En ”pälsis”, vilket även är den term som används i Sverige är en person som antingen sätter på sig en hel kostym i form av ett djur, personen blir så att säga stoppningen i mjukisdjuret. En del inom detta samhälle använder sig bara av öron, svans och tassar. Denna subkultur har vuxit sig starkare under många år.
För mig som är född 1962, så är detta inget som jag ens försöker förstå mig på, det är för mig ren gallimattias. Och ja, jag erkänner att jag är stenålders.
NU finns det kristna som ger sig hän åt detta ”cosplay = kostym-spel” och dessa hävdar givetvis att det går utmärkt att kombinera tron med detta spel, https://www.furryfellowship.org/about/ vilket jag finner helt och hållet obegripligt.
Jag har spenderat några dagar med att försöka sätta mig in lite mer i detta, bland annat då, om det inte ens finns i vårt land, eller om detta enkom är USA.
23 feb 2024 kom det ca 3500 Furries till ett konvent i Malmö, från hela världen över en helg, så ja, de finns här också. Wikipedia kan informera om att Nordens största furry-evanemang arrangerades 2013, då med knappa 1500 deltagare, så det har helt klart vuxit.
Denna sida har flera som säger sig vara kristna och ”pälsisar” här i Sverige https://www.reddit.com/r/TrueChristian/comments/ouggnt/can_christians_be_furries/?tl=sv
PÄLSISAR OCH RELIGION / TRO / ANDLIGHET
USA har gjort lite forskning på olika områden angående ”pälsisar”.
”Medan majoriteten av pälsisar inte anser sig vara religiösa (blå staplar ovan höger), är fandomen mycket mer mångsidig när det gäller andliga övertygelser; det är lika sannolikt att pälsisar ärandliga som att de är icke-andliga (orange staplarn ovan höger).
När de tillfrågades om deras religiösa övertygelse identifierades nästan en tredjedel av pälsisarna sig som antingen ateister eller agnostiker (se figuren nedan höger). Ungefär 25 % av pälsen är kristna, även om många angav att de inte regelbundet utövade sin tro eller gick i kyrkan. 11 % identifierades som hedniska, shamaner eller wiccaner.
Slutligen, den mest befolkade kategorin, "annat", bestod av deltagare som hade sina egna trossystem, var osäkra, vägrade att svara eller hade ovanliga trossystem. Sammantaget tyder uppgifterna på att den lurviga fandomen innehåller en mångfald av religiösa och andliga övertygelser, och det är värt att notera att trots detta är religion sällan något som leder till konflikter för pälsisar.” från länken under
https://religionnews.com/2022/08/02/mixing-faith-with-furries-things-can-get-hairy/
PÄLSISAR OCH SEXUALITET
”Pälsisar är människor som har ett intresse för antropomorfa djur, eller djur med mänskliga egenskaper. Många pälsisar skapar sin egen djurkaraktär, känd som en ”fursona = pälsona = pällsis personlighet”, som fungerar som deras avatar inom pälsiga samhällen. Dessa baseras på djur - hund, katt, reptil, fågel, vilt djur eller till och med mytiska varelser - de går upprätt som människor gör och har ofta ett tecknat utseende. Typ ”Snurre Sprätt, Skalman”
Kostnaderna för en hel kostym ligger mellan ”$ 4000-$ 5000 = = 44i64 kr -55206 kr”, vilket gör att många endast har huvud, eller öron, svansar, tassar. Faktum är att endast ca 15 % har hela kostymer. De träffas online, men även personligen och på konvent, de håller på med fankonst och fanfiction vilka skildrar antropomorfa djur.
Ungefär ¾ av de vuxna som är involverade i detta är under 25 år, mer än 4 av 5 är vita och de flesta är av manligt kön, av kvinnorna är det ungefär 1 av 4. 2 % är transpersoner, 20 % säger sig vara heterosexuella och 10 % som exklusivt homosexuella. De inom samhället är kända för acceptans och mångfald.” från länken under
Mycket pengar som fullvuxna människor lägger på att låtsas vara något de inte är. Jag förstår inte varför man vill låtsas vara något man inte är, och jag begriper inte hur det kan förenas med ett kristet liv, där Gud säger åt oss vilka vi är i Honom. För att göra detta måste du ju förneka dig själv. Är inte det hela poängen med att låtsas vara någon man inte är?
”Det startade på 1970-talet, i samband med science fiction, anime och rollspel. Det finns olika anledningar till att man dras till detta, att få likasinnade vänner, bli kär, visa upp sin personlighet, visa sitt eget ideala jag, uttrycka sig själv.
Det finns givetvis nackdelar också. En del mobbning förekommer både fysisk och oral. Social stämpling/brännmärkning, negativa stereotyper, en del giftiga typer existerar inom också inom detta. Trots detta är det inte mer troligt att en pälsis blir med deprimerad än någon annan” från länken under
Detta är samma som på alla ställen där man delar någonting som man har gemensamt, t.ex. församling Det kanske inte är något fel i sig, men jag har svårt att förena detta med kristen tro, då det bygger på verklighetsflykt.
Sex kan vara en sak som drar dig in i detta samhälle, men det ät långt ifrån den enda förmånen. Vara en del av ett samhälle som inkluderar och accepterar dig är väldigt viktigt för pälsisar.
Och som det står på bilden ovan, så gillar vissa pornografi. En del har sex med sin kostym på, andra tar av den.
Detta är om igen för mig rejäl verklighetsflykt, i synnerhet om man inte tar av sig sin päls-kostym. Och detta är ju ingenting som en kristen kan ge sig in i. Min fundering är också om detta inte kan leda till frestelser, i synnerhet om kostymen är på, då ingen vet exakt vem man är.
https://www.webmd.com/sex/what-is-furry-sex
Jag går över till videon under. Jag kommer ta några olika videor från honom, då de är korta.
https://www.youtube.com/watch?v=CPVSCCAeOHw
”Han anser sig vara en kristen pälsis ”Hund möter Jesus Kristus”, vilket han gör när han slår i huvudet och låtsas svimma i denna video. Enligt den arikel som jag hittade om detta, så var till och med kommentatorerna undrande över vad de såg.
Videon ger mig avsmak, och inte lite så. Jag kommer ta upp fler små klipp, vilket jag redan sagt, men det blir under det jag tagit från artikeln.
Denna pälsis är 33 år gammal, när artikeln skrevs och han hävdar att hans tro och pälsisona kan samexistera. Han berättade också i denna intervju att det var pälsisar som som drog honom bort från självmordstankarnas mörker och gav honom ett supportsystem.” från artikeln under
Detta ser jag som ett mycket stort problem. Det är givetvis bra att han hittade sådana som var villiga att fungera som ett slags skyddsnät, men torde inte det vara den Jesus han säger sig tro på, som borde vara detta skydds-system? Var hamnar vår tro om det är människor och inte Gud som är lösningen på våra problem? Givetvis behöver vi människor runt oss också, men de får inte bli ett substitut för Gud.
”Han säger vidare i denna intervju att det var Gud som satte honom i det här samhället: För Gud visste att om jag iklädde mig en blå hund så skulle jag komma ur min depression och mina sociala färdigheter skulle växa till sig, och forma mig till den person jag är idag. Han är gift och har sedan 2017 en YouTube kanal ihop med sin hustru ”räven” Lilly.
Men kristna som är del av samhället är försiktiga med att låta folk få veta om deras pälsisona och tro. De kristna som intervjuades för denna artikel, inklusive ledare inom den kristna pälsis gemenskapen bad om att få vara anonyma, eftersom de var oroade över *doxxing både från andra pälsisar och från sina profesionella liv, på grund av sin hobby att vara en pälsis.
doxxing = söka efter och publicera privat eller identifierande information om en viss individ på internet, vanligtvis med uppsåt.” från artikeln under
Här kommer nästa problem, att sätta ljuset under skäppan. Vi som kristna borde kunna stå rakryggade för sanningen i alla situationer. Och om man skäms för att andra ska få reda på att man är en pälsis, och gör det till något som man måste gömma; hur är det då med ens kristna övertygelse att de båda kan samexistera?
”Hund förklarade också att hans relation med Gud är juste det, en relation mellan honom och Gud. När icke kristna tänker på en relation med Gud, så tänker de på förföljelse från kyrkan. Det är inte bra, när Guds folk gör ett dåligt jobb.” från artikeln under
Hur kan man evangelisera sin tro, om man inte ens kan erkänna att man är en kristen?
https://furscience.com/research-findings/demographics/1-8-spirituality/
Den här videon är ca 4 minuter lång:
https://www.youtube.com/watch?v=3hA81P-r3DA
I denna får vi se den yngsta sonen Charlie när han precis har fått sitt djurhuvud. Han verkar i denna ha svårt att ens tulta runt med det stora huvudet på sig. Äldsta sonen 6 år får prova sin fars första fullstora kostym.
Det som slår mig är att dessa barn växer upp med att leva med en fantasi personlighet. Barn är visserligen duktiga på att fantisera, men att så tidigt uppmuntra att leva ut en fantasi; Vart leder det till i långa loppet?
HUR BÖR KRISTNA STÄLLA SIG TILL PÄLSISAR
”Som med många andra ämnen relaterade till ens identitet, kan frågan om pälsis fandom vara förvirrande och svår att fastställa. Även om det inte är något fel med att tycka om en viss karaktär, klä ut sig i en kostym eller ägna sig åt scenkonst, är fördjupning i päls-kultur, som det brukar uttryckas, inte i linje med Guds kreativa syften med mänskligheten.
Bibeln använder inte termen pälsis, men den lär oss tydligt om identitet och hur vi ska förhålla oss till andra människor.
Bibeln lär oss att kärnan i en persons identitet är som en människa, man eller kvinna, skapad till Guds avbild och efter hans likhet (1 Mos 1:26–27). Av ungefär 1/3 pälsisar känns mindre än 100 procent mänskliga, vilket är ett problem (msn.com.opcit.). Istället för att försöka fly verkligheten bör vi omfamna sanningen.
Vår identitet finns inte i pälsiga fandom eller djurfantasier, utan i Kristus (Gal 2:20). Vår känsla av tillhörighet bör komma från Andens gemenskap inom kyrkan, inte från lurviga kongresser eller "konFURanser = konPÄLSanser" (Rom 12:5).
En kristen borde alltså se furries som människor som behöver Guds kärlek och nåd. Pälsisar är inte djur utan människor skapade till Guds avbild. En kristen bör peka pälsisar på Jesu nåd precis som de skulle göra med alla andra som är vilsna i synd eller förvirrade av denna världens idéer.
Kristna bör vara djärva i att tala sanning om vad som är rätt och fel, lämpligt och olämpligt. Men kristna ska också tala sanning i kärlek (Ef 4:15) och sätta kärlek som den motiverande faktorn i allt vi gör i samspel med andra (1 Kor 16:14).” från länken under
https://www.gotquestions.org/Christian-furries.html
Från Jeff på ”The Disntr = Oliktänkaren” kommer dessa tankar.
”Medan pälsisar säger att det endast är på skoj och att de bara uttrycker sig själva, så är det underliggande mer hotfullt. Det är inte bara en udda hobby eller ofarligt överseende, de behöver hjälp. Pälsisarna har vänt ryggen åt objektiv sanning, och istället omfamnat en tecknad version av verkligheten. Och för att göra spektaklet värre, så har en del nu beslutat sig för att sätta en kristen stämpel på det hela.
https://www.furryfellowship.org/about/) ”Furry fellowship = Pälsisarnas gemenskap” har et ministerie för att sammanfoga Jesu Kristi evangelium med en rörelse där folket låtsas vara djur. De vill här få dig att tro att du kan ära Gud samtidigt som du står emot den verklighet som Han har skapat. Är detta verkligen vad äkta tro ser ut som – försvinna in i en egen konstruerad sago-värld – där ansvar försvinner som morgondagg och antropomorfisk fantasi regerar dagen?
Hur kan de ens dela evangeliet av en Frälsare som gick på jorden iklädd kött och blod, när de själva inte ens vill kännas vid att de är människor? De beskriver sig själv som evangeliska och missionerande, men är de verkligen det? Är det ok att leva som om verkligheten inte existerar så länge som du strör lite bibel över det hela?
Istället för att böja sig under Guds ord, plockar de principer som passar in i deras fantasivärld. Hur får de ihop detta med att ta upp Kristi kors och följa Honom?
Sanningen är att det går inte, du kan inte leva i två världar – en grundad i Guds objektivitet och en annan byggd på självbedrägeri – och fortfarande hävda att du har en äkta tro.
Det är inte bara omoget, utan farligt. Om de inte kan erkänna verkligheten om vem/vilka de är, hur kan de omfamna sanningen om en helig och suverän Gud?
Och hur är det med deras barn? Vilket budskap sänder man till dessa, när man själv vägrar att växa upp och gömmer sig bakom bokstavliga maskar?
Sann tro på Jesus kallar oss till omvändelse, till att kasta bort barnsliga saker, och att vandra i Guds sanning. Dårar gör det omvända, de inbjuder folk till att gå längre och djupare ner i skuggornas fantasiland och fly verkligheten.
Gud är källan till all objektiv sanning, vilket är uppenbarat i Hans ord. Att inte erkänna den sanningen är att inte erkänna Honom. För att omfamna Guds sanning måste man ta sig ur den själv-valda kostymen, överge bedrägeriet och leva som Han hade tänkt oss att leva, fullständigt återlösta, fullständigt verkliga.” från artikeln under
Tankar som har kommit upp i mig angående detta är vilken tid av verklighetsflykt som vi lever i, i den här tiden, hur bedrägerier av olika slag har fått oss kristna till att tro på sagor, myter och fantasier hellre än på sanningen själv.
Verklighetsflykten har i sanning blivit värre med varje generation och det har verkat som om det har gått fortare och mer utför för varje år som går. Jag kan förstå att man kan vilja fly världen som den ser ut idag, men vart ska det sluta? Alla kan ju inte fly verkligheten. Vad skulle hända om alla valde att fly undan verkligheten?
En episod från någon tv-serie kommer upp i mina tankar, tror det var från ”SG = Star Gate = Stjärnornas Port” 1, men kan ha varit från Dr. ”Who = Vem”, där de kommer till ett ställe och någon har uppfunnit en sorts piller (om jag minns rätt) som gör dem slöa/trötta, och det leder till att alla dör på detta ställe, utom en (om jag minns rätt). Är ett liknande scenario den framtid som vi har att se fram emot?
De olika sätt som Satan för ut bedrägerier på är inte bara skrämmande, utan de går på många fronter. När skriften varnar för att kärleken ska kallna och många ska avfalla och acceptera fabler och myter, så är det ingen lögn, snarare en sanning som borde få kristna överallt att vakna upp över det som pågår och söka sig närmare Gud än de någonsin har gjort förut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar