Läste igår kväll en artikel skriven av Jeff på ”TheDisntr = Oliktänkaren”, där han tog upp Amerikas moraliska förfall. Han tog upp det ur sitt lands perspektiv. Det han skrev grep tag i mig.
Sverige är ju ännu mindre bekännande kristet än Amerika någonsin har varit (åtminstone verkar det så), för vi har ju varit redigt sekulariserade i evigheter, känns det som. Så hur står det till med vårt land och den moraliska sidan? Och då menar jag givetvis i förhållande till bibelns sanningar.
Hur många år innan USA, blev det lagligt med aborter i vårt land? Hur har vi kristna sett på det? Har det nu blivit så ok, att vi inte längre bryr oss? Rycker vi kanske på axlarna och bryr oss inte alls?
Hur är det med vigslar mellan människor med samma kön? Är vi nu så blassé att det inte ens bekommer oss längre? Ser vi på allt sånt här som om det är ju så samhället är idag, inte mer med det, eller stannar vi upp och tänker till?
Det här är endast två relativt stora exempel, och till dessa ska läggas alla de som är mindre.
Sverige ligger ju långt fram när det gäller att inte längre hålla sig till Guds bud, inget tvivel om det. Kanske har det också fått oss, att på något sätt acceptera, att det här är så det är i den tid vi nu lever i.
Gud har visat ett oerhört tålamod med oss som lever idag, jämfört med människorna som levde före floden, eller Sodom och Gomorra. Men vårt moraliska förfall/avfall är väl åtminstone på samma nivå nu, som det var för dem då.
De levde sina liv i sus och dus (eller rus, av ett eller annat slag). Och vips så kom Guds dom över dem. Och vi vet ju att samma sak ska hända igen när Jesus kommer igen. Vips så kommer det vara slut på att leva som vi själva vill, och domen kommer över oss.
Och det går väl an för de som är frälsta, men för resten då? Med tanke på hur tysta många av oss som kallar oss kristna är, om det moraliska förfallet, så verkar det nästan som att vi inte alls bryr oss om våra icke frälsta med-människor. Jag är inte bättre än någon annan, det är inte vad jag säger här.
”Så kommer domen över en civilisation. Tyst till en början. Inte med blixtar som slår ner från himlen och dödar alla inom en halv mils avstånd. Gud låter helt enkelt människor bli vad de insisterar på att bli.
Han tar bort sin återhållande hand och säger i huvudsak: "Ok. Gör som du vill."
Och när det väl händer är den moraliska nedgången inte dramatisk till en början. Det är konstigt normalt. Och det är den läskiga delen. Alla fortsätter att klippa sina gräsmattor och lägga upp semesterbilder medan grunden börjar flyta under deras fötter.
Och det som är skrämmande är hur vanligt allt känns nu. Det är det som säger oss något. Det är den blinkande röda varningslampan som hänger över hela landet. Ingen kippar efter andan längre.” Jeff
Jeff tar i det han skriver upp de samkönade par (män) som med hjälp av surrogat-mödrar får sina barn, och sedan lägger ut bilder på sig med den lilla.
Ytterligare en av de större sakerna som nu sker för öppen ridå, vill jag nog påstå, barn med föräldrar av endast ett kön. Och det spelar ingen roll hur duktiga de är på att vara föräldrar. Vi vet ju att flera av barnen här i Sverige som vuxit upp på det sättet, har gått ut öppet och sagt att de har saknat den andra föräldern.
Nu ville jag inte i det här, gå in på enbart ett sätt som den moraliska biten har sjangserat, i förhållande till hur Gud ser på vi är menade att leva ett moraliskt, korrekt liv. För synderna är många som nu öppet visas upp. Vi kan lägga in ytterligare en stor sak, som nu sker för öppen ridå, LBHTQ+++.
”Det är så civilisationer söver/dövar sig själva före kollaps. Eufemism först. Galenskap sedan. Ruin tredje.
Jag tror ärligt talat att amerikanska kyrkor underskattar vad det betyder när Skriften säger att Gud "gav dem över". Den frasen borde skrämma människor. Det betyder att Gud slutar tygla den vansinniga fasan som kokats ihop i fallna, upproriska hjärtan.
Han låter kulturer marinera i konsekvenserna av sina egna lustar tills de blir oförmögna att känna igen uppenbar ondska.” Jeff
Och detta gäller inte endast USA, utan även vårt lilla land.
Han har rätt i att frasen ”Gud gav dem över” borde skrämma människor, och då i synnerhet oss troende. Så, hur oförmögna att känna igen uppenbar ondska, har vi tillåtit oss att bli? Hur lätt tar vi på att Gud kommer överlämna människor till sin egen ondska? Vilket i förlängningen kommer få dem raka vägen till eldsjön, som brinner i evighet. Bryr vi oss om en hel värld som är på väg att bli helt förlorad?
Och allt sker i tysthet, för att inte stöta oss eller göra oss ovän med, eller betraktas som kärlekslösa. För det vore ju illa om vi fick höra att vi är kärlekslösa.
Ställ att bli kallad kärlekslös emot de som blev torterade och dödade för sin tros skull. Om vi inte ens kan hantera att bli kallade kärlekslösa för Guds skull, är det inte rätt så illa ställt med oss då?
Samtidigt ser vi Jesu återkomst närma sig mer och mer, åtminstone om vi följer såna som verkligen studerar tids-tecknen. Tiden krymper innan Jesus kommer tillbaka. Och människorna som lever ut sina liv i sina egna hjärtas ondska blir fler och fler, och gör mer och mer vidriga saker.
”Alla som protesterar blir skurkar. Allting vänds upp och ner och plötsligt behandlas de förståndiga människorna som instabila radikaler för att de märker att vattennivån i Titanics nedre hytter stiger… snabbt.
Jag kan bara inte skaka av mig, stillheten i allting. Den kusliga normaliteten. Hur kulturen bara fortsätter att surra på medan det moraliska taket rasar samman ovanför.
Det forntida Israel hade profeter som slet sönder sina kläder, kollapsade med ansiktet före ner i smutsen, låg på sidan och bakade kornkakor på lågorna av mänsklig avföring.
Det är exakt samma uppror idag. Bara ett annat soundtrack.” Jeff
Vi skulle i vår tid behöva ropet av sanna profeter som vågar lyda Gud och stämma upp sina stämmor, emot det som nu sker inför en öppen ridå. Eller så borde åtminstone vi som är kristna höja våra röster och förkunna att på denna ondska kommer det komma en dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar