Charles Spurgeon, en mäktig gestalt inom viktoriansk kristendom, fängslade otaliga lyssnare med sina raka och kompromisslösa predikningar. Spurgeons ord, som är kända för att ta itu med de angelägna moraliska och sociala frågorna i sin tid, ekade ofta med en intensitet som få kunde ignorera.
Den 13 januari 1878, i en predikan med titeln "Frälsningens dag", gav han en kraftfull och ögonöppnande fördömelse mot en genomgripande ondska. Med en begåvad röst som väckte uppmärksamhet sa han: "Angående homosexualitet: Detta förde en gång helvetet från himlen över Sodom."
Vilken bild!
När Spurgeon gjorde detta uttalande talade han från ett sammanhang som var djupt rotat i samhälleliga normer och bibliska övertygelser från hans tid. Den viktorianska perioden var en period där sexuell omoral och homosexualitet (inkluderat), inte bara ogillades socialt utan lagligen förbjöds, vilket ofta resulterade i stränga straff som fängelse och hårt arbete.
Det moraliska landskapet dominerades av strikt efterlevnad av vad som nästan allmänt uppfattades som bibliska uppförandenormer, vilket lämnade lite utrymme för allmänhetens acceptans eller tolerans av sådana avvikande beteenden. På sätt och vis antar jag att man skulle kunna kalla detta "kristen nationalism".
I detta sammanhang är Spurgeons uttalande inte bara en återspegling av hans personliga religiösa övertygelse utan också ett eko av hans tids rådande känsla. Genom att åberopa den bibliska berättelsen om Sodom och Gomorra, drog Spurgeon på en kraftfull och allmänt erkänd berättelse om gudomlig dom.
Berättelsen, som återges i 1 Mosebok 19, beskriver hur Gud förstörde städerna på grund av deras svåra synder, som inkluderade skenande sexuell omoral och specifikt homosexuellt beteende. För Spurgeon var detta inte bara en uråldrig historia utan en tydlig, gudomlig förmaning som översteg tid och kultur.
Varför talade Spurgeon om homosexualitet i så hårda ordalag? Till skillnad från majoriteten av moderna predikanter idag, inklusive de som älskar att åberopa hans namn, påpekade Spurgeon de allvarliga konsekvenser som sådana synder inbjöd. Förstörelsen av Sodom var, enligt hans uppfattning, ett historiskt bevis på Guds vrede mot sexuell omoral.
När Spurgeon sa, "förde ut helvetet från himlen", förmedlade han tydligt intensiteten i Guds dom – eld och svavel som kom ned från himlen som ett direkt svar på mänsklig fördärv. Hans raka språk betonade det allvar med vilket Gud ser på homosexualitetens synd och hans oundvikliga vedergällning som den berättigade.
Var Spurgeon bara en produkt av sin tid, eller kom hans övertygelser från en djupare källa? Spurgeons teologiska ståndpunkt var djupt rotad i Bibeln. Han såg Bibeln som den yttersta auktoriteten i alla frågor om moral och trodde att dess läror var klara och otvetydiga. Detta är mer än vi kan säga för de flesta av de cirkusar som idag utger sig för att vara kyrkor.
För Spurgeon var berättelsen om Sodom och Gomorra en otvetydig indikation på Guds ställning till sexuell omoral. Han trodde att sådana beteenden inte bara var personliga misslyckanden utan brott mot den gudomliga ordningen, vilket motiverade allvarliga konsekvenser.
Ändå sträckte sig Spurgeons pastorala ansvar bortom enbart fördömande av synd – det inkluderade att styra hans församling mot ett rättfärdigt liv. Hans predikningar var inte bara teologiska diskurser/föredrag utan brådskande uppmaningar att anpassa sitt liv till bibliska principer. Genom att varna för de synder som Sodom exemplifierar, siktade Spurgeon på att styra sina lyssnare mot Kristus, som hatar synd men ändå är barmhärtig mot dem som kommer till honom i omvändelse och tro.
Varför glömmer vi ofta hur brådskande Spurgeons budskap är? I sina predikningar överbryggade Spurgeon ofta klyftan mellan uråldriga, men evigt sanna, bibelberättelser och samtida frågor, genom att avslöja Bibelns lära och tillämpa dem på sin publiks dagliga liv. Hans åkallande av Sodoms förstörelse var en påminnelse om allvaret i att trotsa Guds moraliska lagar och vårt behov av en frälsare.
I sin predikan "Frälsningens dag" predikade Spurgeon ett budskap om hur brådskande det är att omvända sig och att vända sig bort från synd, och uppmanade sin församling att erkänna omedelbarheten av Guds erbjudande om frälsning och de fruktansvärda konsekvenserna av att ignorera det. Denna predikan, precis som hans andra läror, betonade vikten av omvändelse och tro för att undvika Sodoms öde.
I en tid där sexuell omoral var både en allmän angelägenhet och en dold last, stod Spurgeon fast vid Skriftens lära och varnade för de fruktansvärda konsekvenserna av att trotsa Guds moraliska lag. Hans hänvisning till Sodoms öde var en kraftfull uppmaning till hans samtida att hålla fast vid vad han såg som Bibelns tydliga mandat.
Spurgeons arv, kännetecknat av hans djärva och kompromisslösa hållning i moraliska frågor, fortsätter att ge genklang och erbjuder en robust modell av pastoralt mod och trohet mot Skriften. Hans predikningar förblir ett bevis på hans tro på bibliska principers varaktiga relevans, och uppmanar kristna i varje generation att hålla fast vid sanningarna i Guds ord.
TheDisntr https://disntr.com/#google_vignette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar