Jag fastnade för titeln som Carl-Henric Jaktlund använde i Sändaren, fast jag har bytt domsord till dömande ord. Om igen handlade det om hbltq i hans ledarinlägg, men jag är inte intresserad av att ge ett svar på tal, det anser jag att Nima Motallebzadeh gjorde väl nog på FaceBook, vilket jag fick tillåtelse att lägga in som gästinlägg.
Det jag vill ta upp är dessa så kallade ”dömande” ord, och det oavsett till vem det riktar sig – hbltq, aborter, sexuell omoral, drinkare, otrohet, falska läror och så vidare.
Det många av dessa liberala kristna kallar för dömande ord, är ord sagda med kärlek och omsorg, då de av oss som går emot alla dessa fel och liknande, gör det för att vi inte vill se någon gå evigt förlorad. Om det inte är kärlek, så vet jag inte vad det det är.
Så de som kallar oss inte endast för dömande, utan även kärlekslösa, vägrar se att vi håller Guds ord för vad de är, sanning. Och sanningen ska sätta oss fria (Joh 8:32), säger skriften.
Vilken kärlek är det att ignorera det som skriften säger, för att istället hålla med de som är rent ut sagt ”ute och cyklar”? Hur kan vi som kristna inte ta på allvar vad skriften varnar oss för? Och hur kan vi inte varna andra som kanske inte ser, eller som inte vill se?
Jag önskar att det vore endast de stora synliga synderna som det behöver varnas för, men så är inte fallet. Det som syns och hörs mycket, som aborter och hbltq, är ju endast en liten del av de som inte kommer få del i Herrens arvedel.
1 Kor 6:9-10 Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller de som låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare skall ärva Guds rike.
Om igen; Hur kan vi vara tysta med det vi ser som inte är rättfärdigt i Guds ögon? Paulus fortsätter med;
11 Sådana var en del av er. Men ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.
Så om det är meningen att vi i dopet har dött och uppstått med Kristus och blivit nya skapelser; (Rom 6:3-4, 2 Kor 5:17) Hur kan vi då leva kvar i synden? Hela vitsen med kristendomen är att det gamla är borta och något nytt har kommit.
Att därför säga att vi kan leva som vi vill, och ändå på samma gång leva kvar i den gamla människan, det är helt befängt. Men det är här, som många som kallar sig kristna, verkar ha hamnat idag.
Det är kärlekslöst rent av elakt, och helt klart dömande att säga någonting till någon om att vi inte får leva på ett visst sätt, om vi är Guds barn. Och allting lindas in så fint i att Jesus endast var kärleken manifesterad. Man hoppar bekvämt över alla de gånger som Jesus med starka ord gick emot fariséerna, de skriftlärda, vilket till och med ledde till att många slutade att följa honom.
Men idag ska vi som är kristna ta till oss världens sätt att se på saker och ting. Vi ska helt och hållet böja knä, för samhälle och kultur. Snacka om att göra kristendomen bakvänd.
Saltet har redan mist sin sälta när och om vi som är kristna börjar bejaka sånt som vi är förbjudna att göra. För i och med att vi jamsar med så kämpar vi inte för den tro som en gång för alla blev överlämnad åt de heliga (Jud 1:3). Istället så ger vi klartecken för sånt som Gud inte tolererar och gör oss medskyldiga.
Hur är det med; För den som bedrar en av dessa mina minsta, för honom/henne vore det bättre om en kvarnsten hängdes runt dennes hals och personen kastades i havets djup? (Matt 18:6, Mark 9:42, Luk 17:2)
Är detta någonting som dessa som kämpar för en förändrad syn på kristendomen och hur den ska efterföljas, har en endaste liten tanke på? Det verkar då inte så.
Här trodde jag att kristendomen hade sina regler, lagar och budskap – vilka ska vara skrivna på våra hjärtan - och att dessa var av oföränderligt slag. Idag gäller tydligen inte längre att Jesus Kristus är hörnstenen och att läran är byggd på profeterna och apostlarna.
Om det inte är det sanna budskapet som presenteras, hur kan vi då kalla varandra för syskon? Samma sak gäller ju om det inte är samma lära, hur kan vi kalla dessa för syskon?
Men detta är var vi har landat idag. Kärleken har kallnat (Matt 24:12), saltet har mist sin sälta (Matt 5:13), och allt är en enda salig röra av ekumenik på alla vidriga sätt som går att finna.
Så varför mitt i denna röra, bjuder vi inte in Jehovas Vittnen också, eller för den delen mormonerna? Fast även här måste jag ju backa, för tack vare tv-serien ”The Chosen = Den Utvalda”, så verkar ju även mormonerna vara mer än välkomna in i syskonskaran, och det gäller för den delen även katolikerna, till stor del.
Hur går detta ihop med att tillbe i ande och sanning? (Joh 4:24), för endast den typen av tillbedjare vill Gud ha.
De får gärna göra sig en egen version av vad de vill tro på, men kalla det i allsin’ dar inte för kristendom, när det inte är det.
Jag begriper inte att dessa inte har mer Gudsfruktan än de har. Vart har Gudsfruktan tagit vägen idag?
Gudsfruktan i Bibeln hänvisar till en djup, vördnadsfull vördnad och respekt för Hans helighet, snarare än en skräckslagen fruktan.
Jag har direktöversatt bibelverserna från ”NIV = Nya Internationella Versionen” och ”ESV = Engelska Standard Versionen”
Ordspr 1:7 (NIV): "Herrens fruktan är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och fostran."
Ordspr 9:10 (NIV): "Herrens fruktan är början till vishet, och kunskap om den Helige är förstånd."
Pred 12:13 (NIV): "Nu har jag hört allt; här är slutet på saken: Frukta Gud och håll hans bud, ty det är alla människors plikt."
Ordspr 14:27 (ESV): "Herrens fruktan är en livets källa, så att man kan vända sig bort från dödens snaror."
Psalm 34:11 (NIV): "Kom, mina barn, lyssna på mig; jag vill lära er Herrens fruktan."
Hebr 12:28-29 (ESV): "...låt oss offra till Gud och välbehaglig tillbe, med vördnad och bävan, ty vår Gud är en förtärande eld."
1 Pet 2:17 Visa aktning för alla, älska bröderna, frukta Gud och vörda kejsaren.
Många av de som kallar sig för kristna, har blivit ljumma, när det gäller att stå upp för sanningen. Kärleken har kallnat. Det onda har blivit gott, och det goda ont (Jes 5:20).
Jes 5:18-21 Ve dem som drar fram missgärning med lögnens band och synd som med vagnslinor, dem som säger: "Låt honom hasta, låt honom skynda med sitt verk, så att vi får se det. Låt det som Israels Helige beslutat närma sig och komma, så att vi lär känna det!" Ve dem som kallar det onda gott och det goda ont, som gör mörker till ljus och ljus till mörker, som gör bittert till sött och sött till bittert! Ve dem som är visa i sina egna ögon och håller sig själva för kloka!
”””Ve= en varning om dom eller förbannelse”;
1. över de som kommer med missgärning med lögnens band och synd,
2. över de som förvränger moralen genom att göra ondskan god och godheten ond,
3. över de som gör bittert sött, och sött bittert,
4. över de som är visa och kloka i sig själva.
Dessa verser är en sträng varning mot samhällets moraliska förfall, där sanning ersätts av bedrägeri och mörker föredras framför ljus.
Hur kan människor inte frukta detta?
I Bibeln är "ve" ett tungt tillkännagivande som betecknar djup ångest, intensiv sorg eller gudomlig dom mot synd och olydnad. Det är inte bara en förbannelse, utan en varning om förestående konsekvenser och en uppmaning till omvändelse. Det fungerar ofta som en "förklaring om Guds rättvisa" eller "klagan", som belyser "syndens allvar" och det brådskande "behovet av att återvända till Honom".
Viktiga aspekter av bibliska "ve" En dom-förklaring: Långt ifrån ett vardagligt uttryck är "ve" (ofta översatt av hebreiska oy eller grekiska ouai) ett formellt tillkännagivande av Guds dom mot felaktigheter. Det betecknar att synden har nått en punkt där "uppgörelse är oundviklig".
När Jesus eller profeterna använde "ve" (t.ex. i Jesaja 5:20 eller Matteus 23), fungerade det som en brådskande "varning" snarare än bara en förutsägelse om undergång, som uppmanade människor att ändra sina vägar. Det är också ett uttryck för sorg:
Det återspeglar ofta Guds "sorg och smärta" över lidandet orsakat av synd och "livsförstörelsen" som är resultatet av att vända sig bort från Honom. "Ve" i sammanhang:
Jesu sju ve (Matteus 23): Riktade till fariséerna var dessa uttalanden mot "hyckleri och korrupt religiöst ledarskap".
Profetiska ve (Gamla testamentet): Används av profeter som Jesaja för att uttala dom över "orättvisa och avgudadyrkan".
Uppenbarelsebokens ve: Symboliserar "intensiva gudomliga domar" under den yttersta tiden. Ett ve är som en uppmaning till omvändelse: Syftet med ett "ve" är att väcka samveten att "vända sig bort från synd och söka Guds barmhärtighet".
Som ett tecken på Guds helighet: Det påminner de troende om att Gud är rättfärdig och att "sanning och rättfärdighet är av största vikt".
Som en påminnelse om personligt ansvarstagande: Det tvingar fram en "självrannsakan" av det egna livet och uppmanar till omvändelse där det finns "hyckleri eller orättvisa".
Som en väg till medkänsla: Det inbjuder en att "känna den sorg som Gud känner" för det "elände som orsakas av synd".”” från Articifiell Intelligens svar på vad ”ve” är
Snälla låt det få ett slut med att montera ner den kristna tron till vad den inte är. Låt oss var och en som kallar sig kristen, med enad röst säga, att nu är det nog. Kristendomen är vad den är, med sina lagar som ska vara skrivna på våra hjärtan. Låt oss kämpa trons goda kamp, för det evangelium som en gång för alla har blivit överlämnad åt de heliga.
Jer 31:33 Jag skall lägga min lag i deras innersta delar och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk.
Hebr 8:10 Jag skall lägga min lag i deras sinnen och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk
Hebr 10:16: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och skriva dem i deras hjärtan.
Romarbrevet 2:15 De visar att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Om det vittnar också deras samveten och, när de är tillsammans, deras tankar, som anklagar eller försvarar dem
Till skillnad från den gamla förbundslagen på stentavlor representerar detta ett nytt sätt att leva där Guds Ande vägleder människorna och människorna gläds över att lyda.
Psalm 40:8 Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar