten besegrade sådana män sitt eget mål. Det hårda hjärtat måste plöjas och harvas innan det kan bli mottagligt för evangeliets frö. Läromässig undervisning måste ges om Guds karaktär, kraven i hans lag, syndens avskyvärda natur, om en grund ska kunna läggas för sann evangelisation. Det är meningslöst att predika Kristus för själar tills de ser och känner sitt desperata behov av honom.
Finns även på engelska här,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar