Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig. Ditt ord är mina fötters lykta, och ett ljus på min stig. Ja, ett ljus på min stig.
Som herden vakar över fåren, du vakar även över mig. Jag vet du går före och visar mig vägen, och inget ont kan mig hända när jag ser på dig.
Många gånger har jag vandrat vilse, och undrat varför du mig övergett. När jag själv tog allt i egna händer, det var då som plötsligt allting gick snett.
Sången började ringa i mig när jag vaknade i natt, och den ledde också till att jag inte sov så mycket efteråt. Som jag skrev i går så ligger det inom mig sånt som bara måste ut. Detta blir en följetong, på sätt och vis.
Under natten när jag låg och tänkte, så kom det för mig alla dessa som fäller kommentarer på FaceBook, till de av oss som står upp för hela bibeln som sanning, och vägrar böja sig, oftast då angående hbltq ++++, att vi är kärlekslösa, elaka och hatare. Och mycket ofta om man skriver vad skriften säger så kommer en skrattande gubbe som respons.
Nu är det ju inte mig personligen som dessa anser vara kärlekslös, elak eller en hatare, utan Gud själv, och detsamma gäller ju den skrattande gubben, ett rent hånskratt mot Gud själv.
Dessa borde tänka sig för när det gäller vad de står för. Ordet, det som Gud har andats ut i vår skrift, bibeln, det är våra fötters lykta, det ska vara ljuset på vår stig. Men frågan är, hur många idag tar bara de bitar som man själv gillar och har dessa som det enda ledljuset?
Om saltet mister sin sälta, hur ska det då om igen kunna bli salt?
Och om vi döljer ljuset, så att endast en liten flimrande nattlampa (som man sätter i kontakten, för små barns skull) är det som lyser, hur ska detta ljus kunna lysa upp någonting alls?
Även om detta kanske inte gäller just dig och mig, så är detta viktigt, och det är sånt som har farit runt i skallen på mig i flera timmar och fått mig att vara klarvaken (vilket jag kommer få betala priset för senare idag, otvivelaktigt).
Mer och mer viktigt i den tid vi är torde det vara att hålla sig till hela ordet. Ordet är det som ger oss den näring vi så desperat behöver. Hur ska vi kunna nå till andra med det vi säger oss tro på, om vi i själva verket inte ens själva tror på det? Låter detta elakt? Betänk då att det är exakt vad man med sina ord säger, när man säger någonting som är tvärs emot vad Gud har sagt i sitt ord. Människan vet bättre än Gud, i den tid vi nu lever i.
Jag har skaffat mig lite judiska bönböcker. Jag tror jag nämnt det förut, men jag har inte lätt för att uttrycka mig i ord, så jag har börjat i den ändan, för att lära mig be med förståndet och inte alltid helt förlita mig enkom på den Helige Ande. Det är bra att kunna göra både och, anser jag. Detta var en del av det jag läste innan jag släckte.
Tala till Israels barn och säg till dem att de, släkte efter släkte, skall göra tofsar i hörnen på sina kläder och sätta ett mörkblått snöre på varje hörntofs. Ni skall ha sådana tofsar, och när ni ser dem skall ni tänka på alla Herrens bud och göra efter dem och inte följa era egna hjärtan och ögon, som lockar er till otrohet. Så skall ni tänka på och göra efter alla mina bud och vara heliga inför er Gud. 4 Mos 15:38-40
Detta kom också upp i mig i natt, en sådan enkel sak som Gud sa åt dem att göra, binda et mörkblått snöre på hörntofsarna, och när du ser på dem, tänk på Herrens bud.
Vi kan tycka vad vi vill om judendomen och att den i mycket verkar märklig. Vilket vi i så fall gör för att vi inte är vana vid det. Mycket av det saker som de ber tillsammans, är böner tagna ur de olika bibelböckerna. Vilket i sig är en bra sak. Man ber Herrens ord och bli även på det sättet påminda om Herrens ord. Något jag tror dagens kristna skulle behöva ta efter, i synnerhet då i de rörelser som nätt upp ens citerar en enda vers.
Många är så svältfödda på Guds ord, och det är nog också därför som många anser oss som står upp för bibeln som knäppa. Jag tror personligen att vi har en del att ta efter i det judiska sättet att be. Inte enbart, men som komplement. För jag undrar hur många som regelbundet plockar fram sina biblar och faktiskt läser dem. Man kan hålla på med att tro och predika vad man vill, men då får man skaffa sig ett eget namn.
Detta läste jag i morse av Charles Spurgeon;
”En kristen borde vara en slående likhet med Jesus Kristus. Du har läst Kristi liv, vackert och vältaligt skrivet, men Kristi bästa liv är hans levande biografi, skriven i hans folks ord och handlingar. Om vi var vad vi bekänner oss för att vara och vad vi borde vara, skulle vi vara bilder av Kristus, ja, en sådan slående likhet med honom, att världen inte skulle behöva hålla oss uppe varje timme tillsammans och säga;
Det ser väl något av en likhet, men tänk om de skulle utropa, när de ser oss; Han har varit med Jesus; han har blivit lärd av Honom; han har fattat själva idén om den helige Mannen från Nasaret, och han utarbetar den i sitt liv och sina vardagliga handlingar.
En kristen bör vara som Kristus i sin frimodighet. Rodna aldrig för att äga din religion; ditt kall kommer aldrig att vanära dig; se till att du aldrig skämmer bort det. Var som Jesus, mycket tapper för din Gud. Efterlikna honom i din kärleksfulla ande, tänk vänligt, tala vänligt och gör vänligt, så att människor kan säga om dig; Han har varit med Jesus.
Efterlikna Jesus i hans helighet.
Var han nitisk för sin Mästare? Så var det du också, gå alltid och gör gott. Låt inte tiden gå till spillo, den är för värdefull.
Var han självförnekande och såg aldrig till sitt eget intresse? Var du likadan.
Var han from? Var ivrig i dina böner.
Respekterat han sin Faders vilja? Så underkast dig Honom.
Var han tålmodig? Så lär dig att uthärda.
Och bäst av allt, som Jesu högsta porträtt, försök att förlåta dina fiender, som han gjorde, och låt din Mästares upphöjda ord; Fader förlåt dem, för de vet inte vad de gör, alltid ringa i dina öron.
Förlåt som du hoppas på att förlåta. Höga upp kol av eld på din fiendes huvud genom din vänlighet mot honom. Bra för det onda, minns, är gudalikt. Var gudalik, då och på alla sätt och med alla medel, så lev så att alla kan säga om dig; Han har varit med Jesus.”
Hur kan vi bli mer lika vår Herre och Mästare om vi inte läser Hans ord, eller om vi själva bestämmer vilka delar som ska gälla och inte? Om vi bestämmer vad som ingår i skriften, då försöker vi inte alls att likna Jesus, utan vi försöker få Honom att likna oss.
Men Han är kyrkans/församlingens huvud, inte vi. Och i Hans hus gäller Hans regler och lagar, vad än vi vill kalla det, inte våra. De flesta av oss skulle inte drömmar om att komma in i någon annans hem och säga till dem var deras bestick ska ligga, vilka möbler och gardiner de ska ha, eller vilken sorts pynt. Men när det gäller Gud och Jesus, då ska vi helt plötsligt ha rätten att säga vad som gäller.
Samma sak gäller det ord som Gud har andats ut i bibeln. Hur många skulle plocka bort saker från något som någon annan författare har skrivit. (ja, jag har tagit upp det förut) och ändra på det. Nej ingen gör så. De kan skriva sin egen variant av fortsättning, så länge som författaren godkänner det, men de kan inte ta det som författaren har skrivit, ändra på det och få det utgivet, med nya delar i.
Men som sagt, med vad vi accepterar i bibeln, där bryr sig väldans få. Då bestämmer de själva vad Gud har godkänt eller inte. Det är totalt sanslöst. Vilka tror de att de är?
Passar inte galoscherna, så får man skaffa sig sådana som passar (ursäkta liknelsen). Alla får ju tro vad de vill, men de kan inte kalla sig för ”kristna” om de inte vill ha med skriften att göra, och den Gud och Jesus som ligger till grund för bibeln och kristendomen. Varför är detta så svårt att förstå?
Ska vi gå vidare på det som Spurgeon skrev, så hur ska vi kunna bli mer lika Kristus, om vi inte vill böja oss under det som Han har bestämt gäller?
Jag tänker på Paulus som kommit så långt att han säger; Jag finns nu inte längre, det är nu Kristus som lever genom mig. Jag är ingenstans i närheten av det, det kan jag erkänna. Men det har nu ett tag varit något jag ber Gud om; Att jag ska bli så ödmjuk att jag faktiskt dör bort ifrån mig själv och kan instämma i det som Paulus säger.
Vår likhet med den vi tror på, Jesus Kristus, kan inte vara byggd på någonting annat än hela skriftens äkthet. Den är själva kärnan för det som vi tror på. Skriftens berättelser, förkunnar varför vi behöver bli frälsta, och från vad. Om vi kan leva kvar i våra synder, då behöver vi inte omvända oss alls, och då behöver vi heller ingen frälsare, vilket gör Jesu offer totalt meningslöst och onödigt.
Men tack Gud, för att du har visat oss på vilka eländiga rackare vi är, hur fulla av synd och bedrägligheter som vi är i oss själva. Och inte minst, tack för att du sände din Älskade Son, Jesus, att ta det straff som vi är skyldiga inför dig.
Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: "Den rättfärdige skall leva av tro". Rom 1:16-17
Jag vill vara en fyr av ljus, som vägrar böja mig, för någon. Evangeliet måste predikas, som det är. Vi hjälper ingen om vi jamsar med och säger att det är ok att fortsätta att leva i sin synd. Vi kan inbilla oss att vi gör det. Men det blir värre för den person som köpt det, den dag den står inför den som ska döma oss alla.
I förlängningen så ska vi ju alla stå inför domaren, och stå till svars för vad vi sagt och gjort. Och om vi har fört en som kunde ha blivit frälsta vilse, med vår ljumma inställning till skriften, så kommer vi bli förvånade. Skriften är ju klar med att det vore bättre för den om den blev slängd i havets djup ihop med en kvarnsten. Nu kommer det ju visserligen inte hjälpa den dag som havet ska ge igen sina döda.
Jag hoppas många vänder om och inser att skriften är den säkra grund som vi måste ha vår tro byggd på. Ingenting annat kommer hjälpa när tuffare tider kommer.
Den som skäms för mig och mina ord, honom ska Människosonen skämmas för, när Han kommer i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet. Luk 9:26
Jag hoppas också att många kommer till insikt om att skriften och det vi tror på är det viktigaste, att det inte på något sätt är av sekundär betydelse. Många idag anser tyvärr att skriften, läran och tron är av sekundär betydelse. Det viktiga är att ha en gemenskap. Men den enda gemenskap som Jesus berättar om är en i ”ande och sanning”, för det är såna tillbedjare som Fadern vill ha.
Låt oss gå tillbaka till att Ordet är ljuset på vår stig, om vi inte redan håller oss till det.
Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ Honom. Men om det är Baal, så följ Honom. 1 Kung 18:20
Jesus är Ordet, vilket gör Ordet väldigt viktigt.
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, eftersom han var före mig." Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud, och är hos Fadern, har gjort honom känd. Joh 1:1-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar