Kalvinisternas lära sedd från olika håll.

Efter att ha hört att jag har anammat kalvinisternas lära angående att Jesus dog endast för de utvalda så har jag beslutat mig för att grundligt sätta mig in i detta. Min ståndpunkt, som jag har poängterat så många gånger, så jag är less på det, är som följer; Jag har alltid trott att Jesus dog för alla och att alla har en fri vilja att ta emot frälsningen eller låta bli.
Nu har jag spenderat minst 10 timmar med att leta upp saker och översätta dessa om båda sidornas åsikter. Och jag är inte färdig ännu, ska jag göra detta så ska jag göra det ordentligt.

Vad jag kommit fram till än så länge är att båda sidor har sina poänger. Jag har även insett att den som skrivit bäst sammanfattat om det och mest lättförståeligt är en kalvinist nr2 (om jag förstått det hela rätt från andra som dömt ut honom). Han har i korta ordalag med skriften som bevis fått med båda sidors ståndpunkter. Och han skriver även att var och en måste själv bestämma vad den tror på.

Så enklast av allt vore att lägga in hans artikel om ämnet rakt av. Men gör jag det så anses jag som en villolärare, rena snurren. Jag kommer då alltså att foga ihop många så det lär bli långt. En del kanske jag lägger in allt av, och annat mindre. Jag börjar med denna:

1. Hur kalvinistiskt är ditt samfund?
Läroskillnader talas det ofta inte om. Det är faktiskt ett ämne som de flesta pastorer undviker för att förhindra tros-konflikter inom kyrkan/ församlingen. Detta har lett till bristen på de kärntrosuppfattningar som varje samfund har angående läror och reformationen som ledde till inrättandet av moderna reformerade kyrkor. I det här inlägget kommer jag att utforska skillnaderna i de tre huvudsakliga samfunden som med hänvisningar till, utsätts för John Calvins teologi.

5 punkter Kalvanism	Kalvinistisk nyckel tro	Anglikansk	Presbyteriansk	Metodism
Totalt Sedeför-därv läran om att människans natur är grundligt korrupt och syndig som ett resultat av fallet.	Oförmågan att rädda sig själv från synd. Det kräver pånyttfödelse av den Helige Ande för att göra syndaren levande och få en ny natur. Detta strider mot den Armaniska tron att fri vilja och mänskligt ansvar är väsentligt för vårt samarbete med andan.	Artikel 9 i religionsartiklarna: Synd är felet och korruptionen i varje människas natur. Artikel 16 i religionsartiklarna anger: människor kan välja att gå mot den Helige Ande och avvika från den nåd som ges	Människor är hjälplösa syndare och kan inte göra något för att behaga Gud. Det är genom den Helige Ande genom nåd och tro som den ursprungliga människan behandlas för att bli gudomlig och ha förmågan att vara gudaliknande (Talor 1960)	John Wesley instämde med Calvins totala fördärv som säger att utan Kristus avvisar mänskligheten Gud helt (Bass, 2010)
Ovillkor-ligt val	Guds val av helgon är ovillkorligt grundat enkom på barmhärtighet	Artikel 17 i religionsartiklarna: Val och rättfärdighet genom nåd.	Vi sökte inte Gud förrän vi sökts av Gud, detta i sig är ett mysterium som vi inte kan förstå (Taylor 1960)	Wesley tror att Gud visste i förväg vilka i varje nation som skulle tro i världens början. Och detta val är ovillkorligt av nåd (Wesley 1872)
Begränsad försoning	Endast de utvaldas synd försonas av Jesu död. Försoningskraften är endast avsedd för vissa, inte alla.	Artikel 18 i religionsartiklarna: Var och en ska räddas av lagen eller sekten som han bekänner. Därmed motsägs kalvinistisk begränsad försoning.	Presbyterian tror på den kärleksfulla frälsningen av Kristus som skickades för att förlossa oss (Taylor 1960) Tillsammans med begreppet val kan det hävdas att internering endast gavs de utvalda.	UMC: s artikel 2 i religionsartiklarna anger; att Kristus dog som ett offer för människans faktiska synder. Dessa 2 aktuella synder ”är den" ursprungliga synden "som är korruptionen i varje människas natur i artikel 7 ( artiklar av relgion, nd)
Oemotståndlig nåd	Guds nåd och den heliga Andens verk kan inte motstås av de utvalda.	Artikel 16 i religionsartikeln: motsäger Calvins oemotståndliga nåd genom att säga att folk kan avvika från den nåd som ges.	Presbyterianer tror att Gud kallar de utvalda till nytt liv i Jesus Kristus. Presbytarians tror att varje kristen kommer att visa upp trons frukten i sitt liv (Taylor 1960)	Metodister tror att frälsning är både Guds handling och mänskligt ansvar. Wesley avvisade idén att om att en person faller från nåd och in i andlig död, att människan är bortom allt hopp om frälsning. (Edwards n.d.)
De heliges uthållighet	De som Gud kallar till förening med honom kommer att fortsätta i tron till slutet. De som faller bort hade trodde förmodligen inte från början	Artikel 16 i religionsartiklarna: Människor som har accepterat den Helige Ande kan avvika från den nåd som ges och falla i synd. Dessa människor kan omvända sig igen och ändra sina liv.. Därmed motsäger de den kalvinistiska uthålligheten hos de heliga.	Presbyterianer tror att de kristna kommer att gå mot ”måttet på Kristi fullhet” när den Helige Ande tar ansvar för de troendes liv (Taylor 1960)	Metodister tror att de troende kan förlora frälsningen som Gud påbörjade i deras liv (Edwards, n.d.)

Det är viktigt att notera att anglikansk inte är ”protestantisk” i betydelsen luthersk eller kalvinistisk. Snarare lutar anglikansk mer mot katolicismen men reformerad (doktrin, n.d.). De flesta av de anglikanska kärntrosuppfattningarna grundar sig på trettio-nio artiklar som blev den anglikanska trosförklaringen (A building with foundation = en byggnd med dess grund, n.d.).

Presbyterianska följer den kalvinistiska tolkningen av Bibeln. Därför är det också korrekt att säga att ”Presbyteriansk” är lika med ”kalvinism”. Det är också viktigt att notera att kalvinismen från Presbyterianskt håll är baserat på Westminster Confession of Faith and the Larger and Shorter Catechism (Taylor, 1960).

Metodism lutar mot den arminiska teologin med John Wesley som identifierar hans förståelse för frälsning med teologin och skrifterna av Jacob Arminius (Edwards, n.d.). Därför är grunden för modern metodism närmare relaterad till arminianism än kalvinism. (Arminianism avseende doktrinerna av Jacobus Arminius (latiniserat namn Jakob Hermandszoon, 1560–1609), en holländsk protestantisk teolog, som förkastade den kalvinistiska läran om förutbestämning. Hans läror hade ett stort inflytande på metodismen.)

https://themanifoldwisdomofgod.wordpress.com/2018/08/14/how-calvinist-is-your-denomination/

Jag har läst och översatt mycket, en del är så uruselt förklarat så det är ingen idé att ens ta med något från det, som inlägget i ämnet av John Piper. Hur man kan förklara någonting så dåligt är en gåta. Och han ska då enligt vad folk sagt vara en kalvinist. Han om någon borde då kunna förklara läran kan man tycka. Så över till den som jag anser förklarade det hela bäst:

2. Dog Jesus för alla? Mina kalvinistiska vänner säger nej.
av Matt Slick

Detta är en vanlig fråga angående reformerad teologi och kallas begränsad försoning. Reformerad teologi, även kallad kalvinism, lär även ut att Jesus bara bar synderna för de utvalda och att han inte dog för alla som någonsin levde. Denna undervisning hålls av de reformerade och presbyterianska kyrkorna såväl som några baptister. Det är kontroversiellt i och med att det diskuteras om dess giltighet från skrifterna. Ändå måste vi förstå att att tro eller inte tro på begränsad försoning inte har någon betydelse för huruvida någon är kristen eller inte. Frågan är samfundsbunden. det vill säga det är ett perspektiv som innehas av vissa kristna samfund men inte andra.

Så är då begränsad försoning biblisk? Läsaren måste besluta. För att hjälpa till att fatta detta beslut erbjuds följande argument för och emot det.

För begränsad försoning
Om Jesus faktiskt dog för synderna från alla som någonsin levt, varför hamnar någon alls i helvetet? Detta argument hävdar att om Jesus faktiskt betalade för allas synder, inklusive vantro, så skulle ingen gå till helvetet. Motargumentet är att människor måste tro att de är räddade. Svaret på detta är att även vantro är en synd som har betalats för; därför borde ingen vara på väg till helvetet. Men eftersom människor går till helvetet är det logiskt att tro att Jesus bara bar de kristnas synder. De reformerade teologerna skulle säga att även om Jesu offer var tillräckligt för alla, var det inte avsett för alla.

Skrifterna som används för att stödja begränsad försoning är följande:

Jesus dog för "många."
Matt 26:28, "ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse."

Jesus dog för fåren inte getterna enligt Matt 25:32-33 "Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra."
John 10:11,15 ”Jag är den gode herden. En god herde giver sitt liv för fåren. ..15såsom Fadern känner mig, och såsom jag känner Fadern; och jag giver mitt liv för fåren. "
Matt 25:32-33 "Och inför honom skola församlas alla folk och han skall skilja dem från varandra, såsom en herde skiljer fåren ifrån getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida, och getterna på den vänstra."

Jesus medlade i bön för de som givits till honom, inte de i hela världen;
John 17:9 "Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina"

Kyrkan köptes av Kristus, inte alla människor.
Apg 20:28, "Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod."
Ef 5:25-27, "I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig."

Profetian om Jesu korsfästelse där han bar mångas synder (inte alla).
Isaiah 53:12, "Därför skall jag tillskifta honom hans lott bland de många, och med talrika skaror skall han få utskifta byte, eftersom han utgav sitt liv i döden och blev räknad bland överträdare, han som bar mångas synder och bad för överträdarna."

Mot begränsad försoning
Bibeln säger att Jesus dog för alla; därför dog Jesus för alla. För så älskade Gud världen, inte bara de kristna, att han dog för alla och det är upp till personen att acceptera eller förkasta Jesus. Om han avvisar Jesus tillämpas inte försoningen på personen och han kommer till helvetet. Men Jesu offer var inte bara tillräckligt för alla utan också avsett för alla.
Skrifterna som används för att stödja en obegränsad försoning är följande:

Jesus dog för alla
John 1:29 "Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!"
John 3:16 "Ty så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv."
John 4:42 "Och de sade till kvinnan: »Nu är det icke mer för dina ords skull som vi tro, ty vi hava nu själva hört honom, och vi veta nu att han i sanning är världens Frälsare.»"
1 Tim. 4:10 "Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro."
1 John 2:2 "och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens."
1 John 4:14 "Och vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare."

Slutsats

Det finns punkter och motpunkter relaterade till detta ämne. Lysande teologer finns på båda sidor av frågan. Men oavsett om du tror på begränsad försoning eller inte, måste du förstå att de som gör det och de som inte gör är fortfarande kristna (förutsatt att de erkänner och litar på den sanna Guden och Kristus). Vi måste vara toleranta gentemot dem vi inte håller med om doktriner som inte påverkar vår frälsning. Så var du än är kristen, var nådig mot de som inte tror som du gör. Kom ihåg att vi har mycket mer gemensamt i Kristus än det som skiljer oss åt.

https://carm.org/did-jesus-die-everyone-my-calvinist-friends-say-no


Jag är urusel på att ta lite småbitar här och där och få ihop det, har alltid haft ett problem med den biten. Och egentligen torde det jag lagt in redan vara mer än nog. Men jag ska försöka ta med mindre från denna.

3. Är Kristi försoning obegränsad?

Den mest kontroversiella debatten om Jesu försoningen handlar om vad som kallas ”begränsad” eller ”bestämd” försoning. Ett teologiskt läger som främst består av dem som håller fast vid arminianismen och Wesleyanism tror att Kristus dog på korset för alla som någonsin levt eller kommer leva.

Det andra teologiska lägret - bestående av reformerade tänkare, som ofta kallas ”kalvinister” efter reformatoren John Calvin - säger att Jesus bara dog för dem som Fadern valde från världens grund att bli frälst. Denna grupp av inlösta individer kallas ofta för den "utvalda" eller "utvalda" av Gud. Vilken position är korrekt? Dog Jesus för alla i världen eller bara för en utvald grupp av individer?

Kommer alla att bli räddade?

När vi granskar denna fråga är den första frågan vi bör ställa denna: Blir alla räddade genom Kristi försoningsarbete? De som håller sig till den position som kallas universalism säger ”ja.” Universalisterna hävdar att eftersom Kristus dog för alla och alla mänsklighetens synder lades på Kristus, kommer alla att tillbringa evigheten med Gud.

Skriften motsätter sig emellertid sådan undervisning (som kan spåras tillbaka till en lärare vid namn Laelius Socinus på 1500-talet). Bibeln gör det klart att många människor kommer att gå förlorade, med bara några verser som belyser detta faktum följer:

”Och många av dem som sova i mullen skola uppvakna, somliga till evigt liv, och somliga till smälek och evig blygd”. Dan 12:2

“Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den; och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.” Matt 7:13–14
"Många skola på 'den dagen' säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?' Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'” Matt 7:22–23
”Och dessa skola då då bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv. ” Matt 25:46
”Dessa skola då bliva straffade med evigt fördärv, bort undan Herrens ansikte och hans överväldigande härlighet,” 2 Tess 1:9

”Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön.” Upp 20:15

Eftersom inte alla kommer att räddas, finns det ett oundvikligt faktum att förstå: Kristi försoning är begränsad. Om det inte är det, måste universalismen vara sant, och ändå lär skriften tydligt att inte alla kommer att bli räddade. Så om man inte är en universalist och kan besegra de bibliska bevisen ovan, måste man hålla fast vid någon form av begränsad försoning.

Vem begränsar försoningen?

Båda de teologiska lägren är överens om denna punkt - Kristi försoning är begränsad till de som tror. Oenigheten uppstår över nästa fråga: vem begränsar försoningen - Gud eller människa? Kalvinister/ reformerade tänkare hävdar att Gud begränsar försoningen genom att välja dem som han kommer att rädda, och därmed placerade Gud bara synderna av dessa som han hade valt för frälsning på Jesus. Den arminiska/ Wesleyanska ståndpunkten säger att Gud inte begränsar ersättningen av Kristus, utan istället är det mänskligheten som begränsar försoningen genom att fritt välja att acceptera eller avvisa det erbjudande som Gud ger dem för frälsning.

Ett vanligt sätt för de arminiska/ Wesleyanska teologerna att hävda sin ståndpunkt är att försoningen är obegränsad i sin inbjudan men begränsad i dess tillämpning. Gud erbjuder inbjudan till alla; Men bara de som svarar i tro på evangeliets budskap har försoningsarbetet tillämpat på sina andliga tillstånd.

Den arminiska/ Wesleyanska teologin tillhandahåller också ett antal logiska argument för att stödja sin åsikt. Det vanligaste är att om Gud är helt kärleksfull, hur kan då Kristus inte dö för alla? Älskar inte Gud alla (se Joh 3:16)? De ser en försoning begränsad av Gud som ett förnekande av Guds all- välvilja/ godhet.

Om man inte är en universalist och tror att alla i slutändan kommer att räddas, måste man som kristen hålla fast vid någon form av en begränsad försoning. Det viktigaste området för oenighet är vem som begränsar försoningen - Gud eller människa? De som vill hålla fast vid en av Gud begränsad försoning måste svara på de bibliska argument som framförs av dem som håller fast vid en mänskligt begränsad försoning och också förklara hur Gud kan beskrivas i Skriften som att han är helt och fullt kärleksfull och ändå inte lät sin son att dö för alla .

https://www.gotquestions.org/unlimited-atonement.html

I den ovan var det detta jag fann mest intressant: Blir alla räddade genom Kristi försoningsarbete? De som håller sig till den position som kallas universalism säger ”ja.” Universalisterna hävdar att eftersom Kristus dog för alla och alla mänsklighetens synder lades på Kristus, kommer alla att tillbringa evigheten med Gud.

De av oss som är eller anser oss vara sunda tror ju helt klart inte på att alla blir frälsta till slut, för det är ju inte vad Bibeln undervisar. Men det är inte värt att göra sin bedömning för att välja tro på att Jesus dog endast för de utvalda.

Jag vill betona att jag inte är en kalvinist, jag tror Jesus dog för alla. Men min gissning då jag vet att en del av dessa har sagts vara kalvinister och då det även sagts att kalvinisterna var tidigt ute med att sätta upp webbadresser och bloggar för att svar på frågor är de som kommer först upp när man söker.

Och jag anser att om man kan besvara folks frågor så fyller man en viktig funktion oavsett vem man är. Om man dessutom inte i alla sina inlägg skriver bli kalvinist det är jag, vilket både CARM eller gotquestion låter bli, ja då är det ju såna som är ute efter att enkom besvara de frågor folk har. Dessa båda sidor när det gäller denna fråga går dessutom in på vilka bibelverser som stödjer båda sidors åsikter. Och båda dessa sidor har folk som är kalvinister men även folk som inte är det som är med i deras team och skriver på deras sidor. De är alltså inte enbart kalvinister. Men risken finns att mycket av det jag hittat kommer från kalvinister. Jag är dock enkom ute efter att besvara denna fråga så gott jag kan.

Som jag redan skrivit det lär bli långt. Den här går vidare utöver själva problemet med begränsad och obegränsad. Så jag går vidare med denna:

4. Därför saknar debatter om huruvida försoningen är "begränsade" eller "obegränsade" poängen.
Av Trevin Wax 2007
Kom Jesus till jorden för att dö bara för synderna för de som skulle lita på honom? Eller kom Jesus för att dö för hela världens synder? Dog Jesus för alla? Eller bara för de utvalda? Detta är de frågor som uppstår i teologiska diskussioner mellan kalvinism och arminianism.

De som håller med att Jesus kom till världen med avsikt att dö endast för de utvalda, talar för det som kallas ”begränsad försoning” eller ”särskild förlossning.” De som tror att Jesu avsikt var att dö för hela mänsklighetens synder håller sig till ”Obegränsad försoning.” Båda positionerna verkar ha bibliskt stöd. Men jag tror att Skriftens till synes motsägelsefulla bevis för dessa åsikter borde varna oss för att vi förmodligen ställer fel fråga.

Debatterna om försoningens omfattning placerar ett främmande paradigm i den bibliska texten och får därmed oundvikligen fram svar som är snedställda av vår förutsatta teologiska ram. Både den begränsade och obegränsade synen på försoningen är felplacerade, eftersom de lägger tonvikt på bara en del av Guds frälsningsarbete, istället för att ta in det stora, universella omfånget om förlossningen som beskrivs av Skriften.
Först kommer frågan om försoningens omfattning upp när vi strävar efter att uttrycka betydelsen av Kristi försoningsdöd bortsett från hans triumferande uppståndelse. Aposteln Paulus befaller oss att hålla dessa två sanningar samman när han skriver att "Men om Kristus icke har uppstått, så är eder tro förgäves; I ären då ännu kvar i edra synder." 1 Kor 15:17

För det andra uppstår frågan om begränsad eller obegränsad försoning när vi överbetonar Guds arbete för att rädda enskilda människor till undantag från den skriftliga läran om Guds återställande av hela kosmos. (Rom 8:18-25, 2 Kor 5:19)
Ty jag håller före att denna tidens lidanden intet betyda, i jämförelse med den härlighet som kommer att uppenbaras på oss. Ty skapelsens trängtan sträcker sig efter Guds barns uppenbarelse. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängligheten, icke av eget val, utan för dens skull, som lade den därunder; dock så, att en förhoppning skulle finnas, att också skapelsen en gång skall bliva frigjord ifrån sin träldom under förgängelsen och komma till den frihet som tillhör Guds barns härlighet. Vi veta ju att ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas. Och icke den allenast; också vi själva, som hava fått Anden såsom förstlingsgåva, också vi sucka inom oss och bida efter barnaskapet, vår kropps förlossning. Ty i hoppet äro vi frälsta. Men ett hopp som man ser fullbordat är icke mer ett hopp; huru kan någon hoppas det som han redan ser? Om vi nu hoppas på det som vi icke se, så bida vi därefter med ståndaktighet.
Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.

Kristi död på korset där han tar platsen i stället för/ ersätter syndare. (1 Kor 5:7, Ef 5:2, Kol 1:20, Rom 5:8-9) Han, den oskyldiga, rättfärdiga drack koppen av Guds vrede för att skyldiga syndare inte skulle behöva göra det. (Mark 10:45) Utöver detta dog Jesus för att ”förena världen” med Gud (2 Kor 5:19) och för att besegra kraften i synd och död (1 Kor 15:25-26) som håller skapelse i träldom och förfall (Rom 8). I slutändan är huvudpoängen i Kristi död och uppståndelse inte bara frälsningen av enskilda människor, utan återupprättandet av universum till dess ursprungliga shalom, som har sitt ultimata slut på Guds förhärligande, så att han kan vara "allt i alla . ”(1 Kor 15:28)
Rensen bort den gamla surdegen, så att I bliven en ny deg. I ären ju osyrade; ty vi hava ock ett påskalamm, som är slaktat, nämligen Kristus.
och vandren i kärlek, såsom Kristus älskade eder och utgav sig själv för oss till en gåva och ett offer, »Gud till en välbehaglig lukt».
och att genom honom försona allt med sig, sedan han genom blodet på hans kors hade berett frid. Ja, genom honom skulle så ske med allt vad på jorden och i himmelen är.
men Gud bevisar sin kärlek till oss däri att Kristus dog för oss, medan vi ännu voro syndare. Så mycket mer skola vi därför, sedan vi nu hava blivit rättfärdiggjorda i och genom hans blod, också genom honom bliva frälsta undan vredesdomen.
Också Människosonen har ju kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.
Ty det var Gud som i Kristus försonade världen med sig själv; han tillräknar icke människorna deras synder, och han har betrott oss med försoningens ord.
Ty han måste regera »till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter». Sist bland hans fiender bliver ock döden berövad all sin makt;
Och sedan allt har blivit Sonen underlagt, då skall ock Sonen själv giva sig under den som har lagt allt under honom. Och så skall Gud bliva allt i alla.


Istället för att ta frågan om försoningens omfattning genom att börja med vår personliga frälsning i centrum föreslår jag att vi börjar med den storslagna bilden av Gud som ”allt i alla” och börjar arbeta bakåt därifrån till frågan om begränsad eller obegränsad försoning.

Evangeliet är först och främst ett meddelande om Jesus. (Ef 1:16-23) Jesus är kungen, världens sanna Herre. Kristi försoningsdöd är lydnad och uppoffring som krävs av Gud för att rädda och rättfärdiga sitt folk. Deras rättfärdighet kommer att bevisas i uppståndelsen av den fysiska kroppen och deltagande i Guds nya skapelse. Jesus är förstlingsfrukten av denna nya skapelse. (1 Kor 15:20-21) I Jesu uppståndelse ser vi att Gud har förklarat honom som ”Herre och Kristus.” (Apg 2:36)
har därför jag å min sida icke upphört att tacka Gud för eder, när jag tänker på eder i mina böner. Och min bön är att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder en visdomens och uppenbarelsens ande till kunskap om sig, och att han må upplysa edra hjärtans ögon, så att I förstån hurudant det hopp är, vartill han har kallat eder, huru rikt på härlighet hans arv är bland de heliga, och huru översvinnligt stor hans makt är på oss som tro -- allt i enlighet med den väldiga styrkas kraft, 0varmed han har verkat i Kristus, i det att han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i den himmelska världen, över alla andevärldens furstar och väldigheter och makter och herrar, ja, över allt som kan nämnas, icke allenast i denna tidsålder, utan ock i den tillkommande. »Allt lade han under hans fötter.» Och honom gav han åt församlingen till att vara ett huvud över allting 3åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla.
Men nu har Kristus uppstått från de döda, såsom förstlingen av de avsomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse.
Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias.

Därför kan Skriften tala om försoningen med både begränsad och obegränsad terminologi. Försoningen är begränsad i dess tillämpning eftersom Jesu blod bara täcker de som litar på honom. I detta avseende är Jesus Herren över sin kyrka, en viss grupp människor som har blivit ”utropade” från alla stammar och tungor och nationer. De har lovat trohet mot sin kung, bekänner honom som Herre och tror på hans uppståndelse. (Rom 10: 9-13) De av Gud kallade utvalda är de enda som kommer att uppleva Guds nya skapelse och undvika den vrede som kommer.
Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst. Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.» Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som åkalla honom. Ty »var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst».

I en annan mening är försoningen obegränsad, eftersom Jesus inte bara kom för att dö för synden hos hans utvalda (den begränsade positionen), och inte ens för alla människors synder (den obegränsade positionen), utan för att hela universum kan föras tillbaka till shalom = frid/ fred som den ursprungligen skapades för. I denna mening kan Skriften tala om att Jesu försoning är universell i omfattning (men inte i den universalistiska meningen som garanterar frälsning för alla).

1 Tim 4:10 talar om Jesus som allas Frälsare. Hur kan det vara så? Uppenbarligen bekänner inte alla Jesus som sin personliga Herre och Frälsare! Denna vers lär oss att Jesus är Herre och Frälsare, oavsett om folk tror på honom eller inte.
Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.

Folk kan hävda att George W. Bush inte är USA: s president och till och med vägrar att underkasta sig hans auktoritet (lSveriges statsminister). Det förändrar inte hans faktiska presidentskap (statsministerskap). På samma sätt är inte Jesus som Herre och ”världen” Frälsarens (1 Joh 2:2) beroende av om jag bekänner Honom om sådan eller ej. Han är allas frälsare och han är allas Herre, även om han förblir okänd av majoriteten av världens befolkning. Att Han är Herre är en objektiv verklighet den är inte beroende av min subjektiva upplevelse.
och han är försoningen för våra synder, ja, icke allenast för våra, utan ock för hela världens.

Jesus är allas Frälsare "särskilt de som tror". (1 Tim. 4:10) På ett sätt drar hela världen nytta av Kristi död på korset genom gemensam nåd, välsignelserna av att leva under Kristi styre, kyrkans inflytande och början av ny skapelse. I en mer specifik mening är det dock bara de utvalda som personligen och evigt drar nytta av Kristi död genom deltagande i det eviga tillståndet, syndernas förlåtelse och medlemskap bland Guds utvalda folk.
Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.

När Guds arbete med en ny skapelse är i centrum för vårt tänkande och inte vår egen personliga frälsning blir frågan om "begränsad" eller "obegränsad" försoning för smal. Undrar om försoningens omfattning missar poängen och misslyckas med att förstå innebörden av Jesu blod i den större bilden av kosmisk återlösning som genomfördes genom Kristi kors.

https://www.thegospelcoalition.org/blogs/trevin-wax/why-limited-and-unlimited-atonement-debates-miss-the-point/

Har funderat på om jag skulle sammanställa det genom att ta lite av varje huller om buller och på så sätt kanske lyckas få ner längden på detta. Men de jag har valt lägga in allt rakt av då det har så bra flöde i sig själva, så det verkar fånigt ju mer jag tänker på det. Och man kan ju läsa lite pö om pö också.

Jag själv kan inte för mitt liv förstå mig på detta, jag anser det för komplicerat. Om jag som lekman, men hjälp av den Helige ande ska kunna läsa och förstå skriften, då kan det inte vara så att jag ska behöva lära mig en speciell kod för att förstå det jag läser. Och det är vad jag personligen känner att jag behöver för att förstå hur man endast kan hålla sig till begränsat till de utvalda.

I mitt tycke är inte bibeln svår att begripa, om det står att Jesus dog för alla, så är det alla. Hur enkelt som helst. Om det står att det finns en utvald skara, ja då är det enklaste att den finns, för det är de som tackar ja till frälsningens gåva.

Jag tycker jag här har fått med båda sidors åsikter oavsett vem som skrivit dem och även lite andra funderingar runt det hela. Jag hade en lång sak som på något vis drog parallellen till Mosebok och de båda getterna, den var blod bestänktes på nådastolen och den som tog bort synden så den inte mer skulle var ihågkommen. Problemet är att jag inte begrep vad jag läste och inte heller efter jag översatt det så den får helt enkelt utgå.

Men det är ju långt så det räcker ändå och förhoppningsvis har den gett lite ljus över vad som är vad. Sedan är det upp till var och en att själv bilda sig en uppfattning om vad de tror på. Jag har klargjort vart jag står i denna frågan.