Det enda som betyder något är vad Guds ord säger.

Efter mycket tvekan gav jag mig in i en diskussion, vilket ledde till följande kommentar; (inom citattecken)
”Det enda som betyder något är vad Guds ord säger. Om det som undervisas eller visas upp i yttre yttringar, inte finns med i Bibeln, så är det inte sann kristendom, inte det sanna evangeliet. Vad du och jag eller någon annan anser om det hela är helt ovidkommande.

Bibeln är skriven av den som sätter reglerna för hur vi ska agera, vad som är acceptabelt eller inte och det är det vi måste rätta in oss efter om vi vill vara Kristi brud, vare sig vi gillar det eller inte. Vi har i detta ingen fri vilja. Vi har ju dött med Kristus, för att uppstå till liv med honom. Gal 2:20 Vår vilja i det hela är alltså död, vi lever i och genom Kristus, vi är inte längre till som Bibeln uttrycker det.

Hur svårt är detta att förstå för de som kallar sig kristna? Så lever inte längre jag, utan Kristus i mig. Och Kristus Jesus skulle inte godta felaktig läror, han varnade ju för dem och sade till oss att vara vaksamma, inte bara gjorde han det själv, utan även genom apostlarna som skrev NT genom den Helige Andes inspiration.

Du och jag har ingen talan om vad vi vill att Bibeln ska säga, vi har endast att rätta oss efter det som står där, dvs om vi ska vara bekännande kristna. Men vi har en fri vilja så till vida att vi kan välja följa hela sanningen, eller låta bli. Låter vi bli så går vi mot evig dom, och vi har rätten att göra det valet. Gud kommer inte tvinga någon av oss att lyda hela sitt rådslut, men gör vi det inte får vi ta konsekvenserna av vårt eget handlande. Varningarna finns där för alla att se, vad vi gör, hur vi förhåller oss till dem är upp till oss var och en.”



Men när jag gick ifrån och tog mig lite frukost så var det andra tankar som dök upp. Som att vikten av att alla som bekänner sig som kristna och anser sig ha samma ande, förstår vikten av att den Helige Ande som är sänd bland annat för att hjälpa oss förstå skriften inte kan eller skulle ge oss en mängd olika svar på samma fråga. Skulle han ge olika svar på samma fråga så vore han schizofren. Men idag har vi en kristenhet som verkar anse att inte bara den Helige Ande utan hela gudomen, Fader Son och Ande är schizofrena.



Vad menar jag med det då? Ta bara en sån sak som idag utåt sett alla kan se, Väckelse i ändens tid eller inte. Jesus själv varnar för att precis innan han själv kommer åter ska det bli avfall/ falska läror/lärare, (Matt 24) han varnar fyra gånger för det, men bara en gång för hungersnöd, krig och naturkatastrofer. Han varnar även genom apostlarna för detta avfall/falska läror och lärare/profeter. Men idag så springer då flertalet av de som kallar sig kristna runt och gormar om väckelse som ska komma i form av ny eld. Det går ju inte ihop alls. Man ställer sig frågan, läser de ens sin Bibel och hur i hela världen om de gör det, får de själva detta att gå ihop?



En annan sak, Han går så långt som att fråga; Kommer jag finna tro när jag återkommer? Viken tro, vad menar han egentligen? Idag när vi ser oss omkring så ser det då sannerligen inte ut som om tro saknas eller det är endast få som tror. Men tror vi då på samma sak, samma evangelium? För det måste ju ändå vara det som Jesus menar med sin fråga, Kommer jag finna den tro som jag delade med mig av till mina lärjungar och som de delade med sig av i sin tur?



Här vandrade mina tankar vidare till vikten av att vi alla som kallar oss kristna, förstår att vi måste ha en gemensam nämnare, ett gemensamt sätt som vi läser och förstår bibelns texter på om det hela ska fungera. Har vi inte det, ja det är då som hela treenigheten utåt sett verkar schizofrena.
Nu är det ju så att för länge sedan fastställdes det av skriftlärde hur vi ska läsa skriften, ett sätt för alla. ”Skriften ska läsas i sammanhang/ kontext, skriften ska förklara skriften och det är summan av Guds ord som är sanning”.
Het klart är när vi ser på en del saker som sker inom de kristna samfunden idag att vi inte läser skriften på samma sätt. Gjorde vi det så skulle en hel del fel kunna undvikas till att börja med.



Tankarna vandrade vidare till att ingen skulle få för sig att köpa en möbel från IKEA, låta bli att läsa hur det ska sättas ihop och tänka jag vill sätta den här saken här, den där där, tvärs emot vad papperet säger; Det skulle ju då i slutändan inte bli samma möbel.
Men av någon outgrundlig anledning så anser vi då att vi kan läsa och tolka Bibeln som vi känner för, utan hänsyn till den som faktiskt skrivit den. Och av någon anledning så tror vi att slutmålet för oss alla kommer vara detsamma, även om vi inte följer samma givna stig att gå. Vi agerar som om den Helige Ande skulle säga till en del, gå du på den här vägen, den leder dig rätt och till en annan gå du den där vägen den leder dig rätt. Eller med andra ord uttryckt alla vägar bär till Rom, fast i det här fallet ska då de alla leda till himlen; även om det i verkligheten med det vi ser ske nu, faktiskt bär till Rom bokstavligt talat, en världsreligion, under påven.



Nej det som avfallet leder till är en annan destination än den som Bibeln leder till. Vi kan försöka ursäkta våra egna val med att läsa och tolka som vi vill, vi har ju trots allt den fria viljan att göra just detta, men vi kan inte i samma veva då tro att slutmålet blir detsamma. Vi måste börja läsa och tolka skriften alla på samma sätt om vi ska hamna på samma slutstation.



En annan sak som tränger sig på är att vi ska gå ut i hela världen och predika evangelium. Men idag har evangelisationsfältet skiftat, i alla fall i de västerländska länderna. Många har här hört delar av evangeliet, så de vet varför vi firar jul och påsk åtminstone. Nej vårt evangelisationsfält är idag de som redan anser sig som kristna, de som vuxit upp i fel rörelser, och jag menar då inte endast Jehovas Vittnen, Mormoner, Katoliker och Sjundedags Adventister, utan alla som kommer från Trosrörelsen och dess avkomlingar.



De flesta kristna vet idag att Jehovas Vittnen, Mormoner och Sjundedags Adventister är falska rörelser, mer komplicerat blir det när vi kommer till Trosrörelsen, IHOP, Vineyard, Hillsong, Bethel Redding, med flera. När Trosrörelsen gjorde sitt intåg på våren 1982 i Stockholm under Ulf Ekmans Bibelstudiekvällar, var jag 16 år. Jag gick parallellt på halvtid Pingst bibelskola i Bromma, efter 9:an, men föll ändå för detta. Så min generation och de som kommer efter har till stor del inte hört något annat än det som de vuxit upp med. Från dessa kommer flertalet av dagens pastorer. Och ju fler år som gått, desto fler har accepterat denna lära och anammat den, och gjort den rumsren så att säga. Så det som var ett litet skott då, är inte längre ett litet skott.



Det som alla har gemensamt oavsett vilken falsk rörelse som de vuxit upp i, är att de är så mycket svårare att nå, för de vet sig redan ha det enda rätta. De som vuxit upp i dessa sammanhang har aldrig lärt sig hur man läser och tolkar skriften. Det är ett gigantiskt evangelisationsfält, med fullt av människor som inte vill lyssna, för de har redan det enda rätta. Som jag ser det har de som vet bättre ingen möjlighet att hålla tyst, det är deras skyldighet att tala ut. Gör vi det inte, ja hur ska de då kunna omvända sig och hamna på rätt väg?



Jag har inga enkla svar, mest öppna tankar.