Kan vi genom våra ord få saker att existera?

Att tala saker till existens är enbart inom Guds kraft och uteslutande Hans rätt. När Gud skapade världen, talade han och ljus uppstod (1 Mos 1:3); himlen bildades (v 7-8); torrt land uppstod (v 9); vegetationen växte upp (v 11); solen, månen och stjärnorna uppkom (v 14-15); fisk och fåglar materialiserad (v 20-21); och djurlivet uppträdde (v 24). Guds skapelsesakt visar sin unika och mäktiga kraft på ett sätt som aldrig kan dupliceras.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus

Och Gud gjorde fästet, och skilde vattnet under fästet från vattnet ovan fästet; och det skedde så. Och Gud kallade fästet himmel. Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.

Och Gud sade: »Samle sig det vatten som är under himmelen till en särskild plats, så att det torra bliver synligt.» Och det skedde så.

Och Gud sade: »Frambringe jorden grönska, fröbärande örter och fruktträd, som efter sina arter bära frukt, vari de hava sitt frö, på jorden.» Och det skedde så;

Och Gud sade: »Varde på himmelens fäste ljus som skilja dagen från natten, och vare de till tecken och till att utmärka särskilda tider, dagar och år, och vare de på himmelens fäste till ljus som lysa över jorden.» Och det skedde så;

Och Gud sade: »Frambringe vattnet ett vimmel av levande varelser; flyge ock fåglar över jorden under himmelens fäste.» Och Gud skapade de stora havsdjuren och hela det stim av levande varelser, som vattnet vimlar av, efter deras arter, så ock alla bevingade fåglar, efter deras arter. Och Gud såg att det var gott.

Och Gud sade: »Frambringe jorden levande varelser, efter deras arter, boskapsdjur och kräldjur och vilda djur, efter deras arter.» Och det skedde så


Gud är den enda som kan prata saker till existens. Det är inte något vi, som människor, har makt att göra. När Gud gav plågorna i Egypten, kunde de hedniska magikerna efterlikna de två första miraklerna. Men när Mose förvandlade jordens damm till knott, blev Egyptens magiker stumma. De kunde inte få liv i döda saker: "Detta är Guds finger" berättade de för Farao (2 Mos 8:19).

Därefter sade HERREN till Mose: »Säg till Aron: Räck ut din stav och slå i stoftet på jorden, så skall därav bliva mygg i hela Egyptens land.» Och de gjorde så: Aron räckte ut sin hand med sin stav och slog i stoftet på jorden; då kom mygg på människor och boskap. Av allt stoft på marken blev mygg i hela Egyptens land. Och spåmännen ville göra detsamma genom sina hemliga konster och försökte skaffa fram mygg, men de kunde icke. Och myggen kom på människor och boskap. 19Då sade spåmännen till Farao: »Detta är Guds finger.» 16-19

Det finns människor som tror att det är möjligt för mänskligheten att tala saker till existens. Vissa av dem baserar sina påståenden på felaktiga tolkningar av vissa ställen i skriften. Tittar vi bara på en vers av en kort del av Skriften, utan att överväga denna passage i sitt riktiga sammanhang, kan vi göra sådana slags misstag.

En vers folk citerar ofta när man försöker bevisa att människan kan prata saker till existens är Mark 11:24: "Jag säger dig, vad du än ber om i bön, tro att du har fått det, och det blir ditt." För det första, Dessa ord av Jesus kommunicerar inte på något sätt idéen om skapande, vilket leder till något som inte existerade tidigare. I den tidigare versen (Mark 11:23) ger Jesus exemplet på att flytta ett berg, men han nämner inte tanken att tala ett nytt berg till existens.
Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.

För det andra måste Mark 11:24 tas i kontext med resten av Skriften. 1 Joh 5:14 säger, "Om vi frågar någonting enligt hans vilja hör han oss." Vi är tillsagda att underkasta Guds vilja i våra böner. Vi får aldrig makten att prata saker i existens. I Matt 6:33 lärde Jesus oss: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet". När vi först söker Gud och anpassar våra tankar och begär efter Hans tankar och önskningar, visar vi sann tro. Det leder i sin tur till att vi frågar efter de saker som Gud vill, inte de saker som vi vill ha. Våra önskningar blir hans önskningar, och våra böner blir begär att uppfylla Hans önskningar snarare än våra egna. Syftet med bön är inte att tala saker till existens utan att anpassa vår vilja till Guds (Luk 22:42).
»Fader, om det är din vilja, så tag denna kalk ifrån mig. Dock, ske icke min vilja, utan din.»

En annan passage som ofta används som en bevistext för att vi kan tala saker till existens är Rom 4:17 som säger: "»Jag har bestämt dig till att bliva en fader till många folk»; han är detta inför den Gud som han trodde, inför honom som gör de döda levande och kallar på de ting som icke äro till, likasom voro de till". Många välståndslärare låser fast sig på frasen "Kallar på saker som inte var" och försöker använda den som bibliskt bevis för att vi kan göra samma sak. De missförstår dock passagen. Paulus talar tydligt om att Gud, inte människan är den som kallar saker till existens. Att tala saker till existens är Guds domän.

Slutligen visar en annan passage i Skriften tydligt mänsklighetens oförmåga att tala saker i existens. Klag 3:37 ställer den retoriska frågan: "Vem kan tala och få det att hända om Herren inte har bestämt det?" Svaret är naturligtvis "ingen". Ingen av oss har makt att tala och få saker att komma till liv genom vår kraften i våra ord. Bara Gud har den kraften. Hans förordningar kommer att stå. När han talar är det nästan färdigt. Med tanke på tydligheten i denna vers kan vi bara anta att de som falskt lär oss att vi kan tala saker till dess existens beror på att deras lyssnare aldrig läser klagovisorna.



https://www.gotquestions.org/speak-things-into-existence.html