6 Tricks som jag lärde mig som en troshelare, för att kunna lura dig.
By Roberts Evans
Detta jobb (Läs: En kuslig gammal Predikant) väljer dig
Den första kvinnan jag "helade" hade just haft en förkylning. Liksom en hel del människor som går med på att stå upp framför en församling och prata om sin sjukdom, gillade hon överdrift. Det är en av de första sakerna du lär dig om troshelande - du är inte den enda som driver ett lurendrejeri. Läkare skulle förmodligen har skickat hem denna kvinna med ett recept på kycklingsoppa , men jag lyssnade när hon sade att det kändes som om hon var på väg "att dö", och erbjöd även mitt eget recept: 50 cc av Gud levererad direkt genom min handflata.
Jag var fortfarande ett barn vid denna tidpunkt, och så jag tog tag i detta helande med några andra barn från församlingen. Vi lade händerna på kvinnan, bad om hennes sjukdom att bli botad, och bom - hon gick ner snabbare än Michael Spinks. Efter gudstjänsten, gick vår pastor (en professionell troshelare) till mina föräldrar och berättade att han såg något "särskilt" i mig. Jag har ingen aning om vad det vad, kanske extra KRAFT jag lagt bakom slå Jesus in i kvinnan, men pastorn tog mig under sina vingar.
Min formella träning började när en äldre herre kom till talarstolen för att bli botad. Jag tror att hans namn var Don, och han hade varit medlem i kyrkan längre än jag hade varit vid liv. Han befann sig mitt i sin cancers rädsla, och gick så småningom fram. Vid denna tidpunkt trodde jag fortfarande på mirakel helande, och här var min första chans: Jag skulle bota någon från cancer. Jag lade mina händer på honom och krävde Gud att ta bort hans cancer. Inte vid något tillfälle insåg jag hur konstigt det var att jag trodde cancer var sånt Gud antog människor var ok med, om de inte uttryckligen blivit tillsagda något annat.
Senare den månaden fick Don ett friskintyg från läkaren. Cancer-fri, hallelujah! Det var ett mirakel! Eller åtminstone verkade det som ett om du inte visste vad jag visste: Don hade aldrig haft cancer. "Rädslan" satte in efter min pastor hävdat att Gud sagt till honom Don skulle dö om han inte fick en massiv dos av vitamin ”P (Rayer) = B (ön)”. Troshelare ger cancer, och troshelare tar bort den.
Du förstår, troshelande fungerar bäst med människor som antagligen kommer att bli bättre i alla fall. Som friska unga personer som har en förkylning eller influensa? Om du talar om för dem att de är helade, kommer kraften i förslaget och ett gäng jublande människor få dem att känna sig tillfälligt bättre. Och när det blir dags för möte i kyrkan nästa vecka, kommer det krassliga ha lämnat dem. Japp, vi tar äran för det allmänna begreppet immunsystemet .
"Fusket" är långt enklare än du förmodligen misstänkt
"Det är OK om vi fejkar lite," sa min mentor till mig en gång "eftersom människor behöver se Guds kraft, så är det OK om vi måste låtsas fixa saker för att få det att hända."
Våra församling skrev sina rädslor och problem på bönekort "till Gud" före varje möte. Vi läste dem i hemlighet, och sedan upprepa vi deras böner tillbaka till dem ordagrant medan vi lade händerna på dem. Det var lättare för dem att anta att de fått ett "mirakel" än det var att misstro att deras betrodda andliga ledare körde ett lurendrejeri.
Skrämseln om Dons cancer var inte en engångsföreteelse . Om du någonsin undrat varför så många människor verkar tro att troshelarna botat deras [fruktansvärda obotlig sjukdom och / eller deras lamslagna beroende av Pokemon], är det för att de flesta helarna ljuger när de kan om vem som har vad. Vi är inte någon form av Heliga akutsjukvårdare, men de tror vad vi säger. Och när enkel godtrogenhet inte var tillräckligt, fick vi lite hjälp från våra hemlösa vänner.
Ja, vi anlitade luffare som aktörer. Vi gjorde ofta uppsökande arbeten till hemlösa i staden, så vi visste var vi skulle leta efter dem. Första gången jag var inblandad, anlitade vi en som bara var på genomresa. Han försökte komma tillbaka hem (han var någonstans söder ifrån), och vi erbjöd att betala hans resa. Han var sista akten av gudstjänsten. Jag hade instruerat honom att stappla upp på scenen med en träkäpp. Han var förmodligen i de senare 40-talet år och bar utslitna kläder, så han såg ut som en soldat som hade fallit på grund av hårda tider.
När han kom upp på scenen, började jag genast åkalla Gud för honom, att bota denne mans lama ben. Efter ungefär en minut av åkallande 'på Gud, sa jag till killen att börja ta steg utan käppen och sedan uppmuntrade jag honom att springa lite, vilket han gjorde bra. Medans han gjorde det, försökte jag bryta sönder käppen över mina ben, som istället bara gav mig ett blåmärke, så istället kastade jag bort den från scenen. När killen slutligen försökte gå ner från scenen, föll han. Han var bra, men också berusad (vi sade "rörd av Anden", vilket är en omskrivning som vi föreslår att alla använder från och med nu).
Vid ett tillfälle hade vi hyrt en ung "skådespelare." Han insisterade på att kallas Mystique = Mystik, ty Gud skulle kunna låtsas-hela ett haltande ben, men ingen kan verkligen hela en lam själ. Jag placerade honom i en rullstol, och gav honom en bakgrunds- historia om att blivit påkörd av en rattfyllerist. Han var den sista personen att bli "helad" den dagen, och jag ville se till att vi slutade med spänning. När han rullades upp på scenen, gick jag in i min Guds åkallan', och dumpade sedan kraftfullt honom ur rullstolen och krävde att Herrens kraft skulle tvinga honom att gå. Han stapplade upp på scenen, och sedan reste han sig långsamt upp.
Jag fick låtsas att jag var magisk, Mystique fick låtsas han var en skådespelare, och församlingen fick låtsas deras veckliga donationer var detsamma som att ha friskvård. Alla vann med undantag för äkta sjuka människor, och vi försökte att inte låta dem komma upp på scenen.
Trosheande innebär mer kyckling tarmar än du tror
Vi gjorde något som kallas psykiska kirurgi. Vi hade någon som la sig på ett bord, och under bordet skulle vara en skål med kyckling krås och lever blandat med blod. Vi lyfte upp personens skjorta upp och agerad som om vi skulle ta ut en tumör eller infekterad gallblåsa eller någonting liknande en besatt njure eller något. Vi låtsades att vi skar upp magen, sattae en hand framför våra fingrar för att dölja det, sedan dra ut krås och levern, kalla dem "cancer" eller "Yendik, njur-Demonen." Applåder och donationer brukade följa.
Jag utförde inte denna typ av handling förrän efter det första året av troshelande. Då visste jag att vi var bluffmakare, så det var inte en stor överraskning när jag lärde mig att operationen var i grunden en skådespelar konst. Min pastor berättade för mig att en sådan handling stärkte församlingens tro och "skildrade en djupare verklighet", vilket är en textrad jag planerar att använda om IRS någonsin granskar min inkomstskatt.
Min första psykisk kirurgiska patient var en tonårig tjej som heter Courtney, som jag hade känt under ganska lång tid. Hon var min vän, och hennes föräldrar var hängivna medlemmar. Detta la mycket mer press på mig, vilket jag tror var min pastors plan hela tiden. Om jag verkligen skulle vara i denna "lura de trofasta" sak för lång tid, skulle jag behöva vänja mig att ljuga för vänner. Courtneys familj trodde att hon var infekterad med ett dåligt fall av demonitis ( hårigt skinn). Hennes humör hade förändrats nyligen och hon hade verkat deprimerad - nästan som någon slags tonåring. I stället för att prata igenom hennes problem, tyckte hennes föräldrar det lättare att få dem teatriskt dragna ur henne, som om hon var den rädda bonden från Doms-templet.
Jag lade henne på bordet, drog upp hennes skjorta för att få magen bar och placerade min hand framför där jag "gjorde" snittet. Jag tog hemligt fram en kycklings muskelmage under bordet och gjorde en stor gest av att kämpa för att dra ut det. Sedan handlade det om att städa upp magen och hjälpa henne tillbaka till sin familj. Courtney blev faktiskt bättre efteråt, genom att hon började passa in i skolan. Tydligen hade hon bara haft en för många kycklings inälvor i sin allmänna närhet, och det höll henne från att vara ordentligt social.
Den första psykiska operationen var ett stort slag mot min tro. Men det var inte så lätt att ge upp det helt och hållet. Det var inrotat i mig från en ung ålder, och en del av mig ville inte släppa taget. Jag ville fortfarande tro att vi tjänade Gud och hjälpte vårt samhälle. Det blev svårare och svårare att tro ju längre lurendrejeriet pågick ..
Mer tricks av kunskapen
Vi hade då och då möjlighet att "prata arbete" med andra troshelare. Några av dem var legitima, eftersom de trodde på den galna skiten de hävdade att de gjorde framför församlingen. Om någon gjorde en psykisk operation, visste jag att de var rakt ut bedragare precis som oss. Jag tvekade aldrig att ge dessa killar svårt gensvar på deras framträdanden.
En gång kommenterade jag hur en besökande pastor hade blockerat för mycket ur publikens synvinkel, och att om han hade placerat en ihop-rullad handduk framför "snittet" han gjorde, skulle det fungera mycket bättre. I utbyte berättade han för mig hur han slog ner alla sina församlingsmedlemmar.
Inte som, med en bil eller något; Jag hade märkt att varje person han rörde vid föll på marken på ett mycket dramatiskt sätt. Han förklarade att nyckeln var att få bort balansen från en person. Han beskrev sin metod att placera en hand på individens nedre rygg medans man använde den andra handen för att trycka lite lätt på huvudet. Så småningom föll de, men de skulle inte nödvändigtvis sammankoppla sin förlorade kamp med gravitationen, till dig, och att du fått dem att snubbla i slow motion.
Min egen eventuella metod var att slå dem med en öppen handflata på både huvudet och bröstet för att skicka dem till marken. Det behövdes inte mycket kraft, men det fungerade. Och jag fick slå någon och få dem tacka mig, vilket är en fördel de flesta jobb inte kan annonsera.
Vi skyller sjuka människor för att vara sjuka
Så vid denna tidpunkt förstår jag att frågan som de flesta av era sinnen / tankar måste vara "vad hände med de människor som var riktigt sjuka?" Trots våra bästa ansträngningar lyckades människor med legitima problem ta sig till scenen från tid till annan. Tack och lov hade vi en metod för att hantera dessa flugor i den heliga salvan: vi skyllde på dem. "Du har inte tillräckligt med tro, det är därför du fortfarande är sjuk."
Jag kommer ihåg att en äldre kille blev uppkallad en gång. Vi antog att han hade någon slumpmässig gammal smärtstörning som han ville ha bett bort. Det är normalt sett ett enkelt fall, för den upphetsande publikens placebo-effekt fungerar lika bra som Alvedon ... i några minuter, åtminstone. Men det visade sig att den här killen hade cancer - riktig cancer, ingen falsk pastor-åsamkad temporär cancer. Han släppte den där bomben när vi redan var för engagerade för att bara välja en annan person ur publiken.
Så vi bad över honom och förklarade honom botad och han lämnade mycket glad. Sedan gick han till sina läkare och berättade för dem att Herrens hand hade botat honom. Hans läkare checkade naturligtvis upp detta och fann så mycket cancer.
Han kom tillbaka och var ganska upprörd på oss. Och naturligtvis fick min pastor oss att vända det tillbaka på honom och säga att hans brist på tro hade stått i vägen för vårt helande. Tydligen fungerar mirakel på samma sätt som Kickstarter: Om inte tillräckligt med tro rullar in innan slutdatumet får du inte ett jota.
Överraskning! Troshelare är också bara vanliga tjuvar
Vi fick in mycket pengar på att göra detta, för det var en så bra show. Folk kom in för att bli botad eftersom det var billigare än att gå till en läkare, plus de fick en liten sång och dans och ett äckligt magiskt trick eller två. Bonus. Några av dessa var så imponerade att detta att de ändade upp donera stora summor pengar.
Vi tog det givetvis. Vi uppgraderade kyrkan, gjorde det högteknologiskt och la till en större helgedom. Allt gick jättebra tills en dag när pastorn gick sin väg och tog kyrkans hela bankrulle med sig. Kyrkobesökarna skyllde först på mig för det. Det 18-åriga barnet. De ville inte tro på att deras heliga ledare var något annat än en helig Bernie Madoff.
Jag försökte spåra pastorn ner några år senare. Jag visste att han åkte till Ohio först. Han berättade för vår församling att han hade anställts där. Tidigare i år försökte jag spåra honom där borta, men han var borta. Jag fick reda på att han hade åkt till Florida, eftersom en kyrka listade honom på deras hemsida, men den kyrkan finns inte längre. Så gott som jag kan se, har David Lions tömt tre eller fyra kyrkor på pengar sedan de dagar då han var min mentor.
Det finns förmodligen inte många ivriga troende troshelare som läser denna artikel. Men om det finns, här är ett tips: Kycklingmagar kostar typ en och femtio pund (12 kr) på dinlokala koreanska marknad, och faller på rumpan din, det är helt gratis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar