Vad är en sekt?

Termerna "sekt" och "sekterism" tillämpas på det religiösa, filosofiska och politiska området. När vi hör dessa termer börjar vi ha negativa känslor. Ingen vill vara en sekter, och ingen vill tillhöra en sekt.

Men betydelsen av ordet "sekt" är inte alls förtalande.

Ordet härstammar från det latinska sekta som betyder "följd princip, riktlinje och parti". Det latinska substantivet (enligt 'Dudens tyska ordbok') tillhör förmodligen den latinska sekvensen (secutum), vilket betyder "att följa". Substantivet "sektarian" - en sekts efterföljare - uppträder först på 1600-talet. Det är intressant att notera sambandet mellan orden "sequi" och "con-sequent" (på latin con-sequi - "följ tillsammans" engelska consequent = åtfäljande). De vanligaste ordböckerna förklarar termen "sekt" i den religiösa världen, som en liten gemenskap, separerad från en kristen kyrka eller andra huvudreligioner.
Kristna publikationer (offentliggöranden, utgivningar, publiceringar) behandlar uttrycket "sekt" mer i detalj . Till exempel skriver P. Honigseim på sidan 1657 om 'Religion: Past and Present' =förr och nu:

"En sekt är en struktur som främst är relaterad till religion och har följande särdrag: liten i antal, den står bredvid en omfattande struktur; medlemmarna anser sig vara elit; de har nära gemenskap; de följer speciella skillnader som ofta verkar vara avsevärt mindre; de assimilerar långsammare (tar mer tid att flytta in i omgivande grupper och grupper och kamratskap); och kan drabbas av förföljelse, kvarhållande eller dåligt rykte. Ledningen är mindre byråkratisk och mer karismatisk (ledd av Guds ande , eller av vad de anser vara Guds Ande.

Honigseim jämför sekten med församlingen. Han delar upp dem i tre huvudtyper av sekter: den "aggressiva sekten" den "tolererade sekten" och den "assimilerande sekten". Den första har ett slående militant utseende, medan den andra "förnekar våld och existerar okänt". Den "assimilerande sekten" ger efter för miljöns tryck och gör eftergifter. Alla sekter kan sluta eller medlemmarna spridas för vinden efter deras grundare dött. Den "aggressiva sekten" förföljs ofta och decimeras kraftigt. Resten närmar sig sedan en annan typ. En sekt upphör att vara en sekt när till exempel medlemmar som utövar ett annat sätt att leva ansluter sig, och medgivanden görs, eller när man ger upp och anpassar sig till miljötrycket.


R. Mayer säger att sekter enligt protestantisk församlingslag är "speciella religiösa gemenskaper, som avviker från nationella och fria församlingar i grundläggande punkter." De är inte kyrkor/ församlingar i den mening som ”ecclesia visibilis universalis =den universella, synliga kyrkan” utan är "i princip inom den kristna världen." (Religion: Past and Present, sidan 1662).

Vissa bibelöversättningar använder ordet "sekt" för det grekiska hairesis, t.ex. Luther i hans '1545 Biblia Germanica', i Apg 5:17; Apg 15:5; Apg 24:5, etc.
Då stod översteprästen upp och alla som höllo med honom -- de som hörde till sadducéernas parti -- och de uppfylldes av nitälskan
Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
Vi hava funnit att denne är en fördärvlig man, som uppväcker strid bland alla judar i hela världen, och att han är en huvudman för nasaréernas parti.

När vi läser definitionen ovan uppstår olika frågor:

1. Har vi rätten att kalla en minoritet en "sekt"? Var går gränsen?

2. Är "sekter" verkligen stötande efter att ha läst ovanstående definition? När vi tänker på början av reformermationen; katarister; albigenser; hussiterna och huguenoterna; till och med början av kristendomen; då skulle de också passa den definitionen. Är det dessutom inte viktigt för varje kristen att hålla fast vid sina principer och nödvändigt att försvara sanningen oavsett risken för frihet och liv? ("Du kan ta bort kroppen, ägodelar, ära, fru och barn osv ... men du kan inte ta bort det här.")
Tänk på tiden för "religiösa krig" under Hitler-eran. Vem bestämmer vilka skillnader som är "endast mindre" i individens undervisning?

3. Definitionen anger att sekter är grupper, små i antal. Men vi vet att till exempel Jehovas vittnen, mormonerna etc. har ett stort medlemskap. Betyder det därmed att fel blir rätt helt enkelt genom att nå ett visst antal följare?

Vi behöver andra kriterier. Därför föreslår jag att man testar en gemenskap som anser sig vara ”kristen” enligt följande punkter:

1. Förkunnar de Bibelns Jesus? (1 Joh 4:1-3)
Men Herren fick nu veta att fariséerna hade hört hurusom Jesus vann flera lärjungar och döpte flera än Johannes; dock var det icke Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar. Då lämnade han Judeen och begav sig åter till Galileen.

2. Erkänner de Jesus som Herren? (1 Kor 12:3)
Därför vill jag nu förklara för eder, att likasom ingen som talar i Guds Ande säger: »Förbannad vare Jesus», så kan ej heller någon säga: »Jesus är Herre» annat än i den helige Ande.

3. Lägger de till något till frälsningen genom Jesus, som de också anser nödvändigt för att få frälsning? (Rom 3:28; Gal 1:9)
Vi hålla nämligen före att människan bliver rättfärdig genom tro, utan laggärningar.
Ja, såsom vi förut hava sagt, så säger jag nu åter: Om någon förkunnar evangelium för eder i strid mot vad I haven undfått, så vare han förbannad.

4. Accepterar de Bibeln som Guds ord? Tror de att Bibeln har rätt angående alla frågor om tvivel, så länge vi förstår den korrekt?

5. Lyssnar de på råd, eller anser de att deras gemenskap är utan misstag?
6. Accepterar de att andra gemenskaper också kan ha riktiga anhängare enligt Guds bedömning, eller anser de det nödvändigt att vara medlem i deras grupp för frälsning och berövar därför alla andra frälsningen genom vd de säger? Anklagar de oss för brist på lydnad, för felaktig imitation av Kristus eller för att vi inte har någon auktoritet ...?

Om alla dessa frågor kan besvaras på ett positivt sätt, får vi inte tala om en "sekt". Skillnader i kunskap kommer synas/ visas gång på gång. Vi kanske inte kan och är beredda att personligen identifiera oss med vissa läror; ändå erkänner vi våra bröder. Det (kan vara att det) är vår plikt att påpeka för dem vissa faror och fel och därför tjäna dem enligt Jak 5: 19-20 och Jud 1:23.
Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom, så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.
Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande

Men det är annorlunda med de som: " överträder och inte förblir i Kristi lära" (2 Joh 9). Skriften säger om honom: "ta emot honom inte i ditt hus, och bjud inte heller honom Gud:" (2 Joh 10).
Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen.
Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke.

Vår tid kräver särskild vaksamhet. Vi behöver användbara kriterier och vi kan hitta dem i Guds ord.

Översatt från tyska: "Was ist eine Sekte?" Och jag har översatt det från den som översatte det till engelska.

https://www.cai.org/bible-studies/what-sect