fredag 10 november 2017

Hur kan vi sklija sunt fån osunt?

 Rörelser som styrs av under och tecken är de nödvändigtvis av Gud?

Många nya ”så kallade” kristna rörelser har sett ljuset. Vi har idag en uppsjö av dem. En del kan vara lätta för folk att se igenom, andra riktigt svåra, en del har man kanske vuxit upp med att få höra att det är en kult, eller att de har fel lära, även om man inte riktigt vet på vilket sätt .
Men är de alla kristna?

De som de flesta anser på en gång som felaktiga, är Jehovas Vittnen, Mormonerna och SjundeDags Adventisterna. Oavsett om man vet varför de är fel eller ej, så har många redan detta klart för sig.

De som är svårare att genomskåda är TrosRörelsen, Nya Apostoliska Reformationen, Internationel House Of Prayer, The Last Reformation, Emergent Church, och Katolisismen,
med flera. De har alla felaktigheter i sig av olika grad och olika slag.

Idag har man då också börjat blanda sig med de olika, Ekumenik som det så fint heter. Man är inte längre oroad över att blanda in olika felaktigheter.
Men vad är Bibelns syn på detta?

Många rörelser idag har ett överdrivet fokus på hyer nåd, eller så är de hyper karismatiska.

De som predikar hyper nåd, predikar en överdrift av nåden, och glömmer bort Guds vrede angående synden, och att fokuserar inte på att vi en dag ska dömas
Hur stämmer det med vad Bibeln säger?

Flera av de karismatiska rörelserna har ett överdrivet fokus på under och tecken, driva ut demoner och
konstiga upplevelser och känslor, bland annat.

De karismatiska blandar in avgudar i form av saker som har sina rötter i New Age, Ocukultiskm, Spiritism, Hinduism, och annat från de österländska religionerna, också i varierande grad, och olika beroende på vad man släpper in. Många gånger förändras namnen så det ska låta kristet, men det förändrar inte rötterna. Man kan som bekant inympa ett annat träd på själva roten, fast roten är densamma. Gör vi det i det andliga, så är fortfarande samma andemakt kvar, den försvinner inte.

Många av dessa karismatiska rörelser talar om en världsvid väckelse i sista tiden, de mest extrema hävdar med bestämdhet att med den takt alla blir frälsta idag, så kommer alla på jorden vara frälsta ca 2035. Först då kan Jesus komma tillbaka. Detta går tvärs emot vad Bibeln säger.
Men är detta det sanna evangeliet?

Hur ser det sanna evangeliet ut?

Vi är kallade att gå ut och göra alla folk till lärjungar, och döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Hur går det till att göra lärjungar? Genom att predika Guds ord, Bibelordet är det som sätter människor fria, Det är Guds kraft till frälsning. Och när Ordet predikas, så bekräftar Gud Sitt Ord, med under och tecken. Detta är den modell vi har att arbeta med, detta är det sunda evangeliet.

Men idag har många vänt på det. Man börjar i fel ända, med undren och tecknen, och när man på så sätt har fått en ingång, då berättar man om Jesus.
Självklart ska vi vittna om Jesus och på så sätt sprida evangeliet och göra lärjungar. Men det är viktigt att vi får grunden rätt, att vi gör det på rätt sätt.

Undren och tecknen kan aldrig frälsa folk. Jesus själv sa om sin tid, att ett ont och trolöst folk krävde tecken. Idag fungerar det på liknande sätt, fast det är inte syndarna som skriker efter att vi ska göra under och tecken, utan de kristna som så gärna vill ha dessa gåvor i funktion, så de börjar i den ändan. Sedan kan visserligen tecken och under fängsla folk, då ju ju många gillar trollkonster. Det är ingen skillnad på det nu och på Jesu tid, detta har alltid fängslat folket.

Jesus gjorde tecken och under i några års tid, och när Jesus red in i Jerusalem, så hyllade folket honom, man ropade Halleluja, slängde palmkvistar på marken och bredde ut mantlar framför honom. Bara några veckor senare har hopen vänt sig mot samma Jesus, de skriker att Barrabass ska friges, och Jesus korsfästas. Detta är bevis på hur mycket de ansåg alla under och tecken värda, när det väl kom till kritan. Men idag tror då många kristna att detta inte skulle bi fallet, om det hände nu, utan idag är undren och tecknen det som gör att folk blir frälsta.
Hur kan bilden ha förändrats så?

Hjärtat vill ha vad hjärtat vill ha. Vi har väl alla fängslats av Evangelierna och Apostlagärningarna, med alla tecken och under som följde med evangeliet. Men det är viktigt att vi inte går före Gud, eller följer efter det våra ondskefulla hjärtan vill ha. Går vi i egen kraft, egen tid, och på eget sätt, så är det inte alls säkert att Gud är med och backar upp det hela.

Vi har ju fått så många varningar om villfarelse i sista tiden, och att det ska finnas många som gör ljugande under och tecken, (dvs sanna men inte från Gud, utan från fienden) som Jesus själv sa att han på domens dag kommer säga till dem, att Han aldrig har känt dem, att de är laglösa. Det är allvarliga ord. Faktum är att Jesus varnade hela fyra gånger för villfarelse och falska messiaser, men bara en gång för, krig, svält och naturkatastrofer som tecknen på att hans återkomst var nära.

I gamla testamentet kan vi läsa om att Gud la en lögnens ande i profeterna, (dvs han tillät att de profeterade falsk) bara en profet Mika, talade sanning, och den ville inte kungen lyssna på, för han profeterade aldrig det som kungen ville höra. Man fängslade honom, och det som han profeterat var det som hände. Drar vi parallellen till bibelns nya testamente, så hamnar vi i brevet till Tessalonikia, Där står det att Gud själv låter dem tro på lögnen, för de inte vill ha sanningen. Det är allvarliga saker att gå utanför Guds vilja och plan, och konsekvenserna blir ödesdigra. Mycket i gamla testamentet visar exakt på vilka konsekvenser det fick för Israel.

Idag har vi hamnat i fällan
med andligt blinda ledare som leder fåren, och då de själv är på väg mot fördärvets grop, så är det dit de leder fåren. Vi väljer vad vi vill lyssna på och i den här tiden är folkets åsikter det som styr mångt och mycket. (Så det är ju en intressant detalj att Laodicea betyder folkets åsikter, den sista församlingen som omnämns i Uppenbarelseboken av de sju)

Många idag har inställningen att det inte spelar någon roll om lite fel kommer in i läran, det är liksom ingen större grej. Men enligt Paulus så gör det all skillnad i världen. Lite syra, gör hela degen sur, (dvs lite fel i läran gör hela läran fel). Tänk lite på detta, att bara en anings fel, så är hela rubbet fel. Om vi verkligen tänker efter så inser vi att det är otroligt viktigt att vi verkligen ser till att ha allting rätt, och inte släpper in minsta lilla fel. Åtminstone måste det vara vår målsättning, även om vi kanske kommer misslyckas ibland.

Vi är tillsagda att vi som den levande Gudens tempel inte ska ha med avgudar att göra, vi ska gå ut ifrån dem som blandar in sånt, vi ska skilja oss ifrån allting som har med detta att göra, vi får/ska inte komma vid det som är orent. Starka ord! Om vi vill följa Jesus så kostar det. Valet är vårt om vi väjer den enkla utvägen och ignorerar vad skriften säger till oss, eller om vi tar allting på blodigt allvar, som om våra liv hänger på det, vilket de faktiskt gör; eller om vi väljer blunda för det.

Idag är det ett överfokus på häftig upplevelser, känslor, göra större under och tecken än till och med Jesus gjorde. Ett känslo- / upplevelse- evangelium. Det saknar skärpan från det sanna evangeliet. Det handlar mycket om att må bra, och att allting är nåd. Men det är inte det sanna evangeliet. Detta är ett evangelium som tillfredsställer våra behov, inte ett som skär som en kniv igenom oss. Men det sanna evangeliet är skarpare än alla tveeggade svärd, det skiljer själ och ande åt, märg och ben från varandra, och det dömer hjärtats uppsåt och tankar.

Jesus sa att många skulle komma på den dagen (dvs domens dag) och säga Herre, Herre, har vi inte i ditt namn drivit ut demoner, botat sjuka, och i ditt namn gjort stora tecken och under, Då ska Han svara, jag har aldrig känt er, gå bort ifrån mig ni som är laglösa. Många är överens om att detta gäller de ofrälsta. Men det som förvånar mig är att man inte ser att dessa verkligen ska ha trott sig tjäna den enda sanna Herren, Jesus själv.
Hur många utanför kyrkor/församlingar, som verkligen är ofrälsta, går runt och gör dessa saker i Jesu namn?
Hur många som anser sig kristna gör det?
Så hur kan så många tro att detta handlar om såna som aldrig ens varit kristna, utan om såna som aldrig varit frälsta?

Ser vi på allting sammantaget så kan vi knappast säga att alla är kristna. En del kan givetvis ha rätt hjärta inför Gud, men då behöver de ta sig ut ur det som är osunt, fly sin väg därifrån och torka dammet av skorna. De behöver återvända till de gamla väl beprövade stigarna. Vilket inte alltid är så lätt.

Vid är den port och bred den väg som leder till fördärvet, och många går fram på den. Trång är den port och smal är den väg som leder till livet, och få finner den. Det vill till att vi befinner oss på den smala vägen, inte till höger eller vänster om den, eller utanför i ett dike. Eller värst av allt på den breda vägen som leder mot fördärvet.

Frågan är är vi villiga att låta bli att kompromissa?
Är vi villiga att hålla oss rena och obefl
äckade oavsett vad det kommer kosta oss?
Är vi villiga att se till att det vi delar med oss av ti
ll vår nästa är det enda rena sanna evangeliet, oavsett vilket pris vi får betala för det?
Är vi villiga riskera att förlora vänner, familjemedlemmar, församlingsgemenskaper, med mera?
Är vi villiga till att betala det ultimata priset i fråga om allting?

Jesus själv sa, om de har förföljt mig, så kommer de förfölja er.
Den som vill vara världens vän är inte värdig mig.
Han varnade oss att det kommer kosta oss familjemedlemmar och vänner.
Han sa att vi var tvungna att ta upp vårt kors och följa honom, (dvs ingen enkel vandring)

Hur vi väljer är upp till oss, så det finns ingen ursäkt en dag när vi står inför Jesus och gör räkenskap. Vi har både GT och NT som visar oss på hur det gick när man lydde Gud, eller vägrade lyda honom, och som varnar för hur folket i sista tiden ska vara. Så det är bäst vi tar allting till oss, och ser till att hamna rätt.

Vi är tillsagda att pröva allting i förhållande till Bibeln som goda Bereaner, och att vara vakna och vaksamma. Så hur ska man då läsa och tolka Bibeln? Det är ju viktigt att få den biten rätt innan man börjar testa saker till höger och vänster.
Bibeln ska alltid läsas i kontext / sammanhang.
Skriften ska förklara skriften.
Vi kan inte plocka ur verser ur dess sammanhang.
Vi kan inte sätta in oss själva i verser som vi känner för det.

Vi får inte lägga till eller ta bort ifrån ordet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar