Hur är det att vara bedragen?

En som är bedragen i en falsk rörelse, tror sig vara rätt ute. De flesta köper allting de matas med, detta oavsett om de läser bibeln eller ej. Många tror att den som är bedragen inte läser sin bibel, och om de gör det så lägger de inte ner så speciellt mycket tid på det. För läser man sin bibel, så kan man inte gå fel. Det är en felaktig uppfattning.

Pastorer som gått bibelskolor inom de falska rörelserna spenderar mycket tid med att läsa sin bibel. Men de är inte de enda som spenderar mycket tid med att läsa bibeln, det gör även många medlemmar. Problemet är att man redan har fått lära sig den falska rörelsens sätt att läsa och förstå bibeln många gånger. Så även den som avsätter en eller flera timmar per dag med att läsa sin bibel och be kan fortsätta att vara fast i det som är fel mycket länge eller rent av aldrig komma ur det.

Om man inte har en sund grund eller lite sund undervisning i sig innan man halkar fel så är det nog ännu svårare att komma ur det falska.
Visst finns det de som läser och studerar vad bibeln säger och på så sätt inser att den lära de är fast i är en falsk lära. Jag tror dock många gånger att den som kommer ur det falska gör det för att något händer vilket gör att de bryter med allting. Under tiden de är borta och inte under den ständiga matningen med felaktiga saker så är det lättare att så småningom börja se igenom felen.

Denna ständiga matning av hur den lära man är fast i och det faktum att man oftast inte får ifrågasätta någonting, är det som är den verkliga hjärntvätten. Det är svårt att förklara för någon som aldrig varit med om det hur det känns eller fungerar. De flesta när de hör att sekter hjärntvättar folk tänker nog på det på ett annat sätt. Jag vet att jag gjorde det medans jag var fast i trosrörelsen. Det var först efter jag kom ur den som jag begrep varför folk pratade om att folk i sekter var hjärntvättade.

Man ges inte tid till att ifrågasätta och gör man det ändå så blir man tystad på ett eller annat sätt. Detta av det jag läst från andra som lämnat och kommit ur olika sammanhang har man väldigt ofta gemensamt. Så istället för att gemensamt tackla det problem eller de frågor som personen har, tystas man ner och sägs till att hålla sig till den givna ordningen, läran, undervisningen.

Kommer man till sunda församlingar utanför sin egen inriktning så ser man inte heller att det är skillnad. Oftast är besöket utanför den egna läran ingenting man gör ofta om man över huvud taget gör det. Det vanligaste är ju att man går på möten i en liknande församling som håller sig till samma lära som man själv är med i, även på semestern. Det är de konferenserna som man söker sig till. Alltså utsetts man inte för tillräckligt med påverkan från det som är sunt. Skulle man likväl sätta sig i den sitsen så ser man oftast inte att undervisningen skiljer sig radikalt från det man annars hör. För den tid man spenderar i den sunda rörelsen är för liten i jämförelse. Man hinner inte på den korta tiden se igenom att den har en annan lära.

Väldigt ofta har man släkten och vännerna i samma rörelse, det är det man vuxit upp med. Har man mot förmodan vänner eller släkt utanför som tillhör något annat så anser man dem som mindre kunniga och att de är fel ute. Det blir på så sätt svårt att ta till sig korrigering från dessa.
Det blir som ett hamsterhjul som man är fast i. Man springer och springer men kommer ingen vart. De som befunnit sig på en snurrande karusell vet att det inte kanske är det enklaste att hoppa av i farten. Man befinner sig i sin bur så att säga och har svårt att komma ur den.

När så pastorer som är sunda är med på konferenser med icke sunda, ja då blir det svårt för att inte säga omöjligt för den som är fast i fel lära att se och notera skillnaden. Man kan notera skillnaden i tillbedjans-stil om denne inte har exakt samma, men läran är det svårare att se igenom.
Att se skillnaden på en kör som sjungs om och om igen eller en country sång, en gammal hymn et.c. det kan nog de flesta se igenom. Se igenom att ett budskap en sak som predikas avviker från det man vanligen hör, det är svårare. Man är ju trots allt så överbevisad om att man själv är just den som har rätt. Men man kan notera om personen predikar på ett mossigt, gammalmodigt sätt, ett religiöst sätt med trosrörelsemått mätt.

Den gamla historien kommer upp i mig. Jag hörde den först i pingst, men den importerades till trosrörelsen också. ”En person dör och kommer till himlen, St Per visar runt och beskriver här har vi baptister, här har vi frälsningssoldater, här har vi efs´are och här får vi vara tysta för här har vi pingstvänner/trosrörelsefolket och de tror de är ensamma här.” Jag är inge vidare på att berätta historier, inte min starka sida, men förhoppningsvis går andemeningen hem; Att alla de som är fast i en falsk rörelse är de enda som har sanningen, de andra stackarna är fel ute.
Detta är pudelns kärna så att säga. Man är fast i en evig loop av att ha fel lära, fel undervisning och fel lärare och att se sig själv som den som har det enda sanna.

Det är otroligt svårt för den som är fast i en falsk rörelse att komma ur dess grepp. Ingenting är omöjligt för Gud. Men med de som är fast i fel lära får han lägga ner arbete. Tillhör man inte dem som ifrågasätter eller råkar ut för något som gör att man en period bryter med allt som har med den rörelse man är i ja då är det hart när omöjligt att komma ur greppet av det falska som så hårt har en i sitt grepp.

Satan har här lyckats med det ultimata sättet att snärja en själ, fjättra den till sig, om man uttrycker det så. Och det kusliga är att han gjort det genom att lura personen till att den är helt rätt ute, den är frälst och de utanför inte.

Genom att skriva ner hur det är att vara indoktrinerad av en falska rörelses lära och undervisning vill jag dels försöka få andra som inte varit fast i en falsk lära att förstå hur det fungerar. Men ändå mer än så så skulle jag vilja att de som är sunda pastorer får en inblick i hurdant tänket går, och varför de inte kan stå på samma scen med de som inte är sunda, åtminstone inte utan att i så fall peka ut den osunda och namnge denne.
Jag kan förstå tankegången att den sunda vill att de som har fel lära ska vakna upp och få sig till livs en sund predikan. Problemet, som jag redan tagit upp är att man är fast i sitt eget hamsterhjul och springer det loppet. Påverkan och alla banden med familj och vänner gör att man inte lyssnar och tar in det sunda som om det vore/är mer sunt. Man har ju redan det enda sanna och de andra har fel.

Det är därför som jag själv inte anser att enbart hålla upp Guds ord räcker. Det räcker kanske för den som inte är frälst, eller som är nyfrälst. Men för den som redan anser sig själv frälst, att den har det enda sanna evangeliet räcker det inte. Det behövs mer som jag ser det. En kombination av att predika det sanna med att förklara varför någonting är falsk, på vilket sätt det är falskt och en varning för vem som predikar det, är som jag ser det en nödvändighet för att kunna nå de som är fast i falska rörelser.