Med titeln menar jag inte att Trump redan har fallit, eller ens att han kommer falla från sin post som president.
Men det som slog mig när jag såg bilderna som Strom delade i den videon var, hur Trump har blivit nästintill uppsatt på en piedestal, och då framförallt av alla de kristna som anser honom vara gudasänd.
Och tekniskt sätt är ju det sant, eftersom Gud är den som tillåter kungar och folk i maktposition att inrättas i dem, men också den som fråntar dem deras ämbete (Dan 2:21), skriften säger ju oss detta.
Först då har vi alla dessa som ber och lägger sina händerna på Trump, och som verkligen bekräftar hur viktig han är, inte bara genom att be för honom, utan även i tal, med att förklara hur viktig han är för amerikanska folket.
Och så kom då själva statyn, som utöver det blir invigd av pastorer och judiska rabbis.
Härifrån ick mina tankar vidare med hur lätt det är för oss människor att bli upphöjda, både i oss själva, men också genom att andra säger bra saker om oss.
I vårt land, liksom (verkar det alla de skandinaviska länderna) så har vi ju ”jantelagen”. Den hjälper oss arma människor rätt så mycket, i synnerhet när det gäller att upphöja oss själva. För låt oss vara ärliga, vi har alla ett litet inbyggt behov av att synas och höras, och få höra att vi är bra på någonting.
Detta är något som fienden vår kan utnyttja, och det ordentligt, om vi inte är på vår vakt. Och emellanåt kan Gud behöva arbeta mycket med oss - för att hålla behovet av att synas och höras - vara den som är längst fram i ledet – för att få bukt med det. Om inte, så riskerar vi att bli högmodiga. Och det kan som sagt komma både ifrån oss själva, men även ifrån andra.
Idag när man hör och ser många av de så kallade ”profeterna”, så har de detta gemensamt – och de höjer upp varandra – profeterar (enbart positiva saker) över varandra. Och sanningen är att vi alla – om vi inte är varsamma – riskerar att hamna i samma behov av bekräftelse som dessa.
Återgår jag till Trump, så tog han bort bilden av sig själv som en Jesus som kan hela/läka, vilket var bra. Men så kommer då det som är etter värre, en över 6 meter hög staty av honom själv i Guld.
Det är ett klart bevis för oss hur lätt det är att börja se på sig själv som en viktig pusselbit, i/på den i förhållandevis lilla jorden, som vi lever på. Vi har inte alla lätt att få en staty av oss själva uppställt, än mindre guldöverdragen. För oss kan det mera vara att visa upp oss själva, eller framhäva oss själva, så att vi hamnar i förgrunden.
Att följa i Jesu spår och vara den andras tjänare är inget som enkelt, åtminstone inte för de flesta. Få är det som är villiga att städa kyrkans lokaler, fixa fikat och ta hand om disken, för att nämna några saker, det finns säkert flera. Många däremot vill stå med micken i hand och få leda lovsångerna (åtminstone i trosförsamlingar och liknande).
Där vi var med var, innan vi gick ur, var det även ett slags talesätt som jag hörde flera säga ; Lovsångarna går före och de öppnar upp vägen till tronen så att vi alla kan tillbe. Jag brukade tänka; Hur ska jag kunna tillbe och lovsjunga hemma, om jag inte är en lovsångsledare, eller med i lovsångsteamet? Givetvis finns det ingen sanning i att vi behöver ha en lovsångsledare, för att kunna lovsjunga Gud. Detta är endast ett sätt där en form av högmod har slunkit in.
Vi behöver alltså alla vara på vår vakt. För det är lätt att vilja stå i fokus, få höra vad bra vi är, få erkännanden. Desto svårare är det att ödmjuka sig, och lägga undan behovet av att stå i centrum. Och värst av allt, är kanske, att inte ens få ett tack för att man städat lokalerna och gjort rent toaletterna (om det är flera).
Men vi ska göra allting, som om vi gör det för Gud, inte för att få beröm - och på så sätt samla oss skatter i himlen. På det sättet kan också den sista – eller den i minst uppmärksammade ställning – upptäcka att de inte är sist i när det kommer till det himmelska.
Vi kan som ett litet bevis ta berättelsen om John/Johannes och James/Jakob och hur deras mamma bad Jesus om att de skulle få sitta på varsin sida om Honom i himmelriket. Och den tillrättavisning som följer efteråt.
Matt 20:20-28 Modern till Sebedeus söner gick då fram till Jesus tillsammans med sina söner. Hon föll på knä och ville be honom om något. Han frågade henne: "Vad vill du?" Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra." Jesus svarade:
"Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag skall dricka?" De svarade: "Det kan vi." Jesus sade till dem: "Min kalk skall ni dricka, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, utan de skall tillfalla dem som min Fader har berett dem för."
När de tio andra hörde detta, blev de upprörda över de båda bröderna. Men Jesus kallade dem till sig och sade:
"Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Men de har som oss, också kämpat med att få synas och höras. Jesus själv blev frestad som oss, och det gjorde även hans lärjungar, som senare blev apostlar. De var inte på en gång då de blev kallade, helt perfekta. Men senare ser vi att de hade växt upp till manlig mognad – även om de aldrig helt slapp undan kampen mellan anden och köttet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar