Är
alla välstånds predikanter falska?
Innan vi kan ge en allvarlig uppmärksamhet åt denna fråga måste vi först definiera termen ”välståndspredikant”. Olika ämbeten har olika sätt att presentera evangeliet. Till exempel möter underlättnads organisationer de fysiska behoven hos de fattiga, medan de tillskriver det, Jesus arbetet. Vissa kan tolka detta tillvägagångssätt som predikande välstånd, eftersom många fattiga människor jämställer kristendomen med västerländskt välstånd. De kan svara på evangeliet medan deras verkliga motivation är att bli/ vara välbärgade.
Men för de flesta underlättnads organisationer är möta det fysiska behovet bara en del av att betjäna hela personen. Det är ett sätt på vilket kristna förtjänar rätten att prata om det andliga behovet med människor. Men i välståndsevangeliet presenteras Jesus som en biljett till perfekt hälsa och ekonomisk förmögenhet. Det sanna evangeliet avlägsnas på dess fokus om evigheten och reduceras till ett sätt där alla kan uppleva sitt bästa liv nu. Det är det budskap som vi kommer att ta upp i den här artikeln.
I Gamla testamentet talar Gud mycket om att välsigna sina tjänare med jordisk hälsa, rikedom och ära (t ex 1 Mos 12: 2; 5 Mos 26: 3-12; 5 Mos 7: 11-15; 30: 8-9; 1 Kung 3: 11-14). Materiella välsignelser var en del av Mosaiska och Palestinska förbundet för Israel. Men Nya Testamentets fokus är på de eviga, inte de jordiskt, belöningarna.
Inte alla predikanter som lär dig välsignelsens glädje är en "välståndspredikant". Gud lovar välsignelse till dem som tjänar honom trofast och följer hans stadgar (Ps 107: 9, Mal 3: 10-11, Mark 10: 29-30) . Men en predikant som presenterar Gud som ett medel för att vi kan få jordisk rikedom är en välståndspredikant och en falsk lärare. Denna undervisning visar den allsmäktige Guden som en typ av trevlig julklapp vars främsta syfte är att få människor att blomstra och att deras drömmar ska bli sanna. I välståndsförkunnelse, är mannen, inte Gud, den verkliga stjärnan.
Välståndslärare använder termer som tro, positiv bekännelse eller visualisering för att "frigöra" det överflöd som Gud har i lager. Ofta kommer sådana predikanter att locka lyssnare att "så frön” in i den tjänst han/hon har, där de blir lovade rikliga avkastningar på denna investering. Evangeliet blir inte mer än ett ompackat, ”snabbt rik schema”, där förkunnarna blir rikare än lyssnarna. Ofta ges en inbjudan att acceptera Kristus i slutet av Gudstjänsten som endast har grundat sig på välsignelse och positivitet. Trots de överväldigande svaren på inbjudan måste man undra: Har de som svarat övergivit sig till Bibelns Jesus eller till en ny och förbättrad version av sig själva?
Skiftet från sanning till fel kan vara subtilt, och några välmenande predikanter har fångats i den. Vi måste vara försiktiga att inte döma en predikants hela budskap av endast en eller två predikningar. Men när uppenbar välståndpredikan dominerar en talares plattform, är detta bara ett försök till att få girighet och materialism att låta andligt.
Efesierna 5:5 har starka ord för giriga människor: "För om detta kan du vara säker: Ingen omoralisk, oren eller girig person - en sådan person är en avgudadyrkare - har något arv i Kristi och Guds rike." Medans vi borde be Gud att sörja för våra behov och förvänta oss att Han gör det (Filippinerna 4:19), så varnade Jesus oss för att inte lagra jordisk rikedom. Snarare bör vi lagra upp skatt i himlen (Lukas 12:33).
Det obalanserade fokuset på välståndspredikanter, på jordiska skatter är i direkt motsats till de många passagerna som varnar oss för att inte önska rikedomar (Ordsp 28:22, 2 Tim 3: 2, Heb 13: 5). 1 Tim 6: 8-10 talar direkt till denna typ av undervisning: "Men om vi har mat och kläder, med detta kommer vi att vara nöjda. Men de som vill vara rika faller i frestelser och snaror och hemfaller åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänker ner människor i fördärv och undergång, För kärleken till pengarna är roten till all slags ondska. Det är genom detta begär som vissa har vandrat bort från tron och blivit genomborrade med många kval. "När jordisk rikedom är vårt fokus, följer vi inte Skriftens lärdomar.
Om strävan efter välstånd dominerar en predikants budskap, kan han eller hon vara någon om vilken Skriften varnar. Följande är några vanliga egenskaper hos många välståndspredikanter/ falska lärare:
• Kärnan i hans / hennes budskap är alltid Guds önskan att välsigna alla.
• Det finns lite, om något, omnämnande av Jesu ord om självförnekelse, att ta upp våra kors eller att dö till köttet (Luk 9:23; Matt 10:38, 16:24).
• Nästan all undervisning fokuserar på tillfredsställelsen av det köttsliga behovet snarare än andlig omvändelse (Rom 8:29).
• Lydighet mot Guds befallnigar nämns sällan som en förutsättning för hans välsignelse (Jer 18:10).
• Positivt tänkande om sig själv och ens situation är ofta jämställd med tro och presenteras som medel för att man kan få ekonomisk välsignelse.
• Det finns en tydlig avsaknad av undervisning om behovet av lidande i en troendes liv (2 Timoteus 2:12; 3:12; Rom 8:17; Fil 1:29).
• Mycket liten skillnad görs mellan Guds barn och de ofrälsta i budskapets positiva löften (Mal 3: 16-18; Rom 9: 15-16).
• Talaren försöker sig sällan på någon form av riktig bibelundervisning som inte stöder det ständiga budskapet om positivitet och välsignelse (1 Kor 3: 1-3).
• Han eller hon håller sig borta från passager som motsätter sig budskapets positiva snurrning (2 Tim 4: 3).
• Förkunnarnas rikedom är ofta långt över sin menighetens genomsnittliga livsstil (Ps 49: 16-17).
• De enda av Guds attribut som någonsin nämns är kärlek och generositet. Lite uppmärksamhet ges till Hans helighet, rättvisa och rättfärdighet (Ef 4: 22-23).
• Varken Guds vrede mot synd eller den kommande domen nämns någonsin (Rom 2: 5; 1 Pet 4: 5).
• De enda synder som diskuteras i längden är negativitet, fattigdom eller en persons misslyckande att tro på sig själva (1 Kor 6: 9-10, Fil 3: 3).
• Förlåtelse framhävs men med mycket liten förklaring av den ånger som var så viktig för Jesus och lärjungarna (Matt 4:17, Mark 6:12; Apg 2:38).
• Den troendes bön hänvisar ofta till medel för människor vilket inte "lämnar Gud något annat val än att välsigna mig" (Job 40: 1-2).
Det har varit ett hårfint skifte inom kristendomen, mot en version av evangeliet som apostlarna inte skulle känna igen. Människor är bibliska analfabeter och blir så lätt bortkollrade av predikanter som verkar känna till Skriften, men som förvränger den för att få den att låta mer tilltalande. Dessa predikanter lockar stora folkmassor, precis som Jesus gjorde när han matade tusentals (Matt 14:21), helade de sjuka (Mark 1:34) och utförde mirakel (Joh 6: 2).
Men när Jesus började lära evangeliets svåra sanningar, " så vände många av Hans lärjungar sig bort och följde inte längre honom" (Joh 6:66). Avtagande popularitet fick inte Jesus att vattna ner sitt budskap. Han fortsatte att lära ut sanningen vare sig folk tyckte om det eller inte (Joh 8:29). På samma sätt befriade aposteln Paulus sig inför efesierna med dessa ord: "Därför betygar jag för er nu idag, att jag inte bär skuld för någons blod. Ty jag har inte undandragit mig att förkunna för er allt Guds rådslut. (Apg 20 : 26-27). Om dagens välstånds predikanter / förkunnare / lärare skulle följa Jesus och Paulus mönster, kunde du vara övertygad om att deras verk inte kommer brinna upp på domedagen (1 Kor 3: 12-15).
https://www.gotquestions.org/prosperity-preachers.html
Innan vi kan ge en allvarlig uppmärksamhet åt denna fråga måste vi först definiera termen ”välståndspredikant”. Olika ämbeten har olika sätt att presentera evangeliet. Till exempel möter underlättnads organisationer de fysiska behoven hos de fattiga, medan de tillskriver det, Jesus arbetet. Vissa kan tolka detta tillvägagångssätt som predikande välstånd, eftersom många fattiga människor jämställer kristendomen med västerländskt välstånd. De kan svara på evangeliet medan deras verkliga motivation är att bli/ vara välbärgade.
Men för de flesta underlättnads organisationer är möta det fysiska behovet bara en del av att betjäna hela personen. Det är ett sätt på vilket kristna förtjänar rätten att prata om det andliga behovet med människor. Men i välståndsevangeliet presenteras Jesus som en biljett till perfekt hälsa och ekonomisk förmögenhet. Det sanna evangeliet avlägsnas på dess fokus om evigheten och reduceras till ett sätt där alla kan uppleva sitt bästa liv nu. Det är det budskap som vi kommer att ta upp i den här artikeln.
I Gamla testamentet talar Gud mycket om att välsigna sina tjänare med jordisk hälsa, rikedom och ära (t ex 1 Mos 12: 2; 5 Mos 26: 3-12; 5 Mos 7: 11-15; 30: 8-9; 1 Kung 3: 11-14). Materiella välsignelser var en del av Mosaiska och Palestinska förbundet för Israel. Men Nya Testamentets fokus är på de eviga, inte de jordiskt, belöningarna.
Inte alla predikanter som lär dig välsignelsens glädje är en "välståndspredikant". Gud lovar välsignelse till dem som tjänar honom trofast och följer hans stadgar (Ps 107: 9, Mal 3: 10-11, Mark 10: 29-30) . Men en predikant som presenterar Gud som ett medel för att vi kan få jordisk rikedom är en välståndspredikant och en falsk lärare. Denna undervisning visar den allsmäktige Guden som en typ av trevlig julklapp vars främsta syfte är att få människor att blomstra och att deras drömmar ska bli sanna. I välståndsförkunnelse, är mannen, inte Gud, den verkliga stjärnan.
Välståndslärare använder termer som tro, positiv bekännelse eller visualisering för att "frigöra" det överflöd som Gud har i lager. Ofta kommer sådana predikanter att locka lyssnare att "så frön” in i den tjänst han/hon har, där de blir lovade rikliga avkastningar på denna investering. Evangeliet blir inte mer än ett ompackat, ”snabbt rik schema”, där förkunnarna blir rikare än lyssnarna. Ofta ges en inbjudan att acceptera Kristus i slutet av Gudstjänsten som endast har grundat sig på välsignelse och positivitet. Trots de överväldigande svaren på inbjudan måste man undra: Har de som svarat övergivit sig till Bibelns Jesus eller till en ny och förbättrad version av sig själva?
Skiftet från sanning till fel kan vara subtilt, och några välmenande predikanter har fångats i den. Vi måste vara försiktiga att inte döma en predikants hela budskap av endast en eller två predikningar. Men när uppenbar välståndpredikan dominerar en talares plattform, är detta bara ett försök till att få girighet och materialism att låta andligt.
Efesierna 5:5 har starka ord för giriga människor: "För om detta kan du vara säker: Ingen omoralisk, oren eller girig person - en sådan person är en avgudadyrkare - har något arv i Kristi och Guds rike." Medans vi borde be Gud att sörja för våra behov och förvänta oss att Han gör det (Filippinerna 4:19), så varnade Jesus oss för att inte lagra jordisk rikedom. Snarare bör vi lagra upp skatt i himlen (Lukas 12:33).
Det obalanserade fokuset på välståndspredikanter, på jordiska skatter är i direkt motsats till de många passagerna som varnar oss för att inte önska rikedomar (Ordsp 28:22, 2 Tim 3: 2, Heb 13: 5). 1 Tim 6: 8-10 talar direkt till denna typ av undervisning: "Men om vi har mat och kläder, med detta kommer vi att vara nöjda. Men de som vill vara rika faller i frestelser och snaror och hemfaller åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänker ner människor i fördärv och undergång, För kärleken till pengarna är roten till all slags ondska. Det är genom detta begär som vissa har vandrat bort från tron och blivit genomborrade med många kval. "När jordisk rikedom är vårt fokus, följer vi inte Skriftens lärdomar.
Om strävan efter välstånd dominerar en predikants budskap, kan han eller hon vara någon om vilken Skriften varnar. Följande är några vanliga egenskaper hos många välståndspredikanter/ falska lärare:
• Kärnan i hans / hennes budskap är alltid Guds önskan att välsigna alla.
• Det finns lite, om något, omnämnande av Jesu ord om självförnekelse, att ta upp våra kors eller att dö till köttet (Luk 9:23; Matt 10:38, 16:24).
• Nästan all undervisning fokuserar på tillfredsställelsen av det köttsliga behovet snarare än andlig omvändelse (Rom 8:29).
• Lydighet mot Guds befallnigar nämns sällan som en förutsättning för hans välsignelse (Jer 18:10).
• Positivt tänkande om sig själv och ens situation är ofta jämställd med tro och presenteras som medel för att man kan få ekonomisk välsignelse.
• Det finns en tydlig avsaknad av undervisning om behovet av lidande i en troendes liv (2 Timoteus 2:12; 3:12; Rom 8:17; Fil 1:29).
• Mycket liten skillnad görs mellan Guds barn och de ofrälsta i budskapets positiva löften (Mal 3: 16-18; Rom 9: 15-16).
• Talaren försöker sig sällan på någon form av riktig bibelundervisning som inte stöder det ständiga budskapet om positivitet och välsignelse (1 Kor 3: 1-3).
• Han eller hon håller sig borta från passager som motsätter sig budskapets positiva snurrning (2 Tim 4: 3).
• Förkunnarnas rikedom är ofta långt över sin menighetens genomsnittliga livsstil (Ps 49: 16-17).
• De enda av Guds attribut som någonsin nämns är kärlek och generositet. Lite uppmärksamhet ges till Hans helighet, rättvisa och rättfärdighet (Ef 4: 22-23).
• Varken Guds vrede mot synd eller den kommande domen nämns någonsin (Rom 2: 5; 1 Pet 4: 5).
• De enda synder som diskuteras i längden är negativitet, fattigdom eller en persons misslyckande att tro på sig själva (1 Kor 6: 9-10, Fil 3: 3).
• Förlåtelse framhävs men med mycket liten förklaring av den ånger som var så viktig för Jesus och lärjungarna (Matt 4:17, Mark 6:12; Apg 2:38).
• Den troendes bön hänvisar ofta till medel för människor vilket inte "lämnar Gud något annat val än att välsigna mig" (Job 40: 1-2).
Det har varit ett hårfint skifte inom kristendomen, mot en version av evangeliet som apostlarna inte skulle känna igen. Människor är bibliska analfabeter och blir så lätt bortkollrade av predikanter som verkar känna till Skriften, men som förvränger den för att få den att låta mer tilltalande. Dessa predikanter lockar stora folkmassor, precis som Jesus gjorde när han matade tusentals (Matt 14:21), helade de sjuka (Mark 1:34) och utförde mirakel (Joh 6: 2).
Men när Jesus började lära evangeliets svåra sanningar, " så vände många av Hans lärjungar sig bort och följde inte längre honom" (Joh 6:66). Avtagande popularitet fick inte Jesus att vattna ner sitt budskap. Han fortsatte att lära ut sanningen vare sig folk tyckte om det eller inte (Joh 8:29). På samma sätt befriade aposteln Paulus sig inför efesierna med dessa ord: "Därför betygar jag för er nu idag, att jag inte bär skuld för någons blod. Ty jag har inte undandragit mig att förkunna för er allt Guds rådslut. (Apg 20 : 26-27). Om dagens välstånds predikanter / förkunnare / lärare skulle följa Jesus och Paulus mönster, kunde du vara övertygad om att deras verk inte kommer brinna upp på domedagen (1 Kor 3: 12-15).
https://www.gotquestions.org/prosperity-preachers.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar