Oasrörelsen är en karismatisk förnyelserörelse inom Svenska kyrkan, som bildades i september 1983 på Åh stiftsgård, vid en nordisk luthersk ledarkonferens. Då fick den namnet ”Referensgruppen” för andlig förnyelse i Svenska kyrkan (RAF) men bytte 1989 namn till Oasrörelsen. Oasrörelsens huvudord är ”förnyelse”, evangelisation och enhet på evangelisk luthersk grund.
Oasrörelsen har inga medlemmar, utan de finansierr sin verksamhet genom frivilligt ekonomiskt stöd från sympatisörer. Deras ledarskap består av 20 personer, utspridda över hela landet och en styrelse som leder arbetet.
Oasrörelsen inbjuder till inspirationsdagar och konferenser i hela landet året runt. Varje sommar anordnas stora sommarmöten på olika platser i landet. Dessa möten samlar årligen flera tusen deltagare. I samband med dessa möten anordnas också separata samlingar för barnen på Youngsters samt för ungdomar på UngdomsOas. Ungdoms Osias är Oasrörelsens ungdomssektion.
Oasrörelsen har ofta helandegudstjänster med förbön för sjuka. Berit Simonsson berättat i Kyrkans tidning att ”Det är viktigt att förstå att vi inte kan utlova helande, men vi kan lova bön för helande, i enlighet med Bibeln" Det finns dock de som är kritiska, kanske mer av ovana än av teologiska skäl, tidskriften Focus konstaterar att "För traditionalisten är den karismatiska väckelsen, med tungotal, helande och lovsång, ett ovant inslag i Svenska kyrkan.
Oasrörelsen har 6 anställda inspiratörer: Lisa Lerman, Ingemar Henricsson, Hanna Simonsson, Lennart Henricsson Hans Weichbrodt och Berit Simonsson.
EKUMENIK OCH UPPLEVELSEKRISTENDOM
Oasrörelsen möter kritik från en del gammalkyrkliga rörelser inom svenska kyrkan, för att man i för stor utsträckning betonar ekumenik och via massmöten med pop och rock förmedlar en "upplevelsekristendom". Ulf Jonsson, ordförande i Kyrkliga förbundet för evangelisk luthersk tro, menar att Oasrörelsen "Genom att poängtera den Helige Ande framför sund lära försöker man lösgöra Anden från Ordet".
Av artiklar i tidningen Dagen framgår att man i Oasrörelsen vill ge barn och ungdomar möjlighet till gudsupplevelser och det finns också barn och ungdomar som rapporterar att de haft det roligt på Oasrörelsens konferenser. På pingströrelsens årliga samling, Nyhemsveckan, predikade sommaren 2007 Hans Weichbrodt tillsammans med Jack-Tommy Ardenfors och Ulf Ekman om ämnet "PINGST – i en helad pingst-karismatisk kristenhet – för Sveriges skull”. Denna trilogpredikan på Nyhem var en manifestation för kristen enhet där Hans Weichbrodt representerade OAS-rörelsen och väckelse inom Svenska kyrkan, Jack-Tommy Ardenfors representerade pingströrelsen och Ulf Ekman representerade trosrörelsen. Det kan därför anses klarlagt att upplevelser och ekumenik är tydliga element i Oas-rörelsen.
Oasrörelsen vill beskriva sig som "en fristående karismatisk (av grek. "chárisma" = nådegåva) rörelse, som vill främja en sund andlig förnyelse. Sund förnyelse är förankrad i Ordet, balanserad och känslig för den Helige Ande samt ger god frukt. Oasrörelsen har sin grund i evangelisk luthersk tro och vill tjäna Svenska kyrkan med en öppenhet mot andra samfund." Oasrörelsens ekumenik och öppenhet mot andra samfund visar sig på olika sätt, på sommarkonferensen i Borås sommaren 2008 medverkar pingstevangelisten Birger Skoglund och katoliken P. Raniero Cantalamessa som anges vara "Påvens predikant och en av den karismatiska rörelsens mest efterfrågade talare" samt flera mer svenskkyrkliga talare.
I linje med Oasrörelsens verksamhet förespråkar många i Svenska Kyrkan och i frikyrkorna slagordet från Rupertus Meldenius "Enhet i det väsentliga. Frihet i det oväsentliga. Kärlek i allt." något som visar sig i att Alphakursen hålls i kyrkor från många olika samfund, bland annat Baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan, Frälsningsarmén, Metodistkyrkan, Svenska Missionskyrkan, Pingströresen och Svenska kyrkan.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Oasr%C3%B6relsen
Detta är taget från Oasrörelsens artiklar på deras egna sidor
BIKTEN
Bikten är enligt Svenska kyrkans bekännelse det tredje sakramentet vid sidan av dopet och nattvarden. Jesu instiftelse finns i Joh 20:23. Jesus sade till apostlarna: Tag emot Helig Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden. I bikten ger Gud syndernas förlåtelse villkorslöst genom förmedling av en präst
Om du har begått allvarlig och uppsåtlig synd (”dödssynd" enligt 1 Joh 5:16f) behöver du gå till bikt för att försonas med Gud och dina medkristna. Men de flesta synder är svaghetssynder som du inte begått med vett och vilja. Varje orätt är en synd, men det finns synd som inte är dödssynd (1 Joh 5:17). Också sådan synd kan och bör man bikta för den andliga renhållningens skull. 2-4 gånger om året kan vara rimligt.
http://oasrorelsen.se/images/pdf/biktfolder_1sp.pdf
Ingenstans i Bibeln ser vi att vi måste gå till en bikt för att våra synder ska bli förlåtna. Vi har i och med Jesu offer tillträde till att be till Fadern själva och själva be honom förlåta det som vi har brutit.
DOPET
Det kristna dopet sker i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn. Det betyder att Anden är inneboende i varje döpt kristen.
http://oasrorelsen.se/images/pdf/andedop_staffan_l_a4.pdf
Ser i stort sett rätt ut, det enda jag tänker på är just den mening jag la in, då ju svenska kyrkan har barndop. Så jag sitter med lite frågetecken huruvida de tänker att de som döps där på en gång får den Helige Ande. Vi behöver ju med vår mun bekänna, och tro att Gud uppväckt honom från det döda för att bli frälsta, och först därefter sänds den Helige Ande hjälparen.
NATTVARDEN
Vårt andliga liv behöver också näring. Därför har Jesus stämt möte med oss i en måltid och uttryckligen knutit sin närvaro till bröd och vin, som i Nattvarden blir hans kropp och blod.
”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv” (Joh 6:52-53).
http://oasrorelsen.se/images/pdf/nattvard.pdf
Nattvarden ska firas till en påminnelse om vad Jesus gjorde på korset. vinet och brödet blir inte bokstavligen Jesu kropp och blod.
ANDEDOPET
Det kristna dopet sker i Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn. Det betyder att Anden är inneboende i varje döpt kristen. Men dessutom kan andeuppfyllelsen bli en personlig erfarenhet.
http://oasrorelsen.se/images/pdf/andedop_staffan_l_a4.pdf
Här får jag frågetecken, då ju svenska kyrkan praktiserar barndop. Menar de att de små barnen blir döpta med Helig Ande i dopet? Andens dop sker efter att vi har tagit emot Jesus som vår frälsare, när vi med vår mun bekänner Jesus vara Herre och i vårt hjärta tror att Gud uppväckt honom från det döda. Efter detta sänder Gud hjälparen den Helige Ande till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar