Döm inte så du inte själv blir dömd

Av Jon Bloom 21 oktober 2016

”Jag har tagit bort den delen där han tog upp om att döma i ett val, då det inte var vad jag var ute efter. Vill någon mot förmodan läsa även den biten så kan man fråga om det jag har översatt allting eller läsa originalet.”

Kristna ska inte döma andra kristna. Och kristna ska döma andra kristna. Det är vad Bibeln lär oss. Aposteln Paulus säger faktiskt båda sakerna i samma brev bara en liten bit från varandra.

Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer. 1 Kor 4:5

Döm inte andra kristna.

Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma; 1 Korinter 5:12

Döm andra kristna.

Motsäger Paulus sig själv? Nej. Paul instruerar oss helt enkelt att det finns saker som vi inte får döma och saker vi måste döma.

Vad vi inte får döma

Vi får inte döma ”det dolda. . . syftet med hjärtat ”från andra kristna utifrån deras beslut, handlingar, perspektiv, ord eller personlighet som berör oss om dessa saker inte själva är uttryckligen syndiga (1 Kor 4:5). Vi får inte anta synd om vi misstänker synd, med tanke på hur partiska våra misstankar kan vara.

Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer. 1 Kor 4:5

När Paulus skrev "uttala inte dom före tiden" hänvisade han till en debatt bland de kristna i Korint om vilken av Paulus, Apollos eller Petrus som var den mest auktoritära aposteln (1 Kor 1:11–12; 3:3-4).
Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder. Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en annan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.»
eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt? När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?

Varför grälade de över en sådan sak? Vi vet inte. Allt vi vet är:
1) De i Korint hade personlig kunskap om och erfarenhet av dessa apostlar,
2) Hur vi tenderar att bedöma ledare utifrån våra observationer och erfarenheter.

Liksom olika ledare som vi känner, hade Paulus, Apollos och Petrus olika personligheter. De hade troligen olika retoriska och pedagogiska stilar, teologiska betoning och kan ha utövat eller betonat olika andliga gåvor.
Vi vet att Paulus var den som "planterade" och Apollos var den som "vattnade" (1 Kor 3:6–8). Kanske några helt enkelt föredrog Apollos eller Petrus framför Paulus. Kanske missförstod någon något som Paulus sa eller gjorde och tog illa vid sig. Kanske hade ”super-apostlarna” (2 Kor 11:5) förtalat Paulus, men inte Apollos eller Petrus. Oavsett faktorer, vissa kristna i korint bedömde Paulus oskyldigt och ifrågasatte hans tjänst och karaktär (hans ”dolda ... hjärtans syften”) i fråga (1 Kor 4: 3).

Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten. Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».
För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.

Vi kan förstå detta eftersom vi alla har gjort det. Vi vet hur snabbt vi kan gå från missförstånd eller oenighet till oro, sedan till misstanke och sedan till dom. Om vi tror att vi uppfattar rök kan vi för snabbt anta att det finns en eld.

I sådana fall måste vi komma ihåg Jesu ord, "döma inte efter uppträdanden, utan döma med rätt bedömning" (Joh 7:24).

Dömen icke efter skenet, utan dömen en rätt dom.»

Vad vi måste döma

De kristna måste bedöma det uttalande syndiga beteendet hos en bekännande kristen.
Jesus sa att ett "träd är känns igen på dess frukt" (Matt 12:33). När avslöjar hjärtats dolda syndiga syften sig? I en persons uttryckligen syndiga beteende. Det var därför Paul inte ens behövde vara närvarande för att döma en man som bedrev sexuell omoral (1 Kor 5:3). Och han instruerade uttryckligen de kristna i korint att också döma honom (1 Kor 5:12–13).
I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
Jag, som väl till kroppen är frånvarande, men till anden närvarande, har för min del redan, såsom vore jag närvarande, fällt domen över den som har förövat en sådan ogärning:

Ty icke tillkommer det väl mig att döma dem som äro utanför? Dem som äro innanför haven I ju att döma; dem som äro utanför skall Gud döma. »I skolen driva ut ifrån eder den som är ond.»
När vi syndar har våra kristna bröder och systrar en skyldighet att döma oss. De får inte fördöma oss, men de måste i och av kärlek säga till oss att omvända oss. En sådan dom är en nåd ett uttryck för Guds vänlighet (Rom 2:4) och vi förvärrar bara vår synd om vi begår brott. Om vår synd är mycket allvarlig och vår församling bestämmer att vi måste vara disciplinerade enligt Matt 18:15–17, måste vi komma ihåg att syftet är att sträva efter vår förlossning inte fördömelse (1 Kor 5: 4–5).

Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring?
Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'. Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
i Herren Jesu namn skola vi komma tillsammans, I och min ande, med vår Herre Jesu kraft, och överlämna den mannen åt Satan till köttets fördärv, för att anden skall bliva frälst på Herren Jesu dag.

Var långsamma med att döma

När uppenbar synd bekräftas, måste kristna kärleksfullt bedöma kristna. Men i de flesta situationer måste vi vara mycket långsamma att bedöma och utöva stor omsorg och återhållsamhet. Vårt eget syndiga kött har lätt att döma andra. Vi måste ha en sund misstanke om vår egen stolthet och hålla Jesu ord ringande i våra öron: ”»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda; Matt 7:1”.

Detta är särskilt viktigt eftersom många situationer vi står inför inte är så tydliga som de båda exemplen ovan i Korint. Ofta ser gränsen mellan att döma dolda hjärtans syften och utropa synd tvetydig ut. Och i tveksamma fall är det bäst att vara långsam med att bedöma.


Men låt oss inte bedöma andra kristnas dolda syften med hjärtat som syndiga om de inte håller med oss om den bästa kursen för valåtgärder. Vi kan diskutera och övertyga, men vi får inte döma. Jesus kommer att döma. Det är bara för honom att visa vad som nu är dolt och berömma eller bestraffa (1 Kor 4:5). Låt oss "med all ödmjukhet och mildhet, med tålamod [bära] varandra i kärlek" (Ef 4:2).
Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.
med all ödmjukhet och allt saktmod, med tålamod, så att I haven fördrag med varandra i kärlek

https://www.desiringgod.org/articles/judge-not-that-you-may-judge-well