Jag såg att en person på FB hade delat om denna rörelse, och då jag inte visste något om den, så tänkte jag, bäst att ta reda på en del detaljer. Skriften säger ju trots allt åt oss att testa allting och inte bara ta till oss vad folk rekommenderar. Så här kommer lite av det jag hittat. Så vi börjar med lite angående drundaren Billy Graham. Det jag skriver är i denna färg.
Graham sade: detta kommer från källa 1
ANGÅENDE KONVERTERING
"Omvandling kan ta många olika former. Det sätt på vilket den åstadkoms beror till stor del på individen - hans temperament, hans känslomässiga balans, hans miljö och hans tidigare kondition och sätt att leva." FRED MED GUD. s. 110.)
Att bli född på nytt är helt och hållet ett verk av den Helige Ande. Det finns ingenting du kan göra för att få denna nya födelse... Med andra ord, det finns inget du kan göra åt det... Den nya födelsen är helt främmande för vår vilja." (FRID MED GUD, S. 146)
.... i det ögonblick vi omvänder oss från synd och vänder oss genom tro till Jesus Kristus föds vi på nytt." (FRID MED GUD, S. 147). Det är sant att tusentals kristna inte vet den exakta dagen eller timmen då de lärde känna Kristus. Deras tro och deras liv vittnar om att de omedvetet har omvänts till Kristus." (FRID MED GUD, S. 155)”
BIBELN SÄGER
1 Kor. 12:13 I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss.
1 Pet. 1:22-23 Ni har renat era själar genom att lyda sanningen i uppriktig syskonkärlek. Älska då varandra uthålligt, av rent hjärta. Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd utan av en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.
Mark 16:16 Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.
Apg 8:36-39 När de nu färdades vägen fram kom de till ett vattendrag, och hovmannen sade: "Här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" 38 Han befallde att vagnen skulle stanna. Både Filippus och hovmannen gick ner i vattnet, och Filippus döpte honom. När de kom upp ur vattnet ryckte Herrens Ande bort Filippus, och hovmannen såg honom inte mer. Han fortsatte sin resa, full av glädje.
ANGÅENDE FRÄLSNINGEN
"Du säger, 'Men Billy, vad ska jag göra?" Omvänd dig, tro, överlämna dig, du kan göra det ikväll innan du lämnar denna arena. . . och du kommer att försonas med Gud. (NASHVILLE SERMONS, S. 31).
De som överlämnar sina liv till honom och tar emot honom i sina hjärtan. Det är denna handling som gör dig till en kristen." (MITT SVAR, 1955-09-15).
BIBELN SÄGER
Mar 16:16 Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd.
Apg 2:37-38 När de hörde detta högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad ska vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva.
Gal 3:26-27 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus.
Fil 2:12 &13 Därför, mina älskade, ni som alltid varit lydiga, inte bara när jag var hos er utan ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, för det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske.
ANGÅENDE DEN HELIGE ANDE
"Faktiskt kan omvändelse inte ske om det inte först sker en rörelse av den Helige Ande i hjärtat och sinnet. (FRID MED GUD, S. 123).
Ingen människa kan någonsin bli frälst om inte den Helige Ande i övernaturlig, genomträngande kraft kommer och verkar på ditt hjärta. Du kan inte komma till Kristus när du vill, du kan bara komma när Guds Ande drar och drar och uppvaktar.(NASHVILLE SERMONS, S. 18, 20)".
BIBELN SÄGER
Luk 13:3 Nej, säger jag eder; men om ni inte gör bättring/omvänder er, skall ni alla gå under som de.
Notera: Vems fel är det om människan inte tar emot den Helige Andes direkta verkan och går förlorad?
Upp. 22:17 Och Anden och bruden säger: "Kom!" Och den som hör det må säga: "Kom!" Och den som törstar må komma. Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet.
Obs: Att komma till Gud är endast betingat av människans vilja. Gud är alltid villig. 1
Detta kommer från källa 2
Graham gick på Bob Jones universitetet. Bob Jones var en falsk lärare som lustigt nog enligt denna källa även varnade Graham för att han inte höll sig till Guds ord, men han var ingalunda ensam om att göra det. Graham var redan från början en fundamentalist. Han hade ett smeknamn ”Mr facing two ways = Herr ser åt två håll”.
James Bennet var en advokat och bibellärare från New York,:som från början gav stöd åt Graham, men när Graham öppet började förena sig med modernister och katoliker så varnade han honom och försökte få honom att vända sig bort från sina felaktigheter. Han mötte Billy innan hans korståg 1954 och försökte få honom att lägga av med sina ekumeniska planer.
Precis som Bob Jones var inte han heller helt sund, även om han hade rätt i detta med ekumeniken.
Även Dr John R Rice vädjade till Graham om att vända sig bort från ekumeniken, men sorgligt nog, trots flera möten, vägrade Graham att ge upp ekumeniken.
Det enda negative som jag kan hitta om den här personen är att han trodde tungotalet var från Gud. Här delas lägret av de inom lutheraner, Calvinister och vissa Baptister, kontra de evangeliska och karismatiska, de senare tillhör de som tror på dagens tungotal.
Dr Charles Woodbridge som var en fundamentalist-modernist var också en som varnade. Jack Wyrtzen varande också, så gjorde även Robert Ketcham. Wilson Ewin likaså, han var en evangelist varje dag till just katolikerna, så han visste att de inte var sunda och skrev även en bok ”You can lead Roman Catholics to Christ = Du kan leda romerska katoliker till Kristus”
”Den fundamentalistisk-modernistiska kontroversen är en stor schism som har sitt ursprung på 1920-1930-talen inom den presbyterianska kyrkan i USA. Det var frågan om grundläggande dispyter om kristendomens roll ; Bibelns auktoritet ; och Jesu Kristi död , uppståndelse och försoningsoffer.
Två breda fraktioner inom protestantismen dök upp: fundamentalister , som insisterade på den tidlösa giltigheten av varje kristen ortodoxis doktrin;
och modernister , som förespråkade en medveten anpassning av den kristna tron som svar på tidens nya vetenskapliga upptäckter och moraliska tryck.
Till en början var schismen begränsad till reformerade kyrkor och centrerades kring Princetons Teologiska Seminarium , vars fundamentalistiska fakultetsmedlemmar grundade Westminsters Teologiska Seminarium när Princeton gick i en liberal riktning.
Men det spred sig snart och påverkade nästan alla protestantiska samfund i USA. Trossamfund som från början inte påverkades, såsom de lutherska kyrkorna, blev så småningom indragna i kontroversen, vilket ledde till en schism i USA.
I slutet av 1930-talet hade förespråkare för teologisk liberalism vid den tiden effektivt vunnit debatten, med modernisterna i kontroll över alla protestantiska seminarier, förlag och konfessionella hierarkier i USA.
Mer konservativa kristna drog sig tillbaka från huvudströmfåran, grundade sina egna förlag (som Zondervan ), universitet (som Biola University ) och seminarier (som Dallas Theological Seminary och Fuller Theological Seminary ).
Detta förblev situationen fram till 1970-talet, då konservativ protestantism dök upp i större skala i USA, vilket resulterade i en ökning av konservatism bland sydliga baptister, presbyterianer och andra.” finns på länk 3.
Slut på det från källa 2 och länk 3. Och början på länk 4
En sak som också var uppenbar med Graham var att alla verkade älska honom, vilket inte var fallet med Jesus eller apostlarna. Och vi är varnade för att världen inte ska älska oss, utan förfölja oss. Ska vi se på frukten, så är detta ett bevis i sig självt.
Mat 5:11-12 Saliga är ni, när människor hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. Gläd er och jubla, ty er lön är stor i himlen. På samma sätt förföljde man profeterna före er.
Mat 10:24-25 En lärjunge är inte förmer än sin lärare och en tjänare inte förmer än sin herre. Det är nog för lärjungen att det går med honom som med hans lärare, och för tjänaren att det går med honom som med hans herre. Har man kallat husets Herre för Beelsebul, hur mycket mer skall man å inte kalla hans tjänare så.
Rom 8:6-7 Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller.
Jak 4:4 Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende.
1974 samlades 2.500 deltagare från 150 länder i Lausanne Schweiz för första gången till den internationella kongressen för världsevangelisationen. 10 dagar varade detta och ur det kom Lausanne förbundet. Länk 3 ger allting angående detta, punkter;
Inledning, 1. Guds syfte, 2. Bibelns auktoritet och kraft, 3. Kristi unika ställning och universalitet, 4. Evangelisationens natur, 5. Kristet socialt ansvar, 6. Församlingen och evangelisationen, 7 Samarbete i evangelisationen, 8. Församlingar och kyrkor i gemensamt evangelisationsansvar, 9. Evangelisation uppdragets brådska, 10 evangelisation och kultur, 11. utbildning och ledarskap, 12. andlig kamp, 13. frihet och förföljelse, 14. den Helige Andes kraft, 15. Kristi återkomst,
4. Att evangelisera är att sprida de goda nyheterna att Jesus Kristus dog för våra synder och uppstod från de döda enligt Skrifterna, och att han som den regerande Herren nu erbjuder syndernas förlåtelse och Andens frigörande gåva till alla som omvänder sig och tror.
Detta är samma som Graham predikade, alltså vi behöver inte ett dop i vatten till omvändelse.
7. Vi hävdar att Kristi kyrkas synliga enhet i sanningen är Guds vilja. Evangelisationsuppdraget kallar oss också till enhet, därför att vår enhet stärker vårt vittnesbörd, medan splittring underminerar vårt evangelium om försoning. Vi erkänner dock att organisatorisk enhet kan ta många former och främjar inte nödvändigtvis evangelisationen. Men vi som delar samma bibliska tro bör vara intimt förenade i gemenskap, arbete och vittnesbörd.
Det är dock inte en enhet i sanning om katolikerna är med på ett hörn, då deras lära är ett kätteri.
8. På detta sätt växer de äldre och de yngre kyrkornas gemensamma ansvars-tagande Kristi församlings universella karaktär framträder klarare.
12. Vi upptäcker fiendens aktivitet inte bara i falska ideologier utanför den kristna församlingen utan också inom den i falska evangelier som förvränger Skriften och ställer människan på Guds plats. Vi behöver både vaksamhet och urskillning för att bevara det bibliska evangeliet.
Att vara med och skriva detta här han själv (Billy Graham) vägrade att lyssna på de som varnade honom, känns aningens magstarkt.
Avslutning: Därför, i ljuset av denna vår tro och detta vårt beslut, ingår vi ett högtidligt förbund med Gud och varandra och lovar att bedja, planera och arbeta tillsammans för hela världens evangelisering. Vi uppmanar också andra att förena sig med oss. Må Gud genom sin nåd och för sin äras skull hjälpa oss att vara trogna detta förbund. Amen, Halleluja!
Slut på länk 4. Planerna för detta startade 3 år tidigare 1971. Från länk 5 kommer lite till.
Efter tre års planering anlände de drygt tvåtusen deltagarna till Lausanne- kongressens första dag den 16 juli 1974. Utöver de stora plenartalarna bestod programmet av bibelstudier, bön-celler, workshops om evangelisations-metoder och strategier, smågruppsdiskussioner, rapporter om olika teologiska ämnen och den globala kyrkan, såväl som ett evangelisationssamling med Billy Graham.
Två av kongressens avgörande ögonblick var tal av Ralph Winter, amerikansk missiolog och grundare av U.S. Center for World Mission, och C. René Padilla, en inflytelserik ecuadoriansk teolog. I det första anförandet underströk Winter vikten av evangelisation till "onådda folkgrupper", medan Padilla utmanade kristna ledare att föreställa sig ansträngningar för social rättvisa som en integrerad del av global evangelisation.
Arthur Glasser skrev bl.a.: Vet du vad Billy Graham har gjort? Det är inte hur många människor han har lett till Kristus. Det är det faktum att evangeliska arbetar tillsammans. Och detta är vad Lausanne 1974 var. När folk kom tillsammans mötte jag min första grupp karismatiska av varierande sort. Det fanns också folk från ortodoxa grupper.
Och detta är var vi egentligen har grunden för det ekumeniska samarbetet som vi har idag, ett samarbete över gränserna, men märkligt nog, så är inte mormoner och Jehovas vittnen medbjudna, trots att katoliker, trosrörelsefolk, framväxande kyrkan, lutheraner, baptister och folket inom ”Nya Apostoliska Reformationen = NAR” är det.
Det kanske viktigaste resultatet av kongressen var skapandet av Lausanne-konventionen. Detta var ett uttalande av det kristna evangeliet och dess förkunnelse i den samtida världen. Många övergripande ämnen behandlades, inklusive den kristnas sociala ansvar, kyrkans plats och förhållandet mellan evangelisation och kultur.
Utvecklingen av förbundet började i god tid före kongressen. Ett första utkast bestående av viktiga uttalanden från plenumshandlingarna skickades till deltagarna i april 1974. Dessa svar införlivades i ett andra utkast som sedan granskades av utarbetande-kommittén, inklusive John Stott, Hudson Armerding och Samuel Escobar. På kongressens tredje dag skickades avtalet till deltagarna för kommentarer och den 24 juli distribuerades en slutlig version på alla kongressens språk.
Lausanne konventionen finns på länk 6 på engelska 96 sidor långt.
Medan beredningskommittén försökte utveckla avtalet som en samarbetsprocess, var den slutliga texten inte utan kritik. René Padilla, plenumtalare och latinamerikansk teolog, gav röst åt många av tredje världens deltagare i kongressen som anklagade att förbundet inte gick tillräckligt långt i sin beskrivning av evangelisationens förhållande till social rättvisa och ansvar. René Padilla beskrev sitt svar på förbundet i en muntlig historieintervju med arkivet 1987:
"En kallelse till radikalt lärjungaskap", kallades det…. Tja, det var en hel del människor på Lausannekongressen som ansåg att Lausanneförbundet inte gick tillräckligt långt, att när det gällde att relatera evangeliet till sociala frågor, försökte man fortfarande förhandla med människor som ansåg att "Ja, kyrkans huvuduppgift är att predika evangeliet." Den kongressen deltogs av en hel del människor som redan hade tänkt i samma banor som vi hade tänkt i Latinamerika. Några av dem från USA, väldigt få, men bland dem, John Howard Yoder, [Ron] Sider.
Sedan var det folk från England, som hade blivit väldigt socialt medvetna, några från Australien, och sedan en massa folk från tredje världen. Jag kommer inte ihåg den exakta dagen, men det var en dag då vi var fria att göra vad vi ville, typ vila. Jag tror det var en söndag eftermiddag.
Folk ville åka till Genève eller Luzern eller någonstans för att göra lite turism, men tre eller fyra av oss bjöd in folk att komma till ett möte för att diskutera dessa frågor om social rättvisa och så vidare, och vi blev förvånade över responsen. Vi hade ett möte med cirka fem, sexhundra personer, trots att det improviserades och ringde i sista minuten. Så att...det var där svaret på Lausanne tänktes, och där tillsattes en liten kommitté där för att skriva ner vad som hade kommit ut ur diskussionen.
Det kom en motreaktion direkt. Folk som reagerade, som jag säger, även på själva kongressen. Jag kände fientligheten hos många amerikaner. Mycket så. Och efteråt var naturligtvis många människor mycket kritiska till det vi hade sagt, och mot den radikala lärjungagruppen, och mot John Stott, som hade gett oss sitt stöd, offentligt. Han hade sagt, "Jag håller med svaret till Lausanne, och jag har skrivit under svaret." Jag känner att ur Lausanne kom en allvarlig reflektion som representeras av ett antal...möten som hölls efteråt.”
Bidragande till de långsiktiga effekterna av Lausanne-kongressen 1974 var de samråd som hölls 1973 om hur man bäst skulle kunna fortsätta kongressens mål efter mötet, inklusive en omfattande undersökning av kongressens deltagare för att utvärdera om en fortsatt organisation önskades och i så fall vilken form och uppdrag den borde ha. Från dessa möten kom de första planerna för ”LCC = Lausanne Continuation Committee = Lausannes fortsatta kommité” .
Processen att välja ut medlemmar för att bilda LCC började vid kongressen, vilket resulterade i valet av fyrtioåtta personer för att planera för framtida konsultationer och kongresser efter behov; detta antal utökades senare till sjuttiofem. Första mötet i Mexico City i januari 1975, drog den fortsatta kommittén slutsatsen att "ett internationellt nätverk för världsevangelisering utvecklas som det pågående uttrycket för Lausanne.
Detta nätverk etablerades officiellt som ” LCWE = Lausanne Committee for World Evangelization = Lausannes kommitté för världsevangelisation” 1976. Vid starten valdes Leighton Ford till LCWE:s ordförande och Gottfried Osei Mensah utsågs till dess verkställande sekreterare.
Lausannes kommitté för världsevangelisation på mötet i Atlanta, 1976. På bilden (från bakre raden, vänster till höger): Icke identifierad, Leighton Ford, Thomas Zimmerman, Gordon Landreth, C. Peter Wagner, Ted Raedeke, Harold Lindsell, Stanley Mooneyham, A. Jack Dain, Armin Hoppler, Donald Hoke, di Peter Ramhaus, Schneider, di Peter Ramhaus, Schneider, Schneider, Isaac Zokoue Atallah, Kenneth Chafin, James Kennedy, Henri Blocher, Robert Coleman, Josip Horak, Festo Kivengere, Antoine Deeb, Nilson Fanini, Unidentified, Tulio Barros Ferreira, Erling Utnem, Ben Wati, Saphir Athyal, Gottfried Osei-Mensah, Tom Houston, Akira S Manuel Hatori, Juan Isaiss, Petrusan S Manuel Hatori, Juan Isaiss, Petrus Chingnahm Cho, Isabelo Magalit, Mildred Dienert, Vonette Bright, Marietje Mapaliej-Mantik, Florence Yeboah, Oidentifierad. Bildfil: Lausannekommittén för världsevangelisering.
Slutet på länk 5, och början på länk 7.
JOHN STOTT trodde inte ett evigt helvete, vilket innebar att han inte trodde på att skriften var ofelbar. Detta i sig gör det han trodde på, ett falsk evangelium, ett som inte vara sig Jesus eller apostlarna predikade. Han hade även obibliska idéer angående kristen enhet, vara sant frälst.
Rick Warren som vi numera vet är en falsk predikant kallade Stott för en kristen gigant. Denna postmoderna evangeliska tidskriften ”Christianity Today = Dagens Kristendom”, kallade Stott för ”den evangeliska påven”.
Angående helvetet sade han;
”Känslomässigt tycker jag att begreppet är outhärdligt och förstår inte hur människor kan leva med det utan att varken bränna sina känslor eller spricka under påfrestningen. Men våra känslor är en fluktuerande, opålitlig vägledning till sanning och får inte upphöjas till den högsta auktoritetens plats när den avgörs. . . min fråga måste vara – och är – inte vad mitt hjärta säger till mig, utan vad säger Guds ord?” 8
Detta är annihilationismens lära som förnekar bibelns klara lära om ett evigt straff. Stott placerade sina känslor över skrifterna. Senare i sitt liv så adopterade han en ännu mer postmodern tillämpning på skrifterna.
”Vid en ministerkonferens i oktober 1966 gjorde Dr. Martyn Lloyd-Jones en passionerad vädjan för kyrkans enhet på rätt grund - enbart det sanna evangeliet och enbart Skriftens auktoritet, tillsammans med separation från avfall. Dagens trogna ministrar, sa Lloyd-Jones, "är representanterna och efterföljarna för de ärorika män som utkämpade samma kamp, trons goda kamp under århundraden tidigare. Vi står i de protestantiska reformatorernas position. 9
Enligt en pressrapport från ögonvittnen tog John Stott talarstolen när Lloyd-Jones var färdig med att tala och i ett improviserat tal "tog han det överraskande steget att praktiskt taget tillrättavisa talaren och att förklara att historien var emot honom eftersom andra utan framgång hade försökt göra just det. Han bekräftade också att Skriften var emot honom, och att det inte fanns kvar i kyrkan.
En sådan revisionism om reformationen skulle känneteckna John Stotts tjänst från den tiden och framåt. År 1968 skrev Stott så här om Evangelikala: "Vi har skaffat oss ett rykte för snäv partiskhet och obstruktion... Vi behöver ångra oss och förändras." 10
Den typ av "förändring" hade Stott i åtanke och den var uppenbar när han var ordförande för en så kallad "evangelisk" konferens 1967, till vilken Michael Ramsay Anglikansk ärkebiskop var inbjuden talare. Ramsay hade vid det här laget redan uttalat offentligt att han förväntade sig att se ateister i himlen; han hade kritiserat evangelikalerna som "kätterska" och "sekteristiska"; och hade uttryckt en sympatisk syn på protestantisk återförening med Rom.
I sitt anförande till konferensen som leddes av Stott sa Ramsay att erfarenhet måste ha företräde framför teologi och att evangelikala inte får utesluta postmoderna som Rudolph Bultmann, som sa att Bibeln måste "avmytologiseras", från deras gemenskap. 11 Efter ett sådant tänkande åkte Stott själv därefter till Venedig, Italien för att delta i den katolska evangeliska -romerskt katolska dialogen i Venedig. 12
John Stott kunde ha varit reformationens store profetiska förkämpe i vår tid. Istället, genom att välja den breda ekumenikens väg, försökte han återigen mörklägga de stora evangeliesanningar som reformatorerna återtog.
Den evangeliska andliga ihåligheten i början av 2000-talet beror till stor del på män som John Stott. Att kallas "en av 1900-talets evangeliska främsta arkitekter" är i själva verket ett sorgligt epitafium.
Här börjar länk 14
LEIGTHON FORD är mest känd som en effektiv evangelist som har varit nära förknippad med Billy Graham. Under hela sin långa tjänst (han närmar sig 80) har han haft ryktet om sig som en som predikade ett kompromisslöst evangeliskt budskap, även om några av hans kyrkliga föreningar äventyrades i processen.
Sorgligt nog gav han sitt stöd åt Billy Graham och gjorde sig skyldig till ”guilt by assocciation = skuld genom association”. Många anser att detta är fånigt, men jag själv gör det inte. För de som vi delar scen med eller väljer att dela saker av, som inte är sunda, det gör att andra som kanske saknar urskiljning helt, tror att de är sunda och börjar följa deras falska läror.
Och en fråga som infinner sig är; Hur kunde han dela scen med Graham som alltid hade katoliker med både på scenen och nedanför, till vilka han gav en del som deras andliga mentorer och lärare?
För de som närvarade vid hans korståg, som efter att de lyft upp handen för att bli frälsta, de delades upp på vilka det var som stod framme vid scenen fast nedanför, det spelade ingen roll om det var evangeliska kristna eller katoliker. Men lära är viktig, det är faktiskt det centrala i kristendomen.
A. J. DAIN, hittar inte mycket om denna biskop. Men samma gäller som ovan, han förenade sig med Graham, var han blind för blandningen med katolikerna? Det finns en pdf fil, synoden länk 14
Här börjar länk 15.
C. PETER WAGNER var en av grundarna i rörelsen ”NAR = Nya Apostoliska Reformationen”. Han övergav gradvis sin tro på att den Helige Andes gåvor hade minimerats eller helt övergetts i den här tiden, för att sätta fullständig tro på att dessa nu är helt återställda. Hur än det är med den saken, så är det inte det värsta, det värsta är att apostlarna och profeternas tjänster nu är i funktion igen.
Och dessa nya apostlar och profeter, kan säga sig höra från Gud, men behöver inte ha rätt hela tiden i det de hör. Wagner själv fick en profetia över sig 1995 att han nu hade fått en apostolisk smörjelse. Och istället för att göra som vi ska göra, checka med skriften, för att se om det är från Gud, så tog han det till sig. Och när en andra profetia kom i Dallas 1998 så blev det bekräftelsen på att detta var sant. Denna profetia kom under en bisarr ceremoni, vilken Wagner anser vara hans ordination.
Men "beviset" på
Wagners apostlaskap kom 2001, i form av ett apostoliskt dekret som
Gud ska ha gett honom för att han uttalat slutet på galna kosjukan
i Europa Låt oss strunta i att nästan tio år senare
diagnostiserade läkare och veterinärer fortfarande sjukdomen hos
människor och djur i hela Europa.
Wagner är oberörd av
dessa misslyckanden och brister. Istället ser han sin prästvigning
som gryningen av en ny apostolisk tidsålder. I förordet till Ted
Haggards ”The Life-Giving Church = Den livgivande kyrkan” skrev
Wagner:
Den nya apostoliska reformationen är ett extraordinärt Guds verk som började i slutet av 1900-talet och fortsätter. Det håller på att ändra formen på den protestantiska världen i betydande utsträckning.
Wagner definierar en apostel som en; Kristen ledare som är begåvad, undervisad och bemyndigad av Gud med auktoritet att upprätta kyrkans grundläggande regering inom en tilldelad verksamhetssfär genom att höra vad Anden säger till kyrkorna och genom att ställa saker i ordning i enlighet därmed för att främja Guds rike.
Slut på länk 15
De som har satt sig in lite i NARs falska läror vet att detta inte är en sund rörelse. Det är en flytande rörelse, så till vida att det egentligen inte finns några fasta läror, utom att det nu finns nya apostlar och profeter, vilkas ord står över och är viktigare än skriften själv.
Denna rörelse startade 2002, och redan 2019 fanns det över 360 falska läror och praktiseringar inom rörelsen. Här kan man, gå in i himlen, gå på vatten, gå i anden, ta hit kungariket nu, ta tillbaka herraväldet över jorden, krypa runt å golvet och utstöta djurläten, skratta som hyenor, röka på bebisen jesus, skjuta upp den helige ande, blötlägga sig i anden, hålla på med fire/eld/kärleks tunnlar för att nämna några saker.
Givetvis finns här också alla 30 falska lärorna i trosrörelsen.
Skillnaden mellan de två är att i NAR så väljer man de läror och praktiseringar som man vill hålla på med, helt fritt, och så många man vill. Det enda som folket i denna rörelse verkar vara eniga om är att det nu finns nya apostlar och profeter.
RICK WARREN författade böckerna ”the purpose driven life = Det syftesdrivna livet” och ”the purpose driven church = den syftesdrivna kyrkan/församlingen” och ”Daniels plan” bland många andra.
Det finns un fara med Daniels plan, länk 16
Tim Challies om det syftesdrivna livet och kyrkan. Länk 17
Jag har bestämt mig för att presentera för er mina tre primära bekymmer med Rick Warren, hans tjänst och allt som är målstyrt. Dessa farhågor är: Warrens pågående missbruk av Skriften, den allomfattande karaktären hos Purpose Driven-programmen och Warrens ekumenik.
Jag kommer ta upp endast två.
En oro hur han hanterar skriften. Han använder olika översättningar, även parafraser, för det kommer få dig att se Guds sanning på ett nytt fräscht sätt. Jag skulle inte vara så orolig om Warren använde sig av översättningar som ligger nära originalet, vilket han inte alltid gör. Det jag får ut av detta är att Warren inte kan anse att skrifterna är tillräckliga för idag, och dagens kristna. Han måste tro att en översättning som ”the message = budskapet” kan relatera och påverka människor bättre än riktiga översättningar.
Länk till budskapets bibel, skrivet av Warren Smith som blev frälst ut ur New Age, är ett måste att läsa enligt mig som översätter. Länk 18
Utöver det problem som introduceras av det stora antalet översättningar finns det vissa ställen där Warren använder Bibeln extremt slarvigt. Det kanske tydligaste exemplet på detta finns i kapitel 10 av ”det syftesdrivna livet” där han diskuterar välsignelsen av att överlämna sig till Gud. Som stöd citerar han Job 22:21 som säger "Sluta gräla med Gud. Om du håller med honom kommer du äntligen få fred, och det kommer att gå bra för dig.” När vi tittar på det större sammanhanget i detta ställe ser vi att detta är orden av Elifas, en av Jobs ökända vänner. Vi ser att Elifas ger Job dåliga råd som Gud senare fördömer. Warren vet bättre än så här!
Ett annat exempel är Jesaja 44:2. Detta används i rubriken till det andra kapitlet och återges med ”Jag är din Skapare. Du var i min vård redan innan du föddes.” Författaren väljer att bara citera den första delen av versen. Den andra delen, ser vi, går rakt emot vad han vill säga. Den lyder ”Frukta inte, min tjänare Jakob; Och du Jesurun, som jag har utvalt.” När man ser den i rätt sammanhang ser vi att denna vers endast gäller en specifik grupp (som återigen är israeliterna). Det betyder inte att versen inte har någon relevans för oss, men att antyda att den gäller direkt för läsaren av ”det syftesdrivna livet” är helt klart fel.
Och det finns åtminstone 50 till liknande fel i den boken.
Oro nummer tre jag har för Rick Warren och hans program handlar om ekumenik och en allmän nedtoning av vikten av teologi och doktrinära särdrag. Med "särskiljande" syftar jag inte på doktriner som vi håller fast vid som endast tjänar till att hålla oss isär, utan till de väsentliga doktriner som håller oss trogna mot Skrifterna.
I ”det syftesdrivna livet” skriver Warren, "Gud varnar oss om och om igen för att inte kritisera, jämföra eller döma varandra... Närhelst jag dömer en annan troende händer fyra saker omedelbart: jag förlorar gemenskapen med Gud, jag avslöjar min egen stolthet, jag bestämmer mig för att bli dömd av Gud och jag skadar kyrkans gemenskap."
Som vi har börjat förvänta oss av de evangeliska, ges förmaningen om att "döm inte" utan åtskillnad mellan att döma en person i frågor av väsentlig doktrin eller i frågor av personlig preferens. Det är en stor skillnad mellan de två – en skillnad Warren väljer att förbise. Istället förringar han vikten av viktiga teologiska meningsskiljaktigheter och distinktioner.
Tidigare i boken skriver han: "Gud kommer inte att fråga om din religiösa bakgrund eller dinadoktrinära åsikter. Det enda som kommer att spela någon roll är, accepterade du vad Jesus gjorde för dig och lärde du dig att älska och lita på honom?”
Även om jag är säker på att Gud inte kommer att fråga vilket samfund jag var en del av när jag dog, bör vi absolut inte tona ned doktrinära åsikter. Vår lära är integrerad i vilka vi är och hur vi lever för honom! Men, som vi ser, är det nödvändigt att bagatellisera teologin för att hans storslagna planer ska lyckas.
I ”det syftesdrivna livet” citerar Warren romersk-katolska figurer som Moder Teresa, Henri Nouwen, Brother Lawrence, John Main, St. John av korset och Madame Guyon. Ingenstans varnar han för att dessa människor undervisar och tror mycket som står i direkt motsats till Skriftens tydliga lära.
Och han låter bli att göra det, för han själv har samma slags tro som dessa, även Daniels plan är skriven ihop med en katolik om jag kommer ihåg rätt.
Utöver nedtoningen av teologin förespråkar Warren också närmare band med avfälliga samfund som den romersk-katolska kyrkan. Följande är ett utdrag ur en artikel som sammanfattar Warrens tal vid en konferens som arrangeras av ”Anglican Communion Network = Anglikanska nattvardsnätverket”. "Han uppmanade kyrkorna att gå med i den "nya reformationen" för att sprida den kristna tron och använda resurserna från "Jesu Kristi universella, världsvida kyrka i alla dess lokala uttryck" för att hjälpa de fattigaste av de fattiga.
Han förutspådde att mötet, som förde rika amerikaner samman med ärkebiskopar från några av de fattigaste nationerna på jorden, skulle ses av historien som en vändpunkt. "Nu håller jag inte med om allt i allas valör, inklusive min egen. Jag håller inte med om allt som katoliker gör eller pingstmänniskor gör, men det som binder oss samman är så mycket starkare än det som skiljer oss, sa han."
Han fortsatte med att säga: "Jag känner verkligen att dessa människor är bröder och systrar i Guds familj. Jag funderar på att bygga broar med den ortodoxa kyrkan, jag vill bygga broar med den katolska kyrkan, med den anglikanska kyrkan och säga "Vad kan vi göra tillsammans som vi inte har kunnat göra själva?".
I en kort mening, "det som
binder oss samman är så mycket starkare än det som skiljer oss"
likställer han skillnaderna mellan baptister, pingstvänner eller
reformerade kristna med skillnaderna mellan baptister och
romerska-katoliker.
Under ett tidigare framträdande på
Pew Forum sa Warren: "Den första reformationen delade faktiskt
upp kristendomen i dussintals och sedan hundratals olika segment. Jag
tror att den här faktiskt kommer att föra dem samman. Nu kommer du
aldrig att få kristna, av alla varianter, att komma överens om alla
olika doktrinära dispyter och sådana saker, men det jag ser dem är
överens om är kyrkans syften.
Förra veckan pratade jag med 4 000 pastorer i min kyrka som kom från över 100 samfund i över 50 länder. Nu är det stor spridning. Vi hade katolska präster, pingstföreståndare, lutherska biskopar, anglikanska biskopar och baptistpredikanter. De är alla där tillsammans och vet du vad? Jag skulle aldrig få dem att komma överens om nattvard eller dop eller en massa sådant, men jag skulle kunna få dem att komma överens om vad kyrkan ska göra i världen."
Under samma framträdande sa han: "'Jag är inte en politiker, jag är en pastor', hävdade han, och noterade sedan att om evangeliska protestanter slog sig ihop med amerikanska katoliker, 'kallas det en majoritet'." Ännu en gång har Warren valt att förbise teologin för att bygga broar mellan alla trossamfund, oavsett deras tro.
Warren är villig att förbise kritiska teologiska skillnader som träffar själva hjärtat av evangeliet för att driva framåt mot hans mål. När en person är villig att förbise skillnaderna mellan protestantisk, romersk-katolsk och ortodox teologi, måste jag undra vad han verkligen tror på. Vad förstår han av berättigande om han är villig att skjuta bort sådana särdrag som är av mindre oro än vad som delas mellan protestanter och katoliker? Warren visar att han är villig att släppa taget om evangeliet.
Till slut min sammanfattade mening om detta är att det inte är byggt på en sund grund, med många falska läror närvarande. Jag får en bild av att allting är kristet. Detta är helt klart byggt på den nya ekumismen. En universell kyrka, som byggs över teologiska och skiftande läror och förståelser för vad skriften lär oss.
Skriften är klar gott folk. Vi ska inte ha något att göra med detta, vi ska gå ut ifrån de som lär ett annat evangelium, avskilja oss och inte längre vara en del av det som är av ondo.
Jag ger mig här, för det är ingen idé att checka upp vad fjolårets samling handlade om. Det är inte på en grund av samma evangelium, samma tro, samma lära, och Gud ska alltid tillbes i ande och sanning, för det är de enda tillbedjarna som Han kommer acceptera.
Källor:
1 https://www.truthmagazine.com/archives/volume1/TM001019.htm
2. https://christianreformedink.wordpress.com/bad-theology/others/graham-was-warned-many-times/
3.https://en.wikipedia.org/wiki/Fundamentalist%E2%80%93modernist_controversy
4. https://lausanne.org/sv/lausannedeklarationen/lausannedeklarationen
6. https://lausanne.org/wp-content/uploads/2021/10/Lausanne-Covenant-%E2%80%93-Pages.pdf
7. https://www.teachingtheword.org/apps/articles/web/articleid/75808/columnid/5449/default.asp
8. John Stott, Evangelical Essentials (London: Hodder & Stoughton, 1988), 315-316.
9. "October 1966" in The Evangelical Magazine of Wales, Vol. 20, No. 2, April 1981, pages 40-42, reproduced at http://www.mlj.org.uk, as viewed on 3/31/2009.
10. D. Martyn Lloyd-Jones, The Fight of Faith, 1939-1981, 538.
11. D. Martyn Lloyd-Jones, The Fight of Faith, 1939-1981, 539.
12. D. Martyn Lloyd-Jones, The Fight of Faith, 1939-1981, 659.
13.
14. https://sds.asn.au/sites/default/files/circulars/101848.pdf?doc_id=NzU5Nw==
15. https://www.gty.org/library/Print/Blog/B131118
16. https://fyrhusstigen.blogspot.com/2024/11/faran-med-rick-warrens-daniel-plan.html
17. https://www.challies.com/articles/rick-warren-three-primary-concerns/
18. https://monalola62.blogspot.com/2022/09/the-message-bible-budskapets-bibel-new.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar