Preterism är den eskatologiska uppfattningen att Bibelns profetior om "ändens tid" redan har uppfyllts. Så när vi läser vad Bibeln säger om vedermödan, läser vi historien.
Preterism är uppdelad i två läger: full (eller konsekvent) preterism och partiell preterism. Full preterism har en extrem syn på att alla profetior i Bibeln har uppfyllts på ett eller annat sätt.
Partiella preterister har ett mer moderat tillvägagångssätt, och många partiella preterister anser att fullständiga preterister är skyldiga till kätteri.
De som håller fast vid partiell preterism tror att profetiorna i Daniel, Matteus 24 och Uppenbarelseboken (med undantag för de två eller tre sista kapitlen) redan har uppfyllts och uppfylldes senast under det första århundradet e.Kr.
Enligt partiell preterism kommer ingen bli uppryckt, och avsnitt som beskriver vedermödan och Antikrist hänvisar faktiskt till förstörelsen av Jerusalem år 70 e.Kr. och den romerske kejsaren Titus.
Partiella preterister tror på Kristi återkomst till jorden och en framtida uppståndelse och dom, men de lär inte ut ett tusenårigt rike eller att Israel som nation har en plats i Guds framtidsplan. Enligt partiella preterister talar Bibelns hänvisningar till "de sista dagarna" om det gamla judiska förbundets sista dagar, inte om jordens sista dagar.
För att partiella preterister ska behålla sin position insisterar de på att Uppenbarelseboken skrevs tidigt (före 70 e.Kr.). De måste också använda en inkonsekvent hermeneutik när de tolkar profetiska avsnitt.
Enligt den preteristiska synen på den yttersta tiden är kapitel 6–18 i Uppenbarelseboken högst symboliska och beskriver inte några bokstavliga händelser. Eftersom förstörelsen av Jerusalem inte innebar en omfattande förstörelse av livet i havet (Upp 16:3) eller plågsamt mörker (vers 10), tolkas dessa domar av preteristen som rent allegoriska.
Men enligt preterister ska kapitel 19 förstås bokstavligt – Jesus Kristus kommer fysiskt att återvända. Men kapitel 20 tolkas återigen allegoriskt av preterister, medan kapitel 21—22 förstås bokstavligt, åtminstone delvis, i det att det verkligen kommer att finnas en ny himmel och ny jord.
Ingen förnekar att Uppenbarelseboken innehåller fantastiska och ibland förvirrande visioner. Ingen förnekar att Uppenbarelseboken beskriver många saker bildligt – det är den apokalyptiska litteraturens natur. Men att godtyckligt förneka den bokstavliga karaktären hos utvalda delar av Uppenbarelseboken är att förstöra grunden för att tolka någonting av boken bokstavligt.
Om plågorna, vittnen, vilddjuret, den falska profeten, tusenårsriket etc. alla är allegoriska, på vilken grund hävdar vi då att Kristi andra ankomst och den nya jorden är bokstavlig? Det är preterismens misslyckande – det överlåter tolkningen av Uppenbarelseboken till tolkarens åsikter.
De som håller fast vid partiell preterism läser inte heller Matteus 24 i bokstavlig mening. Kristus talade om förstörelsen av templet (Matt 24:2). Men mycket av det han beskrev hände inte år 70 e.Kr. Kristus talar om den framtiden som en ”stor nöd, oöverträffad från världens begynnelse till nu – och som aldrig kommer kunna hända igen. Om de dagarna inte hade förkortats, skulle ingen överleva, men för de utvaldas skull kommer de dagarna att förkortas” (Matt 24:21–22).
Detta kan säkert inte tillämpas på händelserna år 70 e.Kr. Det har varit värre tider i världens historia sedan dess.
Herren säger också: ”Omedelbart efter de dagarnas nöd kommer solen att förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken; stjärnorna kommer att falla från himlen, och himmelska kroppar ska skakas. Vid den tiden skall människo-sonens tecken uppenbara sig på himlen, och alla jordens folk kommer att sörja. De ska se Människosonen komma på himlens moln, med kraft och stor härlighet. Matt 24:29–30
För att händelserna i dessa två verser redan skulle ha inträffat måste Jesus Kristus ha återvänt kroppsligen år 70 e.Kr. – men det gjorde han inte. Den partiella preteristen tror att dessa verser inte hänvisar till en kroppslig återkomst av Kristus utan till ett framträdande av hans dom. Detta är dock inte vad en normal, bokstavlig läsning av texten skulle få någon att tro. Det är "Människosonen" som människor ser, inte bara hans dom.
Partiella preterister vädjar också till Matt 24:34 där Jesus talar om ”denna generation”. De säger att Kristus syftade på dem som levde vid den tidpunkt då han talade de ord som finns nedtecknade i det kapitlet; sålunda måste vedermödan inträffa inom omkring 40 år efter hans uttalande. Men vi tror att Jesus inte syftade på människorna på sin tid utan till den generation som skulle bevittna händelserna i Matt 24:15–31. Den framtida generationen kommer att bevittna alla de snabba händelserna i de sista dagarna, inklusive Kristi kroppsliga återkomst (verserna 29–30).
Den partiella preteristiska synen leder till en tro på amillenialism (eller postmillenialism) och förknippas med förbundsteologi. Naturligtvis avvisar den dispensationalism.
”Amillenarism eller amillennialism är en typ av chillegorism som lär ut och tror att det inte kommer att finnas någon tusenårig regeringstid för de rättfärdiga på jorden.
Postmillennialism, eller postmillenarianism i kristen eskatologi är en tolkning av kapitel 20 i uppenbarelseboken som ser Kristi andra ankomst som inträffar efter "Millennium", en guldålder där kristen etik blomstrar.
Dispensationalism är en historiesyn som växte fram inom anglosaxisk väckelserörelse i slutet av 1800-talet. De menade att Gud har delat in historien i olika ”fördelningar”, och att vi lever i en tid då Satan ska komma till makten och regera.”
Men dess huvudproblem är dess inkonsekventa hermeneutik och dess allegorisering av många bibliska profetior som förstås bättre bokstavligen. Även om partiell preterism ligger inom ortodoxins ram, är det inte majoritetens åsikt bland kristna idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar