Pastor orolig efter att Trump-älskande församlingsmedlemmar hånat Jesu läror som "svaga"

Jag har tagit med både det som jag hittade först och sedan kopplingen till originalet. De säger i stort sett samma sak. Russel Moore sägs förespråka Södra baptisterna, precis som sin föregångare Kenyon, vilken är den som startade trosrörelsen dynga. 

Russel har använt samma undervisning, så man bör inte följa honom alls. Utöver det så har han slutat, till följd av en skandal om sexuellt umgänge med en liten tjej medans han var gift. Men även de som inte är sunda kan ju se igenom en del saker, vilket är varför jag tar med detta.

Brad Reed 9 augusti 2023

Den evangeliska kristna ledaren Russell Moore avslöjade denna vecka att många evangeliska pastorer har blivit oroliga över att deras Trump-älskande församlingsmedlemmar har blivit så militanta att de till och med förkastar Jesu Kristi läror.

I en intervju med NPR sa Moore att flera pastorer hade berättat oroande historier för honom om deras församlingsmedlemmar som var upprörda när de läste från den berömda "Bergspredikan" där Kristus förespråkade principerna om förlåtelse och barmhärtighet som centrala för den kristna läran.

"Flera pastorer berättar i huvudsak samma historia för mig om att citera Bergspredikan, inom parentes, i sin predikan – 'vänd andra kinden till' – [och] att någon kommer fram efteråt och säger: 'Var fick du de där liberala argumenten ifrån?'" avslöjade Moore. "Och det som är oroväckande för mig var att i de flesta av dessa scenarier, när pastorn sa: 'Jag citerar bokstavligen Jesus Kristus', så var svaret inte: 'Jag ber om ursäkt'. Svaret var: 'Ja, men det fungerar inte längre. Det är svagt.'"

Moore, som har varit en frispråkig kritiker av många evangelikalers omfamning av Trump, menar att detta har lett honom till slutsatsen att amerikansk evangelisk kristendom nu är i kris.

"När vi når den punkt där Jesu egen läror ses som subversiva för oss, då är vi i en kris", sa han.

Moore sa också att ett problem är att många kristna helt enkelt känner sig alienerade och ensamma, eftersom politiken har kommit att ta över de samhälleliga kanaler som kyrkorna en gång hade.

"Rötterna till det politiska problemet ligger egentligen i frånkoppling, ensamhet, känsla av alienation", sa han. "Även i kyrkor som fortfarande är friska och fungerande är regelbundet kyrkobesök inte vad det var för en generation sedan, där hela veckans struktur definierades av gemenskapen."

https://www.rawstory.com/trump-evangelicals-2663078391/ som följer under.

Han var en högt uppsatt kyrklig tjänsteman som kritiserade Trump. Han säger att kristendomen är i kris

Av Scott Detrow, Gabriel J. Sánchez, Sarah Handel 8 augusti 2023

• Han kritiserade Donald Trump och Southern Baptist Conventions reaktion på en kris med sexuella övergrepp. Sedan hamnade han utanför.

  Vem är han? Russell Moore var en av de högsta tjänstemännen inom Southern Baptist Convention.

  När Donald Trump kom in på scenen kritiserade Moore honom offentligt och fann sig utfryst av många andra evangeliska ledare som omfamnade den tidigare presidenten.

  Moore kritiserade också Southern Baptist Conventions reaktion på en kris med sexuella övergrepp, liksom vad han såg som en ökad tolerans för vit nationalism inom kyrkan.

  Egen kommentar; jag finner detta intressent då han själv varit involverad med en riktigt ung tjej, underårig medans han var gift. Han har nu avgått och tror

  Plötsligt, 2021, fann sig Moore avgå från sin post och utanför en samfund som fram till dess hade definierat hans liv.

  Vad är grejen? Enligt Moore är kristendomen i kris i USA idag.

  Moore är nu chefredaktör för tidningen ”Christianity Today = Kristendomen idag” och har skrivit en ny bok, ”Losing Our Religion = Förlora vår religion: ”An Altar Call For Evangelical America = Ett kall till altaret för evangeliska kristna”, som är hans försök att hitta en väg framåt för den religion han älskar.

  Moore anser att en del av problemet är att "nästan varje del av det amerikanska livet är tribaliserat och fraktionerat", och att det har utvidgats till kyrkan.

• "Jag tror att om vi ska komma förbi den sortens nationalism som präglas av blod och jord, eller alla andra typer av totaliserande kulturella identiteter, kommer det att kräva att vi omprövar vad kyrkan är", sa han till NPR = National public radio = nationella offentliga radion”.

  Under sin tid vid makten antog Trump en kristen nationalistisk hållning – idén att USA är ett kristet land och bör upprätthålla dessa övertygelser. Inför presidentvalet 2024 tävlar republikanska kandidater återigen om den inflytelserika evangeliska kristna rösten, vilket visar dess fortsatta inflytande i politiken.

  I augusti 2022 bekräftade kyrkoledare att justitiedepartementet utredde sydstatsbaptister efter en kris med sexuella övergrepp. I ett uttalande sa ”SBC Södra Baptist Kyrkan” -ledare: "Nuvarande ledare inom SBC har visat en fast övertygelse om att ta itu med dessa problem från det förflutna och genomför åtgärder för att säkerställa att de aldrig upprepas i framtiden."

  År 2017 röstade kyrkan för att formellt "fördöma och ta avstånd" från vit nationalism vid sitt årsmöte.

  Vad säger han? Moore talade med ”All Things Considereds = Allt taget i beaktande” Scott Detrow om vad han anser vara vägen framåt för den evangeliska tron i Amerika.

  Om varför han anser att kristendomen är i kris:

  Det var resultatet av att flera pastorer berättade i huvudsak samma historia om att citera bergspredikan, inom parentes, i sin predikan – "vänd andra kinden till" – [och] att någon kom fram efteråt och sa: "Var fick du de där liberala argumenten ifrån?" Och det som oroväckande för mig var att i de flesta av dessa scenarier, när pastorn sa: "Jag citerar bokstavligen Jesus Kristus", så var svaret inte: "Jag ber om ursäkt." Svaret var: "Ja, men det fungerar inte längre. Det är svagt." Och när vi kommer till den punkt där Jesu egna läror ses som subversiva för oss, då befinner vi oss i en kris.

Om hur han börjar ta itu med de problem han ser:

Jag tror inte att vi löser det genom att utkämpa ett krig för den evangeliska trons själ. Jag tror verkligen inte att vi kan lösa det på rörelsenivå. Och det är en av anledningarna till att mitt råd, när jag pratar med kristna som är oroade över detta, alltid är "litet och lokalt".

Jag tror att vi måste göra något annorlunda och visa ett annat sätt. Och jag ser i historien varje gång något förnyande och återupplivande har hänt, så har det hänt på det sättet. Det har hänt på en liten nivå med människor som helt enkelt vägrat att följa med strömmen i kyrkokulturen vid den tiden.

Om hur mycket han anser att politik är en del av problemet:

Jag tror att rötterna till det politiska problemet egentligen ligger i frånkoppling, ensamhet, känsla av alienation. Även i kyrkor som fortfarande är friska och fungerande är regelbundet kyrkobesök inte vad det var för en generation sedan, där hela veckans struktur definierades av gemenskapen.

On how much he thinks politics is part of the problem:

https://www.npr.org/2023/08/08/1192663920/southern-baptist-convention-donald-trump-christianity

Vad är sju bergens mandatet och hur är det kopplat till politisk extremism i USA?

CEST Jul 8, 2025

Vance Boelter, som påstås ha skjutit Melissa Hortman, en demokratisk representant för delstaten Minnesota, och hennes make, Mark Hortman, den 14 juni 2025, studerade vid ”Christ for the Nations Institute Kristus för nations-institutet” i Dallas. Gruppen är en bibelskola kopplad till den ”Nya Apostoliska Reformationen = NAR”.

NAR är en löst organiserad men inflytelserik karismatisk kristen rörelse som delar likheter med pingströrelsen, särskilt i sin tro att Gud aktivt kommunicerar med troende genom den Helige Ande. Till skillnad från traditionell pingströrelse betonar organisationen dock nutida apostlar och profeter som auktoritativa ledare med uppgift att förändra samhället och inleda Guds rike på jorden. Bön, profetia och tillbedjan definieras inte bara som handlingar av hängivenhet utan som strategiska verktyg för att främja de troendes vision om regering och samhälle.

Efter skjutningen utfärdade ”Kristus för nationsinstitutet” ett uttalande som "otvetydigt" fördömde "alla former av våld och extremism". Den stod: ”Vår organisations uppdrag är att utbilda och utrusta elever att sprida Jesu Kristi evangelium genom medkänsla, kärlek, bön, tjänande, tillbedjan och värde för mänskligt liv.”

Men skjutningen har riktat uppmärksamhet mot skolan och den större kristna rörelsen den tillhör. En av de viktigaste aspekterna av NAR:s läror idag är det som kallas "Sjubergsmandatet".

Mandatet uppmanar kristna att få inflytande, eller "ta herravälde", över sju viktiga kulturområden: religion, familj, utbildning, regering, media, näringsliv och konst.

Med över tre decenniers erfarenhet av att studera extremism erbjuder jag en kort översikt över historien och de centrala övertygelserna bakom Sjubergsmandatet.

"Kristnas herravälde"

Konceptet föreslogs ursprungligen 1975 av den evangeliska ledaren Bill Bright, grundaren av ”Campus Crusade for Christ = CRU = campus korståg för Kristus”. Det grundades som en global verksamhet 1951 för att främja kristen evangelisation, särskilt på universitetsområden.

Förenade av en gemensam vision att påverka samhället genom kristna värderingar, samarbetade Bright med Loren Cunningham, grundaren av ”Youth With A Mission = ungdom med en mission”, en stor internationell organisation för missionsutbildning och uppsökande verksamhet, på 1970-talet.

Mandatet populariserades av teologen Francis Schaeffer, som kopplade det till en större kritik av sekularism och liberal kultur. Med tiden utvecklades det.

C. Peter Wagner, en tidigare seminarieprofessor som hjälpte till att organisera och namnge den nya apostoliska reformationen, betraktas ofta som gruppens teologiska arkitekt. Han utvecklade det till en uppmaning till herravälde. I sin bok från 2008, "Dominion! How Kingdom Action Can Change the World = Herravälde! Hur kungarike-aktion kan förändra världen", uppmanade han kristna att ta auktoritativ kontroll över kulturinstitutioner.

För Wagner var "herraväldesteologi" – idén att kristna borde ha kontroll över alla aspekter av samhället – en uppmaning till andlig krigföring, så att Guds rike skulle "manifesteras här på jorden som det görs i himlen".

Sedan 1996 har Bill Johnson, en ledande ledare i Bethel Church, och Johnny Enlow, en självutnämnd profet och förespråkare för Sju bergen, bland andra tagit den ursprungliga idén om Sjubergs-mandatet och omformat den till en mer aggressiv, politisk och andligt militant strategi. Andlig militans återspeglar en aggressiv vi-mot-dem-inställning som suddar ut gränsen mellan tro och auktoritärism och främjar herravälde över samhället i andlig krigförings namn.

Deras version syftar inte bara till att påverka kulturen; den ramar in ansträngningen som en andlig kamp för att återta och omforma nationen enligt deras vision av Guds vilja.

Lance Wallnau, en annan kristen evangelisk predikant, tv-evangelist, talare och författare, har förespråkat herraväldesteologi sedan början av 2000-talet. Under det amerikanska presidentvalet 2020 beskrev Wallnau, tillsammans med flera framstående NAR-personer, Donald Trump som smord av Gud för att återta regeringens "berg" från demonisk kontroll.

I sin bok ”Invading Babylon: The 7 Mountain Mandate = Erövra Babylon: Sju Bergens mandat” efterlyser Wallnau och Johnson uttryckligen kristet ledarskap som enda motgift mot upplevt moraliskt förfall och andligt mörker.

Övertygelserna

De sju bergen, ibland kallade för de sju inflytelserika bergen eller de sju kulturbergen, är inte neutrala domäner utan ses som slagfält mellan gudomlig sanning och demoniskt bedrägeri.

Anhängare tror att kristna är kallade att återta dessa områden genom inflytande, ledarskap och till och med, om nödvändigt, användning av våld, och att konfrontera demoniska politiska krafter, vilket religionsforskaren Matthew Taylor visar i sin bok "The Violent Take It By Force = Det våldsamma ta det med våld".

Retoriken och handlingarna i samband med den nya apostoliska reformationen omger olika perspektiv och tolkningar. Vissa analytiker har påpekat hur NAR tränar sina anhängare för en aktiv konfrontation. Andra kommentatorer har sagt att retoriken som uppmanar till fysiskt våld är antibiblisk och bör fördömas.

NAR-anslutna ledare har framställt valkamper som strider mellan "gudfruktiga" kandidater och de som står under "sataniskt" inflytande.

På liknande sätt har NAR-profeten Cindy Jacobs upprepade gånger betonat behovet av "andlig krigföring" i skolor för att bekämpa vad hon karakteriserar som "demoniska ideologier" såsom sexundervisning, HBLTQ+-inkludering eller diskussioner om systematisk rasism.

I NAR:s världsbild är kulturell förändring inte bara politisk eller social utan betraktas som ett övernaturligt uppdrag; motståndare har inte bara fel utan är möjligen under demoniskt inflytande. Val blir andliga strider.

Detta trossystem ser pluralism som svaghet, kompromiss som svek och samexistens som kapitulation. Frederick Clarkson, senior forskningsanalytiker vid ”Political Research Associates = Politiska forskningsassistenter”, en progressiv tankesmedja baserad i Somerville, Massachusetts, definierar Sju bergens mandat som "den teokratiska idén att kristna är kallade av Gud att utöva herravälde över varje aspekt av samhället genom att ta kontroll över politiska och kulturella institutioner."

Uppmaningen att ”ta tillbaka” kulturen är inte metaforisk utan bokstavlig, och troende uppmuntras att se sig själva som soldater i ett heligt krig för att dominera samhället. Vissa kritiker menar att NAR:s uppmaning att ”ta tillbaka” kulturen handlar om bokstavlig dominans, men denna tolkning är omtvistad.

Många inom rörelsen ser krigets språk som andligt fokuserat på bön, evangelisation och att påverka hjärtan och sinnen. Ändå kan gränsen mellan metafor och mandat suddas ut, särskilt när retorik om ”herravälde” korsar politisk och kulturell handling. Den spänningen är en del av en pågående debatt både inom och utanför rörelsen.

Nätverk som sprider övertygelserna

Detta trossystem är inte längre begränsat till marginalerna. Det sprids vitt genom evangeliska kyrkor, poddsändningar, YouTube-videor och politiska nätverk.

Det är svårt att veta exakt hur många kyrkor som är en del av den nya apostoliska reformationen, men uppskattningar tyder på att cirka 3 miljoner människor i USA går i kyrkor som öppet följer NAR-ledare.

Samtidigt är Sjubergsmandatet inte beroende av centraliserat ledarskap eller formella institutioner. Det sprids organiskt genom sociala nätverk, sociala medier – särskilt poddsändningar och ”livestreams = aktuella strömmar”– samt väckelsemöten och workshops.

André Gagné, teolog och författare till ”American Evangelicals for Trump = Amerikanska evangeliska för Trump”: ”Dominion, Spiritual Warfare, and the End Times Herravälde, andlig krigföring och de sista tiderna”, skriver om hur mandatet sprids genom att ge lokala ledare och troende makt.

Individer får befogenhet – ofta genom undervisning om andlig krigföring, profetiska gåvor och apostoliskt ledarskap – att se sig själva som agenter för gudomlig förvandling i samhället, kallade att återta ”bergen”, såsom regering, media och utbildning, för Guds rike.

Denna metod, förklarar Gagné, gör det möjligt för olika samhällen att anpassa handlingsmandatet till sina unika kulturella, politiska och sociala sammanhang. Det uppmuntrar individer att se sig själva som andliga krigare och ledare inom sina områden – oavsett om det gäller näringsliv, utbildning, regering, media eller konst.

Små grupper eller till och med individer kan starta rörelser eller initiativ utan att vänta på direktiv uppifrån. De enda erkända auktoriteterna är apostlarna och profeterna som driver kyrkan eller kyrkonätverket som de troende går i.

Att man utformar De sju bergens mandat som ett gudomligt inspirerat uppdrag, i kombination med rörelsens betoning på direkta andliga upplevelser och en specifik tolkning av skrifterna, kan skapa en miljö där ifrågasättandet av mandatet uppfattas som att utmana Guds auktoritet.

”Slippery slope = Halkig sluttande plan”

Dessa övertygelser har i allt högre grad smält samman med nationalistisk retorik och konspirationsteorier.

Flaggorna ”The Appeal to heaven = Vädjan till himlen” symboliserar tron ​​att människor har rätt att vädja direkt till Guds auktoritet när de anser att regeringen har misslyckats. Paul Becker/Becker1999 via Flickr, CC BY

Ett kraftfullt exempel på NAR:s politiska retorik i praktiken är uppkomsten och inflytandet av flaggorna "Appeal to Heaven = Vädja till himlen". För de som är medlemmar i den nya apostoliska reformationen symboliserar dessa flaggor tron ​​att när all jordisk auktoritet misslyckas, har människor rätt att vädja direkt till Guds auktoritet för att rättfärdiga motstånd.

Detta var tydligt under Kapitoliumsupproret den 6 januari 2021, då dessa flaggor visades framträdande.

För att vara tydlig, dess ledare uppmanar inte till våld utan snarare till direkt politiskt engagemang och protest. För vissa troende kan dock uppmaningarna till "andlig krigföring" bli en halkig sluttning mot rättfärdigande av våld, som i fallet med den påstådda skytten i Minnesota.

Att förstå Sjubergsmandatet är avgörande för att förstå dynamiken i samtida ansträngningar att anpassa regering och kultur till en särskild vision av kristen auktoritet och inflytande.

https://theconversation.com/what-is-the-seven-mountains-mandate-and-how-is-it-linked-to-political-extremism-in-the-us-260034

Den evangelliska ledaren Lance Wallnau presenterar Trump för sina anhängare som gudomligt utvald till presidentposten

Av Chris Hallowell 4 sep 2024

Bilden är på början av en video som jag inte har tittat på.

Lance Wallnau, en eldig ledare för landets växande gräsrotsrörelse inom evangeliska rörelser, säger att det inledningsvis krävdes lite övertalning för att övertyga evangelikala kristna att erkänna den tidigare presidenten Donald Trump som gudomligt utvald för att navigera i dessa kaotiska tider.

"Jag fick mycket motstånd efter att han blev vald", sa Wallnau i en sällsynt tv-intervju med CBS News, "eftersom man sökte runt efter hur de de evangeliska kunde rättfärdiga att rösta på en barbarisk karaktär som Trump? Jag sa: 'Lyssna, ge killen lite tid. Han vet inte vilka vi är, men hans värderingar resonerar med vår gemenskap.'"

Men när man ser de som samlats en regnig sommardag i Eau Claire, Wisconsin, verkar Wallnau ha lyckats.

Wallnau leder den så kallade "Courage Tour = Mod turné”", ett kringresande evenemang som riktar sig till viktiga slagfälts-län över hela landet med en blandning av religiös och politisk aktivism. Evenemangen uppmuntrar deltagarna inte bara att rösta, utan också att anmäla sig som valarbetare och opinionsbevakare.

Hans ansträngningar passar in i en idé han populariserade som uppmanar kristna att uppnå religiöst och politiskt herravälde. Han kallar det "Seven Mountain Mandate", vilket syftar på regering, familj, religion, konst och underhållning, media, utbildning och näringsliv. En gång en marginell tro har det blivit ett populärt refräng som blandar religiösa och politiska budskap, säger Matthew Taylor, författare och religionsforskare.

Wallnau försöker rekrytera pro-Trump evangelikaler som är villiga att se bortom den tidigare presidentens tidigare beteende och istället fokusera på hans åsikter om abort, jämställdhetsfrågor och Israel.

"Man ser bokstavligen två uppsättningar värderingar och världsbilder som visas upp", sa Joshua Standifer, en av talarna på mod turnén” som driver ”Lion of Judah = Lejonet av Juda”, en grupp som rekryterar evangelikaler för att bli opinionsarbetare och opinionsbevakare. "Och det råkar vara så att man helt naturligt anpassar sig mer till det vi tror på just nu."

Bilden är från en video som jag inte har tittat på.

Hundratals deltog i evenemanget i Wisconsin som leddes av Wallnau förra månaden, och tiotusentals fler följde väckelsen online – en religiös ”roadshow = vägshow” som är utan ursäkt politisk.

Målet är att motivera andra oberoende karismatiska kristna att omvända anhängare för Trump inför valet i november, och att fortsätta arbetet även efter valdagen om det är vad som krävs för att han ska vinna presidentposten. "Karisma" på grekiska betyder "gåva", och karismatiska kristna, av vilka många är icke-konfessionella, betonar den Helige Andes gåvor, som mirakel och tungomålstal.

I sin intervju med CBS News chefskorrespondent i Washington, Major Garrett, beskrev Wallnau turnén som en "kombinationstallrik" av andlig väckelse och politisk aktivism. "Det handlar om andlig aktivism", sa han.

"Man kan inte göra Amerika stort igen förrän man återställt ett uppvaknande till Gud", sa Wallnau till publiken på ”Eau Claire = klart vatten” och tillade senare: "Om man inte lär sig hur man mobiliserar och hur man agerar på lokal nivå, då låter man djävulen dominera kulturen."

"Vi kommer att översvämma vallokaler över hela landet med andefyllda troende", sa Standifer till publiken. "Vi tror att det är dags att släppa lös vrål från kristna väljare över hela Amerika."

En av deltagarna i väckelsen, Jacqui Brokaw, sa att hon valde Trump "för att han står för något". Hon hoppas kunna entusiasmera andra i området och svänga Wisconsin från blått till rött.

"Om vi ​​inte får vårt val i år kommer vi att förlora hela vårt land", varnade deltagaren David Jansen.

"Det vi ser här idag är den mest riktade och taktiska väljarmobiliserings-insatsen som kristna nationalister någonsin gjort", säger Taylor. Han tror att insatserna är mer än bara politiska. "Om Trump vinner blir det en del av drivkraften för att Donald Trump ska kunna säga: 'Jag har inte bara ett demokratiskt mandat, jag har ett gudomligt mandat att förändra landet i enlighet med de bibliska värderingar som dessa människor påstår sig ha'", säger Taylor.

Trumps relation med det evangeliska samfundet går tillbaka till hans första val till Vita huset 2015, då Paula White-Cain, en ledande karismatisk kristen figur, blev en av hans främsta religiösa rådgivare.

Samma år organiserade White-Cain en sammankomst för att introducera Trump för andra ledande karismatiska personer, inklusive Wallnau. Efter deras första möte skrev Wallnau att Trump hade valts ut som "Guds trumpet", för att vara "en rivningskula för politisk korrekthet".

"Jag fick den idén 2015, när jag träffade Trump första gången, och jag sa: 'Herregud, den här killen är som karaktären Cyrus i Bibeln'", förklarade Wallnau med hänvisning till Jesajas bok, som beskriver Cyrus som en utomstående utvald av Gud för att befria judar från fångenskap.

Wallnau var en av de första karismatiska ledarna som spred idén på sina stora sociala medier om att Trump hade smorts av Gud till en Cyrus för dessa tider. Hans Trump är en segrande hjälte, och Wallnau ser sin egen roll som att övertyga sina anhängare att hjälpa till med Guds verk att välja Trump.

"Om vi ​​i slutändan inte har aktiverat dig till att antingen vara en opinions-bevakare, en opinionsarbetare, någon som är involverad i valintegritet eller någon som kan hjälpa någon annan att få ut en röst, är jag inte säker på att vi har gjort vad vi måste göra", sa Wallnau till folkmassan i Eau Claire.

"Ni behöver inte rösta längre, mina vackra kristna. Jag älskar er kristna", sa Trump vid ”Turning Point Action Believers' Summit = Vändpunktens trons- aktionens toppmöte” i juli.

Efter att Trump förlorat valet 2020 stödde karismatiska kristna Trumps påståenden om att valet hade blivit stulet från honom under veckorna före upproret den 6 januari. Även Wallnau stödde honom och skulle tala vid ett möte vid Kapitolium samma dag innan det ställdes in.

I tältet i Eau Claire rättfärdigade Wallnau upploppen som ägde rum vid Kapitolium för nästan fyra år sedan.

"Den 6 januari var inte ett uppror", sa han. "Det var ett valfusk."

"Många av de personer som var ledare i denna rörelse dök också upp den 6 januari eftersom de verkligen trodde att valet stals", sa Taylor. "De hade en magkänsla att Donald Trump hade rätt."

Taylor säger att den tankegången sträcker sig till en "demonisk konspiration" om att valet 2020 stals från Trump. ”De trodde att en konspiration av demoner som manifesterades genom Demokraterna, manifesterades genom illojala republikaner, manifesterades genom Mike Pence, hindrade Trump från att vinna valet och från att uppfylla Guds vilja”, sa Taylor.

För Wallnau är detta presidentval inget mindre än en kamp mellan gott och ont.

"Jag förstår inte hur någon med moralisk klarhet kan stå emot ett sådant här val. Jag menar, frågorna är så tydliga", sa Wallnau. "Jag säger till kristna, jag säger, ni vet, vad ni – vad ni skulle sagt under inbördeskriget?"

Wallnau använder apokalyptiskt språk vid väckelser och skapar en andlig strid mellan fromma troende och demoner som talar genom demokrater eller liberaler. I ett tal på ”FlashPoint Live = levande flampunkt” sa han till publiken: "Ni ser att vänstern är full av demoner."

Wallnau beskrev vad han ser som en mängd krafter som står uppställda mot den tidigare presidenten.

"Trump är som Samson. Han har händerna mellan två pelare", förklarade Wallnau. "Han står i princip inför akademin, media, regeringen, underrättelse-tjänsterna och i viss mån en hel del företag."

Men Wallnau satsar på att han kan kanalisera den hyperfokuserade kristna politiska energin som han driver mot att övervinna dessa hinder.

"Tendensen att bara titta på val, be om dem, äta popcorn, titta på resultatet och sedan gå och lägga sig är över", sa Wallnau. "Kristna som troende borde förmodligen vara engagerade i denna process att forma kulturen mycket mer aggressivt och avsiktligt från och med nu eftersom den formas utan dem."

https://www.cbsnews.com/news/trump-lance-wallnau-evangelical-voters/

MAGA Kristna har rätt att utöva sin tro – men det har jag också

Av Adam Russell Taylor

En av de mer alarmerande aspekterna av Trump-administrationen är hur den försöker instrumentalisera kristendomen – både som ett vapen mot sina politiska motståndare och för att belöna sina politiska anhängare.

President Donald Trumps kanske mest framträdande exempel på detta under sin andra mandatperiod är genom hans exekutiva order från februari om "Utrotning av antikristna partiskheter", som skapade en arbetsgrupp som höll sitt första möte förra månaden. Arbetsgruppens första möte katalogiserade incidenter från Biden administrationen som påstås utgjort federal antikristet partiskhet.

Efter mötet skickade veteranminister Doug Collins ett e-postmeddelande till hela departementet där han bad anställda att "rapportera alla fall av antikristna diskrimineringar" inom veteranministern, och nämnde "alla vedergällningsåtgärder som vidtagits som svar på religiösa högtidsfiranden" och "alla observationer av misshandel för att de inte deltagit i evenemang eller aktiviteter som inte överensstämmer med kristna åsikter" som exempel.

Specifika exempel från Biden-eran som citeras i den exekutiva ordern och arbetsgruppens möte sträcker sig från det specifika till det symboliska. Till exempel anklagar Trump i sin exekutiva order Biden administrationen för att "attackera fredliga kristna" genom att anklaga vissa abortmotståndare för att ha brutit mot den federala lagen från 1994 som förbjuder "våldsamt, hotfullt, skadligt och hindrande beteende som syftar till att skada, skrämma eller störa rätten att söka, erhålla eller tillhandahålla reproduktiva hälsotjänster".

Den exekutiva ordern klandrar också Biden för att ha firat Transgender ”Day of Visibility = synlighetsdagen” den 31 mars 2024 – ett datum som råkade sammanfalla med påskdagen. Transgenders synlighetsdag har naturligtvis firats den 31 mars varje år sedan 2009, fram till och med alla fyra år av Bidens presidentskap. Men det verkar inte inkluderas i Trump-administrationens kritik.

”Liberty Universitys = Frihetsuniversitet” rektor, Scott Hicks, talade vid arbetsgruppens öppnande möte och hänvisade till sin skolas böter på 14 miljoner dollar för brott mot säkerhetsreglerna på campus relaterade till sexuella övergrepp som bevis på olikartad behandling. Hicks bestred inte de faktiska säkerhetsöverträdelserna. Han hävdade helt enkelt att de höga böterna var bevis på antikristen partiskhet.

Jag håller med om att vår konstitution kräver att vår regering inte visar privilegier gentemot någon religiös organisation eller grupp. Tidigare administrationer, både republikanska och demokratiska, har skapat rådgivande nämnder för flera religioner för att stärka partnerskapet mellan den federala regeringen och trosbaserade organisationer som bättre kan tjäna samhällen och främja det gemensamma bästa. Detta är ett värdefullt mål som är helt annorlunda än det missriktade fokuset hos Trumps arbetsgrupp.

Trumps förmodade iver för att skydda kristnas religionsfrihet verkar begränsad till att stödja sina väljares politiska preferenser. När pastor William Barber II och andra bad i Capitol Rotunda för några veckor sedan för att protestera mot planerade nedskärningar i den federala budgeten som oproportionerligt skulle skada människor som upplever fattigdom och hunger, arresterade Capitol polisen dem för "trängsel, obstruktion och inträngning", eftersom demonstrationer i kongressbyggnader är förbjudna enligt lag. Det faktum att deras protest motiverades av en uppriktig kristen övertygelse skyddade dem inte.

Jag finner det osannolikt att Trump kommer att ha någon brådska att benåda pastor Barber på samma sätt som han benådade de som åtalats för att ha blockerat abortkliniker. Likaså är det osannolikt att Trump kommer att utvidga dessa privilegier till kristna organisationer som ”Church World Service = Kyrklig världstjänst” och ”World Relief = Världshjälp”, som har arbetat med regeringen i årtionden för att vidarebosätta flyktingar, motiverade av tron ​​att Bibeln befaller oss att "välkomna främlingen". Dessa organisationer och andra har fått sina vidarebosättningsbidrag för flyktingar abrupt avslutade, vilket har krävt att de sagt upp personal och stoppat mycket av sitt arbete.

När vi kritiserar den nuvarande administrationens hyckleri och grymhet är det viktigt att undvika att falla in i några av samma mönster som vi pekar på. Jag säger inte att Trumps handlingar utgör antikristen partiskhet i sig. Kanske var några av dem, på pappret, försvarbara. Men om Trumpadministrationen konsekvent tillämpade sina angivna kriterier för vad som utgör antikristen partiskhet, skulle exempel som dessa rimligen kunna gälla. Skillnaden avslöjar spelet och avslöjar en administration vars verkliga engagemang är att belöna sina anhängare och straffa sina motståndare.

I det här fallet belönar och prioriterar administrationen kristna vars huvudsakliga kännetecken inte är en tydlig uppsättning teologiska övertygelser, utan partiska övertygelser som administrationen förespråkar. Detta möjliggörs och förvärras av en offer-hållning som har blivit ett kärndrag i den högerextrema kristna rörelsen, en syn som är nästan omöjlig att förena med verkligheten att vita kristna är i klar majoritet och ofta åtnjuter en privilegierad amerikansk position.

Ännu värre är att ny forskning från samhällsvetare tyder på att vita kristna påståenden om antikristna partiskheter i USA sannolikt är förknippade med idén om antivita partiskheter. Studiens författare drar slutsatsen att deras forskning tyder på att;

”Att uttrycka oro för antikristna partiskheter kan tolkas som att signalera lojalitet till vita människor ... att samlas kring antikristna partiskheter kan också fungera som en 'hundvissla' som signalerar stöd för människor som är oroliga över förändringar i Amerikas rasliga sammansättning.”

Det är också viktigt att påpeka hyckleriet i att inrätta en arbetsgrupp kring antikristna partiskheter samtidigt som man tiger om religiösa samfund som har mött växande och alarmerande grader av verklig partiskhet och våld, nämligen judiska och muslimska amerikaner

Jag anslöt mig till ett mångsidigt tvärsnitt av kristna ledare i att fördöma detta hyckleri i ett brev som lyder:

Vi avvisar påståendet att det finns en utbredd förföljelse av kristna i USA. ... Att utnyttja den federala regeringens resurser för ett obefintligt hot är ett grovt missbruk av skattebetalarnas resurser, särskilt när det har skett en ökning av inte bara partiskhet utan även hatbaserat våld mot judiska, muslimska och andra religiösa samfund. Vi befarar att den 'antikristna partiskhetens arbetsgrupp' kommer att användas som ett vapen för att privilegiera en tradition inom kristendomen framför andra, vilket ironiskt nog skapar antikristna partiskheter även när den påstår sig bekämpa den. Vi är också medvetna om hur påståenden om "antikristen partiskhet" visas som täckmantel för vit överhöghet.

Medan administrationen fortsätter att trakassera universitet som de säger misslyckades med att skydda sina judiska studenter i efterdyningarna av massakern i Israel den 7 oktober, har den sagt eller gjort lite för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till det ökande antisemitiska hatet och våldet, bland annat genom att inte åtala eller öka ansvarsskyldigheten för grupper och individer som sprider hat som ofta kan leda till våld.

Det första tilläggets klausul om fri religionsutövning skyddar medborgarnas rätt att utöva sin religion som de vill. Men denna rättighet har begränsningar. Domstolar har fastställt att religiös utövning inte kan kränka "allmän moral" eller ett "tvingande" statligt intresse. Till exempel, 1944, fastslog Högsta domstolen "att en stat kunde tvinga fram vaccination av barn vars föräldrar inte skulle tillåta sådan handling av religiösa skäl ... staten hade ett övergripande intresse av att skydda folkhälsan och säkerheten."

För att återgå till några av exemplen ovan har domstolarna upprätthållit lagar som säger att människor ska få tillhandahålla reproduktiv hälsovård utan att fysiskt blockeras av demonstranter, även om demonstranterna är motiverade av sin tro. Och religiösa demonstranter som tvingas ta med sina vittnen till Capitol Rotunda vet lika mycket att regeringen kan gripa dem för att göra det. Den grundläggande etiska premissen är att mina friheter upphör där de aktivt kränker någon annans rättigheter.

Bibeln lär inte att vi inte behöver frukta att bryta mot jordiska lagar när vi försöker följa Jesus – tvärtom! I 2 Timoteusbrevet säger Paulus att ”var och en som vill leva ett gudfruktigt liv i Kristus Jesus skall bli förföljd” (3:12). Jesus själv säger till oss: ”Saliga är de som blir förföljda för rättfärdighetens skull, ty himmelriket tillhör dem” (Matt. 5:10).

Detta är inte ett argument som rättfärdigar förföljelsen av kristna. Istället är det för att klargöra att kristna som förväntar sig att regeringen skyddar sin religiösa utövning eller privilegierar dem framför andra trosuppfattningar följer en ideologisk agenda, inte en bibliskt grundad.

Den antikristna partiskhetsgruppen skapar en fara som påminner om kristna under kejsar Konstantins styre, som gjorde kristendomen till Romarrikets officiella religion efter att han konverterat, och därmed i praktiken kapade den kristna rörelsen. Närhelst tro blir synonymt med imperium förlorar den sin profetiska iver och trofasthet. Staten bör aldrig övervaka separationen av fåren från getterna, annars ägnar den sig åt avgudadyrkan.

Varför skulle vi lita på att regeringen fastställer vem som utgör en sann eller verklig kristen, särskilt med tanke på de stora skillnaderna i tro, tradition och tolkning inom den kristna tron? Den nuvarande administrationen likställer till synes kristna med pastor Paula Whites och pastor Robert Jeffress tro. Men var lämnar det då biskop Mariann Buddes och biskop William Barbers autentiska tro?

Den goda nyheten är att nyligen genomförda offentliga opinionsundersökningar visar att en överväldigande majoritet av kristna, inklusive två av tre vita evangelikaler, inte stöder "inrättandet av en federal arbetsgrupp som uteslutande fokuserar på diskriminering av kristna snarare än diskriminering av alla religioner". Även om dessa uppgifter är uppmuntrande, talar de också för behovet av att vi som tillhör den ofta tysta majoriteten blir mycket mer högljudda om våra farhågor och vårt engagemang för både religiös pluralism och frihet.

Tillsammans måste vi förespråka en regering som skyddar alla människors rätt att utöva sin tro fritt, och det inkluderar rätten att inte ha någon tro alls. Jag kanske starkt inte håller med om många konservativa kristna som stöder Trump, men jag kommer att försvara deras rätt att utöva sin tro precis som alla andra, så länge de inte otillbörligt inkräktar på andras rättigheter. Vi bör särskilt invända mot hur Trump-administrationen använder förevändningen att försvara religionsfrihet för att befästa sin makt och belöna sina anhängare samtidigt som den straffar sina fiender. ’

Kristendomen måste sluta missbrukas som ett ideologiskt maktinstrument. Istället måste vi tjäna som salt och ljus, skydda religionsfrihet för alla och bygga en mer rättvis och inkluderande demokrati som fungerar för alla, oavsett tro.

https://sojo.net/articles/opinion/maga-christians-have-right-practice-their-faith-so-do-i

Helt MAGA förankrad kristendom

Politik, särskilt kulturkrigspolitik, ger nu många fundamentalister och evangelikaler en känsla av gemenskap och en gemensam fiende.

Av Peter Wehner

Kontrasten kunde knappast ha varit större.

Under en minnesgudstjänst för Charlie Kirk, som hölls på en stadio fylld med nästan 100 000 människor, uttryckte Erika Kirk, hustru till den dödade högeraktivisten, både sin djupa kärlek till sin man och den djupa sorg som hans död orsakade. Det var talet av en kvinna som var djupt påverkad av hennes kristna tro. Och det innehöll anmärkningsvärda ord, som hon kämpade för att säga men ändå kunde formulera.

"Min man, Charlie, han ville rädda unga män, precis som den som tog hans liv", sa Kirk. "Den unge mannen. Den unge mannen. På korset sa vår Frälsare: 'Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör.' Den mannen – den unge mannen – jag förlåter honom. Jag förlåter honom för det var vad Kristus gjorde. Och det är vad Charlie skulle göra. Svaret på hat är inte hat. Svaret vi känner till från evangeliet är kärlek och alltid kärlek. Kärlek till våra fiender och kärlek till dem som förföljer oss."

Publiken reste sig upp för att applådera till stöd för den sörjande änkan. Men det fanns ytterligare en talare som ännu inte kommit fram.

Donald Trump, som följde i Erika Kirks fotspår, sa att Charlie var ”en missionär med en ädel anda och ett stort, stort syfte. Han hatade inte sina motståndare. Han ville deras bästa.” Men då kunde presidenten, som avvek från sitt manus, inte motstå att uttrycka sin avvikande åsikt.

”Det var där jag inte höll med Charlie”, sa Trump. ”Jag hatar min motståndare. Och jag vill inte deras bästa.” Han tillade: ”Förlåt, Erika.” Publiken började skratta och jubla. Trump gav dem ett vetande leende. En man som ljuger om nästan allt kunde inte förmå sig att ljuga om sitt hat mot sina motståndare.

Vad Trump sa vid Kirks minnesgudstjänst var knappast en uppenbarelse. President Trump har tidigare tydligt gjort sin oenighet med, och till och med sitt förakt för, några av Jesu centrala läror. Det har även hans son Don Jr., som sa vid ett ”Turning Point = vändpunkt” möte i USA 2021, att vända andra kinden till ”har inte gett oss någonting”.

Donald Trump, årtionden innan han kandiderade till presidentposten, erkände att han är en man fylld av hat och driven av hämndlystnad. Det är inte bara så att dessa egenskaper är en del av vem han är; det är att han hämtar styrka från sina mörka passioner.

Trump har tillbringat nästan varje dag under det senaste decenniet med att bekräfta att han saknar empati. Han ser sig själv som både berättigad och som ett offer. Han är oförmögen att ångra sig. Han drivs av ett omättligt behov av hämnd. Och han njuter av att tillfoga andra smärta.

Det är inte längre en intressant fråga varför Trump är en nästan perfekt omvändning av Jesu moraliska läror; svaret kan spåras till en skadad, oordnad personlighet som tragiskt har förvrängt hans själ. Det som är en intressant fråga är varför de som påstår att deras största önskan i livet är att följa Jesus vördar en sådan man och verkar villiga att följa honom istället till jordens ände.

Det är en komplicerad fråga att reda ut. För ett betydande antal evangeliska protestanter är förklaringen ganska enkel: De hyllar Trumps etik; den genomsyrar deras kyrka och deras trossamfund.

Inom den här världen finns en subkultur som inkluderar de så kallade *TheoBros, män som ofta identifierar sig som kristna nationalister som ser sig själva som teologiska krigare. I denna subkultur ses medkänsla som en svaghet; mobbning och kränkande språk, sarkastiska förnedringar, misogyni och att "äga liberalerna" är på modet. De är den kristna versionen av chocksportare.

*TheoBros någon form av kristen podcast

Ett exempel: Pastor Joel Webbon, en inflytelserik person i den här världen, anser att kvinnor bör nekas rösträtten. Kvinnlig rösträtt var "bara ett liberalt försök av människor som hatade Kristus att bryta förbundsbandet mellan man och hustru." Att utvidga rösträtten till kvinnor har, anser han, visat sig vara ett fruktansvärt misstag. "Jag vill ha starka äktenskap, jag vill ha sammanhållna hushåll, jag vill ha representativt styre hela vägen ner till familjen, och jag vill också att spädbarn inte mördas.

Jag vill inte ha dragqueen-sagostund, jag vill inte ha regnbågsjihad, och inget av det skulle kunna hända om kvinnor inte kunde rösta." Webbon funderade över hur nationalismen fick ett dåligt rykte och skyllde på en ”österrikisk målare som, beroende på sin historia under andra världskriget, kanske hade varit lite överdrivet nitisk. Personligen har jag inte – jag har inte riktigt någon medverkan i striden.” Du fattar poängen.

Många av ledarna inom den kristna MAGA-rörelsen är autokratiska, arroganta och kontrollerande; de ​​saknar ansvarsskyldighet, kräver obestridlig lojalitet och försöker skrämma sina kritiker, särskilt de inom sina kyrkor eller samfund. De klagomål och den förbittring de känner är omöjliga att överdriva; de lider av ett förföljelsekomplex.

Helt MAGA förankrade anhängare ser Trump som den "ultimata stridsmaskinen", med historikern Kristin Kobes Du Mezs ord, och de älskar honom för det. De mest militanta och fanatiska Trump-anhängarna hänvisar till vår tid som ett "Bonhoeffer-ögonblick". (Uttrycket är tänkt att dra paralleller mellan den "vakna vänstern" i Amerika och nazismen.) Orubbliga MAGA kristna utgör knappast alla de amerikanska evangeliska och fundamentalister, men de utgör en stor del av den, och de är på uppgång.

De kyrkor och samfund som inte är militant MAGA men fortfarande till överväldigande grad består av Trump-anhängare får ofta mindre uppmärksamhet än kyrkor och samfund som är hyperpolitiserade, men de är också viktiga för Trump-koalitionen. Så det är bra att förstå den komplexa dynamiken som spelar in i dessa utrymmen.

Jag säger komplext eftersom miljontals kristna varje söndag besöker kyrkor som inte är konfessionella och som är anslutna till konservativa protestantiska samfund. Dessa kyrkor är inte särskilt politiska, och de leds av pastorer som predikar eftertänksamt om ämnen som att älska sin fiende och vända andra kinden till, vilket Jesus talade om under sin bergspredikan; och om verser som denna, som finns i Efesierbrevet, skriven av aposteln Paulus:

"Var snälla mot varandra, barmhärtiga och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus." Ef 4:32

Den stora majoriteten av människor som besöker dessa kyrkor skulle inte betrakta dessa verser som öppna samtalsämnen; de skulle se dem som Guds ofelbara ord. De skulle innerligt be att dessa ord skulle helga deras liv och att de skulle bli mer som Jesus. Och nästan som en människa skulle dessa församlingsmedlemmar säga att Kristus är i centrum för deras liv, deras "allt i allt".

Ändå kommer många av dem att tillbringa en del av resten av veckan, och kanske en stor del av resten av veckan, i högerns ekokammare, i sällskap med konfliktentreprenörer, med sina känslor upphettade, och känna på samma sätt för sina fiender som Donald Trump gör för sina fiender. Och allt kommer att vara helt logiskt för dem.

”Det gör mig ledsen att se människor jag känt i åratal (några så långt tillbaka som Jesusrörelsen på 1970-talet) förförda av en ondskefull kulturkrig- kristendom som bara är en pervers karikatyr av den autentiska tron ​​som formades kring Jesus från Nasaret”, skrev Brian Zahnd, pastor och författare, nyligen på sociala medier. ”Ja, det gör mig fruktansvärt ledsen.”

Den sorgen delas av många av oss, och Zahnds kommentar väcker dessa frågor: Hur gick förförelsen av så många evangelikaler till? Och hur vann Donald Trump, av alla människor, inte bara deras röster utan även deras hjärtan?

Svaret är invecklat och teologiskt till sin natur. För alltför många kristna är tron, även om den är en viktig del av deras liv, inte primär, och den är ännu mer sällan transformerande. Russell Moore, chefredaktör för ”Christianity Today = Kristendomen idag”, har sagt att Jesus är en ”huvud-prydnad” för många amerikanska kristna. Förväntningarna på, bl.a., aposteln Paulus var inte mänsklig perfektion. Han trodde att arvsynden berörde varje mänskligt liv, och många av hans brev skrevs för att ta itu med allvarliga problem inom kyrkan.

Men hans antagande, och inte bara hans, var att kristna, på grund av sin tro, skulle "avskiljas" – "försoningens tjänare" kända för sin kärlek och barmhärtighet, heliga och klanderfria och oförvitliga, utan illvilja och fria från bitterhet, raseri och ilska. Kristendomen skulle medföra en inre förvandling, en djupgående inre förändring i en persons identitet och motiv. I en förvrängd och krokig generation, berättar Filipperbrevet för oss, skulle Jesu efterföljare vara klanderfria och rena, Guds barn, som lyser som stjärnor på himlen. På andra ställen får vi veta att den Helige Andes frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet och självbehärskning.

Genom historien har otaliga människor fått sina liv förvandlade genom tro och nåd, och har bidragit till att bringa helande till en trasig värld. Det har varit en enorm gåva för mig att känna sådana människor här och nu; jag har profilerat flera av dem i ”The Atlantic = Atlanten”. Jag vet många fler.

Men de är exceptionella, och om vi ska vara ärliga – om kristna är ärliga – är klyftan mellan hur de som påstår sig vara Jesu efterföljare beter sig kontra hur andra i världen beter sig ofta smal, om den existerar alls. Vi ser det i uppmärksammade skandaler och i människors dagliga liv, där kränkande beteende, hårt dömande och ovänlighet sprids ganska lika mellan troende och icke-troende.

Det som har hänt är alltså att tron ​​inte alls är så central i många kristnas liv som de säger att den är, eller som de önskar att den vore. Kristendomen har sin egen semantiska värld, fraser och modeord som är avsedda att förmedla trons betydelse i våra liv. I många fall är dessa dock uttryck för en strävan, inte en återspegling av en aktuell verklighet.

När människor i gudstjänster sjunger lovsånger som förkunnar: "Gör mig till en kanal för din frid; där det finns hat, låt mig bringa din kärlek; där det finns orättfärdighet, din förlåtelse, Herre; och där det finns tvivel, sann tro på dig", är det autentiska uttryck för verkliga önskningar. Men de har ofta en kort halveringstid; de kan vara ogjorda mitt i veckan, särskilt om du råkar spendera tid på sociala medier eller lyssna på poddar som väcker de mörka passionerna. Fredsskapande är inte myntet i den sfären.

När människor i gudstjänster sjunger lovsånger som förkunnar: ”Gör mig till en kanal för din frid; där det finns hat, låt mig bringa din kärlek; där det finns orätt, din förlåtelse, Herre; och där det finns tvivel, sann tro på dig”, är det autentiska uttryck för verkliga önskningar. Men de har ofta en kort halveringstid; de kan vara ogjorda mitt i veckan, särskilt om du råkar spendera tid på sociala medier eller lyssna på poddsändningar som väcker de mörka passionerna. Fredsskapande är inte myntet i den sfären.

Enligt min erfarenhet tenderar pastorer att se det bättre än de flesta av oss andra. Deras vädjan, söndag efter söndag, är att deras församlingsmedlemmar ska ”leva ett liv värdigt den kallelse ni har fått”. De vet att många i deras församling snubblar och faller när de svarar på den kallelsen, och de ärliga pastorerna vet att de ofta snubblar själva också. Det gör vi alla.

Jag säger allt detta för att ge sammanhang till min nästa observation, som kan hjälpa till att förklara detta ögonblick: Politik fyller tomrummet som tron ​​lämnat, och den gör det på sätt som jag aldrig riktigt sett förut. För många fundamentalister och evangelikaler möter politiken den längtan och de behov som inte tillgodoses av kyrkor och traditionella trossamfund.

Om det finns något användbart som har kommit ur Trump-eran, och det är inte mycket, så är det att den har erbjudit en diagnostisk datortomografi av mycket av den amerikanska kristendomen. Trump och MAG rörelsen utnyttjade, och förstärkte sedan, de problem som kristna samfund står inför, men de skapade dem inte.

Politik, särskilt kulturkrigspolitik, ger många fundamentalister och evangelikaler en känsla av gemenskap och en gemensam fiende. Den ger syfte och mening åt deras liv och förvandlar dem till huvudpersoner i ett stort drama som ställer gott mot ont. De blir livgivna av den. Och de försäkrar varandra, gång på gång, om att de mörka passionerna faktiskt är uttryck för rättfärdighet.

De helgar sina förbittringar. Som ett resultat deformerar de vad många av oss anser vara den mest övertygande rösten och livet som någonsin funnits, en kringresande predikant som för 2 000 år sedan reste genom Galileen och Judeen, undervisade om nya bud vissa dagar och botade sjuka och socialt utstötta andra, samtidigt som han förkunnade Guds rike.

Donald Trump kanske inte är perfekt, medger hans religiösa anhängare, men han kämpar på änglarnas sida. Han är en nutida Cyrus, den persiske kungen som tillät judarna att avsluta sin fångenskap och återvända till sitt hemland. Herrens hand vilar över denne president. Och de kommer att stå med honom varje steg på vägen.

Det är därför som människorna vid Charlie Kirks minnesgudstjänst kunde bli rörda av Erika Kirks förlåtande ord och även inspirerade av USA:s presidents hatiska ord. De kan lätt röra sig mellan två världar. Men de slår läger i en värld av moralisk fulhet, en värld av antipati, och för tillfället verkar de ganska hemma där.

Vi vet inte hur det kommer att sluta. Men här är vad jag vet, eller åtminstone vad min förståelse av den kristna tron ​​har lärt mig att tro: Vi är kallade att vara trofasta, inte nödvändigtvis framgångsrika, för framgång ligger bortom våra krafter. Denna värld är trasig men vacker, en gåva från Gud, och det goda i denna värld är värt att kämpa för.

Ett liv på denna jord är allt vi får, och, med pastorn och teologen Frederick Buechners ord, ”vi är åtminstone dårar om vi inte lever det så fullt ut, modigt och vackert som vi kan.”

Gud är mycket mer strålande än de teologier och läror om Gud som vi människor konstruerar. Och, som författaren Rachel Held Evans uttryckte det, ”tro är alltid en risk. Oavsett vad vi tror finns det alltid en chans att vi kan ha fel. Men berättelsen om Jesus är precis den berättelse jag är villig att riskera att ha fel om.”

https://www.theatlantic.com/ideas/archive/2025/09/charlie-kirk-christian-trump/684394/

En tro kapad av hat: Varför MAGA-kristna är en maktkult förklädd till religion

postad av Op-Ed 16 mars 2025

"Varför hatar MAGA lärjungar, som lever i en 'kristen nation' och kallar sig kristna genom att följa en Messias som predikade uteslutande om kärlek – särskilt att älska sina grannar, absolut alla – särskilt sina grannar?" – Anonym kristen, via sociala medier

Många invånare i USA har länge projicerat en artificiell bild av att leva i en kristen nation, där tron ​​fungerar som grunden för dess moraliska och kulturella identitet. Politiska ledare åberopar religiöst språk, och miljontals amerikaner förklarar öppet sin hängivenhet till kristendomen.

Ändå motsäger handlingarna och retoriken hos många av dessa självutnämnda troende varje grundläggande lära i deras tro. Den senaste inkonsekvensen av denna ideologi är synlig i den moderna MAGA rörelsen, där hat, grymhet och utestängning definierar beteendet hos dem som påstår sig följa Jesus Kristus.

I deras värld är kristendomen inte ett kärleksbudskap utan ett vapen för splittring. Det är inte en uppmaning att tjäna de fattiga, omfamna främlingen eller vända andra kinden till. Istället har det blivit en fana under vilken de rättfärdigar sin ilska mot invandrare, HBLTQ-personer, rasminoriteter och alla som utmanar den "vita" rasens dominans.

Deras ledare är inte Kristus, utan en politisk figur som representerar motsatsen till allt som kristendomen var tänkt att stå för. En man definierad av girighet, hämndlystnad och egenintresse har blivit den moraliska standarden för en rörelse som fortfarande insisterar på att kalla sig kristen. Det som borde ha varit en religion av ödmjukhet och uppoffring har förvandlats till en ideologi av erövring och förbittring i Amerika.

Förvandlingen var inte en slump. Den är produkten av årtionden av avsiktlig manipulation, där trons språk förvridits till ett rättfärdigande av makt och grymhet. Frågan är inte om dessa människor verkligen är kristna – enligt varje biblisk standard är de det inte. Den verkliga frågan är varför de så ivrigt har omfamnat en version av kristendomen som är så fullständigt skild från dess kärnläror. Svaret avslöjar den mörka verkligheten av vad amerikansk kristendom har blivit.

EN ICKE-SEKULÄR TRO KAPAD AV SEKULÄR VIT NATIONALISM

MAGA Kristendomen existerar inte för att sprida evangeliet eller föra människor närmare Kristus. Den existerar för att befästa makt, inbäddad i hat. Under de senaste decennierna har kristendomen i USA genomgått en radikal omvandling och sammanfogats med vit nationalism för att skapa ett helt nytt trossystem. Denna nya religion definieras inte av skriften, utan av idén att Amerika är en gudomligt utvald nation som hotas av utomstående, sekularister och icke-troende.

Den kristna nationalistiska rörelsen frodas på tron ​​att kristendomen måste dominera regeringen, domstolarna och det offentliga livet. Konstitutionen – en gång ett dokument utformat för att skydda religionsfriheten – har omformulerats till ett vapen för att upprätthålla religiöst styre. All politik som inte överensstämmer med deras vision om en kristen teokrati ses som en attack mot deras tro. Denna paranoia ger näring åt deras hat. Det räcker inte för dem att utöva sin egen religion fritt – de kräver kontroll över alla andras tro, beteenden och identiteter.

Den Jesus de påstår sig följa har ingen likhet med den historiska figuren som predikade mot girighet, varnade för maktens korrumperande natur och fördömde religiösa ledare som lade bördor på folket samtidigt som de undantog sig själva. Istället har de skapat en ny Kristus – en som ser mer ut som en krigare än en fredsmäklare. Deras version av Jesus bär ett gevär, viftar med en amerikansk flagga och söker hämnd mot politiska fiender.

I sin strävan efter makt har de övergett varje central princip i kristendomen. Kärlek har ersatts av erövring. Barmhärtighet har övergivits för vedergällning. Ödmjukhet har förkastats till förmån för överhöghet. De söker inte frälsning utan kontroll, och de använder Kristi namn som ett verktyg för att rättfärdiga sin strävan efter dominans.

FÖRBITTRINGENS POLITIK OCH EN BESATTHET AV HÄMND

MAGA Kristendomen drivs inte av tro. Den drivs av förbittring. Rörelsen definieras inte av kärlek, förlåtelse eller tjänande av andra, utan av en obeveklig tro på att de är offer för ett Amerika som inte längre tillhör dem. Denna klagomålsinställning har blivit kärnan i deras identitet och formar varje aspekt av deras toxiska/giftiga världsbild.

I årtionden har konservativa kristna fått höra att de är under belägring. De har fått en stadig diet av rädsla, som övertygat dem om att de förföljs helt enkelt för att deras dominans över samhället urholkarts I verkligheten tar ingen ifrån dem rätten att dyrka, tro eller utöva sin tro.

Det de ogillar är att de inte längre kan påtvinga andra sin vilja utan motstånd. Denna känsla av offerroll har lett till en besatthet av hämnd.

Istället för att följa Kristi uppmaning att älska sina fiender har de omfamnat en kultur av ständig konflikt. Varje politik som utökar rättigheterna för marginaliserade grupper ses som en attack mot deras egen frihet. Varje ansträngning att skapa ett mer inkluderande samhälle möts med ilska. De kämpar inte för religionsfrihet – de kämpar för att upprätthålla ett Amerika där deras form av kristendom är den enda som har makten.

Denna förbittring har gjort dem villiga att förbise alla moraliska brister hos sina ledare. De stöder en man vars liv definieras av grymhet, oärlighet och korruption eftersom de tror att han kommer att straffa de landsmän som de har blivit betingade att hata. Deras tro handlar inte längre om frälsning eller andlig tillväxt. Det handlar om att se till att de de ser som fiender lider nederlag, förödmjukelse och utestängning.

SELEKTIV MORAL OCH ÖVERGIVANDET AV KRISTUS LÄRA

MAGA Kristendomen verkar under ett system av selektiv moral. Den håller andra till omöjliga normer samtidigt som den ursäktar all synd inom sina egna led. Detta hyckleri är inte tillfälligt – det är centralt för hur rörelsen behåller makten.

Samma människor som kräver moralisk renhet från sina politiska motståndare har inga problem med att stödja en ledare som har varit gift flera gånger, engagerad i ekonomisk korruption och byggt sin karriär på bedrägeri. De påstår sig stå för "familjevärderingar" samtidigt som de ursäktar otrohet, oärlighet och till och med kriminellt beteende när det gynnar dem politiskt. Deras moral är inte förankrad i skrifterna – den är vapenanvänd för att rikta in sig på alla som inte överensstämmer med deras ideologi.

De protesterar mot politik som ger mat, tak över huvudet och sjukvård till de fattiga, trots Kristi uttryckliga befallningar att ta hand om de behövande. De predikar om att skydda barn samtidigt som de försvarar politik som berövar dem deras sjukvård och säkerhet. De påstår sig motsätta sig förtryck samtidigt som de hyllar lagar som begränsar rösträtt, kroppslig autonomi och personliga friheter.

Det finns ingen konsekvens och inget etiskt ramverk som vägleder deras övertygelser. Deras version av kristendomen kräver inte personlig integritet. Den kräver lojalitet. Så länge någon ansluter sig till deras politiska ideologi är de frikända från alla felaktigheter. Men de som står emot dem, oavsett hur moraliska eller etiska de är, framställs som skurkar. Detta är inte tro. Det är en maktkult förklädd till religion.

KRISTEN ENDAST I NAMN

Enligt varje mätbar standard förkroppsligar MAGA rörelsen inte kristendomen. Den har övergett kärlek, ödmjukhet och tjänande till förmån för erövring, klagomål och vedergällning. De som påstår sig följa Kristus har byggt en rörelse som dyrkar sig själv snarare än de läror den låtsas upprätthålla.

En verklig kristen rörelse skulle förkasta grymhet, splittring och dyrkan av politiska ledare. Den skulle ta hand om de sjuka, de fattiga och de marginaliserade. Den skulle prioritera fred framför konflikt, rättvisa framför kontroll och nåd framför hämnd. Men MAGA kristendomen gör inget av detta. Den existerar inte för att tjäna – den existerar för att dominera.

Trumps omval har bara befäst denna verklighet. Rörelsen har blivit mer djärv i sina krav, mer aggressiv i sin retorik och mer villig att förkasta även skenet av kristna värderingar i jakten på makt. Frågan är inte om denna rörelse är hållbar, det är den inte. Hat bygger inte varaktiga institutioner. Förbittring är inte en grund för tro.

Den verkliga frågan är hur mycket förstörelse som kommer orsakas innan den kollapsar. För även om MAGA kristendomen kan kalla sig en tro, är den inget annat än en maskin byggd för kontroll. Och liksom alla sådana rörelser före den kommer den så småningom att smula sönder under tyngden av sitt eget hyckleri. Tragedin är hur mycket lidande den kommer att orsaka innan det händer.

VARFÖR MAGA KRISTENDOM INTE KOMMER ATT FÖRBLEKNA TYST

Den är för djupt förankrad i det amerikanska politiska och kulturella livet, för investerad i sin egen mytologi och för beroende av de maktstrukturer den har köpt in för att falla sönder över en natt. Rörelsens ledare har tillbringat årtionden med att indoktrinera sina anhängare till att tro att varje utmaning mot deras dominans är ett existentiellt hot. Den paranoian kommer att driva dem att trappa upp sin taktik och säkerställa att nästa kapitel i det amerikanska livet definieras av djupare splittringar, större grymhet och ett fortsatt förkastande av kristna principer till förmån för politisk erövring.

Valet 2024 var inte bara en politisk seger för Trump, det var en bekräftelse för hans anhängare på att deras rörelse är gudomligt sanktionerad. De tror att Gud har satt honom vid makten för att genomföra deras vision av Amerika, och de kommer att agera i enlighet därmed. Med förnyad kontroll över statliga institutioner kommer de att driva på för en politik som utformats för att kodifiera deras dominans, från att dra tillbaka skyddet av medborgerliga rättigheter till att införa religiösa lagar under täckmantel av att "återställa kristna värderingar". Deras mål är inte att samexistera med ett mångfaldigt och pluralistiskt samhälle, det är att fullständigt utplåna det.

Men även när de konsoliderar makten, håller grunden under dem redan på att falla sönder. De yngre generationerna lämnar organiserad religion i historisk takt och förkastar en tro som har blivit synonym med trångsynthet och hyckleri. Ju mer MAGA kristendomen försöker upprätthålla sig genom tvång, desto snabbare urholkas dess moraliska trovärdighet.

Den kommer inte att försvinna inom en snar framtid. Men framtiden tillhör inte en rörelse byggd på rädsla och hat. Den enda frågan som återstår är hur mycket skada den kommer att göra innan den blir inget annat än en bitter fotnot i historien.

https://www.milwaukeeindependent.com/editorial/faith-hijacked-hate-maga-christians-cult-power-disguised-religion/