En resa till Indien – för att lära dig sanningen om hinduism och yoga.

Av Lighthouse Trails författare Caryl Matrisciana 24 augusti 2015

Översatt och inlagd med tillstånd från Lighhouse Trails.’

Jag har lagt till lite som jag själv anser nödvändigt för förståelsen, det är i brunt.

Tretton år hade gått sedan min familj lämnade Indien. Nu befann jag mig på ett flygplan som återvände dit. Jag var fylld av spänning och nostalgiska minnen. Skulle jag stöta på gamla vänner som jag tappat kontakten med genom åren? Skulle något ha förändrats?

Jag reste med en liten grupp internationella kultexperter. Vi hade fått ett bidrag som gjorde det möjligt för vår forskargrupp att resa runt i Indien och besöka gurus och deras ashram.

Ashram = (särskilt i södra Asien) ett eremitage, klostersamhälle eller annan plats för religiös reträtt.

Calcutta

Vårt plan landade i Calcutta, det brittiska indiska imperiets tidigare huvudstad och min födelsestad – jag var andfådd av upphetsning. Ändå var min entusiasm färgad av rädsla och oro: jag visste att det Indien jag skulle möta under de närmaste veckorna skulle vara mycket annorlunda än Indien var i min ungdom.

Den här gången skulle jag uppleva svårigheterna med att leva ett asketiskt liv med gurus och deras lärjungar, en livsstil lika främmande för mig som den var för mina följeslagare.

Vi planerade att undersöka olika populära-guruer-i-väst. Vi skulle intervjua dem såväl som deras lärjungar, och försöka få en grundläggande förståelse för deras läror, så att vi bättre kunde utbilda våra olika organisationer där hemma.

Jag förutsåg svårigheter, med vetskapen om att många gurus gömde sig i utmarkerna på Indiens landsbygd. Jag visste att dieterna och åtföljande hinduiska religiösa aktiviteter skulle vara jobbiga och dränerande. Om allt detta inte vore andligt utmattande, skulle det definitivt ta ut sin rätt fysiskt.

Eventuella besvikelser jag förväntade mig matchade verkligen inte den överväldigande verkligheten, som jag snart stötte på. Calcutta är uppkallad efter den skrämmande hinduiska gudinnan Kali, den kvinnliga motsvarigheten till den manliga guden Shiva. Båda skildrar död och förstörelse, och staden speglar tydligt detta. Kali har också den godartade titeln ”Mother of Love = Kärlekens moder”.

Calcutta, eller Kali-ghat, "stegen till Kali", förkroppsligar alla de komplexa motsägelserna i den hinduiska gudinnans makeup. Calcutta är också en av de största städerna i världen, med en befolkning på nästan tretton miljoner. Dess hamnar och industrier gör det till ett centralt centrum för österländsk handel.

Det första som överväldigade mig när jag klev in på Dum Dum, den livliga flygplatsen i Calcutta, var den vilda förvirringen som följde av överbefolkning. Att vara mitt bland trängsel ”axel-till-axel” människor var en sensation som jag nästan hade glömt efter att ha tillbringat flera år i väst.

Jag mindes ett samtal med en indisk vän som hade besökt Amerika. Han hade kommenterat tomheten på amerikanska gator. "Var är alla människor?" frågade han förvirrat. "Jag ser hus med bilar parkerade utanför, öppna butiker, kontor och restauranger . . . men var är alla människor?” Den frågan kan tyckas märklig för dem som inte har upplevt Indiens myllrande mänsklighet.

Mina tankar svämmade snart över av andra obehagliga minnen. Förutom att knuffas och knuffas, fick vi ta itu med att stjäla och ljuga – nästan bortglömda aspekter av mina barndomsminnen.

När jag snabbt återkallade nödvändiga överlevnadsinstinkter gjorde jag omedelbara ansträngningar för att besegra korruptionen av "systemet". Tyvärr var jag inte tillräckligt snabb för att skydda vår lilla grupp från den första "kriminella".

En i vårt sällskap togs in av en kollega som påstod sig vara en portier. Vår naiva reskamrat hade betalat en deposition i förväg. Utan att tveka hade bedragaren fortsatt att lägga vårt kollektiva bagage på en vagn. Han hade sedan rullat av den på väg mot okända platser.

Eftersom jag talade flytande hindi blev jag tilldelad återhämtnings-operationen. Till slut kom jag ikapp tjuven och beordrade honom att lämna tillbaka vårt bagage till flygplatslobbyn. Han gjorde det, men vi förlorade naturligtvis depositionen. Han hävdade envist att det inte hade betalats till honom. Efter den här incidenten lärde jag mig snabbt att hålla mig på tårna.

Nästa mindre incident (vår sista uppvisning av naivitet) var en medvetet lång taxiresa från flygplatsen. Eftersom jag vagt mindes omgivningen tillräckligt för att sätta vår taxichaufför tillbaka på kurs, besparades vi bekostnad av att köras runt på omvägar i staden. Men åh, de av Calcuttas gator som vi körde igenom. Ynkliga fäbodar gjorda av säckväv, trasor och käppar uppslukade trottoarerna och ut på gatorna.

När vår taxi stannade ett ögonblick vid ett trafikljus kunde jag kika in i de mörka interiörerna i några av dessa "hem". Jag var fortfarande förskräckt, efter alla år, att se hur många människor bodde där inne.

Systrar och bröder var ringlade mot varandra som unga gerbiler i en bur. Jag såg ett patetiskt magert barn i trasiga trasor med ko-dynga tovigt i håret. Hon försökte lugna ett gråtande litet barn. Hon gosade och smekte honom, med ett tröstande leende på sitt söta, sorgsna ansikte.

Hur kunde de västerländska andliga sökare som jag hade pratat med i England, Europa och Amerika förbise så mycket tragedi? Hur kunde de kringgå det för att fokusera på "visdom och kärlek" i öst? Kunde de inte se att det var själva distansen och galenskapen i Indiens religion, hennes så kallade visdom och kärlek, som skapade en så uppenbar plåga för de fattiga och en sådan grym apati hos de rika?

De behövde bara titta på någon av de ständigt närvarande tiggarna. Som medlem i ett av de största yrkena där varje tiggare tillhör en mästare. Han tilldelas ett specifikt territorium där han samlar in pengar till sin ägare. I gengäld förses han med ett trångt utrymme i någon stuga för att sova och en och annan mager måltid.

Några av dessa hemlösa övergivna är fruktansvärt sjuka. Andra stympas avsiktligt av sina herrar. Vissa barn lemlästas från födseln för att få sympati från blivande donatorer.

Lika hjärtskärande är Indiens prostituerade. Enligt en studie beställd av regeringen finns det tre miljoner prostituerade i Indien, varav många är mellan tolv och femton år gamla. 1 Unga flickor rekryteras ofta av hallickar som besöker byar på landsbygden och ger vilda ekonomiska löften till fattiga föräldrar . Manlig prostitution ökar också i Indien.

Mumbai

I Mumbai finns en ökänd gata där unga flickor hålls bakom järngaller. Bur efter bur avslöjar lättklädda, kraftigt sminkade tonåringar. Vissa är utomordentligt vackra. Andra är knappt tio år gamla. Många har blivit misshandlade och torterade till underkastelse. 2

Hur hanterar de Indier av högre klass all denna kulturella galenskap?

Med säker flykt i åtanke gör han vad alla västerlänningar kan göra när han är stressad – han går på bio!

Indien har den största filmindustrin i världen, som vida överträffar antalet filmer som gjorts i USA, och det finns över 13 000 biografer. Var tredje månad köper en miljard människor i Indien biljetter till bio. 3 Till och med i de fattigaste regionerna i landet får människor hellre ont om mat än att ge upp sin kväll med filmstjärnorna.

I ett fattigt, svältande land kostar betalar producenterna för sina filmer - tiotals miljoner rupier. Den kontroversiella filmen från 1981, Gandhi, var på modet i fashionabla indiska kretsar. En tredjedel av filmens budget på nio miljoner pund (engelska sterling) betalades av den indiska regeringen. 4 Sådana var Indiens politiska prioriteringar.

Samtidigt lägger lockande turistpropaganda ut imponerande statistik som dokumenterar Indiens prestationer. Men dessa lysande rapporter misslyckas med att ta itu med landets mest nyktra problem.

Indien är den sjunde största landmassan i världen. Befolkning på över 1,1 miljarder gör landet till det näst mest bebodda landet på jorden. 5

Men trots sin storlek, ett spektakulärt utbud av naturresurser och ekonomisk tillväxt till följd av utveckling av tekniska industrier, placerar Indien sig på en tolfte plats bland världens ekonomier. 6 Och även om Indien ökar ekonomiskt, är undernäring, brist på utbildningsmöjligheter och den totala fattigdomen fortfarande extremt hög: nästan hälften av Indiens barn är underviktiga för sin ålder; 7 det finns sjutton miljoner barnarbetare i Indien; mindre än hälften av Indiens barn mellan sex och fjorton år går i skolan; mer än var tredje kvinna i Indien och över sextio procent av barnen i Indien är anemiska. 8

Ashrams i Indien

Ashram = ett eremitage, klostersamhälle eller annan plats för religiös reträtt.

Det första ashram som vår grupp besökte var Sivananda Ashram i Monghyr. Även känd som ”Bihar School of Yoga = Bihars yogaskola”, den grundades 1964 av tantriska Swami Satyananda Saraswati. När vi kom dit krävde ”powers that be = de personer som bestämmer vad som är tillåtet eller acceptabelt i en grupp, organisation, etc”. att vi skulle betala de orimliga övernattningsavgifterna i förskott.

Vi samtyckte. Vi var trötta och hungriga och hade inte energin att klaga över de höga kostnaderna. Vi hade haft en utmattande tågresa över natten från Calcutta. Jamalpur Junction, tågstationen närmast ashramet, låg sex mil bort. För att göra saken värre hade vi kommit fram i morgon-gryningen.

Stationsvakten hade varnat oss för att ge oss ut från stationen. "Du kommer att bli bestulen eller mördad!" hade han deklarerat. Han sa att delstaten Bihar var en av de mest våldsamma i hela Indien. Vår snälla vän tyckte att det vore klokare om vi stannade på stationsperrongen till gryningen. Vilket vi gjorde, tillsammans med hundratals andra passagerare.

Trötta, men tacksamma för de visa råden, slog vi oss ner för en lång natts vaka. Landgångarna var prydda med sovande kroppar och skräp av bagage. Det enda stället vi kunde hitta att sitta på var den smutsiga, svagt upplysta stationsrestaurangen. Det här var långt ifrån de skarpt rena och hygieniska mathusen i min barndom som jag mindes så levande.

En servitör dök upp, iklädd samma uniform från tre decennier tidigare. Den verkade inte hade tvättats på nästan lika länge! Hans blekta röda turban och breda sidenskärp återspeglade tyvärr år av försämring. Det gick knappt att urskilja att hans grå, permanent färgade tunika en gång hade varit vit. Hans handskar, en gång en kolonial symbol för renlighet, var nästan för smutsiga att se på; de slitna sömmarna vid hans fingertoppar blottade fettfläckade naglar.

Jag tittade upp i hans ansikte. "Hur många år har du arbetat för järnvägen?" Jag frågade honom på hindi.

"Sedan jag var barn," log han stolt. "Sedan den brittiska Rajs tid." Hans ögon såg tillbaka in i det förflutna och fylldes av sorg över erinringen. "Saker och ting har förändrats mycket." Han såg sig omkring och viftade långsamt med armen som om han pekade ut något. Han tittade på den smutsiga uniformen som han fortfarande bar med ett inslag av stolthet och ryckte på axlarna. "Saker och ting har förändrats", upprepade han. Sedan suckade han och log trött uppgiven, "Vad skulle du vilja beställa, Mehemsahib?" Hans lilla, trubbiga penna var placerad ovanför ett block som det hade skrivits på om och om igen.

När gryningen lyste upp silhuetten, samlade vi ihop våra små buntar med bagage och hyllade en rickshaw-dragare. Han tog oss en mil eller så från Sivanandas samhälle. Vi gick resten av vägen.

Boendet vid ashramet var sparsamt; de andliga uppgifterna var svåra. Alla lärjungarna var västerlänningar som var tvungna att arbeta hårt för sin försörjning. De gjorde de mest enkla sysslor – städa toaletter, skala grönsaker, sopa golv. Alla jobb som min familjs orörda tjänare hade gjort i min ungdom utfördes av invånarna där. Eventuella indier som var närvarande var förmodligen guruns medhjälpare. De hade "högre" ansvar. Västerlänningarna betraktade sitt arbete som religiös tjänst. Detta föll under kategorin Karma Yoga, Yogan av "osjälviskt arbete" utförd för "andlig evolution".

Jag sov i en stor sovsal med ett tiotal andra tjejer. Vi väcktes klockan 04:00 varje morgon; några av lärjungarna samlades i meditations-klasser, medan andra engagerade sig i privat praktik. På vår första morgon väckte tjejen i repsängen bredvid mig upp mig. Hennes tysta väckarklocka hade slagit och fått henne att sitta upprätt. Sedan drog hon sin filt över huvudet. Hon höll på att göra sig redo i en lotusställning, redo för sitt eget märke av Yoga.

Flickan satt stilla ganska länge, tillräckligt länge för att jag skulle bli bekväm och slumra till igen. Sedan började hon ett kusligt brummande, lågt och monotont. Hon verkade knappt andas in alls. Hon fortsatte bara att blåsa ut en lång, skrämmande ton. Det sände ilningar igenom mig. Till slut orkade jag inte längre. Jag gick upp och tittade på morgonaktiviteterna i resten av ashramet.

Det fanns de som utövade neti, rengöring av näsan med varmt saltat vatten. Den lilla behållaren som användes kunde rymma upp till två koppar vatten och hade en lång pip. Det såg ut som en konstig tekanna. Pipen sköts upp i näsborren. (Det såg mest obehagligt ut för mig.) Den hängivne andades in och ut, nös, kvävdes, hostade.

Neti sägs rengöra hinnorna inuti näsan och stimulera och stärka det omgivande området, vilket inkluderar ögonbrynens centrum. För hinduer är detta en viktig kontaktpunkt för anja-chakrat – det tredje ögat.

Fysiska perversioner är aspekter av Kriya Yoga – den typ som Gandhi utövade. Kanske var det en del av galenskapen som hade fått honom att administrera lavemang till sina kvinnliga favoritälskare. Hans konstiga sexuella egenheter hade fått honom att sova med nakna tonårsflickor i ett försök att bekräfta sitt celibat. Och hans extraordinära perspektiv på fitness fick honom att skriva ut kogödselpiller för hälsan! 9

Gandhi hade varit en guru med sitt eget ashram långt innan han blev en politisk figur. Liksom ett antal andra gudsmän, hade han trott att Kriya Yoga balanserar de psykiska energierna och väcker chakran.

En ung australisk flicka satt bredvid en neti-lärjunge när jag pratade med honom. Senare samma kväll besökte hon mig oväntat. Uppflugen på en stock med min ransonerade halvhink med vatten, funderade jag på hur jag skulle tvätta ansiktet, tänderna, håret och underkläderna. Kan jag åstadkomma en sådan bedrift? Jag undrade när jag hörde en kvist knäckas i närheten. På några sekunder såg jag någon tveksamt komma ut ur skuggorna.

Jag kände igen flickan och bad henne varmt att följa med. Hon gjorde det. Det var nog ungefär en minuts tystnad. Sedan samlade hon tillräckligt med mod för att blygt säga: "Du verkar som om du har kommit från en annan planet. Du har en så varm och vänlig färgglöd runt omkring dig.”

Jag hade lärt mig att inte skratta åt sådana uttalanden. Jag doppade min tvättlapp i hinken och började torka av mitt ansikte.

"Du har ett annat slags liv i dig. Var kommer du ifrån?" frågade hon. Det slutade med att vi pratade i ett par timmar, tills reglerna fick ashramet att tystna vid 21:00.

Jag fick veta att Premananda bara var tjugoett. Hon hade varit lärjunge till Satyananda i fem år, rekryterad medan hon fortfarande gick i skolan. Det finns många grenar av denna gurus ashram i många olika länder. Hur snabbt de olika yogaskolorna växer över hela världen, tänkte jag. Samma morgon hade jag läst en stor skylt där vid ashramet som sa: "Yoga kommer att dyka upp som en mäktig världsmakt och kommer att förändra världshändelsernas gång." 10

"Tränar du alla metoder för Kriya Yoga, som Amoroli?" frågade jag den unga flickan. Vid den tiden litade hon på mig.

"Ja, det är meningen att jag ska göra det," sa hon ursäktande. "Men det smakar så fruktansvärt att det får mig att må illa."

Stackars tjej, tänkte jag. Vilken hemsk andlig plikt. De stackars hängivna var tvungna att dricka urin som en del av sin yogadisciplin. De hade fått lära sig att det innehöll förlösande egenskaper.

"Vet du vad urin egentligen är?" Hon skakade på huvudet. "Tja", försökte jag förklara, "det är kroppens avfallsprodukt. Det finns inget i det som kroppen behöver längre. Så det är klart att man mår illa. Och hur kan det rädda dig?”

Premananda fortsatte med att anförtro sig om att en av hennes vänner hade blivit tillsagd att dricka sin gurus urin. "Jag skulle inte veta vad jag skulle göra om det skulle hända mig!" Hennes ögon blev stora vid utsikten.

Min forskning hade visat att man trodde att allt som rörde vid en gurus kropp var heligt, från dammet från hans fötter till hans smutsiga disk. Att dricka en gurus badvatten sägs vara upplysande. Skulle gurun önska sex, ska lärjungen (oavsett om han är man eller kvinna) se handlingen som ett steg upp på sin andliga stege. Så jag visste att det var en hängiven plikt av stor betydelse att dricka guruns urin.

Alla dessa detaljer stavas i Guru-gita, en hinduisk skrift. "Meditera oavbrutet på Guruns form," befaller detta gamla dokument. Det står också:

Upprepa alltid hans namn, utför hans order, tänk inte på något annat än Gurun. . . . Genom tjänst vid Guruns fötter blir den förkroppsligade själen renad och alla dess synder tvättas bort. 11

Efter några dagar gick vi vidare till nästa ashram och lämnade många andliga fångar efter oss. Jag kunde inte låta bli att be för de stackars offren. Jag tackade också Gud för möjligheten att tala med en handfull av dem. Några av anhängarna var stängda, som neti-lärjungen. Andra var öppna, som Premananda.

Hennes guru, Satyananda, hade krävt att hans hängivna skulle skilja sig från omvärlden, men jag hade kunnat uppmuntra henne att ta kontakt med sina föräldrar. Jag kunde aktivera hennes samvete angående rättigheter och fel i några av hennes metoder. Kanske skulle det hjälpa henne att ompröva sitt engagemang för en gud i Indien.

Den ortodoxa hinduismen lär ut fyra stadier av livet: inlärningsstadiet i barndomen, stadiet av äktenskapligt ansvar, stadiet av förpliktelser i karriären och stadiet av andlig förberedelse för döden. Yogadisciplinerna lär ut hur man upphör med kroppens funktioner, som förberedelse för döden, eller som hinduer tror, för att gå in i reinkarnation. Det traditionella syftet med det indiska ashramet har alltid varit att lära människor hur man dör genom yogameditation.

Väst går österut

Det var först efter 1960-talet som unga västerlänningar, inspirerade av Beatles, började översvämma Indiens ashram för att sitta förtrollade vid foten av gurus. Till en början använde de Indiens andliga gemenskaper som vandrarhem. De tillhandahöll billigt boende för de unga sökarna medan de utforskade sina mystiska nycker.

På 1980-talet hade deras närvaro förändrat den traditionella atmosfären på många ashram. Tillsammans med de ungdomliga västerlänningarna kom barn och en mer familjeorienterad miljö. Tillströmningen av väster-länningar förändrade också ashramernas struktur: nya krav för ashramliv och yogautövning gick förbi de gamla brahmin kvalifikationerna; oavsett kön, nationalitet, kast eller tro, accepterades alla. Och det som en gång bara var tillgängligt för äldre hinduer blev tillgängligt för alla.

Även om ashrams har gjorts tillgängliga för utomstående, förblir guruns budskap och syftet med Yoga oförändrade. Människor i väst har blivit lurade att tro att det är konsten att leva; men för människor i öst är det konsten att dö.

Många av de västerländska konverterarna till yoga har hjälpt till att sprida det i väst. En västerlänning som tillbringade tid i ett hinduiskt ashram och har haft betydande inflytande på västvärlden är Michael Ray, professor vid Stanford University. Ray skapade kursen "Creativity in Business = Kreativitet i affärer", som tar "mycket av sin inspiration från österländska filosofier, mystik och meditationstekniker." 12 Ray beskriver sin ashram upplevelse:

Jag deltog i en meditationsintensiv dag på ett ashram för att stötta en vän. När jag satt i meditation i vad som för mig var en främmande miljö, kände och såg jag plötsligt en blixt skjuta upp från basen av min ryggrad och ut över mitt huvud. Det tvingade mig att känna igen något stort inom mig. . . denna medvetenhet om min egen gudomlighet. 13

Ray säger nu till sina elever att de kan komma i kontakt med sin "inre person" eller "ande-guide", som kommer att vägleda dem genom livet. 14 Sedan hans besök i ett ashram har Ray fört vidare sin österländska visdom till tusentals, genom böcker och seminarier.

Även kristendomen har påverkats indirekt av Ray. 1982 gick Jim Collins, föreläsare vid kristna konferenser, Rays kurs "Kreativitet i affärer." Han blev så inspirerad av kursen att han skrev förordet till Rays bok från 2004 ”The Highest Goal = Det högsta målet”. Collins säger att han upptäckte "vägen till mitt högsta mål" genom att läsa boken. Vilket är detta högsta mål som Michael Ray talar om? Hans "egen gudomlighet". I ”Det högsta målet” talar Ray öppet om österländska meditationstekniker och citerar hinduiska guruer som Ram Dass, Jiddu Krishnamurti och Swami Shantananda.

Tystnad: Den enda sanna religionen?

Inflytandet från österländskt tänkande och yoga på väst fortsätter i många former. I oktober 2007 introducerade tv-showens prat-värd Oprah Winfrey femtio miljoner tittare till en bok med titeln ”Eat, Pray, Love = Ät, Be Älska”. Boken, skriven av Elizabeth Gilbert, berättar hur hon lämnade sin man och tidigare livsstil och fann vad hon kom att kalla den enda sanna religionen: tystnaden. Hennes resa tog henne runt i världen och slutligen till Indien där hon lärde sig att meditera i ett ashram.

Gilbert förklarade att det första steget i hennes resa var att ge sig ut på en hetsätnings-tur i Italien:

Jag skulle inte fysiskt ha kunnat göra yogan, meditationen, den hårda strängheten i detta andliga arbete. Så jag åkte till Italien först och jag åt upp mig i fyra månader. 15

Från Italien reste Gilbert till Indien där hon lärde sig att meditera:
Det var något med den där yogavägen som verkligen tilltalade mig – och det gör man genom tystnad och meditationsdisciplinen – och jag ville verkligen fortsätta att fullfölja det.

Inget av detta fungerar utan stillhet. . . En av de stora lärdomarna som jag lärde mig i Indien är att tystnad är den enda sanna religionen. 16
Under sin tid vid ashramet hade Gilbert en meditativ upplevelse där hon säger: "fjällen föll från mina ögon och universums öppningar visades för mig." 17

Intressant nog berättade Gilbert en berättelse om hur en nyfunnen mediterande vän upplevde "färger", "ljud", "virvlande" och "virvlande" under sin meditationstid. 18 Detta är en beskrivning av kundalini-effekten (som betyder ormkraft i hinduismen) upplevt av yogautövare.

Kundalini sägs ligga vilande, lindad vid basen av ryggraden. När den väcks och uppmuntras upp genom ryggraden uppnår den till slut kosmisk förening med det tredje ögat. Ormens resa går genom "chakran" eller psykiska centra. Och mystiska krafter väcks allt eftersom.

En liknande upplevelse ledde till att mystiker och katolsk präst Philip St. Romain hörde röster av andra varelser, som han kallade sina "inre rådgivare." 19

Ät, Be, Älska fanns på New York Times bästsäljande rlista i över 200 veckor och har sålt över tio miljoner exemplar hittills. Tyvärr skrev en populär kristen författare och talare, Anne Lamott, ett stöd för boken, som sitter på baksidan. Lamott är mest känd för sin egen bok, ”Traveling Mercies = Vandrande nåder”. Om Ät, Be, Älska säger hon: "Det här är en underbar bok, lysande och personlig, rik på andlig insikt." 20 Men den "andliga insikten" från Gilberts bok är samma "insikt" som hinduiska gurus undervisat genom yoga hela tiden har varit i Indien. Vilket sänts ut till massorna i århundraden.

Målet för all hinduism är att undkomma den hopplösa cirkeln av reinkarnation, där själen går vidare från kropp till själ, till kropp till själ, om och om igen. Syftet med Yoga är att förbereda en person att skära av relationen mellan sig själv och den fysiska världen, som förberedelse för döden. Han är tränad att stoppa sina livsprocesser, att sluta tänka, att stoppa sinnena, att sluta andas. Hinduer tror att flykten från allt detta levande och döende sker genom yoga.

När jag återvände till Indien efter tretton år som kristen i ett forskarlag, kunde jag inse hur komplicerad och motsägelsefull hinduismens filosofi egentligen är.

Genom Yoga tränar utövaren sig själv att sakta ner och så småningom stoppa sina livsprocesser. Inte ens de andningsövningar som lärs ut i yoga är avsedda att vara en fördel för hälsan. De är inte utformade för att göra det möjligt för en att andas mer effektivt, utan för att kontrollera ens andning. Syftet är att göra det möjligt för en att bromsa andningen till ett minimum för att stoppa den helt en dag. Yogans gåva är bara en form av självmord.

Däremot sa Jesus att han kom för att ge dem som följer honom liv. Han är dödens motsats – Hans uppståndelse är en kraftfull illustration av detta:

Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än är död, och den som lever och tror på mig skall aldrig i evighet dö. Joh11:25, 26

Om du vill beställa kopior av En resa till Indien – för att lära dig sanningen om hinduism och yoga klickar du här. På originalspråket engelska och på originalets sida.

Finner du det som utgetts av Lightuose Trails och deras författare intressant så finns det nu inlagt på svenska på egen blogg; https://fyrhusstigen.blogspot.com

Slutnoteringar

1. Upasana Bhat, “Prostitution ‘increases’ in India” (BBC News, Delhi, July 3, 2006, http://news.bbc.co.uk/2/hi/south_asia/5140526.stm).
2. Robert I. Friedman, “India’s Shame: Sexual Slavery and Political Corruption Are Leading to An AIDS Catastrophe” (The Nation, Vol. 262, No. 14, New York, April 8, 1996).
3. Central Board of Film Certification (Government of India, http://www.cbfcindia.tn.nic.in).
4. G.B. Singh, Gandhi: Behind the Mask of Divinity (Prometheus Books, 2004), p. 76.
5. “Population of India,” from http://www.indianchild.com/population_of_india.htm.
6. List of countries by GDP (nominal): taken from http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_GDP_(nominal), the CIA’s World Factbook for 2007.
7. “Work Among Children” (South Asian Council for Community and Children in Crisis, http://www.sac-ccc.org/2006/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=33).
8. Ibid.
9. Richard Grenier, “The Gandhi Nobody Knows” (“Commentary,” March 1983, published monthly by the American Jewish Committee, New York, NY, http://history.eserver.org/ghandi-nobody-knows.txt).
10. Quote by Satyananda Saraswati, accessed at http://www.7centers.com/10daytransformation.html.
11. The Gura Gita passages, accessed at: http://www.srinannagaru.com/articles/gurugita/gurugita.pdf.
12. Michael Ray, Creativity in Business (Garden City, NY: Doubleday & Co., Inc, 1986, 1st Edition), back flap.
13. Michael Ray, The Highest Goal (San Francisco, CA: Berrett-Koehler Publishers, Inc., 2004), p. 28.
14. Michael Ray, Creativity in Business, op. cit., p. 37.
15. Elizabeth Gilbert, quotes from Oprah Winfrey’s website: http://www.oprah.com/slideshow/oprahshow/slideshow1_ss_20071005_350/6.
16. Ibid.
17. Ibid.
18. Ibid.
19. Philip St. Romain, Kundalini Energy and Christian Spirituality(Crossroad Pub. Co., 1995), p. 39.
20. Anne Lamott, on the back cover of Eat, Pray, Love by Elizabeth Gilbert.

https://www.lighthousetrailsresearch.com/blog/?p=17900