http://tre-skrivare.se/hf/NewAge.htm
En jämförande studie över de metoder Ulf Ekman från trosrörelsen och Annastina Vrethammar från New Age-rörelsen, använder sig av för att få alla sina mål uppfyllda, samt en studie över hur centrala tankar hos P.P. Quimby och Charles Fillmore från New Thought-rörelsen har inspirerat dessa.
| VÄGAR TILL FRAMGÅNG |
Jonathan Dahlberg
C-uppsats
Religionshistoria
Religionsvetenskap 3
HT 1997
Handledare: Hans Christian Øster
| INNEHÅLLSFÖRTECKNING |
- INLEDNING
- FRÅGESTäLLNING
- SYFTE OCH UPPLäGGNING
- TVÅ SAMTIDA FRAMGåNGSTäNKARE
- NEW THOUGHT - EN INSPIRATIONSKÄLLA?
- SAMMANFATTNING
- KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
| Inledning |
Jag har under en längre tid intresserat mig för Trosrörelsen, och den framgångsteologi som förkunnas inom den. Detta har delvis sin förklaring i min frikyrkliga bakgrund och att jag har flera bekanta som är mer eller mindre anhängare till denna lära, samt att trosförkunnelsen som läran också kallas, även vunnit insteg i övriga frikyrkor.
Detta har skett framförallt genom att enskilda pastorer har blivit influerade av trosförkunnelsen vilket sedan har påverkat deras predikningar. När jag sedan läste en kurs i Nyreligiösa rörelser, ingick en bok av Håkan Arlebrand som bland annat tog upp Annastina Vrethammar och hennes syn på Affirmationer. Jag slogs då direkt över de uppenbara likheter som finns i hennes tankesätt och trosförkunnelsen. De betonar båda två att man genom att tänka tala och handla på rätt sätt kan uppnå det man vill.
När det sedan blev dags att välja uppsatsämne så blev det naturligt för mig att fördjupa mig i dessa likheter. Detta utgör nu den första delen av min uppsats. En annan fråga som uppkommer efter det att man har studerat dessa likheter, är om de utgör en ren slump eller om det finns någon form av gemensamt ursprung eller inspirationskälla?
När jag då började studera Trosrörelsen och New Age lite mer noggrant så fann jag att både när jag läste om trosrörelsen och när jag läste om välståndstänkande inom New Age så angavs att rörelserna hade influerats av en annan rörelse nämligen New Thought. Därför blev det naturligt för mig att även fördjupa mig i New Thought.
Detta har jag gjort genom att dels studera förgrundsgestalten inom New Thought, P.P. Quimby, och dels genom att studera en senare New Thought anhängare och tillika grundare av en av New Thought kyrkorna, Charles Fillmore. Anledningen till att jag valt dessa är att Quimby är intressant eftersom han som förgrundsgestalt är den som har influerat alla andra. Nackdelen med Quimby är att han är lite svår att förstå sig på samt att han inte utvecklade det välståndstänkande som sedan blev karaktäristiskt för New Thought. Han har heller inte någon tydlig definition av Gud. Detta är anledningen till att jag har valt att studera Charles Fillmore vilken har ett välståndstänkande, och som mer tydligt säger vad han anser att Gud är.
| FRÅGESTÄLLNING |
De frågeställningar som jag har formulerat för att behandla det ovan ställda problemen är följande:
- Vad finns det för likheter mellan Annastina Vrethammars syn på affirmationer och Ulf Ekmans syn på Trons bön.
- Hur kan man se att centrala tankar hos P.P. Quimby och Charles Fillmore går igen hos Annastina Vrethammar och Ulf Ekman
| SYFTE OCH UPPLÄGGNING |
Mitt syfte är således att jämföra trosrörelsen med framgångstänkandet inom New Age, samt undersöka om de har några gemensamma inspirationskällor. Detta har jag gjort genom att först gå igenom Annastina Vrethammars syn på affirmationer och positivt tänkande utifrån hennes bok Tänk dig ett bättre liv. Sedan går jag igenom Ulf Ekmans trosförkunnelse. Min utgångspunkt har då framförallt varit hans bok Tro som övervinner världen, och där speciellt koncentrerat mig på det han skriver om trons bön.
Jag har även tagit med en kort introduktion om dessa båda. Nästa steg blev att jämföra dem, och se vilka likheter som kan finnas mellan Annastina Vrethammars syn på affirmationer och Ulf Ekmans syn på trons bön. Detta var första delen av mitt uppsatsarbete.
Jag har sedan gått vidare och undersökt New Thought. Denna del börjar med en kort allmän introduktion om New Thought, och fortsätter sedan med två avsnitt om New Thoughts relationer till New Age respektive trosrörelsen.
Jag går sedan igenom Quimby utifrån Annetta Dressers bok, The Philosophy of P. P. Quimby. Anetta Dresser var en lärjunge till Quimby och sannolikt en av de bästa källorna till hans liv, eftersom Quimby själv aldrig gav ut några böcker.
En jämförelse av Quimby, Vrethammar och Ekman kommer sedan. Jag går sedan igenom Charles Fillmore utifrån hans bok Prosperity, och jämför sedan även honom med Vrethammar och Ekman. Uppsatsen avslutas sedan med en sammanfattning.
| TVÅ SAMTIDA FRAMGÅNGSTÄNKARE |
| Annastina Vrethammar |
Introduktion till Annastina Vrethammar och New Age
New Age brukar man använda som en term för att beteckna en hel grupp av idéer, system tekniker och företeelser. Olov Hammar tar upp en mängd av dessa företeelser i sin bok På spaning efter helheten. Exempel på sådana är tanken om att hela kosmos utgör en obruten helhet, och att det i denna helhet finns en riktning. Det är människans som skapar sina omständigheter genom sitt medvetande och inte tvärt om.
Denna helhet genomsyras av en kraft eller energi som förbinder oss med kosmos. Denna kraft som finns inom oss kalls ibland även för Gud. Människan har enligt New Age misskött sin relation till sin egen helhet bestående av kropp och själ. Men man kan genom att anamma vissa metoder eller ändra sitt tänkande, reparera den skada som har skett. Dessa påståenden passar ypperligt bra på just de aspekter av Annastina Vrethammar tänkande som vi här skall studera. [1]
Hammar nämner också andra tankar: Att jorden också utgör en helhet, ett levande väsen vilken har misshandlats genom att människan har skövlat den. Varje människa har enligt New Age en alldeles speciell plats att fylla i denna helhet, vilken denna plats är kan man lära sig med hjälp av olika tekniker. Människan återföds enligt New Age gång på gång för att i varje reinkarnation få ökad kunskap och ta sig igenom svårigheter som ger människan redo för en högre nivå.
Man tror också i Vrethammars bok men det rör inte de aspekter av henne som är intressant för denna uppsats, och jag kommer därför inte att vidare beröra dessa. Det jag skulle vilja komma fram till med detta resonemang är att Annastina Vrethammar är en typisk person som stämmer in i begreppet New Age, och hon har sina speciella metoder och filosofier för hur man skall uppnå deras mål.
Hennes metoder handlar framförallt om affirmationer. Affirmationer betyder bokstavligen "bekräftelser", och utgör ett positivt uttalande som skall programmera individen i en ny riktning i dennas liv. 2 Vrethammar definierar själv affirmationer som "medvetet formulerade positiva tankar och uttalade ord laddade med inlevelse och ackompanjerade av en inre bild, en visualisering, som upprepas och repeteras tills de är fast förankrade i vårt undermedvetna." [3]
Detta leder oss in på visualisering som är närbesläktat med affirmationer. Med visualisering menas att se något för sitt inre öga. Detta är något som ingår i många traditionella meditationssystem. Den har även en framträdande plats inom den humanistiska psykologin.
Ett område som idag är populärt inom New Age-rörelsen är Affirmationer och Visualisering.
En som är stor inom området visualisering i USA är Shakti Gawain, en av de mest kända språkrören för New Age i USA. Gawain använder sig av affirmationer i sin visualisering samtidigt som visualisering utgör ett viktigt moment när man affirmerar enligt Vrethammars modell.4 Med andra ord så är det ingen större skillnad mellan de tankar om affirmationer som Vrethammar framför jämfört med de tankar om visualisering som Gawain framför. Skillnaden ligger snarare i vad de lägger sin tyngdpunkt på.
En företrädare för dessa tankar i Sverige är Annastina Vrethammar. Hon har emellertid en större betoning på affirmationer än vad Sahkti Gawain har, men i övrigt är deras syn på hur man skall utöva det hela nästan identisk. Vi skall senare titta närmare på hur man affirmerar enligt Vrethammar.
Energin och Gud
Allting som existerar är enligt Vrethammar energi. Skillnaden är bara vilken frekvens som det har. "Liv är Energi." Detta är också ett grundläggande tema hos Vrethammar. slutsatsen som kan dras utifrån premisserna liv är energi, och allting är energi, blir att allting också är liv i form av energi på olika frekvenser: "Energi vibrerar ibland långsamt, ibland snabbt. När den vibrerar långsamt är den `tung', och när den vibrerar snabbt så är den `lätt'." Det är enligt Vrethammar lättare att leva med snabba energivågor, dvs vågor med en högre frekvens, än med långsamma. Högre frekvens innebär även högre energi. [7]
"Allt det vi ser och kallar materia vibrerar långsamt och är tung energi i jämförelse med den synliga energi, till exempel i form av tankar.
Gradskillnader finns både på de synliga planen och de osynliga. I vår fysiska värld vibrerar energin så tungt i en del materia att vi kallar den för `död'. Nu säger oss fysiken att det inte finns någon `död' materia, inte ens en sten är `död'. På det osynliga planet är skillnaderna lika stora. Ta bara tankens osynliga värld. Vi säger att det finns tunga tankar och lätta tankar. Lätta tankar är ljusa, säger vi också, liksom att tunga är mörka. Så ju lättare, ju högre frekvens vi lever på, desto ljusare blir vår värld." [8]
Vrethammar tror också att "Energierna möter det som rör sig på samma våglängd". Detta innebär att positiva lätta tankar attraherar energi på en motsvarande positiv och lätt våglängd, och vise versa för negativa tankar.[9]
Allting är alltså energi på olika frekvens, enligt Vrethammar, och ju högre frekvens ju mera energi. Från detta är inte steget långt till att kalla den högsta energin för Gud, vilket Vrethammar också gör. "Den energi vi kallar Gud vibrerar på en för oss ofattbart hög frekvens. Så enormt snabb att vi aldrig, aldrig kan uppfatta den eller se den energin."
Däremot tror Vrethammar att man kan erinra den högsta energin när den har "transformerats" ned till en lägre energi. Detta kallar hon för att Gud tar gestalt. Vrethammar tror att allting har sitt ursprung i denna energi och att allting som finns till är denna energi nedtransformerad till saker och ting som kan erinras med våra sinnen. Detta leder också till att allting är ett med denna energi, Gud. "Om allting kommer från ingenting, dvs den osynliga snabbt vibrerande energin, så är allting varianter av det vi kallar Gud" [10]
Människan
Den viktigaste komponenten i Vrethammars syn på människan blir med ledning av vad jag tidigare skrev, att hon har del av energin och är gudomlig.
"När jag vet vem Jag Är förstår jag att jag är gudomlig. Inom mig finns kraften, som skapat allt. Jag är ju en liten del av den skapelsen, den kraften. En gudagnista. Inom mig finns alltså - om än aldrig så litet - den högsta energin. Eftersom den energin inte står stilla och inte kan begränsas utan strömmar genom allt har jag förbindelse med allt. Jag förstår att vi egentligen är ett och det samma." [11]
Att vi är gudomliga innebär också att vi är en del av "Jag Är", det judiskt/kristna gudsnamnet som Jesus använder sig av. "Jag Är Vägen, Sanningen och Livet. Vi, varenda en av oss, är en del av, ett med, detta Jag Är"12
"Under ett helt liv har Tvåan fått en oerhörd massa information, besked och order via de erfarenheter Maria gjort och de tankar hon fabricerat i Ettan. Tvåan har omsorgsfullt lagrat detta i sin databank och här oavbrutet sysselsatt med att tillämpa programmen. Maria fungerar - bra eller dåligt - i enlighet med dessa program. Tyvärr är många av programmen begränsade och därmed livshämmande. Trean kan inte göra något åt detta - hur gärna hon än vill. Reglerna är nu en gång sådana. Hon måste invänta Ettans beslut.
Men varje gång Maria bestämmer sig för att genom medvetna val ändra ett begränsande program har hon initierat en kontakt. Vad händer nu? Tvåan står där med två motsägande order - ett gammalt och ett nytt inkommande. Hon avvisar det nya och agerar enligt det gamla, ända tills det nya brutit ner allt motstånd, inte genom att slåss, men genom att lugnt repetera budskapet. Hur gärna Maria än vill det nya så handlar hon enligt det gamla tills detta skett." [14]
Det är denna syn på människan och på Energin som ligger till grund för hennes syn på hur man får ett bättre liv genom att ändra sitt tänkande.
Vrethammars livsrecept
Vrethammar har ett livsrecept för ett bättre liv som består av sex stycken punkter:
- Jag vet vem jag är
- Jag ser vad jag håller på med.
- Jag älskar, accepterar och förlåter mig själv - och därmed alla andra.
- Jag affirmerar.
- Jag överlämnar, det vill säga jag lägger mig inte i.
- jag mediterar
Dessa punkter sammanfattar Vrethammars väg till ett bättre liv. Den punkt hon koncentrerar sig mest på är punkt nummer fyra, jag affirmerar. De är under denna rubrik som hon mer konkret går igenom hur man skall få det man vill i sitt liv. De tre första punkterna skall nog mer ses som en introduktion som beskriver förutsättningar som bör vara uppfyllda för att affirmationerna på punkt fyra skall fungera. De två sista punkterna skall nog på motsvarande sätt tjäna som en slags avslutning som beskriver vad som skall göras efter det att man affirmerat.
Jag skall nu kort gå igenom de första tre punkterna. Om man ska sammanfatta dessa tre punkter så går de ut på att man skall få en rätt bild av vem man själv är.
Den första punkten, jag vet vem Jag Är, innebär i stort sett att man skall omfatta den syn på sig själv som beskrevs under föregående rubrik. Något hon också trycker på i detta sammanhang är att man skall älska sig själv. Eftersom vi alla är ett så innebär att älska sig själv även att älska helheten och alla andra. Det är sålunda inte något uttryck för själviskhet. [16]
Punkt nummer två handlar om att jag ser vad jag håller på med. " Vrethammar betecknar avundsjuka, svartsjuka, missunnsamhet, hat och ilska, oro och skuldkänslor, som saker som man håller på med. Allt det jag `håller på med' är vad jag inte är och är alltså inte sant. Det är inte sanningen om mig utan det är skräpet i mitt liv, det som hindrar - mig och andra - att se vem jag är." Tankar om rätt och fel som innebär låsta föreställningar är också exempel på detta. Hon kallar även det vi "håller på med" för skräp. Första steget i att bli av med skräpet är att iaktta det. [17]
Sedan gäller det för var och en att "hitta sin metod att mjukt, utan anfall och strid, lösa upp skräpet inombords". Hon ger ett exempel på hur hon själv gått tillväga för att bli av med skräp i form av kritik och dömande. Hon har fört en dialog med sig själv och sagt "Jaså det tycker du om henne? Och vad mer? Fler fel kan du nog hitta. - Vidare? - Jamen, nog kan du har du väl mer att anmärka på?..." På detta viset försvann de negativa tankarna och hon började se personen.18
Jag älskar, accepterar och förlåter mig själv och därmed alla andra. Detta är vad punkt nummer tre handlar om. Vrethammar ser älska, acceptera och förlåta som synonymer. "Att älska är att acceptera någon som hon är - med eller utan skräp! Att förlåta är att acceptera. I försoningen, förlåtelsen ligger kärleken." I detta ligger mycket kraft enligt Vrethammar "Om och när vi lyckas med punkt 3, äger ofattbara upplösningar eller rättare sagt frigörelse av skapande energi rum".
När hon talar om kärlek i det här sammanhanget så syftar hon på den typ av kärlek som på grekiska benämns agape och som är "den kärlek Jesus och andra Mästare talar om." Den innebär förlåtelse, inkänning i en annan människa och accepterande. Den innebär "att se sanningen som den är just nu." Att älska sig själv innebär för Vrethammar att "ta ansvar för allt jag tänker, känner och gör:`Så här ser det ut - det här har jag också i mig" [19]
Rädsla är enligt henne kärlekens motpol "Perfekt kärlek - agape - fördriver rädslan." Allt de som hon kallar för skräp och som vi behandlade tidigare har sitt ursprung i rädsla. Ett annat uttryck för rädslan är skuldkänslor. "Skuldkänslor är som järnridåer som hindrar oss att se den kärlek som bara väntar på att få strömma till oss." Det som gör oss fria från skuldkänslorna är sanningen, och sanningen är att vi redan är "älskade, accepterade och förlåtna för allt. Det har aldrig varit annorlunda. Det är vi som måste öppna oss för detta budskap och så ta det till oss att vi sänder ut detsamma genom vårt väsen." [20]
Jag affirmerar är punkt fyra. Så här beskriver hon själv affirmationer:
"Affirmationer är medvetet formulerade, positiva tankar. Tänk dem, skriv dem eller uttala dem högt eller tyst. Oavsett vilket måste de vara laddade med känsla och inlevelse. Ackompanjera affirmationen med en inre bild, en visualisering av det slutmål affirmationen ställer upp. Ordet affirmation kommer från engelskan. `Firm' betyder fast. Vi fastslår något i en affirmation. Detta något är alltid slutmålet beskrivet i ord och bild.
Affirmationer kallas ofta `vetenskaplig bön'. Det är alltså detsamma som bön. En bön utifrån insikten att Guds alla rikedomar på alla plan, andlig, mentalt, känslomässigt står till vårt förfogande - när vi öppnar oss och utifrån vår fria vilja tar den kontakten. En bön utifrån insikten i Jesu ord: `Allt vad ni ber om i era böner skall ni få, om ni tror'
Vad då för tro? Det är tro = övertygelse. Den sortens tro sitter inte i det medvetna sinnet. Den är automatisk och sitter stadigt i det undermedvetna, så som vi ibland säger att något sitter i ryggmärgen. Jag tror inte att jag kan köra bil - jag vet, för jag gör det utan att behöva tänka på hur. Det är också så det fungerar när en affirmation fungerar som de ska. Affirmationen utförs i den medvetna delen av sinnet och behöver upprepas tills den `gått hem' dvs nått det undermedvetna" [21]
Hon skriver också att det kan vara bra att börja med att affirmera över materiella, konkreta saker. Detta anser hon vara lättare, eftersom dessa inte stöter på så stort motstånd i form av tidigare motsägande inprogrammering i det undermedvetna. När resultaten från dessa affirmationer manifesteras så blir de till bevis för oss själva att tankens makt fungerar. Det leder sedan till växande tro. [22]
När man sedan börjar affirmera på livets alla områden så måste man tänka på att man själv har ansvar för det man affirmerar. Om man t.ex. affirmerar till sig en miljon kronor så måste man vara beredd att axla det ansvar som följer detta, ansvaret kan då bestå i att "låta pengarna cirkulera till glädje för dig själv och din omvärld", eller om man affirmerar för att få ett toppjobb, så måste man vara beredd att ha en större arbetsbörda och att ta ansvar för andra människor. [23]
Ett bra sätt att formulera affirmationer är "att tacka för affirmationen som om vi redan har det vi affirmerar om, som om det vore förverkligat. Sanningen är, att det stämmer. Så fort vi uttalat bönen eller affirmationen är den besvarad, även om den inte ännu är synlig i den materiella världen." [24]
Affirmationer fungerar alltid. Skulle resultaten ändå utebli "är det inte kraften vi ska tvivla på utan vår kontaktförmåga eller snarare kontaktvilja. För Gud finns inga hinder. De sitter i oss själva som blockeringar. Ibland utgörs hindret av bristande tro." [25]
Det kan ta olika lång tid innan affirmationerna manifesterar sig i verklighet, från en dag till något år. Det är enligt Vrethammar viktigt att man inte ger upp innan man har affirmerat dagligen i en månad. Det som fördröjer resultatet finns inom oss i form av inre motstånd, t.ex. "Hur i all världen ska det gå till" och "Andra kan väl få men inte jag". Detta är som ogräs och "måste bekämpas med fortsatta affirmationer tills det snällt vissnar ned." [26]
Vrethammar använder sig av modeller från den nya fysiken för att förklara hur affirmationer fungerar. Bland annat så anknyter hon till en teori om biogravitationsfält, vilka enligt teorin existerar före det fysiska föremålet. Hon anser "att det är detta fält som skapar tinget den materiella manifestationen. För att säga det enkelt: du har en idé. Du tillför denna idé massor av energi i form av inlevelse och upprepning av bilden - tanken - så skapas ett sådant fält, som attraherar allt som behövs för ett förverkligande.
Tillförs för lite kraft, existerar det skapade fortfarande i andra världar, men plumsar inte 'ner' i den fysiska." Det som tillför energi och således skapar resultat är alltså inlevelse och upprepning. "Din upplevelse i affirmationen är det som gör den verklig. När du inifrån upplever den som verklig, förverkligas den. Då är `fältet' starkt nog att attrahera de atomer som sammankittade av kraften utgör en fysisk företeelse." [27]
"För att alls kunna inrikta takens kraft på ett projekt fodras att du vet vad du vill." Om man inte vet vad man vill så skall man vända sig till sitt inre för att ta reda på vad som är ens vilja. Det viktiga är att man har en mycket fast vilja när man börjar affirmera. [28]
Nästa punkt på Vrethammars koncept är Jag överlämnar. Affirmationer handlar som vi sett om att programmera sitt undermedvetna, som i sin tur tar kontakt med det övermedvetna vilken i sin tur har kontakt med de oändliga källorna. Det som hon vill betona på denna punkt är vikten av att efter det att man har affirmerat överlämna till det undermedvetna att förverkliga det man affirmerat om. Hon jämför affirmationsförloppet med en stafett. "När du affirmerar, springer du första sträckan. Överlämna stafetten mjukt men fast till ditt undermedvetna, som i sin tur för pinnen vidare till den som tar den i målet." [29]
En annan sak som Vrethammar betonar är att man inte ska lägga sig i på vilket sätt som det man affirmerar om förverkligas. Hon jämför affirmationen med ett tåg som är satt på spåret på väg mot sin destination. "Varje gång du upprepar affirmationen med känsla puffar du på tåget. Men däremellan måste du låta tåget sköta sig självt. Du kan inte binda tåget med ett rep och med jämna mellanrum dra det tillbaka för att se efter `hur det går'." [30]
Om vi skall sammanfatta affirmationsförloppet hos Annastina Vrethammar, så kan vi se några olika faser. Det första man måste göra är att ta till sig vem man egentligen är och att man har tillgång till allting, man skall se vad man håller på med etc. När man sedan börjar affirmera för en viss bestämd sak så kan man beskriva förloppet som ett cykliskt förlopp i två faser.
Den första fasen är själva affirmerandet. Den andra fasen utgör den tid då man inte affirmerar aktivt. Då är det viktigt att slappna av och överlämna jobbet åt sitt undermedvetna, och att inte drabbas av tvivel. Detta förlopp skall man upprepa fram till dess man har sett det man affirmerar om manifesteras.
| Ulf Ekman |
Introduktion till Ulf Ekman och Trosrörelsen
Ulf Ekman blev kristen efter det att han bästa kamrat hade blivit kristen. Först ville han inte alls påverkas själv, och kontakten mellan dem upphörde nästan helt. Men genom en bön som kompisen bad och genom ett bibelord som kompisen läste så fick Ekman syndakännedom och frälsning. Detta begav sig i maj 1970 då Ekman gick sista året på gymnasiet. Bara några veckor efter denna händelse så blev Ekman helad från njurbesvär på ett möte med pingstvännen Rolf Karlsson. På hösten samma år flyttade Ekman till Uppsala för att läsa in en fil kand.
Ganska tidigt under sin studietid kom han i kontakt med den kristen lekmannarörelsen navigatörerna. Under sin tid som navigatör lärde sig Ekman mellan 400 till 600 bibelverser utantill. Navigatörerna bedrev även evangelisation med dörrknackning i studentområdet i studentområdet Flogsta. Efter några år i Uppsala så styrdes Ekmans studier in på prästyrket och han prästvigdes 1979 för Göteborgs stift. Ekman anställdes sedan som studentpräst i SESG i Uppsala och hade där stora framgångar.
Under läsåret 81/82 gick Ekman på en bibelskola hos Kenneth Hagin, den stora ledaren för trosrörelsen i USA. När han sedan kom hem till Sverige så undervisade han på olika platser fram till dess han startade Livets Ords bibelskola hösten 1983. [31]
Ulf Ekman hade emellertid kommit i kontakt med trosförkunnelsen långt innan han började på Hagins skola. Ekman själv berättar att det var hans svärfar Sten Nilsson som först introducerade trosförkunnelsen för honom. Han lånade ut kassettband till honom av den amerikanska förkunnaren Kenneth Copeland och lånade ut en bok av Kenneth Hagin.
Särskilt intressant att notera är att när han gick tematerminen Teologiska fakulteten i Uppsala så skrev han en rapport med namnet "Jesus helar idag". Ingen av de andra studenterna ville läsa sådana ytterlighetsböcker, men det ville däremot Ekman gärna göra.
Rapporten baserades på E W Kenyons bok "Jesus the healer". Ekman fick genom denna bok, som han själv ska ha uttryckt sig, kunskap i sin ande om att helandet ingår i försoningen: Jesus har burit våras sjukdomar, och vi behöver inte bära dem. [32]
Det är intressant att notera att han redan så tidigt kom i kontakt med trosförkunnelsens verkliga grundare E W Kenyon, vilkens koppling till New Thought-rörelsen vi senare skall studera.
Som vi sett är det alltså med utgångspunkten som först engagerad lekman och senare som präst i svenska kyrkan, som han senare går över till trosförkunnelsen.Det som också är intressant är det sammanhang som Ekman kom ifrån, nämligen en allmän kristen tro som först engagerad lekman och senare som präst i svenska kyrkan, och det är utifrån denna utgångspunkt som han sedan även tar till sig trosförkunnelsen.
Människosyn
Människan består enligt Ekman av en Ande, en Kropp och en Själ, på samman sätt som det råder en treenighet mellan Guds olika komponenter så råder det en treenighet mellan anden, kroppen och själen. De olika delarna av människan har enligt Ekman olika uppgifter.
Kroppen är den del som har kontakt med och får information ifrån den fysiska världen. Själen är den del av kroppen där viljan känslan och förnuftet sitter. Den är ett medvetande som bearbetar informationen som kommer från kroppen.
Genom människans ande så har människan kontakt med och får information från Gud. Denna ande omskapades enligt Ekman när man blev född på nytt dvs vid omvändelsen. "En ny människa skapades på insidan av dig. Den är din ande, ditt hjärta. Din ande skapades till likhet med Gud (Ef 4:24), och fick del av gudomlig natur genom Guds Ande. Detta är ditt verkliga jag. Om du dog just nu skulle din invärtes människa fortsätta leva i all evighet." [33]
Själen blir enligt Ekman den plats där informationen från två olika världar möts. Informationen från den fysiska världen kommer genom kroppen till själen, och informationen från Gud kommer genom min ande till själen. I själen bearbetas informationen så att rätt beslut skall kunna fattas [34]
För att du skall kunna bearbeta informationen rätt och fatta rätt beslut måste ditt sinne förnyas i linje med Guds ord. "Gud vill att ditt sinne skall programmeras med Gud ord"[35]
Han vill inte att vi skall förneka våra sinnesintryck men han vill att informationen från Anden skall få företräde "Verkligheten själv finns hos Kristus (Kol 2:17), och när jag måste välja mellan vad han säger och vad förnuftet eller omständigheterna säger så väljer jag hans ord."[36]
Gud och Blodsförbundet
"När Gud skapade Adam och Eva så levde de utan brist på något område i sitt liv. Gud är överflödets Gud, och utifrån sitt överflödande liv gav han dem allt vad de behövde, ja mer än så."[37] Från början hade alltså Adam tillträde till allt han ville ha och levde i överflöd. Men sedan kom synden in. Det skedde genom tvivlet. "Ormen hade sått tvivel på Ordet i Eva (1 Mos 3:1), och när tvivlet på Ordet slog rot i dem, så handlade de på det och syndade.
Resultatet blev att Guds härlighet försvann från människan och hon såg att hon var naken." Kontakten med Gud försvann således och det som är motsatsen till tron infann sig, nämligen fruktan. "Fruktan är det vapen djävulen använder för att göra människor till slavar." Det är fruktan som enligt Ekman är upphovet till "alla olika former av religion och religiöst beteende, där jag försöker blidka Gud, köpa Gud, att genom offer få Gud på min sida eller få stopp på hans attacker mot mig."
Men människan kan aldrig själv göra nog för att få tillbaka kontakten med Gud. "Därför sände Gud Jesus för att vi av nåd, som en fri gåva, skulle ta emot Guds egen rättfärdighet i Kristus." Vi behöver nu inte längre vara rädda för Gud, eller göra saker för att blidka honom. "Han är redan tillfreds med vad Jesus gjort för oss på korset, och när vi accepterar detta får vi del av hans egen rättfärdighet. Det betyder att vi får tillbaka rätt ställning inför Gud - den ställning som Adam förlorade."
Detta innebär enligt Ekman att Gud återigen blir tillgänglig på livets alla områden. På samma sätt som innan syndafallet. Det är mycket viktigt att vi känner till det här, och tar till oss det, enligt Ekman. "Bristande kunskap om detta har gjort att vi inte sett vilket förhållande vi verkligen har till Gud genom Jesus Kristus. Den fruktan som kom in genom synden har präglat även det kristna livet och förvandlat det från ett överflödande liv - ett liv där Gud övernaturligt umgås med mig och verkar med och genom mig - till ett religiöst liv som domineras av fruktan, fördömelse och naturliga begränsningar." Denna kunskap blir således en förutsättning för att kunna be trons bön [38].
Ekman talar också om något som han kallar för Blodsförbundet. Blodsförbundet handlar alltså om att om vi överlåter oss åt Gud så har Gud lovat att överlåta sig till oss. "Gud har själv valt att ingå ett sådant förbund med oss. Han har själv valt att göra sig skyldig att ställa upp och hjälpa oss." Gud är alltså skyldig att hjälpa oss bara vi håller vår del av förbundet. "Grunden i ditt kristna liv är att Gud genom sitt förbund är överlåten åt dig. Självklart skall vi överlåta oss åt honom, men det är ändå inte så mycket bevänt med vår överlåtelse åt Gud." [39]
Ordets makt
Till Ekmans syn på Gud och människan hör också synen på det talade ordet och på Guds ord. Detta är så centralt att det här har fått ett eget avsnitt. Ord har en mycket stor betydelse enligt Ekman. "Hela universum fungerar och hålls ihop genom ord. Hebr 1:3 säger att Jesus 'genom sin makts ord bär allt'." Det var också genom sina ord som Gud skapade universum. Gud hade först en inre bild av hur universum skulle gestalta sig. "Han trodde på den var övertygad om den, men ännu var planen inte förverkligad...Men så kom en dag då det hela manifesterades fysiskt. Hur? Gud talade ut det! I 1 Mos 1:3 står det: Och Gud sade Varde ljus': och det vart ljus.' Gud talade och det blev till, han sade och det vart. När ord gick ut ur Guds mun förlöstes hans kraft, och det som fanns på insidan, i hans hjärta, som en bild och en övertygelse, blev en fysisk manifesterad verklighet. Hur då? Genom kraften som utgick med hans Ord."
Det som sedan hände var att människan skapades till Guds avbild. Människan skulle råda över skapelsen genom att på samma sätt som Gud uttala ord, som förlöser Guds kraft. Det som hände var att Djävulen kom in i bilden och sådde tvivel hos människan. Detta ledde till att människan föll, vilket i sin tur gjorde att människan dog andligen. Detta har lett till konkurrens mellan djävulen och Gud om våra ord. "Idag vill både Gud och djävulen gå igenom oss för att etablera sina välden här på jorden, och vår tro och våra ord är kanalen som de använder. Trosfyllda ord förlöser Guds kraft. Ord fyllda av tvivel, kritik, otro, hat etc, förlöser djävulens kraft och ger honom tillåtelse att härja." [40]
Ekman betonar i samband med detta vilken betydelse vår bekännelse har. "Bekännelsen är att säga vad Gud säger om dig på livets alla områden. Det är att hålla med honom på livets alla områden. Det är att hålla med i allt han säger angående oss....Det är att tala ut vilka vi är i Kristus, vad vi har tillgång till och vad vi kan göra för honom. Det är att tala ut vem vår fiende är och vår position över honom; hur han är besegrad och hur lite han kan göra."
Bekännelsen fungerar enligt Ekman på två sätt. Det första är: till tro. Med detta menar han att läsa Guds ord d.v.s. Bibeln och uttala och meditera över detta så skapas någon slags allmän tro.
"När du läser Ordet, mediterar på det och talar ut det, så byggs det in i ditt hjärta, och helt plötsligt blir det en bekännelse av tro, från din tro, från ditt hjärta...Detta ord som går ut ur din mun, röjer upp i andevärlden. Det undanröjer allt motstånd och förlöser Guds kraft."
Bekännelsen blir på detta vis ett medel till att få tro, vilken i sin tur är en förutsättning för att kunna be trons bön. Bekännelsen fungerar också av tro, vilket innebär att man när man har tro för något bekänner det, och att detta då manifesteras. Detta kommer vi tillbaka till under rubriken Trons bön.
Tro
Tro är en nästan självklar förutsättning för att kunna be trons bön. Den viktigaste definitionen på tro i Bibeln är enligt Ekman Hebreerbrevet 11:1 "Men tro är en fast tillförsikt om det man hoppas, en övertygelse om ting man inte ser." [41]
När Ekman talar om tro så talar han om det dels i allmänna ordalag t.ex. att alla pånyttfödda har ett mått av tro och att denna tro kan växa, dels mer specifikt när det är fråga om att ha tro för ett visst bönesvar. Vi skall nu studera vad han säger om tro mer allmänt. När du blir född på nytt så får du ett mått av tro. Denna tro får du av Gud och den är en del av hans tro som är en del av hans väsen. Den är samma typ av tro som Gud använde för att skapa världen.
Tron har Gud givit till oss, enligt Ekman, för att vi skall kunna ta emot Guds gåvor. Han hänvisar till Hebr 11:6 "... utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar den som söker honom." När du nalkas Gud med övertygelsen om att han skall löna dig så gör han också det enligt Ekman. Gud vill enligt Ekman att man tror att han lönar mig om jag söker honom. [42]
Ekman ger även råd för hur man skall få sin tro att växa. Du skall: "Blanda din tro med löftena." Vi skall enligt Ekman blanda det mått av tro som vi har med löftena som står i Guds ord. "Löftena är som mjölet i en deg. Om du inte blandar i jäst blir det aldrig något bröd. Du kan ha hur mycket mjöl som helst, men inte förrän jästen, tron, tillsätts, startar den process som producerar brödet. Tron är den komponent som Gud har gett dig. Den växer av ordet." [43]
Kärlek och rättfärdighet
Förutom de förutsättningar vi redan nämnt, ha kunskap om vår position, bekänna denna position, vilken i sin tur leder till tro, så finns det även andra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att vi skall få det vi ber om när vi ber trons bön, nämligen att vi har kärlek och att vi är medvetna om vår rättfärdighet.
Brist på kärlek och förlåtelse kan enligt Ekman vara ett hinder för tron. " Jesus säger i Mark 11:25.26: `När ni står och ber så förlåt, om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlen, må förlåta er era försyndelser.' Men om ni inte förlåter, så skall inte heller er Fader, som är i himlen förlåta era försyndelser. Med andra ord: villkoret för bönesvar är förlåtelse." Han anser vidare det vara mycket viktigt att man inte bara förlåter utan även glömmer oförrätten i fråga, annars kan det leda till bitterhet och besvikelse. "Bitterhet och besvikelse är bland de farligaste andliga sjukdomar som finns." [44]
En annan sak som Ekman trycker på är att vi skall ha ett medvetande om rättfärdighet. Vid syndafallet så blev människan en slav under synden och drabbades av förakt för själv, och började styras av ångest och fördömelse. Människan har innan hon blir frälst del av djävulens natur. När människan blir frälst så får människan istället del av Guds natur. Tack vare denna natur så är människan rättfärdig. "Du var verkligen död genom dina synder, men i Jesus blir du verkligen rättfärdig." Om vi förstår vad det innebär att vi är rättfärdiga ger det oss frimodighet.
"Medvetenheten om vår position i rättfärdighet ger oss en enorm frimodighet att handla på alla Guds löften och att förmedla Guds liv och Guds kraft överallt där behov finns." [45]
Trons bön
Den metod som man enligt Ekman skall använda sig av för att få det man vill kallar han för Trons bön. Han utgår från Matt 21:22 "Allt vad ni med tro ber om i er bön, det skall ni få" Om vi nu tar det här Bibelordet bokstavligt, vilket Ekman gör så blir det första steget att se till att vi har tro för det vi ber om. Man måste enligt Ekman vara övertygad om att Gud lönar den som söker honom"
Det finns alltså en del saker som man måste göra innan man kan be själva bönen. Man måste ta reda på vad som är Guds Vilja. Detta får du reda på genom att "vara i ordet", och själv försöka ta reda på vad Guds vilja är, när du är det växer din övertygelse och du får tro.
Det första steget i att få det man vill ha enligt Ekman är att ta reda på vad som är Guds vilja. Om du har ett problem, du är t.ex. sjuk så får du börja med att kontrollera vad som är Guds vilja. Detta gör du genom att gå till Guds ord, Bibeln. Då hittar du förr eller senare ett Bibelord som stödjer det du vill i detta fall kan du till exempel använda dig av Ps 103:3 "Han som förlåter oss alla missgärningar och helar alla dina brister"
Gud vill med andra ord hela alla människor alltså vill han hela dig. Detta föder en övertygelse om att Gud kommer att handla när du ber. Nu har du fått tro. Nu är du redo att be trons bön. [46]
Det hela går alltså ut på att man skall ha ett löfte att utgå ifrån. "Men prisad vare herren som har gett oss allt som leder till liv och gudsfruktan' (2 Petr 1:3), och som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelser.' (Ef 1:3)."
"Mark 11:24 i 1917 års översättning säger: Allt vad ni ber och begär, tro att det är er givet; och det skall ske så.' Vad helst du ber om skall du tro att det är dig givet." Han säger vidare "du tror att du har det innan du ser det. Då, säger Jesus, när du tror att du har det innan du ser det ,då skall du få det." Det man alltså i detta läget skall göra enligt Ekman är att: be och tro att man redan har det man ber om så kommer man också att få det. "När du nu ber och tror att du har det innan du ser det, behöver du inte be trettiotvå gånger över samma sak och förtvivlat försöka övertala Gud att ge dig det du behöver. .... Han behöver inte övertygas, det är du som behöver det." När man väl har kommit till själva bönefasen så skall du alltså inte be mer än en gång. Det kan till och med vara dumt att be mer än en gång:
"Om du vet att du redan har det, behöver du inte be mer om det, för då blir din bön en otrosbön, som visar att du inte är säker på om du har det eller om du kommer att få det. Då kommer tvivel, och det är om en sådan person som Jakob talar när han säger: En sådan människa må inte tänka att hon skall få något från Herren en sådan människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar' (Jak 1:7-8). Om du redan fått det, skall du lita på att det kommer. Då skall du börja tacka Gud för att det är på väg. Då skall du börja bekänna Guds ord över situationen. Säg vad Gud säger om omständigheterna, inte vad omständigheterna säger om Gud. Tala lösningen istället för problemet. Använd de vapen som Gud har gett dig för att stå emot djävulen. Attackera honom och sätt press på honom så att han inte kan förhindra bönesvaret" [47]
En viktig fas i Trons bön är tydligen att hålla fast vid bönesvaret så att inte djävulen tar det från mig. I en sådan situation kan man enligt Ekman behöva utkämpa en kamp mot djävulen och "be igenom" för att hindra honom. Däremot behöver du aldrig be igenom för att komma fram till Gud. Det man enligt Ekman skall göra i det stället är att börja tacka Gud för vad han redan gjort. [48]
Vi kan alltså se Trons bön som ett program i tre faser. Den första fasen handlar om att skaffa tro för det aktuella böneämnet. Det andra handlar om när man har tro skall man be för det aktuella böneämnet och tro att man har det när man ber. Det tredje steget handlar om att hålla fast vid bönesvaret som man då har fått även om det ännu inte har manifesteras på det fysiska planet.
| Jämförelse mellan Vrethammar och Ekman |
| VRETHAMMAR | EKMAN |
| MÄNNISKAN BESTÅR AV | |
| Medvetande, undemedvetande, övermedvetande Den fysiska kroppen inte inkluderad. | Ande, Själ, Kropp |
| VILJAN HÖR HEMMA | |
| i det medvetna | i själen |
| Detta länkas ihop med det undermedvetna Det undermedvetna står i kontakt med det övermedvetna | Detta länkas ihop med anden. Anden är den del som kan ha kontakt med Gud, genom den Helige Ande. |
| I det undermedvetna finns tron. | I anden finns tron. |
| Övermedvetna Det övermedvetna står till förfogande att göra allt för mig, och har kontakt med källan till allt. | Gud Gud står till förfogande för att göra allting för mig. |
| Den gudomliga naturen finns hos alla. | Den gudomliga naturen finns endast pånyttfödda kristna. |
| SYNEN PÅ GUD | |
| Opersonlig Finns där och vill ge det man begär om man begär det på rätt sätt om afformerar på rätt sätt. | Personlig Finns där och vill ge det man begär om man begär det på rätt sätt om vi har kunskap och ber trons bön. Dock, eftersom krav finns, så blir Guds-relationen opersonlig |
| ALLMÄNT | |
| Man måste ha kunskap, om vem man är, att man har gudomlig natur inom sig och tillgång till överflöd ifrån Gud. | Man måste ha kunskap, om vem man är, att man har gudomlig natur inom sig och tillgång till överflöd ifrån Gud. |
| SKULDKÄNSLOR | |
| För att bli av med skulden måste vi inse att det jag ”Håller på med” inte är mitt egentliga jag, utan bara sånt jag gör. | Vi har inge anledning att känna skuld, vi är rättfärdiga genom Jesus. |
| RÄDSLA OCH FRUKTAN | |
| Står i vägen för att kunna affirmera. Rädsla är motsats till kärleken. | Står i vägen för trons bön. |
| ÄLSKA OCH FÖRLÅTA | |
| Icke kärlek, skräp som måste rensas bort, för att inte vara i vägen för energiflödet. | Gud kräver att vi gör det för att uppfylla bönesvar. |
| Affirmation Matt 21:22 Allt vad ni med tro ber om i era böner ska ni få, om ni tror. Tro fås genom tidigare erfarenheter. En fas gås igenom tills man har sett affirmationsobjektet manifesteras. Man ska inte bry sig om på vilket sätt svaret kommer, bara lita på att svaret kommer. | Trons Bön Matt 21:22 Allt vad ni med tro ber om i era böner ska ni få, om ni tror. Tron växer genom att blanda tro med löften. Håll fast vid bönesvaret så inte Djävulen stjäl det. Tro på att svaret kommer. Tre faser. Den första är att vara i ordet och så att säga samla tro för det man skall be om så att man sedan kan be och tro att man har det givet när man ber. Den andra fasen är således att be trons bön. Den tredje fasen består i att hålla fast vid bönesvaret och be-känna att man har det man har bett om, annars kan Djävulen stjäla det. |
Människosyn
Det är intressant att se att både Vrethammar och Ekman delar in människan i tre delar. Ekman i Kropp, själ och ande, och Vrethammar i Medvetande undermedvetande och övermedvetande. En skillnad måste vi dock direkt notera. Det är att Vrethammar delar endast in jaget i tre delar och tar i den indelningen inte med den fysiska kroppen.
Om vi i övrigt skall försöka identifiera de olika delarna med varandra, kan vi börja med att titta på var de anser att viljan hör hemma. Enligt Ekman hör viljan hemma i själen, och enligt Vrethammar hör viljan hemma i det medvetna. Det finns alltså skäl för att tro att själen på något sätt motsvarar det medvetna. Själen är också både hos Vrethammar och Ekman på något sätt förmedlare av kontakt till nästa nivå hos människan, som hos Ekman kallas för ande och hos Vrethammar kallas för undermedvetna.
Anden är enligt Ekman den del av människan som kan ha kontakt med Gud genom Guds Ande den Helige Anden. Hos Vrethammar är det denna del som står i kontakt med det övermedvetna. Det är också i det undermedvetna som människans tro finns enligt Vrethammar. På motsvarande sätt så sitter också tron i människans ande enligt Ekman.
Det finns alltså en stark överensstämmelse mellan begreppen det undermedvetna hos Vrethammar och ande hos Ekman. Frågan är nu om det finns någon motsvarighet till Vrethammars övermedvetna hos Ekman. Enligt min mening så finns det till viss del det.
Det övermedvetna står till förfogande att göra allt för mig, och har kontakt med källan till allt. Detta låter inte helt olikt en beskrivning av den helige Ande hos Ekman. Den helige Anden står hos Ekman för kontakten med Gud och bor i människan och människan får på detta viset del av gudomlig natur. Observera dock att detta endast gäller människor som är födda på nytt. Hos Vrethammar så finns den gudomliga naturen hos alla i det övermedvetna.
Sammanfattningsvis kan vi alltså notera att det finns vissa likheter i synen på människan hos Vrethammar och Ekman. Den viktigaste likheten hos dem är att människan har gudomlig natur inom sig. Det är dock viktigt att notera att detta enligt Ekman endast gäller de pånyttfödda.
Den andra intressanta likheten är människans hierarkiska indelning där de lägre nivåerna, det medvetna respektive själen tar kontakt med det undermedvetna respektive människans ande som i sin tur tar kontakt med det övermedvetna respektive Den helige Ande för att få det man vill.
Synen på Gud
När det gäller synen på Gud så kan vi direkt notera en viktig skillnad. Den Gud som Ulf Ekman skildrar är en personlig Gud, medan Vrethammars Gud är opersonlig och beskrivs som den högsta Energin eller som källan till allt. En stor likhet finns dock mellan de båda gudarna. De finns båda där och vill ge en det man vill bara man begär det på rätt sätt. Bara vi har rätt kunskap och lär oss att be trons bön eller att affirmera på rätt sätt så är Gud beredd att ge oss det vi behöver.
Om förhållandet till Gud är på det sättet, så blir förhållandet till Gud mycket opersonlig. Man kan däremot se personliga drag hos den Gud som beskrivs av Ekman när han t.ex. offrar sin son för oss för att vi skall bli räddade och kunna få överflöd på livets alla områden.
Men det förhållande som sedan skapas mellan människan och Gud i Ekmans lära blir mycket opersonligt. Det gäller att lära sig att agera på rätt sätt för att uppnå det man vill. I själva verket blir Gud hos Ekman i praktiken ganska opersonlig. Gud blir den kraft eller lag som gör hans lära om tro möjlig. Detta leder alltså till, att trots den till synes stora skillnader mellan deras Gudsbegrepp så blir relation till deras respektive Gud, i samband med affirmationer respektive trons bön, mycket lik.
Förutsättningar för att affirmera respektive be trons bön
Det är också intressant och se vilka moment de tycker att man skall gå igenom innan man är redo att börja affirmera respektive be trons bön. En viktig förutsättning som bara finns hos Ekman är att människan måste vara född på nytt. Den första stora gemensamma likheten hos Ekman och Vrethammar är deras betoning på att man måste ha kunskap, om vilken man är, att man har gudomlig natur inom sig, och att vi har tillgång till överflöd från Gud.
En annan sak som är intressant att notera är hur de tycker att man skall se på skuld. Enligt Vrethammar är det en sak som jag kan "hålla på med". För att bli av med skulden behöver jag inse att det jag "håller på med" inte är mitt egentliga jag, utan bara sådant jag håller på med. Sedan gäller det för mig att hitta någon metod att lyckas med att få skuldkänslorna att rinna av mig. Enligt Ekman så har vi ingen anledning att känna skuldkänslor eftersom vi är rättfärdiga genom Jesus. Hos båda verkar det som att skuldkänslor är något som kan vara ett hinder på vägen att få det man vill.
Rädsla och fruktan är enligt båda något som står i vägen för att kunna be trons bön respektive affirmera. Ekman ser fruktan som ett vapen som djävulen använder för att trycka ner människan, och står således som en motsats till tro. Vrethammar ser rädsla som motsatsen till kärlek eftersom kärleken fördriver rädslan. På denna punkt har de således inte helt likartad syn, men de ser dock på rädslan som något hämmande.
En annan gemensam förutsättning är att älska och förlåta. Vrethammar ser, icke kärleksfulla känslor, mot sina medmänniskor som skräp som behöver rensas bort, för att inte vara i vägen för energiflödet. På motsvarande sett ser Ekman kärlek och förlåtelse som något som Gud ställer som krav för uppfyllandet av förväntat bönesvar.
Jämförelse mellan affirmationer och trons bön
Det första man kan notera som en mycket slående likhet hos Vrethammar och Ekman är att de använder sig av samma bibelord Matt 21:22 "Allt vad ni med tro ber om i era böner skall ni få om ni tror." Det handlar alltså om att ha tro. Tro har alla pånyttfödda enligt Ekman, man får den att växa t.ex. genom att blanda tro med löftena. Tro kan man enligt Vrethammar få genom sina tidigare erfarenheter.
Ekman har som vi tidigare sett ett program i tre faser. Vrethammars affirmationsfas har stor likhet med de två första av Ekmans faser. Vrethammar har ingen uppdelning i olika faser utan har istället en enda fas som man skall gå igenom fram till dess man har sett affirmationsobjektet manifesteras. Medan Ekman betonar vikten av att hålla fast vid bönesvaret så att inte djävulen stjäl det.
Om vi sedan går vidare till fas tre hos Ekman så finns det en viktig aspekt som är densamma hos denna som hos Vrethammars vilofas. Detta är att man inte ska bry sig om på vilket sett svaret kommer utan bara lita på att det kommer.
Vilket handlar om hur viktigt det är lita på att man har det man bett för även om detta inte ännu har manifesterats på det materiella planet. För att understryka detta skall man bekänna att man har det. Om man inte gör detta så finns det risk att djävulen kommer och själ mitt bönesvar.
Skillnaden är snarare att Vrethammar inte har någon fas motsvarande den hos Ekman, när man ber själva trons bön, där man konstaterar att man har det man ber/affirmerar om på ett andligt plan, innan det manifesteras materiellt.
Detta skulle kunna tyckas vara en betydande skillnad. Men tycker man det så gör man nog ett misstag. Själva Affirmerandet skall nog inte endast jämföras med själva fasen att be trons bön och tro att man har det givet som finns hos Ekman.
Som vi ser har vi hos Ekman tre faser. Den första är att vara i ordet och så att säga samla tro för det man skall be om så att man sedan kan be och tro att man har det givet när man ber. Den andra fasen är således att be trons bön. Den tredje fasen består i att hålla fast vid bönesvaret och bekänna att man har det man har bett om.
Hos Vrethammar finns det däremot endast en fas. Den handlar om att affirmera fram till dess man har sett slutmålet bli manifesterat, och ha en uthållighet i detta och inte tillåta någon form av ogräs att komma ut och hindra slutmålet från att bli manifesterat. Det som är intressant att notera är att denna enda fas hos Vrethammar kan innehålla element från alla tre faserna hos Ekman. Vi har redan sett likheterna mellan den första fasen hos Ekman och Vrethammars affirmationen.
Om vi sedan ser på fas nummer två hos Ekman, att be trons bön och tro att man redan har det man ber om. Detta påminner en del om när Vrethammar säger att ett bra sätt att formulera affirmationer är "att tacka för affirmationen som om vi redan har det vi affirmerar om, som om det vore förverkligat." Den tredje fasen hos Ekman innebär att hålla fast vid bönesvaret och att inte drabbas av tvivel. Hos Vrethammar ser vi att det är viktigt att vi har uthållighet vårt affirmerande, och inte drabbas av sådant som Ekman skulle ha kallat för otrostankar som "Andra kan väl få men inte jag."
| NEW THOUGHT - EN INSPIRATIONSKÄLLA? |
Introduktion till New Thought
Grundpelaren när det gäller New Thoughts tankesystem är enligt boken New Thought, A Practical American spirituality: "thoughts held in mind produce after their kind". Det finns många olika sätt att uttrycka detta "like attracts like; as in mind, so in manifestation; as in heaven so on earth". Den anknyter också till Rom 12:2 "låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar" [49]
New Thought är en filosofik-andlig-religiös rörelse som började på mitten av 1800-talet, och som har uppkommit kring teorierna om helande som Phineas Parhust Quimby praktiserade. Hans lära spreds sedan vidare av hans patienter, t.ex. Warren Felt Evans, som skrev den första boken i det som sedan skulle komma att kallas New Thought, Mary Baker Eddy som grundade Kristen Vetenskap. Läran spreds också av Julius och Annetta Dresser samt deras son Horatio, som sedan spred budskapet om Quimby bland annat genom att skriva böcker om honom, samt Emma Curtis Hopkins, som kom att bli lärare till flera av grundarna av New Thought-samfunden. [50]
Hopkins höll från början ihop med Eddy, men de gick senare skilda vägar och Hopkins flyttade till Chicago där hon 1886 grundade en skola som så småningom kom att bli Kristen Vetenskap Theological Seminary. Mellan 1886 och 1895 så undervisade Hopkins flera Elever som senare grundade de samfund som idag utgör kärnan i New Thought traditionen. Bland dessa var bl.a. Myrtle och Charles Fillmore, som grundade Unity School of Christianity, och Melinda Cramer, som grundade Divine Science [51]
I början på 1900-hundratalet så hade New Thought etablerat sig i varje hörn av USA, ofta i kölvattnet efter Kristen Vetenskap. New Thought kan således jämföras med andra nya religiösa familjer som Sjundedagsadventisterna och Spiritualismen.
| New Age-rörelsens förhållande till New Thought |
New Age rörelsen uppstod som en väckelserörelse inom den större esoteriska/metafysiska miljön på 1970-talet. Den hade ett bestämt budskap och precis som Andra väckelsepredikanter som t.ex. Billy Graham så var New Age evangelisterna inte ute efter att bygga nya organisationer utan att väcka, transformera, och samordna de som redan fanns. De vände sig alltså till de äldre esoteriska grupper med sitt budskap. Grupperna och sin sida mottog med glädje detta budskap. Inom denna grupp så var New Thought-kyrkorna speciellt värdefulla. De hade Gudstjänst varje söndag där de kunde gästtala och sprida sitt budskap, de kunde låna eller hyra lokaler av dem, dessutom såg de New Thought-kyrkorna som en möjlighet för dem att få anhängare, samtidigt som New Thought-prästerna såg New Age-ledarna som en möjlighet att utvidga sin kyrka. [52]
New Age som ofta utgick från ett Teosofiskt perspektiv hade en del gemensamt med New Thought. De bekände en opersonlig Gud, vikten av en andlig lag och vikten av personlig förändring. New Thought hade brottats med frågan om reinkarnation och var öppna för dem som trodde på det. Relationer började därför att utveckla sig mellan New Thought och New Age.
Ett bra Exempel på detta var A course in Miracles Innehållsmässigt så stämmer A course in Miracles i princip med New Thoughts lära. Därför var det inte förvånande att det bildades studiegrupper krig boken när den spriddes, och på mitten av 80-talet så hade majoriteten av New Thought-församlingarna en studiegrupp i A course in Miracles. En annan aspekt av New Age som kom i New Thought-rörelsen var New Age-musiken. Det lugnande ljudet av denna musik välkomnades som en meditationshjälp. Helande som alltid har varit en central område inom New Thought började också utvecklas till att omfatta andra icke medicinska behandlingsmetoder som massage, shiatsu, och yoga. [53]
I början av 80-talet började olika New Thought företrädare inse att New Age anhängarna kunde utgöra ett nytt medlemsunderlag för New Thought. New Age anhängarna var i växande skara rika och berömda. Därför började vissa New Thought ledare att kallas sig för New Age-are och började att föra fram budskapet om "välståndsmedvetande".
Idén om att Gud är källan till allt gott, vilket ledde till slutsatsen att man kunde vända sig till Gud inte bara för att bli botad från sjukdom utan även för att bli botad från fattigdom.
[54] [55] [56]
| Trosrörelsens förhållande till New Thought |
Ulf Ekman har fått de största influenserna till sin trosförkunnelse från Kenneth E. Hagin vars bibelskola han gick på i USA. Men de är också intressant att notera att han redan när han läste till präst kom i kontakt med litteratur av den äldre föregångaren till Hagin, E W Kenyon.
Hagin har allmänt ansetts setts som grundaren av trosrörelsen i USA. Dr. McConnell hävdar emellertid i sin bok A Different Gospel att detta är felaktigt då det är enkelt att påvisa att Hagin helt enkelt har plagierat stora delar av E W Kenyons böcker. McConnell går sedan vidare och hävdar att Kenyon har fått sina huvudsakliga influenser från New Thought och inte från någon kristen tradition. [57]
Någon gång under tonåren så blev Kenyon en kristen, sannolikt efter inflytande av sin mor. När han var 19 år gammal så predikade han för första gången på en Gudstjänst i en Metodistkyrka. Kenyon kom alltså från en kristen bakgrund. Varifrån kom då New Thought Influenserna? McConnell menar att man blev influerad av New Thought då han gick på the Emerson College of Oratory, vilket inte endast var en skola i vältalighet, utan framför allt en skola som undervisade i religion. "The mission of the college was to produce graduates who believe, practice, and preach the New Thought gospel of Emerson." Däremot är det svårt att säga huruvida Kenyon konverterade till New Thought under sin vistelse där. [58]
Ett exempel på inflytande från New Thought som man kan skönja hos Kenyon är att han skriver om andlig vetenskap, något som inte är helt olikt det som Quimby skriver om den sanna vetenskapen. [159] [169] [161]
Trosrörelsens koppling till New Thought behandlas i en bok med namnet A Different Gospel av Dr. McConnell. Där visar han till att börja med hur Hagin formligen har plagierat delar av föregångaren Kenyons böcker trots att han säger att han har fått läran om trosförkunnelsen direkt i uppenbarelser från Gud. Med detta vill jag ha sagt att trots att Hagin är den stora förgrundsgestalen inom trosrörelsen så är det E W Kenyon som är dess egentliga grundare.
| Quimby |
Människosyn
Hos Quimby finns det en klar dualism mellan två typer av kunskap, mellan den här världens föränderliga åsikter, den naturliga människans trosföreställningar, eller nedärvda idéer, och de oföränderliga visdomen hos den sant vetenskapliga människan. Allt han skrev var fullt av denna konflikt mellan de två världarna eller, vetenskap och ignorans, visdom och åsikter. Denna dualism återkom också i synen på människan där han pratade om den verkliga människan, kontra den naturliga människan eller senses kontra mind. Den naturliga människan eller the mind är utsatt för den föränderliga kunskapen och för felaktiga resonemang som t.ex. kan leda till sjukdom. Den verkliga människan, eller the senses har som sin uppgift att bekämpa de felaktiga resonemanget som har uppkommit i the mind.62
The mind består enligt Quimby av andlig materia. Denna materia är mycket påverkbar för våra åsikter och idéer. Tankarna och idéerna i sin tur är också andlig materia fast i en annan kombination än i sinnet. Tankarna och idéerna kan sås som ett frö i the mind. Varje idé har också ett eget liv. Detta utrycker Quimby på följande vis " is the embodiment of an opinion resolved into an idea. This idea has life, or a chemical change; for it is the offspring of man's wisdom condensed into an idea, and our senses are attached to it" Den kraft som idén får över oss beror på vilken tillit vi har till den. Om den kommer från någon som vi litar på, så är det troligt att den tar makten över oss. [63]The mind har enligt Quimby ingen intelligents i sig själv utan är helt i händerna på de tankar som sås i den.[64]
När en tanke formas till en idé, så avger idén en speciell doft. Denna doft, eller mentala atmosfär, var tillräcklig för att Quimby skulle kunna veta allt han ville om en patients problem
Quimbys syn på sjukdomar
Utifrån denna grundsyn på the mind förklarar han hur sjukdomar uppkommer och hur de skall botas. Han menade att den gängse synen på sjukdomar var vidskeplig. På samma sätt som man i tidiga civilisationer hade försökt att förklara naturfenomenen med hjälp av varelser och gudar, men som nu har fått en vetenskaplig förklaring. På samma sätt förhåller sig den konventionella läkarvetenskapen till Quimbys "vetenskap". [65]
De som händer när en människa blir sjuk är att hon känner någon slags smärta. Hon blir därför rädd och uppsöker en doktor. Doktorn ställer en diagnos, som enligt honom är helt värdelös, beskriver symptomen och ger åkomman ett namn. Personen har nu blivit vilseledd, blivit utsatt för ett felaktigt resonemang. Detta felaktiga resonemang kommer nu att påverka the mind på ett negativt sätt. [66]
De blir som ett frö som kommer i jorden och börjar att gro. Sjukdomar placeras sålunda inte i kroppen utan i the mind som kan känna den. Sjukdomen är därför en felaktig inriktning eller attityd hos the mind, som är tillräckligt stark för att bära med sig förstånd eller medvetande. 67 Quimby såg som sin uppgift att ta villfarelsen ur dem, att förklara fenomenen och upplevelserna korrekt, att visa hur absurd deras vidskepliga tro var, och förklara hur de själva, med doktorns hjälp, hade skapat sjukdomen. [68]
Om nu inte the mind, eller den andliga materien inte har någon intelligens utan bara formas av åsikter och rädsla som leran hos en krukmakare, så kan man ju undra om det inte finns någon annan princip som ger permanent identitet. Det orubbliga självet kallade Quimby för den verkliga människan (the real man),the senses, eller mera sällan kallade han den för själen. De fem sinnena (senses)utgjorde bara en liten del av människans uppfattningsförmåga. Människan innerhar sålunda enligt Quimby en själ eller medvetande som är oberoende av materia, och som kan höra, se och lukta osv, utan hjälp av materien. Människan skulle i själva verket kunna fungera utan sin kropp. [70]
Om man tror på att the senses, den verkliga människan eller själen är oberoende av kroppen, så leder det också lätt fram till tron på att döden inte påverkar den verkliga människan. Hans syn på människans identitet oberoende av materien gjorde att han ansåg att den inte hade någon början eller något slut. Rädslan för döden såg han som ett exempel på en åsikt eller ett felaktigt resonemang som höll människan fången. [71]
Det var snarare så att det var en fördel för the sensesatt vara utan kroppen, och slippa påverkas av åsikter och felaktiga resonemang. [72]
En människans senses kan således antingen vara en slav under världens åsikter, felaktiga resonemang som kommer från den naturliga mannen, eller så kan hans senses sätta sin tilltro till den visdom som står över materien, det var en källa för visdom som fanns inom varje mänsklig själ. Denna oföränderliga visdom identifierade Quimby som Gud, vars natur vi alla är en del av.
Han kallade även Gud kraften bortom the senses, eller kärleken som rör folkets hjärtan, och som när som helst är redo att hjälpa den som har behov. [73] På motsvarande sätt så skilde han på Jesus och Kristus. Jesus liknar han vid ett orakel som lärde ut Kristus, dvs visdomen [74]
Han menade att Jesus gjorde under för att visa ett exempel på vad Kristus kunde innebära. Men istället för att lyssna till Jesus när han talade Kristus dvs visdomen så började de att dyrka honom som Gud. [75]
Människans två naturer ligger i ständig krigföring och om den naturliga mannen får styra så råder sjukdom och olycka men om den vetenskapliga människan, eller den verkliga människan får styra så leder det lycka.
För att sammanfatta Quimbys filosofi så består den av en Dualism mellan the senses och the mind respektive Visdom och kunskap. Vägen till "frälsning" ligger i att inte låta the mind råda, utan att lita på den eviga sanna kunskap som en människa kan hitta längst inne i själen eller i the senses. Detta innebär i praktiken att man inte skall lyssna till sina känslor som man kanske tror är ett tecken på sjukdom, för så fort man tänker på en sjukdom så planters tanken i the mind och utvecklas där till sjukdomen ifråga.
Sjukdomen kan sedan botas genom visdomen, som innebär att man får höra sanningen om orsaken till sjukdom, och tanken tas bort från the mind, och man är botad.Om vi nu skall jämföra Quimby med Ekman och Vrethammar så kan börja med att konstatera att indelningen av människan inte är helt olik den Ekman och Vrethammar har. Om vi börjar med the senses så är det här som den verkliga kunskapen finns. Detta påminner om Ekmans syn på anden och att han säger att man i första hand skall lita på den information som kommer från anden.
Vrethammars syn på undermedvetna påminner om Quimbys syn på the mind. Quimby skriver om att man kan programmera det undermedvetna och på detta sätt åstadkomma resultat, medan Quimby ser det the mindsom något som man genom tankar och ord kan så ett frö i som sedan gror i form av resultat, och om man har sått med felaktiga tankar så kommer det resultat i from av sjukdom.
| Jämförelse mellan Quimby, Vrethammar och Ekman |
| QUIMBY Bota sjukdomar Så de rätta tankarna i sinnet Gäller framför allt sjukdomar Någon utifrån korrigerar patienten tills den är helad. Synen om kunskap Den verkliga kunskapen finns i sinnet. | VRETHAMMAR Bota sjukdomar Affirmera i det medvetna kan programmera det undermedvetna. Gäller mer generellt Den berörda personen ska själv genom affirmationer bli helad. Synen om kunskap | EKMAN Bota sjukdomar Meditera och proklamera rätt bibelord. Gäller mer generellt Den enskilda ska med hjälp av bibelordet hela sig. Synen om kunskap Man ska välja informationen som kommer från anden. |
Quimbys filosofi för hur man kan bli botad från sjukdomar genom att man skall så de rätta tankarna i the mind påminner mycket om när Vrethammar skriver om att man genom att Affirmera i det medvetna kan programmera det undermedvetna. På motsvarande sätt skall man hos Ekman genom att ta till sig rätt bibelord till sin ande programmera denna.
Vad som är intressant att notera är, att det är den lägre stående delen av människan som skall programmeras, till skillnad från hos både Vrethammar och Ekman där det är delar av högre stående delar av människan, det undermedvetna respektive anden som skall programmeras. Här finns alltså en stor skillnad mellan Vrethammar och Ekman jämfört med Quimby.
När det gäller synen på kunskap så finns det större likhet. Ekman menar att om man skall välja mellan information som kommer från anden och den information som kommer från våra sinnen så skall man välja den information som kommer från anden. Detta synsätt ligger inte långt ifrån det synsätt som Quimby har när han skriver att den verkliga kunskapen finns i the senses. Vrethammar är tyvärr inte något bra jämförelse objekt i detta fall eftersom hon inte har en lika uttalad kunskapsdualism.
När vi sedan kommer till själva metoden så kan vi börja med att konstatera att denna framförallt gäller sjukdomar medan Vrethammars och Ekmans metoder gäller mer generellt. Metoden hos Quimby tycks framförallt gå ut på att han skall tala patienten till rätta. Att han genom att plantera sina riktiga tankar i patientens mind programmera det rätt igen och på detta sätt skulle han botas.
Detta påminner till viss del om Vrethammars Affirmationer med den skillnaden att det här är en utomstående som kommer och utför omprogrammeringen av den berörda. I Vrethammars fall så är det företrädesvis den berörda personen själv som skall göra detta. Om man istället jämför det med Ekman så kan vi dels konstatera att vi inte hos Quimby ser den typ av trefasprogram som vi har konstaterat hos Ekman. Hos Ekman är det i likhet med Vrethammar den enskilda individen som skall utföra omprogrammeringen och även detta utgör därför en skillnad jämfört med Quimby.
Det är i sig alltid intressant att notera likheter och skillnader i detaljer, men det viktigaste att konstatera i detta resonemang är det likartade grundmönster som finns hos Quimby, Vrethammar och Ekman, nämligen att man genom att på något sätt programmera om en viss specifik del av människan kan åstadkomma, kan påverka den värld man lever i.
| Charles Fillmore |
Substansen och Gud
Den allestädesnärvarande substansen är ett av de grundläggande begreppen hos Charles Fillmore. Hela värden är fylld med denna substans. [76] Vi lever i den som fisken i vattnet. [77] Han jämför den med etern som man förr trodde fanns över allt. [78] (Etern var ett ämne som förr ansågs fylla hela universum och som ansågs att vara det medium som var bärare av ljus och andra elektromagnetiska vågor. [79]) Substansen är också vår outtömliga försörjare. [80] Det gäller bara att få substansen att manifestera sig i något verkligt. Vi har redan materialet för allting som vi behöver nu gäller det bara att kunna forma det till det vi vill ha.
Han jämför detta med att baka en limpa. Man kan inte baka en limpa om man inte har mjöl och andra ingredienser. Mjölet och övriga ingredienser, som i liknelsen motsvarar substansen har man tillgång till i överflöd. Men man kan ändå inte baka en limpa om man inte vet hur man går till väga, om man inte kan föreställa sig en limpa i sitt sinne. Detta verkar ju enkelt.
Men faktum är att problemet är att kraften att kunna forma en limpa är mycket ovanligare än ingredienserna enligt Fillmore. Mjöl och vatten finns i överflöd, men kunskapen om hur man rätt skall använda sig av dem för att framställa en limpa är det bara ett fåtal som innehar. Slutsatsen blir alltså att vi har substans i överflöd. Det gäller bara att kunna lära sig att forma den till det som vi vill ha. Lär vi oss detta, kan vi få ett liv i överflöd. Hur man gör detta skall vi komma tillbaka till i senare. [81]
Substansen jämförs också med Gud. Ibland så beskrivs Gud som identisk med substansen, [82] och ibland så beskrivs Gud som den enda levande substansen. [83]Gud beskrivs även som en ström av substans, [84] eller som den som ger liv åt substansen och den kärlek som håller den samman. [85]
Gud är enligt Fillmore inte en person utan en princip. Detta är enligt honom något vi skall vara tacksamma för. Om han hade varit en person så skulle han vara oberäknelig, och slumpvis ge och slumpvis hålla tillbaka.
Att han är en princip innebär istället att han är oföränderlig och att det ligger i hans natur att ge och att denna natur är för evigt densamma [86]
Gud har som Jesus betonade överflödande försörjning för sina barn, och till och med även till fåglarna i luften och liljorna på marken. Fast du måste ha tro på substansen för att sedan med hjälp av din föreställningsförmåga forma det du vill ha. [87] Det Gud ger är alltså inte materiella saker utan substans och idéer [88] som det sedan kommer an på oss att förverkliga till de materiella saker som vi vill ha genom att tillämpa lagen, vilket han kallar processen att få det man vill ur substansen
Ordens makt
Orden har hos Fillmore en mycket central betydelse. Man kan skapa genom att tänka. Detta finns det även en baksida av, om man tänker negativa tankar så skapas även detta. Om du till exempel är rädd för att du inte skall få tillräckligt av livets nödvändigheter:
"then the first thing to do in making a demonstration of prosperity in the home is to discard all negative thoughts and words. Build up a positive Thought atmosphere in the home, an atmosphere that is free from fear and filled with love. Do not allow any words of poverty or lack to limit the attractive power of love in the home...By talking poverty and lack you are making a comfortable place for these unwelcome guests by your fireside, and they will want to stay. Rather fill the home with thoughts and words of plenty, of love, and of God's substance; then the unwelcome guests will soon leave you."
= "då är det första att göra en demonstration av välstånd i hemmet att förkasta alla negativa tankar och ord. Bygg upp en positiv tanke atmosfär i hemmet, en atmosfär som är fri från rädsla och fylld av kärlek. några ord av fattigdom eller brist för att begränsa kärlekens attraktiva kraft i hemmet ... Genom att prata fattigdom och brist gör du en bekväm plats för dessa ovälkomna gäster vid din eldplats, och de vill stanna. Fyll istället hemmet med tankar och ord av gott, kärlek och Guds ämne, då kommer de ovälkomna gästerna snart att lämna dig. "
[89]
Detta resonemang bygger på en speciell syn på ord. Ord är som säd enligt Fillmore, och när de sätts i den osynliga andliga substansen så växer de och gror efter sin art, i detta sammanhang citerar han även Matt 7:16 "Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar." En jordbrukare är mycket noggrann i sitt val av säd på samma sätt så skall vi vara noggranna med vilka ord vi sår i substansen anser Fillmore [90]
Fillmore anser att det är något fel på en värld där det existerar fattigdom. Brist är inte något som hör hemma i Guds universum. Lösningen på problemet är att förneka det, och försöka att sprida medvetandet om den allförsörjande substansen till hela mänskligheten. Då skulle enligt Fillmore inte längre förutsättningarna för fattigdom existera. [91]
Tro - en förutsättning
När Fillmore definierar ordet tro så utgår han ifrån Hebr 11:1 "Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om saker vi inte kan se" Tron verkar enligt Fillmore på två områden. Dels så måste vi ha en grundläggande tro på substansen. Vi måste ha ett medvetande om att substansen är verklig och på de attribut i sinnet som lägger beslag på den. Det är det som menas med att "Tron ... ger oss visshet om saker vi inte ser." 92 "När vi tror på den allförsörjande substansen så kan vi genom våran fantasi och föreställningsförmåga forma det vi vill ha. [93]
Lagen
Hur går man då tillväga för att få det man vill ha genom Guds outtömliga förråd. Det första steget är förståelse. Du måste förstå att Gud är den eviga allförsörjande substansen, och lita på honom. Allt beroende av materiella saker måste elimineras från dina tankar. Om du litar på pengar så tillber du en falsk Gud och har inte förstått vad som är ljusset. Du måste först förstå att Gud är allestädesnärvarande, allsmäktig och allvetande att han är källan och att du kan ta emot från källan utan gräns. [94]
När du har förståelse av den allförsörjande substansen så kan du gå vidare till steg två. Nu måste du skapa tro, bygga ett starkt fäste i ditt sinne. Detta åstadkommer du med hjälp av bekräftelser eller som det också kallas affirmationer. När du bekräftar att Gud är din försörjare och din understödjare så kommer dina ord att i sinom tid leda till att du får tro. [95]
I det tredje steget gäller det att forma substansen till någonting påtagligt. Utifrån den allestädesnärvarande substansen kan ditt sinne skapa vad den vill genom kraften hos din föreställningsförmåga och fantasi.
Om du till exempel är i behov av mat se dig själv som försörjd med mat. Om du har tagit de andra stegen så kan du föreställa dig det du vill ha i ditt sinne och få dem att manifesteras i världen. Men om du inte har tagit de två första stegen först så kommer det inte att fungera, eftersom Lagen är en ordningens lag. Många har försökt att visualisera och koncentrera fram de saker de har velat ha. Men de har misslyckats eftersom de inte har följt lagen fullt ut enligt Fillmore. [96]
För att följa lagen så måste du också förstå hur du skall använda det du vill ha. Saker och ting skulle inte bli det minsta bättre om du inte förstod hur du på bästa sätt skulle kunna använda dessa till nytta för dig och för andra. Vi skall be om att få så mycket som vi behöver och som vi kan använda. "Giv oss idag vårt dagliga bröd" är enligt Fillmore en bra beskrivning över detta.[97]
En fråga som då infinner sig hos den som studerar detta är: hur rent praktiskt sett kommer dessa saker till en. Ramlar de ner från himlen? Svaret på denna fråga är att när du får en stark förnimmelse om någonting i ditt inre sinne, handla då efter det och du kommer att se få det du ville ha. [98]
| Jämförelse mellan Fillmore, Vrethammar och Ekman |
| FILLMORE Synen på Gud Allestädes närvarande substans, i jämförelse med etern. Tanken och ordet en betydande kraft. Tankarna fungerar som sådd i den allestädes närvarande substansen. | VRETHAMMAR Synen på Gud Den högsta energin Tanken och ordet en betydande kraft. Tankar och ord attraherar energi på samma våglängd | EKMAN Synen på Gud Gud är allestädes närvarande, den högsta makten. Tanken och ordet en betydande kraft. Negativa tankar förlöser djävulens kraft. |
Om vi börjar vår jämförelse med att betrakta hur Fillmore ser på Gud så ser han den som den allestädes närvarande substansen, som han jämför med etern. Detta skall man jämföra med Vrethammars sett att se på Gud som den högsta Energin. Det är intressant att notera att både Vrethammar och Fillmore använder sig av fysikaliska teorier från sin egen tid för att förklara sina teorier. Fillmore använder sig av den då rådande teorin om att det fanns något som hette eter som uppfyllde hela universum, och Vrethammar använder sig av den nu rådande teorin om att allting materiellt i själva verket är energi.
För både Vrethammar, Ekman och Fillmore tror att tanken och det talade ordet innebär en betydande kraft. Vrethammar tror på att tankar och ord attraherar energi på samma våglängd. Ekman tror att negativa tankar och ord förlöser djävulens kraft medan positiva ord uttalade i tro förlöser Guds kraft. Fillmore i sin tur tror att våra ord och tankar fungerar som sådd i den allestädes närvarande substansen. Den syn på att vi får skörda det vi sår i form av tankar och ord anser jag vara den största likheten mellan dessa tre.
Om vi övergår att titta närmare på den metod som Fillmore använder sig av, som han kallar för lagen, så kan vi konstatera att det finns en liknande uppläggning som hos Vrethammar och Ekman. Steg ett och två i den här metoden motsvarar de förberedande stegen hos Vrethammar och Ekman. Det första steget handlar om att man måste tillägna sig vem gud är att han är den allförsörjande. Denna tillägnelseaspekt hittar vi i de förberedande momenten hos både Vrethammar och Ekman.
Steg nummer två gick ut på att bekänna Gud är den allförsörjande substansen. Detta påminner väldigt mycket om Ekman när han skriver om bekännelser, och att vi skall tala ut vad vi har tillgång till genom Kristus.
I tredje steget så går det ut på att man kan skapa vad man vill utifrån substansen genom att tänka sig det i sitt sinne. Detta påminner om fas nummer två hos Ekman Att be trons bön och tro att man har det givet. Det påminner också om det Vrethammar skriver om i samband med att hon skriver om Affirmationer: "Ackompanjera affirmationen med en inre bild, en visualisering av det slutmål affirmationen ställer upp."Fillmore dock i detta steget inte på Affirmationer vilket Vrethammar gör.
| SAMMANFATTNING |
I första delen av uppsatsen har vi sett anmärkningsvärda likheter mellan Annastina Vrethammar och Ulf Ekman. Det som gör likheterna så anmärkningsvärda är att de kommer från så olika sammanhang, Vrethammar från New Age och Ulf Ekman som kommer från ett kristet sammanhang. Likheterna rör synen på att människan är hierarkiskt uppdelad, och att en del skall programmera om en annan, som sedan kontaktar någonting högre, gudomligt.
Vi har även sett likheter i den till synes så olika synen på Gud. Den Gud som Vrethammar beskriver är opersonlig, den högsta energin, källan till allt. Ekman beskriver däremot Gud som personlig, men det verkar ändå som denna Guds enda uppgift är att upprätthålla trons lag, vilket leder till att förhållandet till Gud blir ganska opersonligt.
Bland de gemensamma har vi också sett att de båda trycker på vikten att ha kunskap om vem man är, att vi inom oss bär på en gudomlig natur, och att vi har tillgång till överflöd ifrån Gud.
Att känna skuld hör till en av de saker som enligt dem kan utgöra hinder vid affirmerandet / utförandet av trons bön. Andra saker kan vara att känna rädsla och fruktan, vilket Vrethammar ser som motsatsen till kärlek, och som Ekman ser som ett av djävulens vapen. Ett annat krav som enligt dem måste vara uppfyllt är att man har kärlek och att man visar förlåtelse.
Något som är slående om man går över och tittar på själva trons bön respektive affirmationer är när de behandlar ämnet tro så använder de sig av samma Bibelord. Matt 21:22 "Allt vad ni med tro ber om i era böner skall ni få om ni tror." Ekman betonar i sin metodik angående trons bön att den endast får utföras en gång. Det hela går ut på att man först skall samla tro, vilket man gör genom att hitta ett bibelord som passar på situationen, sedan skall man ta det till sig. Nästa steg är att be och tro att man har det man ber om när man ber, så kommer man att få det. Detta får bara göras en gång. När man har gjord detta har man garanterat fått bönesvar, även om det inte har manifesterat sig på det materiella planet.
Efter man har bett så gäller det att hålla fast vid bönesvaret fram tills det har manifesterats, så att inte djävulen kommer och stjäl det. Vrethammar däremot tycker att man skall hålla på att upprepa affirmationerna regelbundet och däremellan överlämna till det undermedvetna att jobba fram tills önskat resultat har uppnåtts. Själva affirmerandet handlar om att formulera positiva tankar, som man sedan skall tänka eller uttala. Man får gärna ackompanjera dessa med en inre bild, en visualisering. Den stora likheten mellan dessa båda är att det handlar om att se det man vill ha framför sig, att det redan finns manifesterat i ens tankar.
När vi sedan har gått vidare och studerat Quimby kan vi se att även i hans fall så handlar det om att programmera en del av människan. Skillnaden hos Quimby är emellertid den att där är det en lägre stående del som skall programmeras. När det gäller synen på kunskap hos Quimby kan vi där se en stor likhet mellan honom och Ekman. De anser båda att man skall välja kunskap som kommer från de högre delarna av människan the senses respektive anden.
Hos Fillmore kan vi se en intressant likhet mellan honom och Vrethammars syn på Gud. De använder båda, för deras tid aktuella fysikaliska teorier, för att förklara vad Gud är. Fillmore använder teorin om etern som finns över allt för att förklara den allestädes närvarande substansen. Vrethammar använder teorin om att all materia är energi för att påstå att allt är energi.
Hos alla dessa tre har tanken en avgörande betydelse. Fillmore tror att den fungerar som sådd i den allestädes närvarande substansen, Vrethammar menar att tankar attraherar energi på samma våglängd, och Ekman tror att positiva tankar förlöser Guds kraft medan negativa förlöser djävulens.
För att summera det hela så finns det några viktiga aspekter som är gemensamma för alla fyra personer som jag har studerat. Den viktigaste av dessa är att de alla handlar om att programmera, eller så ord, tankar. Hos Vrethammar och Ekman handlar det om någon del av människan, för att den i sin tur skall kontakta det övermedvetna respektive den helige anden. Hos Quimby handlade det om att återställa skador som åsamkats av felaktigt tänkande, genom att prata personen till rätta och på detta viset skapa ett rätt tänkande. Fillmore såg det som om orden och tankarna planterades i den allestädes närvarande substansen, och som sedan gav frukt motsvarande det man hade tänkt, eller sagt. Här ser vi alltså en anmärkningsvärd likhet mellan dessa tre. Deras Gudsuppfattning visar också påfallande likhet.
Tillägg från mig som tar mig friheten att dela vidare. Att likheterna mellan vad Ulf Ekman skriver i sina böcker och förkunnar (eller gjorde förut, vet inte hur det ser ut idag, när han nu är katolik) är att Trosläran, eller ”Word of Faith = Ord av Tro”, som den heter i USA har sina rötter i Bibeln, New Age och New Thought.
Kenneth Hagin som allmänt kallas trons fader, pagierade stora mängder material ur böcker skrivna av Essek W Kenyon. Kenyon i sin tur hämtade inspiration i både Bibeln, New Age och New Thought och blandade friskt. När Kenyon försökte prångla ut sitt budskap under titeln ”Latter Rain = Senare Regn” på 1920-30 talet, så var de flesta kristna vakna över att detta var kätteri, så var det inte längre på 60-talet när Hagin kom med samma budskap.
| KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING |
Otryckta källor
Internet, enskild sida:
http://websyte.com/alan/movement.htm
Internet, hela böcker:
Dresser, Annetta Gertrude, The Philosophy of P. P. Quimby, With Selections from his Manuscripts and a Sketch of his Life, Geo. H EllisBy Annetta Gertrude Dresser
Third Edition Boston Geo. H. Ellis, 272 Congress Street 1899Fillmore, Charles, Prosperity, http://www.websyte.com/Unity/pro.htm
Tryckta källor
Anderson, C. Alan, Whitehouse, G. Deborah, A Practical American Spirituality, The Crossroad Publishing company, USA
Bibeln, Nya Testamentet, NT-81
Dahlgren, Curt m.fl., Framgångsteologi i Sverige, Lunda rapporten om den nya trosförkunnelsen, EFS-förlaget, Stockholm 1985
Ekman, Ulf, Gud är en god Gud, Livets Ords förlag,1994
Ekman, Ulf, Tro som övervinner världen, Livets Ords förlag, Falun 1992
Ekman, Ulf, Vad tro är, Livets Ords förlag, 1994
Hammar, Olof, På spaning efter helheten, NEW AGE en ny folktro?, Wahlström & Widstrand, Finland 1997
Lewis, James R, Melton, Gordon J, Perspectives on the New Age, State University of New York Press, Albany 1992
Vrethammar, Annastina, Tänk dig ett bättre liv, om affirmation och positivt tänkande, Bokförlaget Trevi AB, Södertälje 1996
McConnell, D.R., A different gospel, A Historical and Biblical Analysis of the Modern faith movement, Hendrickson Publishers, Peabody, Massachusetts 1988
Melton, J. Gordon, "New Thought and the New Age" i Perspectives on the New Age, State University of New York Press, Albany 1992, red. Lewis James R, Melton, Gordon J
Norstedts uppslagsbok, P A Norstedts & Söners förlag, Södertälje 1987
[1] Hammar, O, 1997, s. 18f
2 Hammar, O, 1997, s. 198
[3] Vrethammar, A, 1996, s. 9
4 Hammar, O, 1997, s. 197f
5 Lewis/Melton, 1992, s. xi
6 Lewis/Melton, 1992, s. xi f
[7] Vrethammar, A, 1996, s. 25f
[8] Vrethammar, A, 1996, s. 26
[9] Vrethammar, A, 1996, s. 29
[10] Vrethammar, A, 1996, s. 26f
[11] Vrethammar, A, 1996, s. 34
13 Vrethammar, A, 1996, s. 43
[14] Vrethammar, A, 1996, s. 43f
[15] Vrethammar, A, 1996, s. 32
[16] Vrethammar, A, 1996, s. 38f
[17] Vrethammar, A, 1996, s. 49f
18 Vrethammar, A, 1996, s. 55f
[19] Vrethammar, A, 1996, s. 63f
[20] Vrethammar, A, 1996, s. 68ff
[21] Vrethammar, A, 1996, s. 77f
[22] Vrethammar, A, 1996, s. 84ff
[23] Vrethammar, A, 1996, s. 84
[24] Vrethammar, A, 1996, s. 109
[25] Vrethammar, A, 1996, s. 81
[26] Vrethammar, A, 1996, s. 102f
[27] Vrethammar, A, 1996, s. 106f
[28] Vrethammar, A, 1996, s. 107f
[29] Vrethammar, A, 1996, s. 112
[30] Vrethammar, A, 1996, s. 114
[31] Dahlgren, K, 1985, s. 25f
[32] Dahlgren, K, 1985, s. 24
[33] Ekman, U, 1992, s. 34f
[34] Ekman, U, 1992, s. 38f
[35] Ekman, U, 1992, s. 42
[36] Ekman, U, 1992, s. 45
[37] Ekman, U, 1992, s. 123
[38] Ekman, U, 1992, s. 50ff
[39] Ekman, U, 1994, Gud är en god Gud, s. 22
[40] Ekman, U, 1992, s. 84ff
[41] Ekman, U, 1994, Vad tro är, s. 7
[42] Ekman, U, 1994, Vad tro är, s. 11
[43] Ekman, U, 1992, s. 97f
[44] Ekman, U, 1992, s. 140f
[45] Ekman, U, 1992, s. 71ff
[46] Ekman, U, 1992, s. 103f
[47] Ekman, U, 1992, s. 107f
[48] Ekman, U, 1992, s. 107
[49] Anderson
[50] http://websyte.com/alan/movement.htm
[51] Melton, J G, 1992, s. 16
[52] Melton, J G, 1992, s. 24f
[53] Melton, J G, 1992, s. 25f
[54] Melton, J G, 1992, s. 26
[55] Melton, J G, 1992, s. 26f
[56] Melton, J G, 1992, s. 27
[57] McConnell, 1988, s. 3ff
[58] McConnell, 1988, s. 38ff
[59] McConnell, 1988, s. 47
[60] McConnell, 1988, s. 47
[61] McConnell, 1988, s. 48f
62 Dresser, A, 1886, s. 58
[63] Dresser, A, 1886, s. 67f
[64] Dresser, A, 1886, s. 65
[65] Dresser, A, 1886, s. 60f
[66] Dresser, A, 1886, s. 61
67 Dresser, A, 1886, s. 65f
[68] Dresser, A, 1886, s. 61
[69] Dresser, A, 1886, s. 69
[70] Dresser, A, 1886, s. 70
[71] Dresser, A, 1886, s. 75
[72] Dresser, A, 1886, s. 70
[73] Dresser, A, 1886, s. 72ff
[74] Dresser, A, 1886, s. 113
[75] Dresser, A, 1886, s. 113
[76] Fillmore, s. 25
[77] Fillmore, s. 54
[78] Fillmore, s. 37
[79] Norstedts, 1987, s. 332
[80] Fillmore, s. 37
[81] Fillmore, s. 95
[82] Fillmore, s. 49
[83] Fillmore, s. 22
[84] Fillmore, s. 24
[85] Fillmore, s. 95
[86] Fillmore, s. 46
[87] Fillmore, s. 66
[88] Fillmore, s. 31
[89] Fillmore, s. 103
[90] Fillmore, s. 104
[91] Fillmore, s. 37f
92 Fillmore, s. 42f
[93] Fillmore, s. 66
[94] Fillmore, s. 83
[95] Fillmore, s. 83
[96] Fillmore, s. 84
[97] Fillmore, s. 73
[98] Fillmore, s. 45
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar