Vad är den andliga gåva ledarskap?

Bibeln diskuterar församlingens medel/ möjligheter att utföra uppgifter, utveckla den lokala församlingen, betjäna gemenskapens behov och hjälpa den att bli ett vittne i/ för samhället. Bibeln beskriver dessa medel som andliga gåvor, varav en är ledarskapets gåva. Den andliga gåvan för ledarskap i den lokala kyrkan visas i två avsnitt, Rom 12:8 och 1 Kor 12:28. Det grekiska ordet översatt "regel / styra" i dessa verser betecknar en som är ställd över andra eller som går före, styr eller deltar med flit och omsorg i en sak. I 1 Tess 5:12 används ordet i förhållande till ministrar i allmänhet: ”Och vi ber er, bröder, att känna dem som arbetar bland er och är över er i Herren.” Här översätts ordet ”över er .”
är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje
Och Gud har i församlingen satt först och främst några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, vidare några till att utföra kraftgärningar, ytterligare några till att hava helbrägdagörelsens gåvor, eller till att taga sig an de hjälplösa, eller till att vara styresmän, eller till att på olika sätt tala tungomål.
Vi bedja eder, käre bröder, att rätt uppskatta de män som arbeta bland eder, och som äro edra föreståndare i Herren och förmana eder.

Allt stiger och faller med ledarskap. Desto mer skickligt och effektivt ledarskapet, är desto bättre är organisationen och desto större ökar potentialen för tillväxt. I Rom 12:8 indikerar att det översatta ordet "härskare" menas omsorg och flit med hänvisning till den lokala församlingen. Härskaren ska med ständig omsorg delta i sitt arbete, vilket är att vaka över flocken och vara redo att offra personlig komfort för att ta hand om behövande får. (svenskan har inte samma språkval som synes)
är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje

Det finns flera egenskaper hos dem med den andliga gåva ledarskap. Först och främst inser de att deras ställning sker genom utnämningen av Herren och är under hans ledning. De förstår att de inte är absoluta härskare utan själva underkastade den som är över dem alla, Herren Jesus som är församlingens chef/ huvud. Att erkänna sin plats i hierarkin för administrationen av Kristi kropp förhindrar den begåvade ledaren från att ge efter för stolthet eller en känsla av rätt. Den verkligt begåvade kristna ledaren inser att han bara är en Kristi slav och en tjänare till dem han leder. Aposteln Paulus erkände denna ståndpunkt och hänvisade till sig själv som en ”tjänare av Kristus Jesus” (Rom 1:1). Liksom Paulus den begåvade ledaren erkänner att Gud har kallat honom till positionen; han har inte kallat sig själv (1 Kor 1:1). I enlighet med Jesu exempel lever den begåvade ledaren också för att tjäna de som han leder, och inte för att bli betjänade av dem eller satt till herre över dem (Matt 20:25–28).
Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel, avskild till att förkunna Guds evangelium
Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,
Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet. Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare, och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng, likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

Jakob, Herren Jesus halvbror, hade gåvan av ledarskap när han ledde församlingen i Jerusalem. Han hänvisade också till sig själv som ”en tjänare av Gud och av Herren Jesus Kristus” (Jak 1:1). Jakob uppvisade en annan kvalitet av andligt ledarskap - förmågan att få andra att tänka rätt, bibliskt och gudomligt i alla frågor. Vid rådet i Jerusalem behandlade Jakob den omtvistade frågan om hur man förhåller sig till hedningar som kommer till tro på Jesus Messias. "När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig. Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn. Apg 15:13 -14." Med det öppnande uttalandet ledde Jakob delegaterna att tänka tydligt och bibliskt, vilket gjorde att de kunde fatta ett rätt beslut i denna fråga (Apg 15: 22–29).
Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken
Därefter beslöto apostlarna och de äldste, tillika med hela församlingen, att bland sig utvälja några män, som jämte Paulus och Barnabas skulle sändas till Antiokia; och de valde Judas, som kallades Barsabbas, och Silas, vilka bland bröderna voro ledande män. Och man översände genom dem följande skrivelse: »Apostlarna och de äldste, edra bröder, hälsa eder, I bröder av hednisk börd, som bon i Antiokia, Syrien och Cilicien. Alldenstund vi hava hört att några som hava kommit från oss hava förvirrat eder med sitt tal och väckt oro i edra själar, utan att de hava haft något uppdrag av oss, så hava vi enhälligt kommit till det beslutet att utvälja några män, som vi skulle sända till eder jämte Barnabas och Paulus, våra älskade bröder, vilka hava vågat sina liv för vår Herres, Jesu Kristi, namns skull. Alltså sända vi nu Judas och Silas, vilka ock muntligen skola kungöra detsamma för eder. Den helige Ande och vi hava nämligen beslutit att icke pålägga eder någon ytterligare börda, utöver följande nödvändiga föreskrifter: att I skolen avhålla eder från avgudaofferskött och från blod och från köttet av förkvävda djur och från otukt. Om I noga tagen eder till vara för detta, så skall det gå eder väl. Faren väl.»

Som herdar av Guds folk styr begåvade ledare med omsorg och har förmågan att urskilja verkliga andliga behov utifrån ”kända” behov. De leder andra till mognad i tron. Den kristna ledaren ser till att andra växer i sin förmåga att själva kunna urskilja det som kommer från Gud kontra det som är kulturellt eller tillfälligt. I enlighet med Paulus exempel är församlingens ledares ord inte "kloka och övertygande/ övertalande" med tanke på mänsklig visdom utan de är fyllda av den Helige Andes kraft, vilket leder och uppmuntrar andra att vila sin tro på just denna kraft (1 Kor 2:4-6). Målet med den begåvade ledaren är att skydda och vägleda de som han leder ”tills vi alla når upp till enhetens tro och kunskapen om Guds Son, till mogen manlig/ kvinnlig-het, till resning i Kristi fullhet ”(Ef 4:13).
Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft; ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft. Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.
till dess att vi allasammans komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet.

Den andliga ledarskapets gåvan ger Gud till kvinnor och män som hjälper församlingen att växa och frodas förbi den nuvarande generationen. Gud har gett ledarskapets gåva inte för att upphöja människor utan att förhärliga sig själv när de troende använder hans gåvor för att göra Hans vilja.



https://www.gotquestions.org/gift-of-leadership.html