Är vi nu ännu mer Sodom än Sodom någonsin var?

Frågan är väl värd att ställas. För all den synd som vi nu ser, är som ett öppet hån mot Gud.

Anledningen till att jag tar upp detta, är på grund av någonting som Jeff från ”The Disntr = Oliktänkaren” Skrev. Jag kommer ta med en del av det, även om han skrev om det från ett amerikanskt perspektiv. Frågan är dock om inte vi också är lika illa ute, kanske rent av hela världen.

Det onda har blivit gott och det goda har blivit ont. Detta är nu verkligheten.

”Vi blir levande uppätna av vår egen synd.

Amerika har överträffat Sodom. Låt det sjunka in. Våra gator är upplysta i neon och övergångsställen målade i stolthetsuppvisningar som skriker trots mot Gud. Det är ett miljarddollars projekt i fåfänga av glitter och illusion.

Vi tog regnbågen – Guds löfte att aldrig mer förstöra jorden med vatten – och förvandlade den till en flagga som vi viftar i Hans ansikte och utmanar Honom att komma mot oss igen.” Jeff

Känns det igen, eller? Vi har också denna eländiga regnbågsflagga som det viftas med ute på gator och torg, i synnerhet när nu våren och alla eländiga ”Pride = Stolthets” -tåg kommer igång.

Och inte nog med det, det har redan till viss del fått fäste i olika kyrkor och församlingar. Kommer ihåg i fjol när dessa rent av skulle vara representerade på en av de stora sommar-konferenserna.

Snacka om att vifta hat mot Gud, helt öppet. Och då inte bara ute i världen, utan även i kyrkorna, bland de som ska kallas för Guds folk.

”Varje dag lägger vi till fler bokstäver i alfabetsmaffian, mer nonsens, fler sätt att säga "Jag hatar dig" till Skaparen. Då fick de eld. Idag får vi något mycket kallare att uthärda. Vi får Guds tystnad när Han ser oss montera isär familjen, kyrkan och sanningen, tills vi bara är ett urholkat skal som väntar på den slutgiltiga kollapsen. Nyhetsflash, den är här.

Och kyrkan kan vara den största medbrottslingen i detta brott. Hon har förvandlats till en feg, kastrerad social klubb som inte skulle förolämpa en lokal häxa om det innebar att hålla kyrkbänkarna varma.” Jeff

Ja, nog har han rätt alltid, att kollapsen av kristendomen är här. Ingenting är såsom det var förr. Många av Herrens trogna, skulle vrida sig i sina gravar om de fick se oss - och vårt med-jamsande - för att inte stöta oss med andra – och de skulle förmodligen skrika av sina lungors fulla kraft – om att vi ska omvända oss, göra bättring och stå upp för Herren som de gjorde.

Och då ska vi inte ens tänka på alla de som offrat sina liv för den kristna tron, och vad dessa skulle anse om vårt jamsande fjant. Vi skulle inte kunna stå pall en sekund, för det som dessa fick utstå – och då tänker jag i synnerhet på alla tortyr innan själva dödsögonblicket – vilket inte alltid gick snabbt.

”Vi har idag alla, från de må-bra Osteens till de sydstatsbaptistiska mega-nöjes-komplexen. Vi har välståndsevangelierna som säljer ormolja och säljer sitt "lev ditt bästa liv"-skräp medan tiotusentals människor fyller stadionliknande kyrkbänkar på söndagsmorgnar för att få höra hur underbara de är.” Jeff

Och dessa översvämmar kristenheten idag, även här i Sverige.

Kristendomen har idag förvandlats så till den grad, så ingen av apostlarna skulle ens känna igen den lära som de predikade. Mycket av kristenheten idag har jag, mig, mitt och min i centrum. Och det gäller inte bara predikningarna, utan även sången.

”Och naturligtvis huvudlinjerna – metodisterna, presbyterianerna och lutheranerna. De har bjudit in vargen till helgedomen för att förrätta vigseln.” Jeff

Detta är ännu mer sant i vårt land, åtminstone vad det gäller Lutherska traditionen med svenska kyrkan i spetsen. Men de allra flesta – om de vill kunna förrätta vigslar i vårt land – måste också då viga folk inom HBLTQ +++ gemenskapen. Så nog har vargen fått ett otroligt fäste i våra kyrkor också, och detta utan minsta lilla motstånd från de kristnas sida, vad det verkar.

”Sedan tittar man på de "konservativa". Kostymerna i Washington D.C. och de pratglada huvudena på kabelnyhetskretsen. De är patologiskt mjuka. De är livrädda för att bli kallade "elak" av just de människor som vill att deras arv ska brännas ner till grunden. De ger dig klichéerna, "låt oss debattera", "kan vi inte alla komma överens".

De spelar schack mot den sida som tog med sig en brännlampa. De kommer inte att nämna synden vid namn. De kommer inte att kritisera barnstymparna eller surrogat-mödraskapshandlarna. De är upptagna med att försöka rädda ett system som för länge sedan bestämde sig för att de hade gjort slut med Gud.” Jeff

I vårt land har vi inte ens någon form av kristen media som får komma till tals till hela folket, ska det ske så är det via speciella tv-kanaler och tidningar, som endast de som är kristna prenumererar på. Samma sak sker dock genom många av dessa, att man är försiktig med hur man uttrycker sig, för att som det heter, inte stöta sig med.

Men de som inte är kristna, vill inte ha med Gud att göra alls. Så att vi står tysta och jamsar med, för att inte stöta oss, det kommer endast i förlängningen att leda till att mängder med människor hamnar i helvetet, i en hel evighet.

Bryr vi oss över-huvud-taget om att vårt med-jamsande kommer kräva många liv, för evigheten? Är vårt behov av att inte stöta oss med någon, verkligen värt priset i det långa loppet?

Nog har han rätt allt, i att vi numera är värre Sodomister än Sodom någonsin var. Och vad kommer vår betalning för vår feghet och alla spillda människoliv bli. Gud där uppe, kan nog inte vara helt nöjd med vårt jamsande och vår feghet.

Kristus gav sitt liv för oss. Frågan är; Är vi ens villiga att stå upp för vad Guds ord säger om synden? Att många av oss inte ens skulle klara att våga sätta våra liv på spel för Kristus, som han gjorde för oss, det är väl helt klart. För klarar vi inte av att stå upp för den raka sanningen, och orkar stöta oss med människor, då är steget till ett ännu större offer – våra liv – en totalt omöjlig ekvation.

We are being eaten alive by our own sin.

America has out-Sodomed Sodom. Let that sink in. Our streets are lit up in neon and crosswalks painted in displays of pride that scream defiance at God. It’s a billion-dollar vanity project of glitter and delusion.

We took the rainbow—God’s promise to never again destroy the earth with water—and turned it into a flag that we wave in His face daring Him to come at us again.

Every day we add more letters to the alphabet mafia, more nonsense, more ways to say “I hate You” to the Creator. Back then, they got fire. Today, we get something much colder to endure. We get the silence of God as He watches us disassemble the family, the church, and the truth, until we’re just a hollowed-out husk waiting for the final collapse. Newsflash, it’s here.

And the Church may be the biggest accomplice in this crime. She’s turned into a cowardly, neutered social club that wouldn’t offend a local witch if it meant keeping the pews warm.

We’ve got everyone from the feel-good Osteens to the Southern Baptist mega entertainment complexes. We have the prosperity-gospel snake-oil salesmen, peddling their “live your best life” garbage while tens of thousands of people fill stadium-like pews on Sunday mornings to be told how wonderful they are.

And of course, the mainlines—the Methodists and the Presbyterians and the Lutherans. They’ve invited the wolf into the sanctuary to officiate the wedding.

Then you look at the “conservatives.” The suits in D.C. and the talking heads on the cable news circuit. They’re pathologically soft. They’re terrified of being called “mean” by the very people who want their heritage burned to the ground. They give you the platitudes, the “let’s debate,” the “can’t we all get along.”

They’re playing chess against the side that brought a blowtorch. They won’t name the sin. They won’t call out the child-mutilators or the surrogacy traffickers. They’re busy trying to save a system that long ago decided it was done with God.