Transpersoner rörelsen är Odjurets lackmus-test för efterlevnad
*Lackmust är ett test för surhet eller alkalinitet med lackmus.
Jeff 29 juli 2024
Blasphemy = Hädelse
Tänk om vår tids största lögn inte bara var en lögn, utan ett test – en provballong som skickades upp för att se hur många som skulle böja sig för det absurda och hur många som skulle göra motstånd? Transperson-rörelsen, trots sina påståenden om att främja "jämlikhet" och "förståelse", är de facto exemplet på denna strategi. I verkligheten har det absolut ingenting att göra med kön eller "lika rättigheter". Det handlar om att tvinga samhället att bekräfta något som alla vet är falskt.
Det är uppenbart att det enorma inflytandet som utövas av politiker, företagsledare och mediamoguler, vilka driver denna agenda, att denna rörelse orkestreras av regeringseliter och sprids genom våra institutioner – den fungerar som ett lackmustest för efterlevnad.
Regeringens politik och lagar gynnar i allt högre grad den globala transperson-religionen, där alla som är oliktänkande straffas, ofta hårt. Företagsjättar implementerar obligatorisk mångfaldsträning, vilket tvingar anställda att hoppa på trans-tåget och ta emot det som de vet är falskt, från "föredragna pronomen" till direkt firande av rörelsen.
Ur ett bibliskt kristet perspektiv är transperson-rörelsen ett uppror mot den skapade ordningen. Första Moseboken 1:27 är tydlig: "Så skapade Gud människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne; till man och kvinna skapade han dem." Denna till synes enkla sanning, grunden för vår förståelse av mänsklig identitet, är under obeveklig attack.
Strävan för att normalisera transperson-rörelsen började på allvar i slutet av 1900-talet och tog fart genom media, akademi och politisk påverkan. Idag har det genomsyrat alla aspekter av samhället – från lokala myndigheter till företag, skolor och till och med kyrkor.
Begrunda bara för ett ögonblick den absurditet vi uppmanas att stödja. Vi får höra att kön är en social konstruktion, att en person kan födas i "fel" kropp och att kirurgi och hormonbehandling kan anpassa ens fysiska jag till sin "sanna" identitet.
Hur kom vi fram till en plats där en sådan föreställning, lösgjord från den biologiska verkligheten, inte bara accepteras utan är obligatorisk?
Det är som om samhället kollektivt har bestämt sig för att ägna sig åt ett låtsasspel, där att säga den uppenbara sanningen – att kön bestäms objektivt, tydligt observerbart vid födseln och en oföränderlig egenskap hos vår person – är en kätterihandling.
Precis som hela "vaknade"-rörelsen är detta inte någon gräsrotsansträngning. Den drivs av eliten – makthavare som försöker omforma samhället enligt sina utopiska ideal.
Regeringar, multinationella företag och inflytelserika icke statliga organisationer har alla lagt sin vikt bakom transperson agendan. Policyer och lagar stiftas för att upprätthålla efterlevnad, och oliktänkande straffas hårt.
Skolor lär barn att de kan välja sitt kön – och de går långt för att dölja det för barnens föräldrar. Företag driver utbildning för "mångfald" som kräver överensstämmelse med denna Mr. Rogers värld av att tro. Och lokala myndigheter har till och med antagit förordningar som straffar "miss-kön".
Inte ens kyrkan har varit immun mot denna ideologiska kolonisering. Framstående kyrkoledare, som tidigare SBC-presidenten J.D. Greear, har anammat ideologier som tillmötesgår den trans-ursinniga religionen – ideologier som "pronomen gästfrihet" – som uppmanar kristna att använda föredragna pronomen av en missriktad känsla av "vänlighet".
Allt detta är inget annat än kapitulation. Genom att anta transperson-rörelsens språk, har dessa institutioner vikit sig för världens demoniska inflytande och förrått allt kvarvarande engagemang för verkligheten.
Så vad är slutspelet här?
Det handlar om kontroll. Genom att tvinga människor att bekräfta en lögn kan makthavarna bedöma omfattningen av sitt inflytande och allmänhetens vilja att följa. Det är ett skrämmande test av samhällelig lydnad. Om de kan få dig att säga att en man är en kvinna, kan de få dig att säga vad som helst – de kan få dig att förneka Kristus.
Transperson-rörelsen har därför ingenting att göra med att hjälpa dem som är förvirrade över vilka de är och leda dem till sanningen. Det handlar om att genomdriva en ny ortodoxi. Den kräver att vi lägger objektiv sanning åt sidan till förmån för en flytande, ständigt föränderlig berättelse dikterad av kulturelit.
Det här är en farlig väg. När sanningen blir subjektiv, och verkligheten är uppe för grepp, blir de som har makten domarna i vad som är verkligt och vad som inte är det. Detta upphöjer kollektivet – eller mer exakt, de som kontrollerar kollektivet – till Guds plats.
Historien ger dystra lektioner om vad som händer när människor överger sanningen för ideologi. 1900-talets totalitära regimer, där överensstämmelse med partilinjen upprätthölls med brutal effektivitet. Sovjetunionen, Nazityskland, Maoistiska Kina. De krävde alla att deras medborgare bekräftade lögner. De som vägrade tystades, fängslades eller dödades.
Transperson-rörelsen, med sitt insisterande på konformitet och sina straffåtgärder för oliktänkande, har en oroväckande likhet med dessa regimer.
Kyrkan har en plikt att motstå detta intrång i sanningen och att stå fast i vårt engagemang för biblisk undervisning, även när det är impopulärt eller kostsamt. De tidiga kristna stod inför förföljelse för deras vägran att böja sig för de romerska gudarna – vi står inför liknande prövningar för vår vägran att böja sig för gudarna för politisk korrekthet och social ingenjörskonst.
Den romerske kejsaren Nero utsatte kristna till syndabock och utsatte dem för fruktansvärda tortyrer för deras upplevda illojalitet. Vi måste vara beredda på möjligheten av liknande förföljelse i vår tid.
Även om det verkar som om det redan är dåligt, ser vi bara början på detta. Kristna förlorar jobb, ställs inför rättsprocesser och blir utfrysta för att de står fast vid sin tro. Sekularismens odjur, fientligt inställd till de oföränderliga normer som satts av Gud, reser upp sitt huvud. De som är i linje med detta vilddjur kommer att rikta sig mot alla som håller fast vid de objektiva moraliska sanningar som uppenbaras i Skriften.
Kristna måste förbereda sig för vad som kommer, och sätta vårt hopp inte till den här världens övergående tröst utan bara till Kristus. Förföljelse är oundviklig, men det är också Kristi seger.
Vi är kallade att vara trogna vittnen, att stå fasta i sanningen och att lita på Guds yttersta rättvisa. Transperson-rörelsen,liksom alla andra falska ideologier, kommer i slutändan att misslyckas. Men under tiden måste vi förbli vaksamma och orubbliga i vårt engagemang för sanningen.
Det som är svårt även för kristna att förstå är att den Guds-hatande världen redan är under dom. Kristi ankomst till världen är domen, och vi bär ljuset av den domen i Guds ord – evangeliet – genom att lysa det i mörkret och avslöja det (Joh 3:16-21). Det är därför världen hatar oss så mycket:
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. 19 Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."
Detta är vår tids test. Kommer vi att anpassa oss till tidens lögner, eller kommer vi att stå fasta i sanningen i Guds Ord? Valet är vårt, och konsekvenserna är eviga.
TheDisntr = Oliktänkarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar