Problemet med bön

av Michael J. Svigel 15 juni 2009

För många verkar det finnas ett problem med bön. "Det är ett envägssamtal." "Det verkar inte fungera." "Gud tar för lång tid att svara." "Gud gör vad han vill ändå."

Krossad mellan livets murbruk och mortelstöt är det lätt att tänka att det finns ett allvarligt problem med bön: Gud. När Gud inte svarar enligt vår vilja kan vi bli frustrerade. Vi kan känna att våra böner bara flyter runt galaxen för obetydliga för att fånga Skaparens uppmärksamhet. Mitt i denna besvikelse är vi ofta för långsamma att acceptera att problemet med bön inte är Gud utan vi själva.

Problemet med att missförstå bön

Jag trodde att livet skulle bli mycket lättare om Gud svarade på några mer strategiska böner - bara ett par nyckelframställningar för att påminna oss om att han lyssnar. Jag var övertygad om att en djup läkning här och där skulle lägga till en extra krydda till församlingslivet.
Då botade Gud Karen.

Vår söndagsskolklass samlades för desperat bön kvällen före operationen för att ta bort en tumör från Karens hjärna. Operationen skulle förmodligen göra att hon inte längre prata kunde. Jag ledde till bönen och bad Gud att trösta hennes man, dotter och familj vid denna kristid, att hjälpa kirurgerna och påskynda hennes återhämtning och om han så ville på ett mirakulöst sätt hela henne.

Naturligtvis var den sista delen bara för show. Även om jag trodde att Gud kunde hela Karen var jag säker på att han skulle använda mindre härliga medel. När vi körde hem sa jag till och med till min fru: "Karen kommer förmodligen aldrig att vara densamma igen."

Nästa morgon hade tumören försvunnit.

Jag antog Karens tacksägelse som svar på bön skulle vara lika djupt som Guds svar på bönen faktiskt var. När allt kommer omkring, när en person upplever den Allsmäktige Gudens fantastiska ingripande, borde vi förvänta oss en explosiv väckelse, eller hur?

Mindre än ett år senare lämnade Karen församlingen och skilde sig från sin man.

Jag hade alltid tänkt att svar på bön skulle stärka tron och tända eld på tacksägelsen. Jag blev besviken över Karens respons och påminde mig om att även israeliterna knotade och gjorde uppror mitt i kraftfulla svar på deras förfrågningar (1 Mos 11:1-4).

Men folket knorrade, och detta misshagade HERREN. Ty när HERREN hörde det, upptändes hans vrede, och HERRENS eld begynte brinna ibland dem och förtärde de som voro ytterst i lägret. Då ropade folket till Mose, och Mose bad till HERREN, och så stannade elden av. Och detta ställe fick namnet Tabeera, därför att HERRENS eld hade brunnit ibland dem. Och den blandade folkhop som åtföljde dem greps av lystnad; Israels barn själva begynte då ock åter att gråta och sade: »Ack om vi hade kött att äta!

Du förstår, problemet med bön är inte Gud utan vi.

Problemet med att missbruka bön

När jag var en ny kristen följde jag felaktigt "välståndsevangeliet = TR = trosläran", "nämn det kräv det" teologin som översvämmade kristna tv och bokhandlar - och fortsätter att göra så än i dag. "Gör inte negativa bekännelser," fick jag höra. "Om du är sjuk, bekänn dig botad!"
Vid ett tillfälle nämnde jag för en självutnämnd ”profetissa” att jag började bli flintis. Omedelbart placerade hon handen på mitt huvud och ropade: "Nej, du är inte flintis - i Jesu namn!" Den "profetissan" behandlade bön som ett kreditkort som hon när som helst kund dra ut för att göra stora inköp med.

Vi kanske inte är så extrema som den kvinnan, men vi kan alla falla i fällan att missbruka bön. Medan vi kanske klarar av en halvhjärtad "Din vilja ske", tänker vi inifrån, "Nej! min vilja ske! ” Kristus sa: ”Be och dig ska vara givet Matt 7:7” men hans bror Jakob påminner oss,” Du frågar och får inte, för du frågar med fel motiv Jak 4:3”.

Om igen är problemet med bön inte Gud utan vi.

Korrigera problemet med bön

Efter ett dussin år på bibelhögskola, seminarium och doktorsexamen. studier, hoppades jag äntligen få riktig klarhet om bön. Jag fick det inte. Faktum är att ju mer jag ber, desto mindre förstår jag dess djupa mysterier. Men jag har kommit till flera slutsatser som kan hjälpa till att korrigera våra upplevda problem med bön.

Först måste vi förstå att syftet med bön inte är att Gud ska behaga oss utan att Gud ska förändra oss. Om en far ständigt ger efter för ett litet barns gnällande krav skulle vi anse honom för en usel förälder. Varför tror någon då att Gud är en envis Gud när han inte ger oss allt vi vill? Vi måste lita på att Gud är klok och kraftfull nog för att kunna svara rätt - och rätt i tid. 1 Joh 5:14 säger: "Och detta är den fasta tillförsikt vi hava till honom, att om vi bedja om något efter hans vilja, så hör han oss.” Det vill säga, Gud kommer inte att hoppa till varje bön. Bön som erbjuds i sann tro underkastad hans vilja - vår helgelse (1 Tess 4:3). Guds vilja är att förändra oss, inte behaga oss
Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,

För det andra måste vi acceptera att kraften i bön uppfattas även i det minsta svaret. Jag är övertygad om att människor inte helt förstår hur lite vi förtjänar Guds kärlek och nåd. Tänk på att det vi betraktar som ”smulor” av den besvarade bönen verkligen kan vara överdådiga högtider när vi inser att Gud inte är skyldig oss något (1 Mos 32: 9-10; Luk 7: 6-9). När vi anpassar vår inställning till vår egen ovärdighet för att få Guds favör kommer vi aldrig att betrakta "lite" svar på bön som obetydligt.

Och Jakob sade: »Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott', jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
Då gick Jesus med dem. Men när han icke var långt ifrån hövitsmannens hus, sände denne några av sina vänner och lät säga till honom: »Herre, gör dig icke omak; ty jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Därför har jag ej heller aktat mig själv värdig att komma till dig Men säg ett ord, så bliver min tjänare frisk. Jag är ju själv en man som står under andras befäl; jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han, och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.» När Jesus hörde detta, förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: »Jag säger eder: Icke ens i Israel har jag funnit så stor tro.»

Slutligen måste vi erkänna att processen med bön inte är lika viktig som inställningen till bön. När Gud i sin suveränitet valde att hela Karen gjorde han det även om ingen av oss förväntade oss det. Vår svaga bön var en enkel handling av tro – vi kastade våra bekymmer på Guds omsorg. (Fil 4:6; 1 Pet 5:6-7).
Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.
Ödmjuken eder alltså under Guds mäktiga hand, för att han må upphöja eder i sinom tid. Och »kasten alla edra bekymmer på honom», ty han har omsorg om eder.

Kristna kan hänga upp sig på metoden, oroliga för att de inte har sagt de rätta orden; att de inte bad tillräckligt hårt, tillräckligt ofta eller inte trodde djupt nog. Det är hokuspokus, inte bön (Matt 6:5-8). Om du är bekymrad över att inte be med de rätta orden eller för de rätta sakerna, memorera Rom 8:26 - Guds ande hjälpte till och med Paul att be!
Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig. Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull. Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.
Så kommer ock Anden vår svaghet till hjälp; ty vad vi rätteligen böra bedja om, det veta vi icke, men Anden själv manar gott för oss med outsägliga suckar.

Naturligtvis är dessa påminnelser lätta att läsa, men de är inte lätta att leva ut. I våra begränsade mänskliga sinnen kommer vi alltid att uppfatta "problem" med bön. Kämpar du med ditt böneliv, ser du inga resultat, undrar du om Gud lyssnar? Det kan vara dags för en attitydförändring. Det kan vara dags att äntligen acceptera att problemet med bön inte är Gud utan vi.


https://www.insight.org/resources/article-library/individual/the-problem-with-prayer