Om igen har debatten om HBLTQ-tavlan Paradiset blommat upp, och flera präster anser att den ska få hängas upp igen, i kyrkan.
Kyrkoherde Gunilla Hallonsten, vill hänga upp den debatterad hbtq-tavla i kyrkan igen!
Fyra år efter den infekterade diskussionen kommer nu krav på att hbtq-tavlan Paradiset ska tillbaka till kyrkan. Gunilla Hallonsten, kyrkoherde i Malmö pastorat, vill att tavlan Paradiset ska hängas upp igen.
Jag tar saker från både Dagen och svenska kyrkans tidning angående detta. Mina kommentarer är i lila.
Alla bilderna är från skärmdumpar.
Tavlan Paradiset plockades ned från S:t Pauli kyrka i Malmö efter kritik mot dess teologiska innebörd. Nu vill Gunilla Hallonsten, kyrkoherde i Malmö pastorat, att den ska hängas upp igen.
Det var i slutet av 2019 som debatten blossade upp efter att tavlan Paradiset hängts upp i S:t Pauli kyrka i Malmö. Motivet är hämtat från syndafallet i Bibeln, men till skillnad från de mer klassiska skildringarna är det här en tavla som skildrar händelsen ur ett hbtq-perspektiv, med två samkönade par i blickfånget på plats i Edens lustgård. Efter viss kritik plockades tavlan ned.
Jag har i och för sig inga problem med de som lever ut en livsstil i HBLTQ, men när det ska införlivas i en kyrka, som ska stå upp för Gud och Guds ord, då blir jag redigt ilsk om sanningen ska fram. Jag kan ju inte pådyvla de som inte tror mina åsikter om hur de ska leva. Men att skända bibelns skapelseberättelse om Adam och Eva, men två homosexuella par, Adam + Adam och Eva + Eva, då vrider sig magen ut och in på mig. Heligheten har förpassats ut i periferin och in har smutsen kommit. Det heliga har ersatts med det oheliga.
Nu är tid för försoning och för tavlan att göra sitt återinträde i Svenska kyrkan Malmö, anser Gunilla Hallonsten. Tillsammans med prästen Albin Tanke skrev hon en text inför årets upplaga av Malmö Pride där de båda argumenterar för tavlans återkomst, texten finns i kyrkans tidning, länk till båda artiklarna längst ner.
Så det är inte bara en kyrkoherde utan även en präst som anser att detta inte bara är ok, utan att det är något som svenska kyrkan ska stå för? Att de inte skäms för att kalla sig Guds präster. För det är ju Guds tjänst som dessa är menade att gå, inte sin egen. Men tydligen är deras egna tankar och idéer bra mycket viktigare än vad Gud säger i sitt ord om synden, och i det här fallet då speciellt, att leva ut sin homosexualitet.
Vad har de i en kyrka att göra, och kalla sig för präster? Om igen har de ingen skam i kroppen. En som står i en predikstol, är en pastor, präst eller biskop ska hållas mer ansvariga än andra, detta gäller alla tjänsterna. Men dessa i synnerhet. Har den ens läst vad Guds ord säger?
Efter flera panelsamtal och samtal med människor runt om i staden och landet, hoppas vi att tavlan återigen ska få en fysisk plats i kyrkorummet, skriver de båda.
De förleder båda två, mängder med människor med detta, om igen, att de inte skäms. Givetvis så följer folket efter de som leder, så har det alltid varit. Och när de som ska vara Guds folk säger att detta är ok, och att vi får leva ut synden, så köper folket detta. Jag vill inte vara dessa två eller andra som säger att det är ok att synda och leva ut synden, den dag som de ska stå inför Jesus och stå till svars, för detta. För den dagen kommer och förmodligen bra mycket snabbare än vi är medvetna om.
Nog kan man se den gnostiska tanken bakom alltid. Faktum är att för den som satt sig in en liten bit i gnosticismen så lyser den en rakt i ansiktet. Två kvinnor, är nog för att göra den kontakten. Enligt gnosticismen var Lillith den första som vägrade att böja sig under Adam och därför skapades Eva.
Kyrkoherde Gunilla Hallonsten argumentera för att tavlan inte alls är gnostisk och att Joel Halldorf helt missat konstverkets poäng. Tvisten handlar om hur ormen porträtteras på konstverket, om det är en ond eller god gestalt, vilket också avgör om tavlan följer den klassiskt kristna traditionen eller den gnostiska. Den som poserar som orm på tavlan är Maria Hansson, KD-politiker och transperson, som själv i debatten har varit oförstående inför den kritik som riktats mot tavlan.
Hur man inte heller kan se att ormen i denna version av trädet i lustgården är en ond orm, är obegripligt, och ytterligare ett bevis på att det är ett gnostiskt verk. För det som hela tanken bakom tavlan, är framför allt synden, och då all slags synd som har med HBLTQ att göra, och att det inte alls är synd.
Och att en person som sitter på en post i KD, vilket ska stå för kristna värderingar inte heller kan se detta, är rent ut sagt skrämmande. Det borde vara nog för att få många sanna kristna, att bojkotta KD, framöver, inte minst om man lägger in Ebba Busch och pridetåg i det hela.
Ormen var ju den som kom till jorden med upplysningen till världen, så att människan skulle kunna frigöra sig från Gud och allting som är Gud underlagt. Det inkluderar synden. Så hur kan man tro att en ond orm som står för det som är vidrigt i Guds ögon, är en god orm? Gode värld, hela tavlan stinker av ondska.
Om Paradiset åter kommer att hängas upp i någon av Malmös kyrkor återstår att se, beslut har ännu inte fattats.
Halldorf
svar på frågan; Vad anser du om att tavlan kanske ska hängas upp
igen? Det
beror ganska mycket på inramningen.
– Man
kan hänga många olika sorters tavlor i ett kyrkorum, exempelvis som
en del av en utställning. Men om man använder
Paradiset som altartavla, d.v.s. längst fram i Gudstjänstlokalen
dit böner och blickar riktar sig, tycker han att det är olyckligt.
Jag kan inte alls instämma i vad Halldorf säger, om att det beror på inramningen, och att det är olyckligt om den hängs upp som altartavla.
Det är att skända Gud och inte minst Jesus Kristus som dog för oss och betalade ett högt pris för att köpa oss fria. Och det spelar ingen roll vart i ett kyrkorum, som en dylik tavla hängs upp. Gud är den som ska tillbes i kyrkan, och Han ska tillbes i ande och sanning, hur går det ihop med att ha en tavla som är smutsig i varenda liten del. Vill vi ha konst som denna då får vi ha den privat, inte i Guds hus.
Joh 4:24 Jesus sa; Gud är ande och de som tillber Honom, måste tillbe i ande och sanning, för såna tillbedjare vill Faderns ha.
Gör man detta så blandar man rent med orent, heligt med oheligt. Hur kan någon ens tro att en helig Gud, ska ställa sig bakom detta? Hade Jesus vandrat på våra gator idag, så hade han slängt ut tavlan och prästerna med, precis som han gjorde med månglarna. Men idag så tas det inte på allvar hur ren eller helig Gud är. Vi mäter renhet och helighet med vår jordiska syn på vad det innebär. Att Gud är en förtärande eld existerar inte i människors sinnen.
Med nyvunnet teologiskt självförtroende kan tavlan tas emot med glädje. Det är en vinst för både konstsyn och för människosyn när konstverket får fortsätta att bidra till befrielse, fördjupning och till kärlekens utbredande.
Vad är teologi? Teologi är läran om Guds syn på sig själv.
Så min fråga blir, vilket nyvunnet teologiskt självförtroende är det som det talas om här? Och vilken vinst talar vi om? Nyvunnet teologiskt självförtroende handlar blott och enbart om vår egen syn på vem Gud är och har inget alls med riktig teologi att göra. Men det låter flådigt och lärt. Det enda som den här tavlan kommer hjälpa till att göra är föra folk bort från Gud? På vad sätt är det positivt? Har dessa aldrig läst vad skriften säger om de som förför en av Guds minsta?
Matt 18:6, Luk 17:2 Det vore bättre för den som förför en av dessa mina minsta om en kvarnsten hängdes om deras hals och de blev kastade i havets djup.
Men helt klart spelar det ingen roll vad skriften säger. Det bevisar dessa anti-kristna hela tiden.
Värme och kärlek strömmade från konstverket Paradiset där det hängde i det vackra kyrkorummet. Med sin pampiga ram och med sitt rättframma budskap ville motivet skänka församlingen stolthet, mod och kraft att leva i öppenhet och i tillit till omvärlden. Efter invigningsfesten,( förra vändan tavlan hängde där) besökte malmöbor, och andra långt utanför församlingens gränser, rummet för att låta sig omslutas av konstverkets budskap.
Och vilket budskap det är sen? Kärlek stolthet, mod och kraft!
Kärlek - som i en gränslös kärlek, som Gud själv har förbjudit oss att hålla på med, en kärlek som om den levs ut kommer föra personen till den eviga eldsjön, ihop med alla andra som lever ut en mängd andra förbjudna synder. Men människorna bryr sig inte om det, så länge som de får leva som de vill.
Stolthet – som i den synd som Satan begick, när han ville bli som Gud och sitta på den högstes berg, och i stället fann sig bli utkastad ur himlen, för evigt.
Mod & Kraft– Vilken sorts mod & kraft talar vi om, en som gör oss modiga som lejon, så vi får kurage att gå emot en helig Gud? Wow, behövs det mod för att göra öppet uppror mot Gud. Så de behöver iklä sig mycket av den varan. Göra en kraftmätning mot Guds kraft är idioti, för vi har inget att komma med som är ens i närheten av den kraft som Gud besitter. En dag kommer detta mod och denna kraftmätning, m.a.o. upproriskhet att få dessa raka vägen till eldsjön, utan att passera gå. De lär knappast skratta då.
Och nu vill man alltså om igen gå emot Gud och förändra kyrkan som ska stå upp för en kristen lära och syn till en sorts lusthus. Vidrigheternas vidrigheter!!
Konstnären Elisabeth Ohlson inspirerades av reformationskonstnären Lucas Cranach (1472–1553) som målade verket Adam och Eva, även kallad Syndafallet. I Ohlsons nytolkning gestaltas den kristna skapelseberättelsen i form av en romantisk naturscen med homosexuella par, grönska, vattenfall och röda frukter. I ett träd syns en transperson i en ormklänning som håller ett fast grepp om en orm och till synes verkar oskadliggöra den.
Konstnären vill förmedla att Guds kärlek omfattar alla människor, att alla människor är skapade till Guds avbild och att kärleken mellan människor av samma kön är lika mycket värda.
Det är mycket möjligt att denna konstnär vill få det att verka som om Gud älskar alla lika mycket och att det i detta fallet ska inkludera alla inom HBLTQ som lever ut sin synd. Men Gud hatar synden och kommer aldrig någonsin att ställa sig bakom synd som vi väljer att fortsätta att leva i. Tragiken här är inte att konstnären är blind för vad skriften säger, utan att dessa båda präster är det. Hur kan de hjälpa en enda människa i nöd till en frälsande tro, när de inte ens vet vad skriften säger, eller ger blanka sjutton i vad den säger?
I den ursprungliga artikeln så finner vi att teologen Lars Gårdfeldt, förtydligade konstnärligheten och teologin kring detta i en text; I denna paradisträdgård har en transkvinna krupit upp i ett träd. Ondskans symbol, ormen, håller hon i ett krampaktigt strypgrepp. Budskapet är tydligt; ormen/ondskan ska aldrig mer få gjuta sitt gift över homosexuellas kärlek, aldrig mer få bita den i hälen som har en könsöverskridande identitet.” (Tidningen QX 2019-12-12)
Helt klart är att Lars Gårdfelt inte vet vad han talar om. Ormkvinnan må ha ett stryptag på ormen, men det har hon inte på ondskan. Hade hon haft det så skulle hon ha förstått att ondskan här symboliseras av det lesbiska och homosexuella paret. Så jag kan inte låta bli att undra vad som gör Lars Gårdfelt till en teolog, och till en teolog i vad? För helt klart är att inte han heller vet och förstår vad skriften säger om att leva ut synd, och det inkluderar HBLTQ, HBLTQ har aldrig varit och kommer aldrig vara exkluderat från synd som vi är förbjudna att leva ut.
Professor Petra Carlsson problematiserar talet om gnosticism och hur det har använts i syfte att peka ut irrläror; Allt detta kan väl inte anses som irrläror? Tavlans nedtagande är bevis på en kyrka med svagt teologiskt självförtroende och de djupa samtalen lyste med sin frånvaro, så en form av kapitulation kunde äga rum när frågor kring konstverkets teologi lyftes fram.
Carlsson lyfter fram vår tids svårighet med det mångfacetterade tänkandet och motståndet mot långsamma processer. Denna tid hämmar den teologiska yttrandefriheten och den stärker traditionalismen, menar Petra Carlsson som också uttrycker; Som teolog och präst i Svenska kyrkan ser jag själv inga hinder för att låta tavlan hänga i kyrkorummet.
Ytterligare en präst som inte vet vad skriften faktiskt säger och vad Gud säger om synden? Hur tragiskt är inte detta. Och vilka traditioner är det som Carlsson anser att vi har rätt att rucka på? Vilken rättighet har vi att bestämma att det som Gud sa för länge sedan inte längre är relevant och vi kan därför ändra på Guds ord, som Gud andats ut, som vi känner för?
Vilket budskap är det som vi kristna står för? Ett där allting är hålla händerna med varandra och sjunga kumbaja? Där vi får göra allt vi vill och säga vad vi vill, för Gud är så kärleksfull så han har inga problem med någonting?
1 Kor 6:9-10 Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken sexuellt omoraliska eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utövar homosexualitet eller som låter sig utnyttjas för sånt, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller utsugare ska ärva Guds rike.
Tavlan bars förra gången ut under en gudstjänst där människorna grät. Ett sorgligt skeende beroende på lågt teologiskt självförtroende och avsaknad av mod att ta debatten. De förenklade utsagorna om gnosticism blev till en sådan kraftfull sanning att konstteoretiska och befrielseteologiska resonemang bleknade. Ett exempel på hur en omedveten homofobisk hållning tar sig uttryck genom ett till synes hbtqi-vänligt beslut.
Resonemanget om irrlära och gnosticismen vändes så att Elisabeth Ohlsons verk skulle vara kränkande för transpersoner och därför skulle plockas ner. Kyrkan lyssnade inte på konstnärens egen tolkning som betonade att transpersonen i trädet oskadliggör ormen.
Vad är ett befrielseteologiskt resonemang för något? Betyder det att det är helt i avsaknad av teologi, för det är vad det verkar betyda? Och när inget annat fungerar så kan man alltid ta till homofobi som ett resonemang för att få de som går emot detta vidriga verk att hålla tyst. För få är det som ens gitter ge sig in i en diskussion om ordet homofob kommer upp, och är de redan i en diskussion så kan det få många att tystna.
Det finns heller inget tvivel om att tavlan har ett HBLTQ vänligt motiv, och att skylla det på att det är kränkande för transpersoner, vem sa det? Om det som en del gick emot var gnosticismen, hur i hela världen blev det till att gå emot trans-personer? Sedan har vi det som jag redan poängterat att transpersonen må ha ormen i strypgrepp, men inte synden, då den levs ut på bilden i tavlan. Och det är synden som vi inte får leva ut. Ormen i sig, är inte det som är det farliga.
Irrlära är när vi för in falska saker, och nog är det en irrlära att undervisa människor i att vi får leva i synd så länge som det är fråga om HBLTQ. Jag skulle vilja veta vilka synder det är som det inte är ok att leva ut? Har de några såna kvar alls, eller är allting tillåtet numera? För om vi nu får leva ut HBLTQ, då måste vi ju i rimlighetens namn få mörda och våldta också; Eller?
För många innebar konstverket och dess synliggörande i kyrkorummet en stark symbol för befrielse och kärlek. Tavlan kan ge mod, hopp och kraft för människor att komma ut, leva öppet och vara en del av samhället.
Tavlan kan ge mod för människor att komma ut och leva öppet? Jag förstår tanken bakom det och det är ingen som hindrar dessa inom HBLTQ att leva som de vill. Problemet uppstår när man vill få det till att få leva som man vill och kombinera det med sin kristna tro. Gud tillåter det inte. Vem är det som är dessa prästers boss? Tydligen fienden själv.
Tavlan var tänkt att komplettera ett kyrkorum med daterad konstutsmyckning från 1800-talet. Det handlade inte om att ersätta, snarare en önskan om större helhet, inkluderande och helande.
Men i kyrkan så är det Guds ord som bestämmer vad som får och inte får inkluderas. Och synden får inte inkluderas. Gud hatar synden. Det var synden som gjorde att Gud valde att förstöra allting i en stor syndaflod (1 Mos 6:9-9:17). Synden d.v.s. homosexualiteten gjorde att Gud valde att förgöra Sodom och Gomorra (1 Mos 19:24-25).
Paulus uttrycker med levande bildspråk hur kroppen är en, med många olika delar. Alla behövs och vi är lika värda i våra olikheter: ”Ögat kan inte säga till handen: »Jag behöver dig inte«, och inte heller huvudet till fötterna: »Jag behöver er inte«. Tvärtom, också de delar av kroppen som verkar svagast är nödvändiga.” (1 Kor 12:12-26)
Detta tas upp för att hävda att en helig Gud är ok med att en del får leva ut sina liv i synd och det behöver inte göra någonting för att ändra på något av det. Hur tragiskt är inte detta? Att alla lemmarna i kroppen behövs talar om sanna kristna (som kämpar emot alla de synder som vill snärja dem och få dem av vägen), som arbetar tillsammans. Det har ingenting med att tillåta oss att vara lemmar i kroppen och göra som vi vill. Kristus är kroppens huvud, han kommer inte tillåta oss att leva i synd och på samma gång vara en del av kroppen. Helt klart är att dessa präster inte har en aning om vad skriften faktiskt säger och vad olika saker betyder. De visar det tydligt genom att inte inkludera att Kristus är kroppens huvud.
Lokala församlingsprästernas kamp för att tavlan skulle hänga kvar, möttes med motstånd från teologer med höga befattningar som fick tolkningsföreträde i debatten. Konstverkets nedtagande visade på splittring samt en okänslighet för symbolik och befrielsekraftens betydelse för människor i samhället. Detta skapade sår för många människor och för de som följde debatten infann sig enbart frågetecken. Människor uttryckte personligt vad konstverket i kyrkorummet betytt; Jag blev befriad, fick mod att leva som mig själv och kraft att våga komma ut. Så sker detta! Vad är det som är fel?
Ja vad är eller snarare var felet här? Jo, tavlan borde aldrig ha fått tillåtelse att hänga i en kyrka av något som helst slag! Tavlan visar klart och tydligt för många att det är ok från Guds sida att leva ut ett liv i synd, så länge som det handlar om någonting som har med HBLTQ att göra. Men Gud är den som sätter reglerna för hur det fungerar för den som vill leva ett kristet liv.
Man blir frälst genom att tro på Jesus, man blir döpt och i dopet avkläder man sig den gamla personen och ikläder sig Kristus, d.v.s. man måste ge upp sitt gamla liv och börja vandra på ett nytt, annorlunda sätt, än tidigare.
Hela budskapet om evangeliet är att Jesus tog våra synder på sig själv, det straff som du och jag rätteligen förtjänar från en helig Gud. Det innebär att vi inte längre kan fortsätta att leva ut våra liv i synd. Hela vitsen med att Jesus tog våra synder är att vi ska korsfästa våra synder och börja vandra med Jesus istället för att fortsätta vandra i synden. Han dog och gav sitt liv och vi får bli delaktiga i Hans liv.
Konstnären och prästen Kent Wist sa; Hur kan evangelium gestaltas genom erfarenheter hos människor som står utanför samhällets normbildning, till exempel människor i HBLTQ? Egentligen handlar det inte om vilka bilder utan vems bilder som visas i kyrkorummet. I vakuumet efter nedtagande fanns ett stort behov av samtal och att få till en försoningsprocess.
Att ens nämna en försoningsprocess i detta sammanhang är rent ut sagt kränkande. Försoningen som bibeln talar om ägde rum på korset, där Kristus förenade människan med sin skapare Gud Fadern. Att denna präst inte skäms. Om igen en präst som inte kunde bry sig mindre om vad skriften säger, eller det försoningsverk som Jesus gjorde för vår skull. Hela Romarbrevets första kapitel passar bra in på allt detta.
Rom 1:18 Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
Rom 1:21-32 Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.De påstod att de var visa, men de blev dårar och bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur. Därför utlämnade Gud dem åt deras hjärtans begär så att de orenade och förnedrade sina kroppar med varandra. De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen. Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse. Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.
”2022 inleddes en samtalsserie kring tavlan som belyser konstverkets symbolkraft och de olika teologiska aspekter det rymmer. I samband med detta antogs Svenska kyrkan Malmös övergripande vision; Ett enda bröd – en enda mänsklighet, med uppdragsbeskrivningen; Att verka för försonad mångfald. Svenska kyrkan Malmö, som en del av den världsvida kyrkan, vill;
Förmedla evangeliet, det glada budskapet, och kallelsen till ett liv i Jesu efterföljd. Förmedla Guds nåd i dopets gåva och nattvardens måltid till befrielse och upprättelse. Vara en tillåtande och kärleksfull gemenskap för alla, utan att göra skillnad på människor. Arbeta för fred och försoning, respekt och delaktighet. Leva och verka solidariskt med människor som lever i utsatthet, lyssna på barnen och att alltid ha barnens bästa för ögonen.
Övergripande vision; https://www.svenskakyrkan.se/malmo/vision-och-uppdrag ”
Här är problemen med denna vision; Att vara en del av en världsvid kyrka, är i sig självt ett stort problem, då så mycket av dagens världsvida kyrka förenar sig mer och mer med synden och med den katolska kyrkan.
Att leva ett liv där vi följer Jesus, det innebär att ta upp vårt kors och följa Honom. Vi har ingen fri vilja i det, om vi vill vara kristna. Ge upp synden, innebär just det, ge upp synden, ge upp att leva ett liv i synd.
Jak 4:1-4 Varifrån kommer alla strider och konflikter bland er? Kommer de inte från begären som kämpar i era kroppar? Ni vill ha men får inget, ni mördar och avundas men vinner inget. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. Ni ber men får inget, därför att ni ber illa – för att slösa bort det på era njutningar. Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.
Vi kan inte, hur gärna vi än vill, behandla alla likadant, inte när det gäller att låta dem få fortsätta leva ut sina liv i synd. Evangeliet är inte enkelt så till vidare, utan det är fråga om att gå emot sig själv, sina egna begär. Men samtidigt så gör man det, för man är så tacksam för det som Jesus har gjort för en själv.
Inte heller kan dessa vara delaktiga i nattvarden samtidigt som de väljer att leva ett liv i synd. Den som tar vi emot kalken och brödet på ett ovärdigt sätt, äter och dricker en dom över sig själv. Vet dessa präster ingenting?
1 Kor 11:23-29 Jag har själv tagit emot från Herren vad jag fört vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som blir utgiven för er. Gör detta för att minnas mig." På samma sätt tog han bägaren efter måltiden och sade: "Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod. Så ofta ni dricker av den, gör det för att minnas mig." Så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död till dess han kommer. Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren. Den som äter och dricker utan att urskilja Herrens kropp, han äter och dricker en dom över sig. Hänvisning till; Luk 22:17-20
Malmö är en stad i behov av försonande mångfald i samhällslivet i allmänhet. Förståelsen av våra olikheter, var vi kommer ifrån, tillhörigheter och så vidare, behöver fördjupas. Kyrkan ska verka för försoning i praktiken. Fred och rättvisa är centrala begrepp. Kristus som försonaren möter sin mänsklighet, återsamlar, skapar liv och ger nya möjligheter.
Försoningen som Jesus bringade mellan Gud och mänskligheten är ingenting som vi kan fixa till själva på något praktiskt sätt. Det har inget alls med att Jesus ska återsamla, skapa liv och ge nya förutsättningar. Om vi tror det så har vi inte förstått vad försoningen handlade om, eller vikten av det offer som Jesus faktiskt gjorde. Detta är ett mänskligt nonsens, som inte har något alls med ett kristet liv att göra.
Konstverket Paradiset förmedlar urbilden av att människors sexualitet är given från skapelsens början och det är ett erkännande som ger möjligheter till liv och vägar framåt.
Här ställs människans sexualitet fram i rampljuset som något positivt. Men att släppa sexualiteten lös har aldrig varit Guds mening. Den sexuella akten var mellan man och kvinna, med meningen att de skulle föröka sig och sprida sig över jorden, eller lägga jorden under sig. Men det är inte vad som menas med människors sexualitet idag.
Med en lössläppt sexualitet så hamnar vi också i gränslandet där lusta får fritt spelutrymme. För det är lusta efter intimitet som får människor att känna begär, och därifrån till att handla på detta begär är steget inte långt.
Vi är varnade av Jesus själv att lusta efter någon är i Guds ögon detsamma som om vi redan har begått äktenskapsbrott med personen. Så lössläppt sexualitet, vilket mycket inom HBLTQ handlar om är inget positivt, det är det inte heller för den som vill leva rent.
Vi lever inte i ett paradis, vilket innebär att människan är vuxen och myndig. Vi har ansvar att försöka bygga himmelriket allt efter bästa förmåga här där vi befinner oss. Paradiset blir en slags mänsklig längtan och erfarenhet. Kärlekens mångfald, mänskliga värdighet och demokratiska värden behöver ständigt återupprättas.
Nej, vi kan inte bygga oss ett eget paradis. Tror vi det så har vi redan satt oss själva på samma höga post som Satan en gång gjorde. Där vi tror att vi själva kan skapa oss ett utopi av harmoni, ett paradis. Men det är Gud som kommer komma ner med paradiset till oss trogna en gång, en ny himmel och en ny jord, det är Jesu löfte till oss.
Försoningsprocessen med Paradiset har lett till ytterligare debatter och samtal, studiecirklar har bildats kring de olika ämnena. Svenska kyrkan Malmö kommer påbörja utbildningen ”Regnbågsnyckeln” med alla anställda och förtroendevalda. Händelserna kring Paradiset har varit smärtsamma och mörka, men vändningen i processen, från sorg och tystnad till samtal och delande har gett kraft. Det kan bidra till att ett högre teologiskt självförtroende utvecklas. Vi tror att ett återtagande av konstverket Paradiset kan leda till glädje och att budskapet får ta plats i stadens hjärta.
Det enda som verkar existera i dessa prästers hjärtan är att gå emot en helig Gud. En vers kommer upp i mig medans jag skriver och det är;
1 Mos 6:5 Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda.
Och det högre teologiska tänkandet, det är att gå satans väg, och bli totalt anti-kristna. Om igen, att dessa präster inte skäms. De är menade att tjäna Gud, men de tjänar i själva verket inte Gud, utan är en fiende till Gud och Guds verk.
Människan har sedan Adams och Evas fall alltid haft sig själv i första rummet, och det är inte första gången som prästerskapet varit delaktiga i att förleda och vilseleda folket. Många gånger, precis som här, har de faktiskt varit i täten för upproret.
Är det något man kan räkna med när människor är involverade så är det att de kommer vilja göra allt i sin makt för att göra uppror mot Gud.
Tydligt är också nu, då jag nu även läst alla gamla debattinlägg om denna tavla, att det är många fler präster som inte ser problemet med den. Och det är milt sagt skrämmande. Två av dem Sofia Tunebro och Helena Myrstener ställer rent av frågan; Hur kan kunskap som befriar människor vara av ondo? Om igen så har dessa helt klart inte förstått vad fallet handlade om, precis som de inte förstår vat det offer som Jesus faktiskt gjorde, handlade om.
Låt mig ställa en motfråga; Vad har syndafallet fört med sig för något som är så gott? På vad sätt, är ett avklippt band mellan människan och den Gud som skapat henne/honom, en bra sak? Nima Motallebzadeh svar på detta i sitt debattinlägg var utmärkt;
Det är helt klart där som vi har landat, i att Gud har fel och vi människor har rätt, åtminstone om man ska förstå alla dessa prästers resonemang. Snälla präster byt jobb, en präst ska vara Guds redskap och följa Guds regler, de ska inte framhäva sin egen ståndpunkt. Vill ni göra det så får ni göra det utanför den kyrka som ni med ert yrke valt att representera.
Att vara Guds redskap inte era egna, innebär att vara en representant för denna någon, Gud. Det egna ställs åt sidan och Guds åsikter, den man representerar ställs i fokus.
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/en-tavla-med-plats-i-stadens-hjarta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar