Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.» Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav. Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många. Mark 14:22-25
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min ÅMINNELSE.» Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min ÅMINNELSE. 1 Kor 11:23-25
Dessa två som jag väljer att översätta överst är egentligen svar på frågor, men jag har tagit bort frågorna och förkortat en liten aning. Sedan är det en längre med 10 punkter.
Jag heter Jacob Prasch, jag har judiskt påbrå, är gift med en judinna, och med den bakgrunden vill jag berätta lite om Herrens måltid, som tyvärr de kristna misslyckas med att förstå.
De flesta kristna förstår inte Herrens måltid och missar därför välsignelserna i det. De förstår inte heller hur det bör praktiseras.
När vi förstår Herrens måltid ur det riktig judiska perspektivet så ser vi det som en begravning.
Den sista måltiden var en Paschal Seder där Afikomen skulle ha använts för inrättandet av Herrens måltid. Detta var ett brutet stycke matzah (bröd gjort på endast vatten och mjöl som var randigt, genomborrat, inslaget i en servett i en "symbolisk begravnings" ritual och placerad under ett tricleniumbord (idag under en duk) för att "uppstå" vid slutet av Seder . Därmed är påsken inte bara ett minne om hans död utan ett vittnesbörd om hans uppståndelse och återkomst. Detta överensstämmer med vad Paulus skriver i 1 Kor 11: "Vi proklamerar Herrens död tills han kommer".
Det är typiskt för så många pastorer att de inte förstår nattvarden (eller mycket av resten av Skriften) för att de läser en judisk/ orientalisk bok med ett hellenistiskt/ västerländskt sinne, och är okunniga om Sitz im Leben (den ursprungliga historiska och/ eller sociologiska inställningen). De kan inte ordentligt lära sig vad de själva aldrig har lärt sig (även om jag inte skulle kalla det här för falsk lära eller falsk undervisning, utan bara biblisk okunnighet).
Dessutom citerar den grekiska texten i Paulus nattvardsberättelse Jesus när han säger "Gör det här för mig"; den grekiska texten säger faktiskt amemnesis (där vi får den kliniska termen "amnesia") - bokstavligen "att du får aldrig glömma mig".
I Jesus,
Jacob Prasch
In Jesus,
Jacob Prasch
(1) Som vi ser i Apostlagärningarna 2 och andra platser, fick den apostoliska kyrkan regelbundet, inte årligen, sina instruktioner och läror direkt från Jesus och apostlarna firade Herrens måltid regelbundet, inte årligen. Den tidiga kyrkan firade nattvarden i Agape gemenskap måltider varje vecka, vilket vi också kan utläsa i Judas brev och "Herrens dag" -referenser i Uppenbarelseboken 1. Detta stöds dessutom av tidiga kristna historiska handlingar som en extra-skriftlig historisk samordning som Didaches.
(2) Kulturellt observerade judiska familjer till denna dag fortsätter att observera en sorts "mini Paschal Seder" varje sabbat varje vecka under hela året kallad "Kiddush Shabbat", vilket också firas med bröd och vin. Det fanns dessutom flera Seder-måltider i Jesu tid utöver den huvudsakliga "Erev Hag" Seder som det finns idag bland ultra-ortodoxa judar i hela Hag Matzot (den veckolånga festen av osyrat bröd), plus bestämmelsen för berövade familjer att hålla en Seder en mån månad senare. Därför när vi förstår den judiska kulturinställningen för evangeliernas tid (vilka teologer kallar Sitz im Leben) så betyder påsken mer än en engångshändelse årligen.
(3) Om vi tar ”så ofta som du gör detta" till att endast gälla den judiska påsken, skulle det innebära att Nattvarden är endast för judiska troende (en falsk tro), eftersom Apostlagärningarna 15 berättar för oss att icke-judar inte behöver följa de stadgar Gud bestämt för Israel förutom fyra specifika saker (faktiskt härledd från Noahid-lagstiftningen, inte Torah). 1 Kor 7:17-19 säger också att de troende inte bör upphäva sina egna kulturella identiteter. Det skulle också strida mot undervisningen i Kol 2: 16-18 och Rom 14:4-5 om att det är obligatoriskt att hålla de judiska festerna. Gemenskap är en teologiskt giltig term för nattvarden (även om det inte är mitt personliga val) genom att den beskriver oss som "en kropp" genom minne av hans död och uppståndelse "tills han kommer".
Må allenast var och en vandra den väg fram, som Herren har bestämt åt honom, var och en i den ställning vari Gud har kallat honom. Den ordningen stadgar jag för alla församlingar. Har någon blivit kallad såsom omskuren, så göre han sig icke åter lik de oomskurna; har någon blivit kallad såsom oomskuren, så låte han icke omskära sig. Det kommer icke an på om någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han håller Guds bud.
Låten därför ingen döma eder i fråga om mat och dryck eller angående högtid eller nymånad eller sabbat. Sådant är allenast en skuggbild av vad som skulla komma, men verkligheten själv finnes hos Kristus. Låten icke segerlönen tagas ifrån eder av någon som har sin lust i »ödmjukhet» och ängladyrkan och gör sig stor med sina syner, någon som utan orsak är uppblåst genom sitt köttsliga sinne
och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående. Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
Vi tolkar evangelierna i ljuset av breven. Epistlarna är inspirerade kanoniska apostoliska kommentarer; De är den del av Skriften som förklarar andra Skrifter. Vi förstår vad Jesus menade genom att läsa Hans ord genom prisman för hur apostlarna förklarade Hans Ord. Den viktigaste Paschal Episteln finner vi i 1 Korintierbrevet. Kärnan i vår förståelse för Nattvarden och dess relation till Påsk är i 1 Kor 5 och 11.
In Christ,
Jacob Prasch & Moriel
https://www.moriel.org/component/k2/item/994-question-about-communion.html
https://www.moriel.org/component/k2/item/1353-a-question-about-communion.html
10 saker du bör veta om Herrens måltid och Nattvarden
Varför kallas det för Herrens måltid eller nattvarden?
Nattvarden kallas också "Herrens bord" (1 Kor 10:21), "gemenskap", "välsignelsekalk" (1 Kor 10:16) och "brödsbrytelse" (Apg 2:42). I den tidiga församlingen kallades det också "eukaristisk" eller tacksägelse (Matt 26:27), och i allmänhet av latinska kyrkans "mässa", ett namn som härstammar från formeln för uppsägning, Ite, missa est, d.v.s. " Gå, det är uppfyllt."
I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord.
Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp?
Och dessa höllo fast vid apostlarnas undervisning och brödragemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.
Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;
Redogörelsen för när Jesus inledde denna gemenskapsförordning anges i Matt 26:26-29, Mark 14:22-25, Luk 22:19-20 och 1 Kor 11:24-26.
Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» Och Han tog en kalk och tackde Gud och gav åt dem och sade: Dricken härav alla;ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
Medan de nu åto, tog han ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt dem och sade: »Tagen detta; detta är min lekamen.» Och han tog en kalk och tackade Gud ock gav åt dem; och de drucko alla därav. Och han sade till dem: »Detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många. Sannerligen säger jag eder: Jag skall icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.
15. Och han sade till dem: »Jag har högeligen åstundat att äta detta påskalamm med eder, förrän mitt lidande begynner; ty jag säger eder att jag icke mer skall fira denna högtid, förrän den kommer till fullbordan i Guds rike.» Och han lät giva sig en kalk och tackade Gud och sade: »Tagen detta och delen eder emellan; ty jag säger eder att jag härefter icke, förrän Guds rike kommer, skall dricka av det som kommer från vinträd.» Sedan tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och gav åt dem och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod, som varder utgjutet för eder.
23. Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.» Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer. Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig
Vad är syftet med nattvarden?
* Att fira Kristi död: "Gör detta för att komma ihåg mig".
* Att uttrycka, försegla och tillämpa alla de fördelar som det nya förbundet innebär för de troende. I denna stadga bekräftar Kristus sina löften till sitt folk, och de helgar sig högtidligt till honom och hela hans tjänst.
* Att vara ett märke för det kristna yrket.
* Att indikera och främja gemenskapen med andra kristna troende.
* Att representera de troendes gemensamma gemenskap med varandra.
De element som används för att representera Kristi kropp och blod är bröd och vin. Denna typ av bröd, oavsett om det är surt eller osyrad, är inte specificerat. Kristus använde osyrat bröd, helt enkelt för att det var just nu på Paschal bordet. Vin, och ingen annan vätska, ska användas (Matt 26:26-29). Detta är en permanent ordning i Kristi kyrka, och måste följas "tills han kommer" igen. (Anpassad från Eastons bibelordlista)
Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.» Och Han tog en kalk och tackde Gud och gav åt dem och sade: Dricken härav alla;ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»
Den primära bibliska texten om innebörden av Herrens måltid och nattvarden ser vi i denna text. 1 Kor 11:23-34
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse. Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer. Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod. Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken. Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig. Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade. Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda. Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen. Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra. Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
1) Nattvarden är huvudsakligen (men inte uteslutande) utformad för att framkalla eller stimulera en påminnelse om Jesu person och arbete i våra hjärtan: "Gör detta till minne av mig" (1 Kor 11:23-25).
I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse. Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.
2) Denna påminnelse är befalld. Deltagande i Herrens bord är inte ett alternativ. Långvarig frånvaro från den är andligt ohälsosamt och avsiktlig försummelse av det kan vara skäl för kyrklig disciplin.
3) Denna påminnelse medför användning av materiella beståndsdelar: bröd och vin. Det räcker inte med att bara säga, "Kom ihåg!" Brödets och vinets element är givna för att röra våra sinnen och hjärtan. Den fysiska åtgärden att äta och dricka är utformad för att påminna oss om att vi andligt "intar" och är beroende av Jesus och fördelarna med hans liv, död och uppståndelse och frälsningen som kommer från det. Precis som mat och dryck är avgörande för att upprätthålla den fysiska existensen, så är också de välsignelser och fördelar som kommer till oss genom Kristi kropp och blod, avgörande för vårt andliga blomstrande.
4) Det är en personlig påminnelse. Vi kommer att minnas Jesus. Fokus ligger inte på Abraham eller Moses eller Jesaja. Fokus ligger inte längre på den judiska påsken eller på natten av när Han blev förrådd eller något annat. Fokus är Jesus. "Gör detta till minne av MIG" (1 Kor 11:23-25).
I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse. Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.
5) I denna påminnelse finns också bekännelse. I delaktighet av elementen förklarar vi: "Kristus gav sin kropp och blod för mig. Han dog för mig. "Detta är en av många anledningar till att jag avvisar praxisen av paedo-gemenskap (att ge nattvarden till spädbarn). Om man inte personligen kan och medvetet erkänner att brödet och vinet symboliserar Jesu kropp och blod som offrats för syndare, borde han/ hon verkligen inte ta del av det.
6) I denna påminnelse förkunnar vi också Herrens död tills han kommer. Detta är då inte bara en förordning som ser till det förflutna. Det är en förhoppning som pekar på framtiden.
7) Att ta del av Herrens bord på ett ovärderligt sätt (vers 27) är att ta det utan hänsyn till dess sanna värde, inte ditt. Att delta ovärderligt är att komma tillfredsställd, med lätt hjärta, utan att tänka på elementens betydelse. I. H. Marshall förklarar:
"I vissa kristna kretsar i dag leder rädslan av att delta ovärderligt i nattvarden till att troende med en annars utmärkt karaktär avstår från att komma till Herrens bord. När det händer blir Paulus varning missförstådd. Nattvarden är den plats där förlåtelsen av synden proklameras och erbjuds alla som ville ta emot det. Paulus varning var inte till de som levde ovärderliga liv och längtade efter förlåtelse, utan till de som hånade det som är det mest heliga och högtidliga genom deras beteende vid måltiden "(116).
Att delta på ett "ovärderligt sätt" innebär sålunda minst tre saker:
a) Att åsidosätta andra i Kristi kropp (1 Kor 20-22);
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas; ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket. Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
b) Ett försök att kombinera deltagande i hedniska (demoniska) fester med deltagande i Herrens bord (1 Kor 10:14-22);
Alltså, mina älskade, undflyn avgudadyrkan. Jag säger detta till eder såsom till förståndiga människor; själva mån I döma om det som jag säger. Välsignelsens kalk, över vilken vi uttala välsignelsen, är icke den en delaktighet av Kristi blod? Brödet, som vi bryta, är icke det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så äro vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd. Sen på det lekamliga Israel: äro icke de som äta av offren delaktiga i altaret? Vad vill jag då säga härmed? Månne att avgudaofferskött är någonting, eller att en avgud är någonting? Nej, det vill jag säga, att vad hedningarna offra, det offra de åt onda andar och icke åt Gud; och jag vill icke att I skolen hava någon gemenskap med de onda andarna. I kunnen icke dricka Herrens kalk och tillika onda andars kalk; I kunnen icke hava del i Herrens bord och tillika i onda andars bord. Eller vilja vi reta Herren? Äro då vi starkare än han?
c) Att nonchalant bortse från vad elementen representerar (v. 23-26).
»Allt är lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är lovligt»; ja, men icke allt uppbygger. Ingen söke sitt eget bästa, utan envar den andres. Allt som säljes i köttboden mån I äta; I behöven icke för samvetets skull göra någon undersökning därom. Ty »jorden är Herrens, och allt vad därpå är». 1 Kor 10:23-26
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd 24och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.» 25Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.» 26Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer. 1 Kor 11:23-26
8) Att vara skyldig angående Herrens ”kropp och blod" (1 Kor 11:27) är att behandla nattvarden som vilken vanlig eller profan måltid som helst, istället för heligt. Nattvarden är inte bara en vanlig måltid.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
9) Därför ska vi "undersöka oss" själv(1 Kor 11:28-29). Vi ska testa våra motiv och attityder när vi närmar oss bordet för att vara säkra på att vi deltar av rätt skäl och med rätt förståelse för vad elementen representerar. Detta är ännu ett argument mot paedo-nattvard. Om man inte kan lyda denna befallning av Paulus är man inte förberedd eller kvalificerad att ta del av elementen.
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
10) Slutligen kan misslyckandet med att delta i måltiden felaktigt leda till gudomlig bestraffning (1 Kor 11:29-34). Sådan straff från Fadern är till för att den troende ska bli räddad från domen som kommer över den icke troende världen. Några i Korint hade redan lidit Guds disciplin ("svaga och sjuka"); vissa hade dött fysiskt ("sömn"). Och detta var ett uttryck för Guds nådiga engagemang för att bevara sitt folk "så att vi inte får blir dömda tillsammans med världen" (1 Kor 11:29-32).
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig. Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.´Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda. Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra. Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer. 33-34
https://www.crosswalk.com/faith/bible-study/10-things-you-should-know-about-the-lord-s-supper-from-1-corinthians.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar