Religiös eller ledd av Anden

Denna text är kopierad från en Evangelist

”En religiös ser helgelse som ett krav- en med relation ser helgelse som ett erbjudande.
En religiös anser sig ha det fulla evangeliet- en med relation vet att vinträdet har olika grenar.
En religiös försöker övertyga icke troende- en med relation låter Anden överbevisa i allt.
En religiös älskar att tala om straff och dom- en med relation vet att med det mått man mäter- så kommer Gud att mäta.”



Jag blir kort sagt snurrig på detta post-moderna tankesätt som smugit sig in överallt. Det låter ju ganska så rätt. Men om man börjar tolka vad som står, ja då blir det lite åt "Min sanning är min sanning och din sanning är din sanning."
Hur kan det inte bli det?
För här kommer ju hur den som läser texten, och vart den sätter sig själv in i den nånstans in i bilden. Om man inte vill verka religiös, ja, då hamnar man givetvis inte i det första kommentarsfältet, utan där hamnar alla som inte är som jag.



En religiös ser helgelse som ett krav- en med relation ser helgelse som ett erbjudande.



Så med dessa mått är jag religiös. Vilket nonsens. Här känner jag att sagda evangelist inte har en aning om vad den talar om, oavsett vem denna anonyma är.
Hur kan vi inte avskilja oss, och välja att leva rent och heligt, som vår Gud är Ren och Helig. Allting som man kan läsa i Bibeln, handlar ju om hurdan Guds karaktär är, och hurdant han vill att vi ska leva.
Det börjar ju redan i syndafallet, med Adam och Eva som måste gömma sig för Gud. Redan här ser vi att Gud inte kunde umgås med dem, för synden kom emellan dem.



Men idag, har Gud tydligen ändrat karaktär, idag är det frivilligt, idag behöver vi inte arbeta på vår frälsning, och om vi gör det, ja, då är vi religiösa.



En religiös anser sig ha det fulla evangeliet- en med relation vet att vinträdet har olika grenar.



Ska jag gå in på olivträdet, vilket det väl torde vara, inte vinträdet, så må det vara många grenar. Men det sanna trädet, Israel, har väl inte ändrat sin förkunnelse, den är väl en och densamma, och detsamma torde ju gälla den inympade grenen, att den inte kan ändra sin förkunnelse hur den känner eller vill.
Så vad menas med många grenar?
Är det kristna trädet splittrat, och har olika läror på de olika splittrade grenarna?
Eller kanske borde den mer korrekta frågan vara, ska det vara så? För jag vet ju hur det ser ut idag, med en massa inriktningar, den ena grenen värre än den andra.
Inte minsta prick av lagen ska förgå förrän jag kommer åter, heter det väl.



En religiös försöker övertyga icke troende- en med relation låter Anden överbevisa i allt.



Så går jag då över till denna då,
Anden får överbevisa oss i allt? Ja då blir ju syskon i Herren överflödiga. Då får vi väl ta bort ord som att vi ska uppmuntra, förmana, korrigera varandra i Ande och sanning, den kan ju näppeligen behövas om allt som behövs är Anden.
Glöm att Satan kan förklä sig till en ljusets ängel och låtsas vara den helige ande. Egentligen torde vi kunna ta bort Bibeln med då, om vi ska hårdra det.



Nej, inte så mina syskon, vi, alla delarna behövs i kroppen, för att hjälpa varandra. Vi kan inte bara låta anden leda oss, för då är risken att vi flyger åt vart håll vinden för oss, och kastas omkring vid vart vindkast i läran. Bibeln först, sedan givetvis vårat huvud Jesus själv, och den Helige Ande, men vi får inte glömma att alla lemmar i kroppen behövs. Och att alla lemmar får olika gåvor får att undervisa, lära, tillrättavisa m.m. Vi är ju alla delar i en och samma kropp, men gåvorna är många, och alla har inte fått alla så att vi kan leva var och en för sig.



En religiös älskar att tala om straff och dom- en med relation vet att med det mått man mäter- så kommer Gud att mäta.



Detta är ju en direkt känga till en speciell del av kroppen, som inte sitter i den roligaste av sitsar, de som är väktare eller profeter.
Som om det arbetet är det roligaste i universum.
Som om det man tänker när man vaknar på morgonen!,
Oh jippi jag ska få varna fler idag!
Vi har ju varit ett helt gäng på muren förenade denna höst, så jag tror alla av oss kan säga enstämmigt i kör; Gud låt mig få komma med gulliga roliga nyheter som det klickas gilla på, för vi är less på att varna.



Helt tydligt är att man inte tror att Gud sänder människor med varningar längre, allt är lett av anden, (så less detta flum) och då behöver inte Gud använda sig av folk längre. Undras varför inte anden då går ut och gör lärjungar, när nu anden är det enda som behövs?
Helt plötsligt ingår inte längre straff och dom, för tatar man om det är man religiös. Gud måtte vara väldans religiös då!
OJ VAD DESSA MÄNNISKOR SKA BLI CHOCKADE PÅ DOMENS DAG.



Kontentan blir att , tar man upp varningar får man, som jag, höra att jag är religiös, och när jag tar upp vikten av helgelse med den som inte lyssnar på varningen, så är det för att jag är religiös. Medans personen i fråga, själv säger sig leva i helgelse, men det är för att den vill det, för den är nämligen inte religiös.



Om igen, detta postmoderna svammel, är så less det så jag kan spy. Min sanning är inte min sanning, den är Guds, eller ska vara Guds, om jag vill vara en kristen. Gud lägger ut parametrarna för våra liv. Vi dör med Kristus och uppstår med Kristus, så är det gamla förgånget, borta, och något nytt har kommit. Det nya är tänkt att läggas in under Kristi lydnad. Det har ingenting med vad jag vill eller vad jag begär.
Det har att göra med vad Gud begär av mig!












n ser helgelse som ett erbjudande.

En religiös anser sig ha det fulla evangeliet- en med relation vet att vinträdet har olika grenar.

En religiös försöker övertyga icke troende- en med relation låter Anden överbevisa i allt.

En religiös älskar att tala om straff och dom- en med relation vet att med det mått man mäter- så kommer Gud att mäta.”

Jag blir kort sagt snurrig på detta post-moderna tankesätt som smugit sig in överallt. Det låter ju ganska så rätt. Men om man börjar tolka vad som står, ja då blir det lite åt "Min sanning är min sanning och din sanning är din sanning."

Hur kan det inte bli det?

För här kommer ju hur den som läser texten, och vart den sätter sig själv in i den nånstans in i bilden. Om man inte vill verka religiös, ja, då hamnar man givetvis inte i det första kommentarsfältet, utan där hamnar alla som inte är som jag.

En religiös ser helgelse som ett krav- en med relation ser helgelse som ett erbjudande.

Så med dessa mått är jag religiös. Vilket nonsens. Här känner jag att sagda evangelist inte har en aning om vad den talar om, oavsett vem denna anonyma är.

Hur kan vi inte avskilja oss, och välja att leva rent och heligt, som vår Gud är Ren och Helig. Allting som man kan läsa i Bibeln, handlar ju om hurdan Guds karaktär är, och hurdant han vill att vi ska leva.

Det börjar ju redan i syndafallet, med Adam och Eva som måste gömma sig för Gud. Redan här ser vi att Gud inte kunde umgås med dem, för synden kom emellan dem.

Men idag, har Gud tydligen ändrat karaktär, idag är det frivilligt, idag behöver vi inte arbeta på vår frälsning, och om vi gör det, ja, då är vi religiösa.

En religiös anser sig ha det fulla evangeliet- en med relation vet att vinträdet har olika grenar.

Ska jag gå in på olivträdet, vilket det väl torde vara, inte vinträdet, så må det vara många grenar. Men det sanna trädet, Israel, har väl inte ändrat sin förkunnelse, den är väl en och densamma, och detsamma torde ju gälla den inympade grenen, att den inte kan ändra sin förkunnelse hur den känner eller vill.

Så vad menas med många grenar?

Är det kristna trädet splittrat, och har olika läror på de olika splittrade grenarna?

Eller kanske borde den mer korrekta frågan vara, ska det vara så? För jag vet ju hur det ser ut idag, med en massa inriktningar, den ena grenen värre än den andra.

Inte minsta prick av lagen ska förgå förrän jag kommer åter, heter det väl.

En religiös försöker övertyga icke troende- en med relation låter Anden överbevisa i allt.

Så går jag då över till denna då,

Anden får överbevisa oss i allt? Ja då blir ju syskon i Herren överflödiga. Då får vi väl ta bort ord som att vi ska uppmuntra, förmana, korrigera varandra i Ande och sanning, den kan ju näppeligen behövas om allt som behövs är Anden.

Glöm att Satan kan förklä sig till en ljusets ängel och låtsas vara den helige ande. Egentligen torde vi kunna ta bort Bibeln med då, om vi ska hårdra det.

Nej, inte så mina syskon, vi, alla delarna behövs i kroppen, för att hjälpa varandra. Vi kan inte bara låta anden leda oss, för då är risken att vi flyger åt vart håll vinden för oss, och kastas omkring vid vart vindkast i läran. Bibeln först, sedan givetvis vårat huvud Jesus själv, och den Helige Ande, men vi får inte glömma att alla lemmar i kroppen behövs. Och att alla lemmar får olika gåvor får att undervisa, lära, tillrättavisa m.m. Vi är ju alla delar i en och samma kropp, men gåvorna är många, och alla har inte fått alla så att vi kan leva var och en för sig.

En religiös älskar att tala om straff och dom- en med relation vet att med det mått man mäter- så kommer Gud att mäta.

Detta är ju en direkt känga till en speciell del av kroppen, som inte sitter i den roligaste av sitsar, de som är väktare eller profeter.

Som om det arbetet är det roligaste i universum.

Som om det man tänker när man vaknar på morgonen!,

Oh jippi jag ska få varna fler idag!

Vi har ju varit ett helt gäng på muren förenade denna höst, så jag tror alla av oss kan säga enstämmigt i kör; Gud låt mig få komma med gulliga roliga nyheter som det klickas gilla på, för vi är less på att varna.

Helt tydligt är att man inte tror att Gud sänder människor med varningar längre, allt är lett av anden, (så less detta flum) och då behöver inte Gud använda sig av folk längre. Undras varför inte anden då går ut och gör lärjungar, när nu anden är det enda som behövs?

Helt plötsligt ingår inte längre straff och dom, för tatar man om det är man religiös. Gud måtte vara väldans religiös då!

OJ VAD DESSA MÄNNISKOR SKA BLI CHOCKADE PÅ DOMENS DAG.

Kontentan blir att , tar man upp varningar får man, som jag, höra att jag är religiös, och när jag tar upp vikten av helgelse med den som inte lyssnar på varningen, så är det för att jag är religiös. Medans personen i fråga, själv säger sig leva i helgelse, men det är för att den vill det, för den är nämligen inte religiös.

Om igen, detta postmoderna svammel, är så less det så jag kan spy. Min sanning är inte min sanning, den är Guds, eller ska vara Guds, om jag vill vara en kristen. Gud lägger ut parametrarna för våra liv. Vi dör med Kristus och uppstår med Kristus, så är det gamla förgånget, borta, och något nytt har kommit. Det nya är tänkt att läggas in under Kristi lydnad. Det har ingenting med vad jag vill eller vad jag begär.

Det har att göra med vad Gud begär av mig!