Vi vet ju från skriften att Satan blev utkastad ur himlen för att han ville vara som Gud och sitta på den högstes berg. Och att alla änglarna som följde honom i hans uppror också blev utkastade, även om vi inte vet exakt vad deras uppror var. Detsamma gällde de änglar som gick ner till jorden och tog sig hustrur, de blev även inlåsta, till skillnad från de andra.
Så har vi ju Adam och Eva som åt av frukten för att kunna bli lika Gud, som blev bortvisade från paradiset, förlorade kontakten med Gud och fick förbannelser lagda på sig, på grund av sin synd.
Sedan har vi syndafloden, där nästan allting som Gud skapat dog. Sodom och Gomorra + två städer till som Gud förstörde på grund av deras synd.
Detta är anledningen till att vi borde ställa oss frågan; Hur mycket laglös får jag vara och ändå bli välkomnad in i Guds rike?
Att frågan emellanåt bränt i mig, är på grund av min tid i trosrörelsen, misstänker jag. För oj, när jag ser tillbaka på min tid där, så var jag i redigt uppror mot det som vi är befallda att hålla.
Helt klart är att Gud kan frälsa oss ur det falska, som han gjort för mig och maken, och många andra som har lämnat många olika sorters falska läror bakom sig.
Missionsbefallningen är ju sån att vi ska göra alla nationer till lärjungar, döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Men den följs av en del som många verkar ignorera eller glömma bort; Lär dem (lärjungarna) att hålla allt vad Jag har befallt er. Detta är ju Jesu egna ord.
Om igen, hur mycket får jag ignorera detta att hålla allt som Han har befallt mig att hålla, och ändå inte ses som en laglös?
Idag med det avfall som vi ser när det gäller skriften och vad den lär oss, och hur många det är som anser att vi kan tänja på det som står skrivet, och ge tillåtelse till vissa delar av utlevd synd, så är frågan aktuell även från den synvinkeln.
Men hur är det med sånt som är skrivet för övrigt, som att kvinnan ska vara tyst i församlingen, och inte predika inför män, eller församling med både män och kvinnor?
Nu vet jag att en hel del anser att det endast gällde församlingen i Korint, och även att vi inte alla får ljus över allting i skriften, på en gång, utan det växer ju mer vi är i ordet. Och Gud ger oss tid att komma till insikt om de olika sakerna i vår egen tid.
Hur är det med att tala i tungor utan att det följs av en uttydning så att alla kan förstå det som sagts?
Eller hur är det med att inte vara för hastiga med handpåläggning, så vi inte gör oss delaktiga i någon annans synder? Här vill jag även lägga till ta emot handpåläggning, då jag anser att de båda hör ihop, även om det inte är utskrivet.
Dessa kan många av oss (även jag förut), se som bagateller. Men är de verkligen det i Guds ögon? Om igen jag vet inte svaret, men jag kan gissa mig till att om vi inte lyder, så är vi om inte annat i uppror mot det som vi själva ska hålla och lära andra att hålla.
Låt oss gå vidare in på falla i anden, som inte ens finns i skriften; Är det ok, eller går vi för långt utöver det skrivna om vi håller på med det? På samma ämne kan vi ta det som nu kommit in i församlingarna med att vara drucken i anden, göra ”fire = eld”-tunnlar, eller kärlekstunnlar, med samma manifestationer som i att vara drucken i anden; Är detta ok, eller går vi utanför skriften för mycket då vi gör det?
Personligen anser jag att när vi håller på med sånt som inte ens finns i skriften, då har vi lämnat reservatet och hamnat så långt utanför som det går. Men mer och mer blir jag övertygad om att inte Gud har gett oss lagar eller regler att följa och lära ut, som Han är ok med att vi bryter, oavsett vilka det är och vad de gäller.
Precis som det är i vilket land som helst som har reglar och lagar, som ska följas, och där man kan bli bötfälld eller hamna i fängelse om man överträder dessa regler/lagar, så är det i Guds rike.
Nu kommer lite tjat igen.
Men ta trosrörelsen som har en blandning i grunden av Bibeln + saker från 1. gnosticismen, 2. det ockulta, 3. ”New Thought = Ny Tanke”, 4. Swedenborgs kristendom, 5. Kristen Vetenskap, 6. Postmodernism, 7. Relativism och 8. ”New Age = Ny Era”. Kommer de som håller på med alla saker från alla dessa källor verkligen bli välkomnade in, när skriften dessutom förbjuder oss att lägga till och dra ifrån, ifrån skriften själv?
Om igen, givetvis kan Gud frälsa och förlåta dem som varit fast i detta, om de omvänder sig, det är inte vad jag är ute efter. Jag är ute efter kärnfrågan; Hur mycket laglösa är vi tillåtna att vara och ändå bli välkomnade in i Guds rike?
Många anser att människor som jag som varnar för det falska, är kärlekslösa, elaka, lagiska, religiösa, och fariséer. Det sista är ju fånigt, då fariséerna var de som höll sig till människoläror, det muntliga ”torah”, även kallat de äldstes stadgar. Fariséerna ansåg nämligen att Gud hade gett Mose två ”torah = lagen” ett skrivet, de fem Moseböckerna och ett muntligt. De höll sig som sagt till människoläror.
Så jag må vara kärlekslös, elak, laglig och religiös, men jag anser att vi behöver tänka på detta, och inta bara göra allting som faller oss in. Visst kan det vara härligt när känslorna svallar och man upplever känslorus, eufori, och får ha häftiga upplevelser. Men det är inte vad kristendom handlar om. Bygger vi vår tro på fel grund, så är det inte byggt på hörnstenen Kristus. Och bygget måste vara byggt på den sanna klippan Kristus, inget annat.
Läs vad skriften säger och tänk på det!
Varför kallar du Mig Herre, Herre, och gör inte vad Jag säger till dig? Luk 6:46
Om du älskar Mig, håller du Mina bud. Joh 14:15
Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom. Joh 14:21
Jesus svarade: "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom. Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Det ord som ni hör är inte mitt utan kommer från Fadern som har sänt mig. Joh 14:23-24
Ni är Mina vänner om ni håller Mina bud Joh 15:14
Som lydnadens barn ska ni inte styras av de begär som ni tidigare levde i, när ni ännu var okunniga. 1 Pet 1:14
Detta är kärleken till Gud, att vi håller hans bud. Och Hans bud är inte tunga. 1 Joh 5:3
Och detta är kärlek; att vi vandrar i trohet till Hans bud. Som du har hört från början, detta är Hans bud, att du vandrar i kärlek. 2 Joh 1:16
I detta visar sig den heligas uthållighet; de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. Upp 14:12
Skulle det kunna vara så att det är bra mycket viktigare än vi själva vill se och förstå, att vi lyder Hans bud? Om så är fallet så bör vi alla tänka på hur vi behandlar Guds ord och Hans bud åt oss. För det är fler än bara de tio budorden som Jesus har befallt oss i skriften, och en del från den Mosaiska lagen hänger kvar på grund av vissa bud, i Guds tio bud.
Vi har fått ett förstånd att använda, så vi bör använda oss av det.
Nu ska vi inte läsa in oss själva i skriften, för historia, är just det, historia. Men det som kom upp i mig. Är den syn som Belsassar hade, som Daniel uttyder, där Gud har räknat hans rikes dagar, på grund av hur de förorenade templets bägare. Mene = Gud har räknat ditt rikes dagar, Tekel = du är vägd på en våg och funnen vara för lätt.
Den tanke som kom upp är, Hur är det med oss, är vi också, om vi skulle bli vägda på en våg av Gud själv, för lätta? Är även våra dagar av att vara i ett ständigt uppror mot en Helig Gud räknade?
Hur många av oss tar på stort allvar allting som skriften säger, och lyder det? Tar vi för lätt på mycket i bibeln, och anser att det gällde då, men det är skillnad i den tid vi nu lever i?
Om så, hur stämmer detta ordet in; Jesus Kristus är densamma igår, idag och så och i evighet? För om Han var likadan förr, hur kan vi då hävda att nu idag skulle Han ha tänkt och handlat annorlunda? Idag skulle Han säkerligen ha tagit hänsyn till världen runt omkring, vad som var politiskt och socialt korrekt. Är det vad vi faktiskt tror?
Har Jesus verkligen förändrats så mycket, så Han nu har helt andra normer, än Han hade när bibeln skrevs? Jesus är ju trots allt Ordet som blev kött och tog sin boning ibland oss!
För en kristen torde det i mitt tycke vara självklart att det Gud har andats ut i ordet, är sånt vi måste hålla, eftersom det är ett bud Jesus själv har gett oss. Det gör också att tyvärr många kallar sig kristna, som inte i själva verket är det, utan de gör sånt de är förbjudna att göra. Så vad är en kristen, eller hur borde den vara, bete sig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar