Vikten av bra teologi i våra lovsånger
”Läste i augusti en artikel om att en lovsångs- musiker/sångare/låtskrivare, Matt Redman, faktiskt skrev att de behövde hjälp från pastorer och liknande med att få in rätt teologi. Många som hamnar inom lovsången, hamnar där för att de gillar och/eller är duktiga på att spela och sjunga. Matt”
Jag instämmer helt i detta med vikten av rätt teologi, den är basen för hur vi ska förstå skriften. Och alltför många gånger så saknas den helt, det gjorde den redan i början av rosrörelsen. Går jag tillbaka till pingströrelsen som jag var i som barn, så gällde det även körer som sjöngs där.
Avsaknaden av en bra teologi har en stor risk, då den lätt för oss vilse. Redan på 70-talet fanns det sånger och körer med dålig teologi i, faktum är att om vi ser på olika samfunds sångböcker, som segertoner, psalmboken, frälsningsarméns sångbok och så vidare, så fanns det även i dessa sånger med dålig teologi. Ska jag vara krass, så anser jag dock att det har ökat radikalt med så kallade ”lovsånger”, i synnerhet inom TR = trosrörelsen och NAR = nya apostoliska reformationen.
Här behöver jag ta lite bakgrundsinformation, som att NAR är det sista som har kommit ur vad som kallas den framväxande kyrkan, till vilka föregångarna ska räknas, ”lattter rain = Senare regn” rörelsen, delar av pingströrelsen, herderörelsen, Joels armé, Hillsong, Vineyard, den apostoliska rörelsen, den profetiska rörelsen och några andra. Jag kommer dock inte på rak arm ihåg i vilken ordning de ska nämnas, utom de första två.
Bland de värsta idag är de som är med i Hillsong, Bethel Redding, Elavation musik, sorgligt nog. Dock ska det ärligt sägas, att även i dessa så finns det enstaka bra teologiska sånger. Men eftersom de allra flesta inom dessa inte är bra, och på grund av vad pastorerna i dessa predikar så bör de undvikas som det gift det mesta av det är.
Vi befinner oss i sista tidens stora avfall, som vi har blivit varnade för, och på grund av detta så behöver vi vara extra försiktiga, både med vad vi lyssnar på när det gäller predikningar, men även lovsånger. Kanske mer viktigt med lovsånger, om man är som mig, och kan ha på en skiva i bakgrunden, för att man älskar musik. (Har det inte lika mycket längre, men till allting när jag var yngre).
Att få i sig rätt teologi från början är viktigt, kanske ännu mer så för barn. För idag är mycket av kulturen uppbyggd på att många, (precis som jag brukade vara) lyssnar mycket på sånger och musik. Så den kristna musiken, behöver vara en stark kontrast till den profana, då jag tror att många, även kristna lyssnar till mycket annat än bara kristet.
Så med tanke på hur få det är som på ett korrekt sett läser och predikar skriften, som den är menad att läsas och förstås, för att alla ska förstå samma stycken på samma sätt, så sitter vi redigt i klistret, teologiskt sett.
I artikeln citeras ett uttryck av Marva J. Dawn, som jag tycker är väldigt bra; ”tillbedjan får aldrig ge oss osanning”. Detta är en enkel mening, men betydelsen är enorm, för om vi lyssnar och sjunger sånger som inte ger oss sanningen angående, vilka Sonen Jesus och Gud Fadern är, och vi tillber Gudomen på ett felaktigt sätt, så är det inte alls frågan om att faktiskt tillbe.
”Från Matt Redman i mitten
En sak jag har lagt märke till är hur mycket vi tenderar att föredra att sjunga om Guds hjälpsamhet snarare än hans helighet. Vi dras till de aspekter av Gud som är direkt och mycket uppenbart fördelaktiga för oss – Gud som herde, tröstare, tillflykt eller räddare.
Det här är, om du så vill, sånger av hjälpsamhet. Men det är viktigt att vi också har många hymner om hans helighet – sånger som hyllar Gud för hans värde, oavsett om vi är med i berättelsen eller inte. Låtar som lutar åt teman som storhet, rättfärdighet och majestät. Precis som Psalmboken exemplifierar en balans mellan helighet och hjälpsamhet, måste vi göra likadant.
Mycket av ansvaret för vad vi sjunger i kyrkan faller på vår tids gudstjänstledare och låtskrivare. Gudstjänstledare och gudstjänströrelser med en offentlig profil måste bära sitt förtroende med en känsla av helig vördnad. Det räcker inte att släppa en musikaliskt fängslande ny skiva eller att fylla en arena. Dessa saker kan vara underbara - men de blir faktiskt bedrövliga om vi inte hanterar vårt heliga ämne med omsorg.
Samma kallelse går ut till alla lokala gudstjänstledare i kyrkan. Väljer vi sånger som ärar Gud så fullt vi kan? Eller ger vi låtar ett frikort ibland, utan att köra dem genom något slags teologiskt filter, för att den musikaliska atmosfären helt enkelt är för övertygande för att ignorera? Jag älskar ett fräscht, innovativt, kreativt uttryck lika mycket som alla andra, men vi kan ha och måste ha båda.
Pastorer, ni bär också auktoritet på detta område. Ni är portvakterna för våra tjänster. Kalla ut oss – uppmana gudstjänstledare att göra bättre ifrån sig. Förbjud sånger som du tycker innehåller för lite substans eller till och med motsäger Skriften. Peka ut teman som saknas och som du vill att vi ska hitta låtar till (eller till och med skriva låtar till). Låt oss inte komma undan med matt teologi på bekostnad av en tilltalande musikalisk upplevelse.
Matt Redman har skapat ”WOR/TH = worship & theology = tilbedjan & teologi”, ett seminarium för att utrusta låtskrivare, lovsångsledare och musiker.”
Detta är lovvärt, helt klart. Men det är också viktigt att alla pastorer börjar se upp med vilka de inbjuder till sina församlingar som talare, och att de själva lär sig läsa, förstå och predika skriften på ett korrekt sätt, utan detta så hjälper det inte att ha pastorer som förklarar korrekt teologi för dessa musiker/ låtskrivare.
Jag kan dock inte helt ut instämma i att det finns mycket bra från de olika församlingar som inte har en bra pastor, och som kan lära dem korrekt vad skriften faktiskt säger. Jag anser numera att det mesta av det nyskrivna är inte sunt teologiskt sett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar