David Ekebring predikant i Agape Norrköping, en predikan genomgången

Jag vet inte hur mycket jag tar med av denna predikan.

https://www.youtube.com/watch?v=zQPkXQzY7v8&t=4628s

Det är en Guds tid i nationen/nationerna. Vi är inne i en tid då vi uppfattar vad Herrens Ande säger till oss som nation och församling. Och vi måste vara med och fånga vågen, nu är det dags att stråla. För risken finns att när man sitter där å brädan så fångar man inte vågen, utan vågen går förbi och det blir bara ett gupp. Så är man tillbaka på samma nivå och samma sätt. Så ska det inte bli med oss.

Säg, så ska det inte bli med oss. - Så ska det inte bli med oss.

Det ska inte bara guppa till, nej vi ska fånga vågen, vi ska surfa den vågen och vi ska komma in i allt det som Herren vill att vi ska komma in i. Vi ska göra allt det som Herrens Ande vill att vi ska göra. Och vi ska se Hans verk fullbordat.

Esra 9:8 Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd från Herren vår Gud. Han lät en räddad skara bli kvar av oss och gav oss fotfäste på hans heliga plats. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri.

Men nu, säg nu – nu – Amen

Men nu fick vi ett litet ögonblick av nåd.

Gud ser oss igen, Gud ger oss igen, ett litet ögonblick av nåd.

Efter detta så läser han hela versen, och säger Halleluja, Amen. Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri.

Några minuter och redan har han använt sig av en teknik som är till för att stoppa kritiskt tänkande två gånger, nämligen: Säg efter mig.

Han läste inte heller hela versen, utan tog en snutt ur den.

Den versen handlar inte om dig och mig, utan om Guds förbundsfolk, som befinner sig i fångenskap i Persien, och utifrån dessa togs en liten skara ut ur det och fick komma tillbaka till löfteslandet. Det var som att komma till liv från det döda för dessa, för de fick en viss befrielse, lite liv, frihet och glädje, även om de fortfarande var under Persiskt styre.

Vår Gud lät våra ögon få ljus och gav oss nytt liv i vårt slaveri, Amen. Halleluja, ett ögonblick av nåd. Ett ögonblick av nåd är vad Guds Ande, (av Guds nåd, jag måste säga det, vi har inte förtjänat det), utan det Gud gör nu och det Gud vill göra i vårt land, det är verkligen nåd. Det är den djupaste av nåd, för vi har inte förtjänat det, vi kan inte slå oss för bröstet, och säga att vi har gjort någonting för att få det.

Det är det som är grejen med nåd. Det är oförtjänt och det kommer ifrån Herren, utan att vi har förtjänat det, på grund av Hans nåd, Halleluja. Och nu får vi ett ögonblick av Hans nåd. Jag är så tacksam och glad över att få leva i dessa dagar när Gud ser på oss igen med sina ögon fyllda av nåd.

För min del låter det som om han läser in oss i detta skriftställe, vilket gör att han läser skriften på ett narcissistiskt sätt, m.a.o. narcegesis istället för korrekt exegesis. Skriften handlar inte om oss, har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det. Detta är hur både ”new though = Ny tanke” och ”new age = ny era” läser skriften och tolkar den, men sorgligt nog så gäller detta också ” TR = trosrörelsen”, ”emergent church movement = framväxande kyrkorörelsen” och ”NAR = nya apostoliska reformationen”.

Och därför läser jag också från Jes 43:18-19. När nu Gud ger oss ett ögonblick av nåd, när nu vågen kommer. Och det är fantastiskt att det sker, och det är nåd. Det är bara Guds nåd och vi får vara mitt i det. Men när vi får ett ögonblick av nåd - när ögonblicket kommer - när det händer, så är det så viktigt, så är det så viktigt, det som står i Jes 43:18-19

Jes 43:18-19 Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

Ni förstår mina vänner det är inte bara vi som ser det. Det gäller inte bara vår församling. Det gäller nationen, det gäller församlingarna, det gäller Gudsriket.

Du kan alltså inte leva i gamla segrar eller gamla förluster. Du kan inte leva i gamla härligheter eller gamla förskräckligheter. Utan nu är det tid för nånting´ nytt. Nu är det tid att lämna det gamla bakom och säga, jag är en ny skapelse i Kristus, det gamla är förbi - oavsett om det var härligt eller förskräckligt – så är det gamla förbi – du kan inte gå tillbaka – utan Gud kallar dig framåt.

Det är någonting nytt – och oavsett om du ser på det här med glädje eller med sorg – så ska du inte vara identifierad eller präglad i för hög grad av det – utan i det Gud säger att du är på väg in i.

Om igen så använder han skriften på ett felaktigt sätt. Detta handlar inte om oss. Han läser in sig själv i skriften igen, och får den att handla om honom och oss som kristna, m.a.o. om igen narcegesis.

”När Gud uppmuntrar Israel med hoppet om den kommande Messias, uppmanar han folket: "Kom inte ihåg det som var tidigare, och betänk inte det som var gammalt Jes 43:18". Något nytt skulle hända.

Messias ankomst tillkännages i Jes 42:1-4, Vissheten om Hans (Messias) regering beskrivs i Jes 42:5-8, vilket avslutas med Guds uttalande att de tidigare sakerna har hänt och nu förkunnar han nya saker för dem (Jes 42:9).

Referensen kontrasterar det gamla av domen under det gamla förbundet (det mosaiska förbundet) med det nya hoppet som ges av löftet om en kommande Messias som skulle återlösa folket och härska rättfärdigt, vilket i slutändan uppfyllde de Abrahamitiska, Land -, Davids - och Nya förbunden .

Efter att ha berättat om orsakerna till de nuvarande och snart kommande domarna som Israel skulle möta (Jes 42:10–25), påminner Gud dem om att han är deras Gud (Jes 43:1–3) och att de är värdefulla för honom (Jesaja 43:4–7).

På grund av detta ska de inte komma ihåg de tidigare sakerna (Jes 43:18). Även om det måste bli en dom och konsekvenser för Israel – de bröt det villkorliga förbund som Gud hade slutit med nationen – så skulle den domen inte vara för evigt. Gud tillkännager ankomsten av en ny administration där Israels misslyckanden och de resulterande domarna skulle vara långt borta. ” Got Question = Har frågor?

Han väver också in -: 2 Kor 5:17 Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit.

- när han säger; ”Nu är det tid att lämna det gamla bakom och säga, jag är en ny skapelse i Kristus, det gamla är förbi ”. Men detta handlar inte om att, vi om och om igen lämnar det gamla bakom oss och blir nya skapelser i Kristus. Utan det blir vi den dag som vi får tro och omvänder oss från de liv vi levde innan. Sedan om vi faller så behöver vi inte om igen omvända oss, utan vi ber om förlåt. När vi gör det, så är Gud trofast och rättfärdig och förlåter oss våra synder.

1 Joh 1:9-10 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare och hans ord finns inte i oss.

Därför säger Guds ande, tänk inte på det som har hänt. Bry dig inte om det som var förr. Se – och här har du den profetiska blicken – den som vi måste leva i – som vi måste vandra i – som du har möjlighet att ha. Jag ser ingenting. Jo, det gör du visst.

Om du stillar ner dig och släcker alla andra skärmar - om du stillar ner dig och stänger av alla andra ljud – så att du har möjlighet att höra hans ande viska till dig. Då kan du vara med och se – Jag gör något nytt – redan nu visar det sig. Märker ni det inte, säg jo -jo! Märker ni det inte jo (håller handen vid örat) och då kommer svaret jo tillräckligt högt så att han verkligen kan höra det.

Så nu ska jag också lyssna efter att Gud viskar till mig? Skriften är m.a.o. inte nog. Först och främst så talar Gud till oss genom sitt skrivna ord, bibeln. Om vi ska börja lyssna efter Guds röst, så har vi ett problem, nämligen; Hur kan vi vara säkra på att det som vi hör, verkligen är ifrån Gud? Hur kan vi vara säkra på att det inte är våra egna tankar, eller etter värre, satan själv som förklär sig till en ljusets ängel.

Detta är en vanlig undervisning inom NAR, och numera även inom TR och den framväxande rörelsen.

2 Tim 3:16-17 Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att Gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.

Och om igen så kommer denna tanke-stopps-teknik med att upprepa. Jag vill dock påpeka att detta är nu så vanligt, så jag tror att de flesta inte ens är medveten om vad; säg efter mig är till för.

Jag ska göra säger han – tack gode Gud – husch - du gör det. Jag ska göra en väg i vildmarken. Vi har inte vår förväntan satt till någon människa – till någon rörelse – till något mänskligt överhuvudtaget – för det går inte att bygga på något så skört som det mänskliga. Utan allt som är det är av det eviga. Det är den Helige Andes verk från början till slut, det enda som går att bygga på, Amen.

Det är Han som gör det. Jag ska göra det, redan nu visar det sig, ser ni det inte. Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen. Amen. Sverige kan verkligen betraktas som en vildmark. Det smäller och smattrar både här och där. Och det är så mycket ensamhet och så mycket lidande på olika sätt och vis. Men Guds ande säger, jag ska göra en väg.

Om igen, detta är inte vad den vers han citerar handlar om. Utöver det så får han den Helige Ande i blickfånget. Den Helige Andes uppgift är att visa på Kristus, överbevisa oss om synd och hjälpa oss förstå skriften. Han ska också skapa, regenerera och helga, detta är Hans uppgifter.

Den Helige Ande

* förvandlar våra liv. ...
* övertygar oss om synd. ...
* vägleder oss till sanningen. ...
* ger oss kraft att förkunna Kristus. ...
* ger oss andliga gåvor. ...
* ger oss kraft att tillbe. ...
* leder oss.

Den Helige Andes verksamhet; Han är helt och hållet Gud, lika i makt och ära med Fadern och Sonen. Den Helige Ande beskrivs ofta som en tröstare, rådgivare och vägledare, sänd för att stärka troende, ge andliga gåvor, instruera i all visdom och bringa övertygelse om synd.

Den Helige Andes tre uppgifter är att Han övertygar, renar och beskär oss från all synd och ondska

Den Helige Andes sju gåvor är; visdom, förståelse, råd, styrka, kunskap, fromhet och Herrens fruktan.
Den Helige Andes sex speciella plikter; I den hebreiska versionen (den masoretiska texten) beskrivs "Herrens Ande" med sex egenskaper: visdom, förståelse, råd, makt, kunskap och "fruktan för Herren".

Det är inte över, det är inte slut än. Historien är inte färdigskriven. Jag har ett ärende säger Guds ande – Jag har en vilja och Jag ska göra min vilja säger Herren, eller hur? Jag ska göra någonting nytt. Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.

Gud har redan ställt i ordning den vägen, i och med att Jesus föddes, även om vi får vänta lite till, tills allt det nya kommer till stånd, då en del av det ju först kommer träda i kraft i den nya himlen och på den nya jorden.

För allt detta som du ser, alla dessa mörka rubriker, är egentligen den torra öknens brustna sand – som skriker och ropar efter det levande vattnet. Det här mörkret är egentligen bara frånvaron av ljuset och vad man längtar efter. Det torra, det spruckna, det karga, det trasiga längtar efter det levande vattnet – och Guds ande säger; Jag ska göra en väg i vildmarken, jag ska låta det strömma i ödemarken, Amen.

Halleluja. Det ska strömma, till och med av levande vatten, till och med i öknen – och vi kommer att få se det i våra dagar. Säg Amen, - eko Amen. Oh, vad jag önskar att vi skulle förstå tiden och att vi skulle förstå att det är tid att överlåta oss helt. Det funkar inte längre att säga, jag tar det sedan. Jag börjar gå på bönen sedan, jag börjar överlåta mig till Guds rike sedan. Då kanske vågen har gått – det kanske är för sent då.

Och här är lilla jag som trodde att om man blir frälst och väljer att följa den vägen, så innebär det att man överlåter sig själv helt. De flesta som tror och följer Jesus börjar inte som kalla eller ljumma kristna. Men jag gissar att jag är aningens gnällig nu. Men givetvis finns det människor som slår sig till ro och inte tar sitt liv med Kristus på allvar, och för dessa gäller givetvis detta.

Det finns tider och stunder i Guds rike när Han säger nu, ser ni det inte. Han ger dig en chans att hänga på. Jag önskar vi skulle förstå och ge Gud allt. För Han har så mycket mer på sitt hjärta än vad du och jag kan drömma om.

För du förstår Gud har så mycket mer än du och jag kan drömma om – fantisera eller tänka om. Det finns såna segrar – det finns så mycket mer – om vi överlåter oss – om vi tar det nu. Och det finns en ”timing = tidtagning” i detta, och då är det ju lätt att tänka, när vågen kommer – åh vad skönt – nu ska jag slå mig till ro. Är ni med?

Vi har liksom alltid den där mänskliga tendensen till att vilja slå oss till ro – till att vilja vila. Okej, vad skönt. Ja men nu kommer Gud och gör det - underbart, det var väl det jag visste hela tiden - jag kan nog sitta kvar här. Tror ni det är så det funkar? Nej inte om man ska fånga vågen.

För mig är detta tomt prat. Jag får absolut ingenting ut av detta – och vad värre är, jag kan inte för mitt liv kalla detta för en predikan. Mitt krav på en predikan har förändrats radikalt sedan jag kom ur rörelsen. Det som går genom min hjärna är; Vad har väl denna pratmakare att säga? Och; Kommer han få fram något vettigt snart? Och; Vilken våg är det jag ska fånga, kan du förklara det för mig, eller ska jag gissa mig till vilken våg det är?

Det man gör, när man har gjort hela arbetet att paddla emot vågorna och ta sig ut till rätt plats i rätt tid – där vi befinner oss nu. Så, då när vågen kommer, då paddlar man som en galning, åt samma håll som vågen. Då måste man jobba – det är liksom inte så att – okej nu kommer vågen, och sen bara wow. Nej för att om man inte paddlar, så att man hänger med vågen när den kommer, då blir det bara guppet.

Vågen bara whops ner och så är man tillbaka. Så det är då man måste vara redo i startblocken – att vara med – att kasta sig ut i det – att paddla tidigt när vågen närmar sig – och öka takten strax innan den når dig – står det i teorin om hur man ska surfa. Om du väntar för länge riskerar du att missa vågen, står det i teoriboken om hur man surfar. Och det gäller också det andliga. Hänger ni med?

Så det finns också i detta – det är klart att jag skulle önska säga att ja – men underbart nu kommer vågen och nu gör Gud allting, och du behöver inte göra någonting. Men så är det inte, utan det är ett samarbete med den Helige Ande.

Det är ett moment av samarbete och då när vågen kommer – då måste vi använda långa, kraftfulla tag med båda armarna – hålla kroppen centrerad på brädan – hålla upp blicken – undvika stirra ner i vattnet eller naveln, för att läsa av vågen och fånga den, när den kommer. Det är ett arbete. Är du med? Säg arbete – eko arbete (om än väldigt tyst)

Jag vet att Jesus talade i liknelser, men jag begriper mig inte på denna, så ärlig får jag vara. Vilken våg är det Gud ska komma med som jag måste hoppa upp på brädan och surfa på? Finns det överhuvudtaget någon mening alls med detta? För i mina öron låter detta som nonsens.

Därför går vi till - Det är ju precis – när jag började det här temat om hur folket hade missat chansen och därför har vi predikat över att se till att ingen blir efter på vägen. Därför att de hade möjligheten - därför att Gud hade sagt att nu har ni möjligheten att gå in och inta landet – men de valde fel – och de blev kvar och de dog allihopa i öknen, men nu är vi tillbaka, nästa gång – och då är det Josua som har fått uppdraget att föra folket – in i landet. Och i;

”Josua 1:11 Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er.” Se till att ni har mat på resan. Och jag tänker osökt på Elia strax efter den enorma segern på Karmels berg – och han hade liksom bevisat att det är Herren som är Gud i Israel, och alla Baals profeterna hade slaktats - och det var liksom en enorm seger. Strax efter så hotas han till livet av Jezebel och han springer ut i öknen - och han lägger sig ner – för å å å önskar, gode Gud ta mitt liv. Nu räcker det. Jag orkar inte mer. Är ni med?

En del av oss har känt det så – ibland kan det till och med vara efter en stor seger – så kan den där andemakten försöka kväsa oss. Och bara suga musten ur oss. Och så kommer, sänder Herren i sin nåd, ett ögonblick av nåd – sänder han sin ängel – och serverar en middag och säger, ät och drick, så vägen inte blir dig för lång.

Josua 1:11 ”Gå igenom lägret och säg till folket: Gör i ordning färdkost åt er För om tre dagar ska ni gå över Jordan för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.”

Elia tänkte nej, här är det slut, den här platsen här tar det slut.

Håhåjaja, Berättelsen om Elia eller för den delen om Josua och folket som ska gå in i Kanaans land, handlar inte om oss. Det är inte oss som ängeln sänts till, som säger att vi ska äta och dricka, så att vår väg inte ska bli för lång. Om igen narcegesis.

Jag tycker också att denna predikan är i avsaknad av en röd tråd, om man inte talar om att surfa på vågen. Men surfa på vågen begriper jag fortfarande inte vad det har med evangeliets budskap att göra.

Det finns en väg och den går framåt, du ska fortsätta tjäna Herren, ytterligare en sträcka, det finns en väg. Men det du behöver göra är hålla igång med din andliga kosthållning. Nu är det inte tid att skjuta det på framtiden. Ät och drick så vägen inte blir dig för lång.

Och Elia åt och drack efter lite påminnelser, och sedan fick han kraft att springa ytterligare en sträcka – ända upp på berget – och på berget mötte han Gud så det bara brakade om det. På berget fick han instruktioner för framtiden – vem han skulle smörja till kung – vem han skulle insätta till profet – å du vet, hela grejen – eller hur?

Ät och drick så inte vägen blir dig för lång. Och Josua sade samma sak till folket; Gör i ordning färdkost åt er, för om tre dagar ska ni gå över Jordan – för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er till besittning.

Om igen detta handlar inte om oss, utan om Elia.

Och ser ni nu här det dubbla i det hela, för det är Herrens om gör det. Herren hade talat landet för länge, länge, länge sedan – många generationer tidigare hade Herren talat om detta landet, till Abraham och lovat Abraham och folket den här landsträckan. Detta land, detta folk, för sitt land och aldrig ångrat sig.

Och så Han hade lovat det, men ändå säger Josua till folket; Ät och drick, gör i ordning färdkost åt er, för om tre dagar ska ni gå över Jordan – för att komma in i och inta det land som Herren er Gud har gett er i besittning.

Ser ni, de var tvungna att gå. Det var inte så bara att Gud sade, jag ska ge er ett land – och sedan bara så blev det en Filippus förflyttning på dom, liksom va? - och bara flög in dom i landet – utan dom var tvungna att ta stegen – dom var tvungna att möta problematiken; Hur ska vi ta oss över Jordan? Jo men, det hjälper jag er med sade Herren – och så hjälpte Han dem att ta sig torrskodda över Jordan.

Och så påminde Han dom om hur dom hade torrskodda tagit sig över Röda havet en generation tidigare. Är ni med? Men det finns ett moment, så om du inte går, så blir du kvar. Är ni med? Så det finns ett moment av arbete också när vågen kommer. Det finns ett moment av samarbete med Herren, är det jag försöker förklara.

Det han ger sig hän åt är att till viss del trä ett halsband av olika pärlor i skriften och använda dessa för att bekräfta det som han själv vill säga. Han förkunnar inte skriften på ett sant och sunt sätt.

Och i Jos 3:5 säger Han; Och Josua sade till folket: ”Helga er, för i morgon skall Herren göra under bland er”. Amen. Och jag kan säga att det är lite liknande tongångar från den Helige Ande i dag. Därför är det så otroligt, underbart glädjande – jag tror 277 någonting liknande, ungdomar vill åka på bönkonferens - alltså inte en sån där flaschig ungdomskonferens, med upp och hoppa, utan för att lära sig att be.

Varför är det härligt? Jo för att den Helige Ande säger till er att helga er – för i morgon ska Herren göra under ibland er. Vi står inför en tid av tecken, under, mirakler och kraftgärningar – och Guds ande säger till oss; Helga er - ”snap out of it = ta er ut från det” – lämna ballasten.

Här kommer det som NAR = Nya Apostoliska Reformationen till stor del har byggt sin lära på, göra under, tecken, mirakler och kraftgärningar. Men det enda som skriften varnar oss för i sista tiden är att det endast ska vara falska, inte sanna, d.v.s. de ska inte vara från Gud, inte ens när någon börjar kalla ner eld från himlen och det sker. Detta tillhör den sista tidens allvarliga bedrägeri, som om möjligt ska kunna få de utvalda på fall.

Vad är det du inte kan ha med dig när du ska surfa? Det är väldigt mycket du inta har med dig på surfingbrädan; Eller hur? Det funkar liksom inte. Och det är samma sak för oss nu i det momentum som vi är i, i den tid som den Heliga Ande talar till oss om – och som vi står i just nu. Helga er, lämna det där. Avskilj er betyder det – avskilj er, överlåt er, för i morgon ska Herren göra under ibland er. Ser du samarbetet? Eller hur, vad?

Avskilj er betyder att vi ska lämna det som inte är av Gud, det som är av ondo, bakom oss, ingenting annat.

Så vad är det som är ballast, vad kan du inte ta med dig i nästa steg. Du vet att följa också betyder att lämna. Vad kan du inte ha med dig på brädan när vågen kommer. Och i Jos 5:13-15 – nu har Josua tagit hela folket igenom – och i kapitel fem så har de kommit fram och Josua, han står här på en höjd och kliar sitt huvud, när han ser ut över den oerhört befästa staden Jeriko.

Ni vet Jerikos murar, de var inget att leka med. Det var en omöjlig uppgift. Hur ska vi ta oss igenom Jerikos murar? Hur ska detta ske? Och Josua står där och han funderar och tänker, och han har hela folket med sig. Du kan förstå pressen, du kan förstå trycket, eller hur? Eller en del av er kan ana i alla fall.

Jos 5:13-15 Medan Josua var vid Jeriko, hände sig en gång när han lyfte blicken, att han såg en man stå där framför honom med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: "Tillhör du oss eller våra fiender?" Han svarade: "Nej, jag är befälhavare över Herrens här och har nu kommit hit." Då föll Josua ner till jorden på sitt ansikte, tillbad och sade till honom: "Vad har min herre för budskap till sin tjänare?" Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: "Tag skorna av dina fötter, ty platsen där du står är helig." Och Josua gjorde så.

Här lägger han till saker som att Josua såg ut över allting och kliade sig i huvudet, detta är eisegisis, att läsa in saker i texten som inte finns där. Vi behöver bara se på detta för att se att han inte kan hantera skriften på ett bra sätt, och det diskvalificerar honom från att vara en pastor i Kristi kyrka.

Och medan Josua var vid Jeriko hände det sig en gång att Josua lyfte blicken. Amen! Man skulle kunna predika bara över det – vikten av att lyfta blicken – men han lyfte blicken – Där står en man med draget svärd i sin hand - Halleluja!, Det är så mycket jag älskar den här korta texten. Där står en man med draget svärd, liksom inte svärdet i skidan, svärdet på något annat sätt – utan han står där med ett draget svärd. Han är redo, han är en, han är härskarornas Gud – vilket klent Amen på det.

Och i alla fall, då gick Josua fram till honom. Det här älskar jag också, för det bara vittnar om Josuas trygghet. Här står en man som han inte vet vem han är – han vet inte om det är en vän eller fiende och han står med draget svärd. Alltså det är en relativt hotfull situation – din och min första instinkt hade inte varit, honom går vi och pratar med.

Din och min första instinkt hade varit att vi kutar åt ett annat håll – är ni med? Men sådana var inte Josua och Kaleb – de var tuffa grabbar – eller faktiskt något äldre män, vid det här tillfället. Och Josua går fram till honom och frågar, tillhör du oss eller våra fiender? Han visste inte. Och han svarade – det här älskar jag också, det här är så helt underbart, därför det är så otroligt lätt. Ja, jag läser det först. - Han svarade nej. Det är helt otroligt - Israels Gud, härskarornas Herre, han svarar nej.(hahahaha) Det är ju helt fantastiskt.

När det gäller bibelstället i fråga och vem ängeln var, så går åsikterna isär, en del säger att det var ärkeängeln Mikael, andra att det var Herren (Jesus) själv. Själv är jag böjd åt att säga att det var Jesus, eftersom Josua böjde sig ner och tillbad, och olikt andra tillfällen i skriften när människor böjde sig ner och tillbad änglar, så blev de tillsagda att inte göra det.

Jag saknar heligheten inför den här texten, där platsen som Josua befinner sig på är helig, så helig att han blir ombedd att ta av sig sina skor. Och ja, jag bröt av mitt i detta, för sedan går han in på ett annat spår, vilket han mer eller mindre läser in i texten, innan han ens går vidare med meningen som följer efter nejet. För personen med svärdet sade inte bara nej.

Jo, men det är ju det här som är problematiken i ditt tänkande – när du tror att det är du som äger Gud – när du tror att det är du som är universums centrum – din upplevelse, ditt liv, din kalender – ditt, ditt, ditt, ditt, ditt, ditt – ditt ministerie, ditt namn, ”whatever = vad som helst”.

”Forget it = glöm bort det”. Ja det är Israels Gud, men det är inte de som äger Honom, det är Han som äger dom. Ja, Han är din Gud, men det är inte så att du äger Honom och kan behandla Honom som du vill - ta upp Honom när det passar och när det inte passar (han slänger någonting på golvet). Så behandlar man inte Gud, så lever man inte ett kristet liv.

Han har sant i det han säger, även om detta inte har med det han läser att göra. Ingenstans i texten får vi ens en bild av att detta var vad som gick igenom Josuas tankar, men han får det att verka så, genom att göra den här lilla utläggningen.

Han sade; Ne, jag är befälhavare över Herrens här (shou, hou, hahaha) Och så säger han, nu har jag kommit. ”It´s amazing = det är underbart/fantastiskt”. Nu har jag kommit. Då klickar det till i Josua, då fattar han och han gör det du borde göra; Han föll ner på jorden, på sitt ansikte – han ödmjukar sig – han bara kastar sig på marken – inför Gud och så han tillber. Och det är bara Gud som får ta emot tillbedjan, eller hur? Ja

Och han sade; ”Vad har min herre för budskap till sin tjänare?"

Gode värld vad mycket dravel innan det kommer in en liten gnutta sunt. För när han berättar om historien, efter att Josua fått veta vem personen är, då blir hela hans framtoning mer helig, mer sund. Men det är inte lite sunt som får läran att vara sund. Lite syra gör hela degen sur, och det är inte lite syra i det han säger, det är mycket.

Åter igen, det här är ett riktigt bönemöte. Allt för många av dina och mina bönemöten går ut på att vi står inför Honom, utan att fatta riktigt vem Han är. Men det känns bekvämt. Och så berättar vi för Honom allt vi vill att Han ska göra – gör det här - gör det här - gör det här - gör det här är du snäll - och så vore det bra om du gjorde det här också – (dramatisk paus) Eller?

När Josua inser – det är inte jag som ska berätta för Dig om mina behov. Jag står här med ett folk, miljoner människor och vi ska inta Jeriko och jag har ingen aning om hur det ska gå till – för Jerikos murar är katastrofalt tjocka och höga. Är ni med? Det var inte så att Josua saknade böneämnen. Är du med mig nu? Men han liksom bara får en förståelse av verkligheten. Din verklighet.

Mera eisegisis kommer det här, för ingenstans står det vad Josua sade. Det står att han tillbad, och det är allt. Givetvis betyder det inte att han inte kan ha sagt det. Men vi ska inte lägga till eller dra ifrån, från Guds ord. Och det är exakt vad han gör. Han lägger in sina egna tankar och ord, när han berättar. Och det gjorde han även angående hur vi skulle ha reagerat om vi hade stått mitt emot en person med ett draget svärd.

Om igen så handlar inte den här texten om dig och mig, utan om Josua och Israels folk. Så att lägga till Din verklighet, som om att det gäller oss, är att läsa in oss själva i skriften, narcegisis med andra ord.

Och han säger; "Vad har min herre för budskap till sin tjänare? Om våra bönemöten skulle landa där – Vad vill Du säga till mig? - Vad vill Du att jag ska förändra? - Vad vill Du att jag ska göra? - Vad vill Du att jag inte ska göra? Det är ju nyckeln till allt

"Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua: _ Vi börjar i rätt ända – vi tar det ifrån början Josua – innan jag berättar för dig vad du ska göra – så måste du bli lite mer igenom-ordnad. Innan jag kan berätta hur du ska ta Jerikos murar – innan jag kan berätta några hemligheter om någonting -

Mer eisegisis, han verkar gilla att lägga in saker i skriften som inte finns där, som sina egna funderingar på hur han skulle ha reagerat om han hade varit i Josuas skor.

Kanske du undrar, varför är du så tyst. Kanske han väntar på att du säger, Herre, jag följer dig, Du är min Herre.

”Befälhavaren över Herrens här sade då till Josua, ta av dig dina skor.” Det är fruktansvärt obekvämt i öknen utan skor. Hur många har sprungit ner på en strand någon gång i ett varmt land, på väg till vattnet och man bränner sig under fötterna? Några nickar igenkännande. Jaa.

Det handlar om att Josua var tvungen att erkänna att ”I am not the man = jag är inte mannen”, Du är. Även om jag leder det här folket, flera, flera miljoner människor – det är inte jag som är ledaren. Du är ledaren. Det är inte jag som är Herren. Du är Herren. Det är inte jag som är den fria mannen som ska bestämma här. Det är Du Herre.

Mer eisegisis, jag är förmodligen petig, men detta stör mig, mycket.

Han får ta av sig skorna. Kommer ni ihåg Mose, när Gud uppenbarade sig för honom vid den brinnande busken. Det börjar där. Har du tagit av dig skorna? Om inte annat så finns det en möjlighet idag. Att sätta Honom på tronen i ditt liv – att kliv ner från de höga hästarna – att kliva ner från de egna prioriteringarna – att kliva ner från de egna agendorna – att kliva ner ifrån att jag vill ha det på mitt sätt.

Gud om du bara tog hand om Jeriko på det här sättet. Om du bara gav mig en, en , en stor stenslunga, så att jag kunde mala ner de där murarna. Och sen gärna också en hel hög med bra stenar att använda. Skulle inte det vara ett bra sätt Herre, gör så är du snäll. - Eller någon annan lämplig lösning.

Om igen, så handlar inte skriften om mig eller dig, och här kommer mer narcegisis in (läsa skriften på ett narcissitiskt sätt). Och därifrån tar han det stora klivet till att vi idag kan ta av oss våra skor och sätta Honom på tronen i våra liv. Det gör man den dag man döper sig i det enda dopet som finns, vilket är ett dop till omvändelse. Har man inte gjort det redan så är man inte frälst.

Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla. Ef 4:3-6

Bara säga Herre, inte på mitt sätt, inte så att äran går till mig. Inte så att mitt namn blir ihågkommet, men så att äran går till Dig. Så att alla ser och förstår att det var Du, från början till slut. Berätta för mig Herre; Vad är det jag ska göra? Dit förde Herren honom.

Vi behöver inte fråga Gud om vad vi ska göra. Jesus själv gav oss missions-befallningen.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Matt 28:19-20

Tag av dig dina skor för platsen där du står är helig. Wow! Och Josua gjorde så. En liten parentes i predikan, Gud längtar efter att för dig in i Sin helighet, in i Sin härlighet, in i Sin närhet. Han är inte snål. Hur skulle han kunna annat än att skänka oss allt med Honom. Om nu Gud som är en sådan god Fader – Han skulle inte ge dig en orm om du ber om en fisk, eller en sten, eller ett bröd. Hur mycket mer skulle Han inte ge den Helige Ande åt de som ber.

Aposteln Paulus lärde tydligt att vi får den Helige Ande i det ögonblick vi tar emot Jesus Kristus som vår Frälsare. Med andra ord vi behöver inte be om att få den Helige Ande. Här saknas en korrekt undervisning.

1 Kor 12:13 I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss.

Rom 8:9 Ni däremot lever inte efter köttet utan efter Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.

Ef 1:13-14 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas.

Och Gud vill föra dig in i detta, men det börjar med att du måste ta av dig skorna, att du måste lägga dig på marken och att du måste säga; Jag längtar efter mer av Din helighet och närvaro, Din ljuvlighet på ett nytt sätt. Eller som psalmisten skriver

Ps 42:2-3 Som hjorten trängtar efter vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?

Jag bara törstar – ge mig mer – ge mig mer – jag behöver mer. Som hjorten desperat längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter Dig oh, Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Hans ansikte.

Hur kan vi ens be om mer, när vi redan har fått allting. Om vi har fått allting, finns det då mer att få?

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse Ef 1:3

Eller som ”blue letter bible = blå bokstävernas bibel” uttrycker det;

”Tron börjar med heliga önskningar mot Gud och gemenskap med honom (v. 1, 2). Förnuftet klagar över mörkret och grumligheten i det nuvarande tillståndet, förvärrat av minnet av de tidigare njutningarna (v. 3, 4).

Titeln berättar inte för oss vem som var pennan till denna psalm, men troligen var det David, och vi kan gissa att den skrevs av honom vid en tidpunkt då han, antingen genom Sauls förföljelse eller Absaloms uppror, fördrevs från helgedomen och var avskuren från privilegiet att vara nära Gud där.”

Vi å andra sidan är inte beroende av att vara i en helgedom gjord med händer, för att njuta av Guds närhet. Vi är inte i det gamla förbundet, utan i det nya.

Och kanske är det andra saker du behöver stänga av för att Han ska ta dig dit – att du kan uppleva och känna den där längtan. Kanske är det så att andra influenser och impulser ersätter längtan – och då behöver du stänga av dom. En liten stund med Jesus. Det står i Rom 10:5 (felsägning vers 15 är det, han rättar sig senare)

Därför det står i Rom 10:15 "Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet". Vilket är taget från Jes 52:7 Hur ljuvliga är inte glädje- budbärarens fotsteg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är konung!"

Herrens ljuvlighet är ingenting, du kan kräma fram ur dig själv. Herrens ljuvlighet, helighet, närvaro, smörjelse och kraft – inget du kan köpa – inget du kan plugga dig till – inget du kan beställa på amazon – bara på dina knän – bara när du tar av dig skorna och lägger dig på ditt ansikte inför Honom – törstar, längtar – bara där shou.

För att dina steg ska bli ljuvliga. - Att när människor ser dig, ser de Honom. När människor hör dig, så hör den Honom. När människor är i atmosfären av dig, så är de i Hans atmosfär. Kristus doften – (andas in) åh, det är så ljuvligt. Törstar du? Längtar du? Eller är du liknöjd? Det var en liten passus bara, därför att närvaron skapar Kristusdoften – inget annat. Närvaron skapar Kristus-doften. Så Han vill föra dig dit Han förde Josua.

Igen och igen och igen och igen och igen och alltid. Det samarbete han kallar oss in i just nu, men det börjar på den punkten.

Vår närvaro med Gud säger han ger oss Kristusdoften, så då behöver frågan också besvaras. Vad är Kristusdoften?

2 Kor 2: 14-16 Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta?

”För det judiska folket gav aposteln Paulus analogi om "Kristi behagliga doft" ett omedelbart samband. I Gamla testamentet beskrevs doften av brännoffer som "en välbehaglig doft för Herren" (1 Mos 8:20–21; 3 Mos 23:18; 4 Mos 28:27). För hedningarna gav det en antydan av doften av rökelse som brändes som ett offer till gudarna. Men Paul hade en mer specifik bild i åtanke.

Aposteln talade till folket i Korint om de senaste händelserna i hans evangelisationstjänst. Trots alla svårigheter och besvikelser han hade mött när han reste från stad till stad för att sprida evangeliet, kunde Paulus reflektera över Guds godhet med tacksägelse. Aposteln jämförde sedan denna evangelisationstjänst med de triumferande militärparaderna som var vanliga vid den tiden i den romerska världen.

Paulus metafor skulle lätt kunna förstås av hans publik, med aposteln och hans medarbetare framställda som segerrika soldater i ett triumftåg. Under dessa romerska militärparader skulle krigsfångar marscheras genom gatorna när kransar av blommor bars och rökelse brändes till varorna. De aromatiska parfymerna flödade i luften när åskådare och de i processionen andades in deras doft. Vid paradens final dödades många fångar. Således var aromerna behagliga och livgivande för segrarna, men de var doften av död för dem som hade blivit besegrade.

I sin (Paulus) analogi delar han upp mänskligheten i två grupper: de som är på frälsningens väg och de som är på väg till undergång. Doften som spreds överallt genom evangelisationens tjänst var kunskapen om Gud som segrare.

Kristna som sprider evangeliet är medlemmar av Guds segerrika armé ledd av Jesus Kristus. Troende är som doften eller doften som sprids under seger-processionerna. Både segrarna och de som går under luktar doften; men det har olika betydelse för de två grupperna.

För den segerrika armén och dess folk relaterade doften till triumfglädjen. Men för krigsfångarna förknippades doften med nederlag, slaveri och död.

Denna lysande metafor kontrasterar kristna och icke-kristna reaktioner på att höra evangeliet. Till icke-kristna, de som är på väg till undergång, sprider troende som predikar evangeliet lukten av död, så att säga. För kristna, de på vägen till frälsning, producerar de livets doft.” https://www.gotquestions.org/aroma-of-Christ.html

I Matt 16:18 säger Han någonting fantastiskt; ”Jag säger dig: Du är Petrus, och på denna klippa (bekännelsen av vem han är) skall jag bygga min församling.” Amen! Han kallar oss in i detta, det är fantastiskt och så står det; ”Och helvetets portar skall inte få makt över den.” Är ni med?

Jos 6:1-5 Jeriko var stängt och tillbommat för Israels barn och ingen gick ut eller in. 2 Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand. Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. Så skall du göra i sex dagar. Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."

Och då går vi tillbaka till Jos 6:1 Jeriko var stängt och tillbommat står det. Jeriko hade också portar. Men Jesus sade helvetets portar ska inte bli församlingen övermäktig. Amen! För Jag ska bygga min församling.

Men vid det här tillfället; Jeriko var stängt och tillbommat. För Israels barn och ingen gick ut eller in. ”Och Herren sade till Josua: "Se, jag har givit Jeriko med dess kung och dess tappra stridsmän i din hand.” För Josua hade sagt, berätta vad jag ska göra?

Tåga omkring staden med alla stridsdugliga män, gå runt staden en gång. ”Han inflikar; Hehe, vilken strategi.” Så skall du inte bara en gång, utan i sex dagar. göra i sex dagar – knalla runt staden bara. Det är enkelt.

Det är som när, som jag nämnde för några veckor sedan, när ordet kommer till Naman, det är bara gå ner och doppa dig i Jordan floden, sju gånger. (hehehe) Och han blir sur och åker därifrån, ni vet – och så säger hans tjänare, om han hade bett om någonting svårt då hade du gjort det.

Tänk o lyda i det lilla, i det enkla som Gud har bett dig göra.

Tåga runt staden en gång i sex dagar. (haha) Ja men, hur ska mina starka, duktiga krigare, eh, hur ska de få visa sig på styva linan? Hur ska de få visa hur duktiga de är? Hur ska jag få visa upp min stridsduglighet? Hur ska jag få visa vilken befälhavare jag är? Hur ska jag få glänsa med mina fina vapen?

Näej, ta av dig skorna, lägg dig på ansiktet (hehehe), för platsen där du står är helig.

Jag var helt inställd på att endast skriva ner slutet på denna predikan och inte ge flera kommentarer förrän alldeles i slutet. Men efter det sista stycket, där han klart visar upp satans ansikte med, men hur ska jag få visa, mig - min armé - hur duktig jag är - vilka fina vapen jag har. Så kan jag inte vara tyst. Detta är rent ut sagt vidrigt att lägga dessa ord i Josuas mun. Jag blir rent ut sagt äcklad. Och dessutom skratta.

Och sedan följa upp det med nästa mening och skratta till mitt i den – och få det att verka som om befälhavaren sade till honom att göra detta.

Gå runt staden en gång, i sex dagar. Men sedan då, sedan? (hahaha) Jaha, absolut sedan, på sjunde dagen, då går du sju varv.(hahahaha) Är ni med?

Jes 6:4-5 Sju präster skall bära sju basuner gjorda av bagghorn framför arken. På sjunde dagen skall ni tåga omkring staden sju gånger, och prästerna skall blåsa i hornen. När de blåser i baggens horn med utdragen ton och ni hör ljudet från hornet, skall allt folket ge upp ett kraftigt härskri. Då skall stadsmuren störta samman och folket skall dra in över den, var och en rakt fram."

För helvetes portar ska inte bli församlingen övermäktig. Amen! Så du ska vara som Josua, helgad, avskild, redo, på ditt ansikte, fötterna av skorna, totalt överlåten, till först och främst Honom. Du ska vara redo och du ska vara med. För när signalen kommer och murarna faller samman – ska du vara med och storma den här staden – storma det här landet – storma nationerna, var och en sin väg rakt fram och vi ska bärga en fantastisk skörd för Guds rike. Amen!

Vi ska storma staden vi bor i, landet och nationerna och bärga in en fantastisk skörd. Detta går tvärs emot Jesu och apostlarnas varningar om sista tidens stora avfall. Här har vi NAR och TR och den framväxande kyrkans stora väckelse, med en megastor skörd, rakt ut.

En sak som jag helt klart vill ta upp är hans sätt att byta tonfall, fart på det han säger, konstpauser, skratt och andra uttryck, för att föra fram budskapet, vilket jag finner mycket manipulativt av och till.

Jag har haft fullt sjå att orka stå ut med att lyssna på honom, så någon mer predikan vill jag inte lyssna på av den här mannen. Här säger jag tack och hadjö till denna predikan.