Jag blir så ledsen, uppgiven, less och trött på alla dessa som lovar saker i Guds namn, som Gud inte har lovat. Detta gäller allting från predikanter som lovat att vi kommer blir rika och leva i fullständig hälsa så länge som vi ger tionde, till såna som lovar annat som Gud inte lovat, som t.ex. hbltq ++++ och att de kan leva kvar i sina synder och Gud kommer ta emot dem ändå.
Tänker alla dessa på konsekvenserna av det som de säger, eller bryr de sig inte alls?
Vad händer den dag som dessa som här blir lovade att Gud kommer ta emot dem, utan att de omvänder sig från sina synder, den dagen då de står inför Jesus som domare?
Är detta så irrelevant för oss kristna?
Jag begriper mig inte alls på dessa.
Hur många kommer på domens dag stå inför en domare som visar bort dem, antingen för att de följt falska saker, gjort saker de är förbjudna att göra, eller blivit lovade av ”välmenande kristna” Gud kommer ta emot dig som du är?
Jag fasar för alla dessa och lider med dem. För många kommer aldrig helt få höra sanningen om någonting av detta. De kommer leva kvar i föreställningen att de är kristna, och de kan få leva som de vill.
En annan sak som kommer upp i mig är; Hur har bibeln blivit så irrelevant för så många idag?
Det som ska vara den kristnas ljus som lyser upp vägen, har verkligen hamnat under skäppan. Det som ska ge oss den näring som vi behöver, verkar det som, är nu av sekundär betydelse, mer och mer.
Jag var chockad när jag fick svaret att vad vi tro på, och huruvida vi trodde på samma sak, var av sekundär betydelse. Men jag ser även i kommentarer under olika saker som Dagen skrivit, samma uttryck, även om det inte sägs rakt ut.
Bibeln är under attack, men så är även allting annat. För om den inte är vårt rättesnöre, vårt ljus, vår föda, så lär vi inte heller andra att leva efter vad den säger. Och då hamnar vi där vi är nu, där många blir lurade att tro på rena lögner.
Är detta hemskt för alla de som kommer bli dömda för sina lögner? Ja! Men det är etter värre för alla de som har köpt lögnerna, för de har köpt en lögn, och kommer många av dem, stå helt oförstående inför domaren.
De som sagt lögnen till att börja med har kanske själva fallit för lögnen, men sanningen är nog att många av dem är medvetna om vad skriften säger, men väljer att böja sig för samhället, människors tyckande, eller att det skulle ha varit annorlunda om Jesus kom idag, och så vidare.
Ja, jag förstår att detta blir tjatigt. Men detta lämnar mig inte.
Hur länge ska det få fortgå, kommer ens någon inom mer betydande positioner någonsin ställa sig upp och säga; Vi har ljugit för er? För låt oss vara ärliga, att jag sitter och skriver om det, det är det inte många som läser.
Nej, Präster, och pastorer behöver börja skrika högt, inte endast några få av dem, och de som inte följer skriften borde inte få fortsätta predika dessa lögner för folket.
Guds välbehag finns inte i att vi viker oss för tidens tand. Han står inte bakom det som nu sker och har hållit på att ske länge.
Jag har varit involverad i en diskussion under ett Dagen inlägg. Ibland känner jag att jag borde inte ge mig in i diskussioner, detta är nog en sådan gång, men det var få som stod på vad skriften säger, vilket gjorde att jag engagerade mig.
I alla fall så togs synden homosexualitet upp, och jag citerade vad skriften sa, vilket resulterade i en fråga. Vad anser du, tror inte du heller att homosexuella får komma in i Guds rike. Varpå jag svarade något i stil med, Givetvis tror jag på det skriften säger, på vad sätt var jag oklar i det. Personen la till att den skulle be för mig så att jag omvänder mig från min falska teologi.
Är det detta vi idag lär sådana som antingen växer upp församlingarna eller blir frälsta in i dem? Om så, hur kan då bibeln, bli deras lykta och deras ljus?
Jag blir mer och mer förtvivlad över detta. Varför vill vi inte ha det som Jesus och Gud har erbjudit oss? Är det för att vi nu har blivit inbillade att vara kristen är enkelt, du får ha roligt? Har allting tagits bort om att vi ska gå igenom prövningar?
Om det sista är sant, då behövs det om igen läras ut. Vi är ju inte lovade en dans på rosor. (Vilket jag själv tycker är en dålig bild, med tanke på alla taggar som finns på rosor, men ändå.) Jesus har lovat oss att det ska gå oss som det gick Honom, vi kan alltså förlora vänner, familjemedlemmar och våra liv. Vi är tillsagda att vi kommer gå igenom prövningar, men att Han ska vara med oss i dessa.
Har de som hävdar att vi kan omtolka eller stryka vissa delar av skriften ens sett detta?
Har de läst om berättelserna om David i lejongropen, eller Sadrak, Mesak och Abednego inne i ugnens hetta?
Om det är jobbigt att leva med ett hbltq ++++ begär inom sig, vilket jag inte betvivlar alls; Hur är det en skillnad? Är det en skillnad för att det gick fortare över, för dessa två saker jag tar upp i skriften?
Hur länge fick Job stå ut med att förlora bit efter bit, tills han nätt upp hängde ihop själv, innan han slutligen blev helt upprättad? Nu kommer jag inte ihåg på rak arm, men jag tror inte att någon tidsrymd gavs.
Jag vet om folk som har kämpat, en i ett äktenskap som kämpade med pedofili, en annan med alkoholismen, den före detta alkoholisten kunde inte se en flaska med lättöl, utan att begäret blev för stort. Men de fortsatte att kämpa med det. För andra kan det vara porr, lusta efter andra och så vidare.
Och för en del som för mig, så kan det vara något personligt, som i mitt fall att pappa är förbjuden att ha kontakt med mig, för sin älskarinna. Det är inte samma sak, jag är väl medveten om det, men det gör inte det som jag, eller någon annan gått igenom, mindre jobbigt för oss.
Men nu ska vi då alltså ändra skriften för några stycken, för de vill inte behöva kämpa emot någonting. Vem vill behöva kämpa emot sorg, bekymmer, krämpor och synd och annat som vill tynga ner en? Ingen!
Ta pastor Tomas Sjödin, av tre barn är två födda med en så allvarlig sjukdom att de var lovade att sannolikheten för att det skulle kunna ske igen inte ens var fysiskt möjligt. Men det hände igen i samma familj. Och levnadslängden var upp till någonstans i undre tonåren, om jag minns rätt. Detta måste ha varit superjobbigt för dem. Men gissningsvis så var det skriften och Gud som gjorde att de orkade sig igenom denna enorma prövning.
De rätt-trogna muslimerna håller Koranen helig, och kämpar för den med näbbar och klor.
Vad gör vi Kristna? Vi omtolkar det skrivna som det passar oss eller andra, de andra är de vi lyssnar mer på än vad skriften säger. Och vi är de som har fått oss sanningen serverad på silverfat. Så tragiskt!
Men detta händer på många fler platser än här. Samma problem har jag noterat i USA. Och inte minst finns detta problem inom TR och NAR, där man drar ut bibelverser för att bekräfta det man själv säger.
Skriftens ord är av sekundär betydelse helt klart. Bibeln är under allvarlig attack. Så när ska vi ställa oss upp och skrika ut; NU ÄR DET NOG!?
Jesu ord är värda att tänka på; Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva, utan för att fullborda. Amen säger jag er; Innan himmel och jord förgår, ska inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Matt 5:17-18
För den som inte alls kan hebreiska så utgör ett punktsystem vokalerna.
Jesus är Ordet informerar Johannes oss om, så om Jesus = ordet = Bibeln; Hur kan vi då anse skriften och den tro som Han överlämnat åt oss, som om de är av sekundär betydelse?
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
En man trädde fram, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma till världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, och världen kände honom inte. Han kom till sitt eget, och hans egna tog inte emot honom. Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud.
Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. Joh 1:1-14
Det skrivna ordet och Jesus är ett, lika mycket som Jesus och Gud Fadern är ett, och lika mycket som att alla tre, Gud Fadern, Gud Sonen (Jesus) och Gud den Helige Ande är ett.
Oswald Chambers skrev i; Mitt allra mesta för Hans högsta;
” Och de sade till Mose: ”Tala du med oss, så skall vi höra; men låt inte Gud tala med oss, så att vi inte dör. 2 Mos 20:19
Vi är inte medvetet olydiga mot Gud, vi hör honom helt enkelt inte. Gud har gett oss befallningar; där är de, men vi uppmärksammar dem inte, inte på grund av uppsåtlig olydnad utan för att vi inte älskar och respekterar honom. "Om ni älskar mig, skall ni hålla mina bud."
När vi en gång inser att vi inte har "respekterat" Gud hela tiden, täcks vi av skam och förnedring eftersom vi inte har lyssnat på Honom.
"Tala du med oss - men låt inte Gud tala till oss"
Vi visar hur lite vi älskar Gud genom att föredra att bara lyssna på hans tjänare. Vi lyssnar gärna på personliga vittnesbörd, men vi önskar inte att Gud själv ska tala till oss. Varför är vi så rädda för att Gud ska tala till oss? För vi vet att om Gud talar, måste antingen saken göras eller så måste vi säga till Gud att vi inte kommer att lyda honom.
Om det bara är tjänarens röst vi hör, känner vi att det inte är absolut nödvändigt, och då kan vi säga; ”Ja, det är helt enkelt din egen idé, även om jag inte förnekar att det förmodligen är Guds sanning.
Försätter jag Gud i den förödmjukande positionen att ha behandlat mig som ett hans barn, medan jag hela tiden har ignorerat honom?
När jag lyssnar på Honom, känner jag den förödmjukelse jag har lagt på mig – "Herre, varför var jag så matt och så envis?" Detta är alltid resultatet när vi en gång hör Gud. Den verkliga glädjen att höra Honom dämpas av skam över att så länge inte ha lyssnat på Honom.
Vi är inte medvetet olydiga mot Gud - inte på grund av uppsåtlig olydnad - utan för att vi inte älskar och respekterar Honom tillräckligt mycket.
Är det verkligen så illa det har blivit med de kristna idag? Det verkar inte bättre. Alla som kallar sig kristna, eller för Guds folk, borde omvärdera vad detta innebär! Vi kan inte ha kakan och äta upp den. Kvar blir att vi måste ta ställning, antingen för, eller emot.
Kanske behöver vi ställa oss frågan vad det innebär att älska Jesus. Men detta haltande mellan vad skriften säger och vad vi vill att den ska säga, det är inte hållbart, inte för någon.
Kristendomen blir urvattnad av alla lögnerna, och de som är utanför får betala priset för denna urvattnade sörja. En väckelse är endast möjlig när vi står på Guds ord helt och hållet. Och väckelse börjar med Guds eget folk, i hans eget hus. Alarmklockan har ringt länge nu. Det är dags att vi alla vaknar upp över vad som håller på – och redan har hållit på länge – att ske.
Låt ordet få första platsen, både det skrivna och personen Jesus. Låt det ordet säger få vara på första plats, för evangeliet – hela fullheten av det – är kraften till frälsning.
Igen Oswald Chambers från; Mitt mesta för Hans högsta
Tala, för din tjänare hör 1 Sam 3:10
Eftersom jag har lyssnat definitivt på en sak från Gud, följer det inte automatiskt att jag kommer att lyssna på allt han säger. Sättet på vilket jag visar Gud att jag varken älskar eller respekterar honom är genom mitt hjärtas och mitt sinnes trångsynthet mot vad han säger. Om jag älskar min vän, upptäcker jag intuitivt vad han vill, och Jesus säger; "Ni är mina vänner."
Har jag inte lytt något av min Herres befallning denna vecka? Om jag hade insett att det var ett bud från Jesus, skulle jag inte medvetet ha undvikit att följa det; men de flesta av oss visar sådan respektlöshet mot Gud att vi inte ens hör vad han säger, han kanske aldrig har talat.
Mitt andliga livs öde är en sådan identifikation med Jesus Kristus att jag alltid hör Gud, och jag vet att Gud alltid hör mig (Joh 11:41). Om jag är förenad med Jesus Kristus, hör jag Gud, genom hängivenheten att höra hela tiden.
En lilja, eller ett träd, eller en Guds tjänare, kan förmedla Guds budskap till mig. Det som hindrar mig från att höra är att jag är upptagen med andra saker. Det är inte så att jag inte kommer att höra Gud, men jag är inte hängiven på rätt sak. Jag är hängiven till tjänst, till övertygelser, och Gud kan säga vad han vill men jag hör honom inte.
Barnets inställning är alltid, "Tala Herre, för din tjänare hör." Om jag inte har odlat denna hängivenhet att höra, kan jag bara höra Guds röst vid vissa tillfällen; vid andra tillfällen är jag upptagen med saker - saker som jag säger att jag måste göra, och jag blir döv för honom, jag lever inte ett barns liv. Har jag hört Guds röst idag?
Vi kan omöjligt vara inställda på att höra vad Gud har att säga oss, om vi inte ens gitter läsa skriften som den är skriven. Men det borde vara en självklar sak för oss. Det är som att vi vill kalla oss kristna, men vi vill bete oss som att baal är vår gud.
Undra på att många famlar i blindo. Ledda av blinda ledare, vilka leder sina följeslagare raka vägen till en evig sjö av eld, där de ska plågas i evighet. Som sagt, detta ämne lämnar mig inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar