Beskrivande texter har länge använts som praktiseringar

Det har slagit mig när jag läst i bibeln att vi har tagit in många saker som egentligen bara är beskrivande texter och fått dem att bli praktiseringar. När jag sett tillbaka på tiden i trosrörelsen, så ansåg jag till en början att detta kom in i och med trosrörelsen. Men jag har haft fel. För ju mer jag tänker efter så gjordes detta även i pingströrelsen.

Kanske är det inget fel i och för sig, det är inte så att Gud har förbjudit oss att t.ex. be för bönedukar som sedan skickas hem till den som har skickat in en, (vilket oftast gjordes när de var sjuka, så att den kunde läggas på den sjuka).

Men sanningen är att den berättelsen endast förekommer en enda gång i skriften och det är en beskrivande text, d.v.s. den beskriver vad som hände med Paulus. Och det var ingenting som Paulus själv gjorde, utan andra gjorde det.

Och Gud gjorde genom Paulus kraftgärningar av icke vanligt slag. Man till och med tog handkläden och förkläden, som hade varit i beröring med hans kropp, och lade dem på de sjuka; och sjukdomarna vek då ifrån dem, och de onda andarna for ut. Apg 19:11-12

Som sagt detta fanns redan i pingst när jag växte upp på 70-talet, och jag funderade aldrig på om det var en sund praktisering eller ej. Det är först efter att jag verkligen börjat förstå hur skriften fungerar som jag har blivit mer fundersam över allting, angående hur vi läser och tolkar skriften.

Tekniskt sett är ju en beskrivande skrift, en som endast beskriver det som sker, alltså inte en praktisering eller lag om vad vi ska göra. Men detta exempel får fungera som ett bevis på att detta med att plocka in olika saker som endast är just beskrivande texter och förändra dem till att bli något att praktisera eller rent av få det att fungera som en sorts lag.

Inte konstigt när jag ser tillbaka på trosrörelsen och senare även nya apostoliska reformationen och hur de gör samma sak. Detta har ju liksom kommit in bra mycket längre tillbaka än i de andra fallen.

Det visar ju även på hur vi sakta men säkert har lärt oss att läsa in saker i skriften på fel sätt, och på grund av det så har vår kunskap om hur vi ska läsa för att förstå skriften också sakta men säkert förändrats.

Själv fick jag inte lära mig att man ska läsa skriften i tre sammanhang, och inte heller något om att vissa texter är beskrivande och andra föreskrivande. Visst, jag kan ha varit sjuk när vi i ungdomsgruppen blev undervisade i detta. Men då ska jag ha varit det varje gång en ny generation tillkom gruppen, vilken jag var i från 13-17 års ålder. Och det låter inte troligt.

I nr 3. kan man även lägga till sånt som den Helige Ande gör en person uppmärksam på. I verserna bredvid, så innebär det att man kan lägga in Jesu bön innan han blir tillfångatagen, torterad och dödad, där han ber; 

Fader om möjligt ta denna kopp ifrån mig, men ske inte min vilja utan din vilja. Matt 26:39, Luk 22:42

Inte heller fick jag lära mig det i den halvtids bibelskola som jag gick på i pingst regi som då låg ute i Bromma Stockholm.

Jag tvivlar också på att mina föräldrar fick lära sig detta, eller mina svärföräldrar. För om du hade kunnat detta, så hade de också kunnat visa exakt på vad som var fel i undervisningen i trosrörelsen, vilket de inte kunde.

Så länge har detta pågått att jag nu kan förstå hur total analfabetism vi lider av, när det gäller skriften idag. Givetvis gäller det inte de som har gått på bra bibelskolor och fått lära sig sånt här, eller om man tillhört en församling där man blivit undervisad i detta. Men överlag så lider vi av en form av analfabetism, vilken bidragit till att kunskapen har mer eller mindre förvanskat, eller rent av försvunnit helt.

På grund av detta så har vi fått in praktiseringar som eld/kärleks-tunnlar och falla i anden. Folk har från början läst och hittat någonting som detta med handpåläggning, och sedan gjort det till en vanlig praktisering, trots att vi är tillsagda att inte vara för hastiga med det. Därifrån har steget inte varit långt till eld/kärleks-tunnlar.

Eller falla i anden, som några har tagit från att en pojke somnade och föl ut genom fönstret och dog, vilken Paulus fick be för så att livsanden återvände, och voala, så har vi fått in ”falla i anden”, vilket inte ens existerar.

Min generation, men även mina föräldrars, kanske rent av mina mor/far-föräldrars generationer har mycket som vi behöver stå till svars för. Inte heller har vi lyssnat till de som varnat oss på en gång, i alla fall inte jag. Och nu sitter jag själv och varnar, och få om ens några lyssnar (av de som behöver höra).

Jag tror ärligt att vi behöver lära de yngre generationerna hur skriften ska läsas och tolkas, och hur man använder detta för att testa allting. Och då inte minst att en del saker endast är beskrivande texter och annat är förklarande texter, vilka också kan användas som lagar, inom det nya förbundet.