Gyllene Regeln, fast mer i bibelstudieform

Gyllene regeln
Gamla testamentet. Termen "Gyllene Regel" finns inte i Skriften, men är det populära sättet att hänvisa till Jesu ord i Matt 7:12 och Luk 6:31. Jesus säger: "Gör mot andra som du vill de ska göra mot dig." Med avseende på Gamla testamentet råder två huvudpunkter. Matteus citat presenterar den gyllene regeln som inkapslar lagen och profeternas läror. Matt 7:12 lyder: "Gör mot andra det du vill att de ska göra mot dig, för det här sammanfattar lagen och profeterna." För det andra, även om den gyllene regeln behandlar mänskliga interpersonella relationer, är dess budskap väsentligen teologiskt. Det betyder att Guds karaktär förklarar hur vi ska relatera till varandra (Matt 5:45; Lukas 6:35-36).
Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.



I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.' Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma? Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma? Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.» Matt 5:43-48



Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda. Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.



Matteus 22:37-40 kan tjäna som den "hermeneutiska bron" som förenar den gyllene regeln med det gamla testamentets budskap. För dessa två punkter finns både summan av lagen och den teocentriska naturen av den gyllene regeln här. När han frågade vad som var det största budet, hävdade Jesus att älska Gud helt och hållet och älska sin granne som sig själv var summan av lagen och profeterna (jfr Mark 12:30-33, Luk 10:25-28). Så överensstämmelse med Shema (= Hebreisk text bestående av tre passager från Pentateuchen och början "Hör, Israel, Herren är vår Gud, Herren är en." Det utgör en viktig del av judisk kvälls- och morgonbön och används som en judisk trosbekännelse.)(5 Mos 6:4-5) och att lyda mandatet att älska sin granne (3 Mos 19:18) förmedlar i huvudsak den gyllene regeln.



Då svarade han honom: »'Du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd.' Detta är det yppersta och förnämsta budet. Därnäst kommer ett som är detta likt: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.» Matteus 22:37-40



Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.' Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.» Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han. Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.» Mark 12:30-33



Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?» Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?» Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'» Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva Luk 10:25-28
Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.' Luk 10:5



Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem, för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mjölk och honung. Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en. Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. 5 Mos 6:3-5



du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN. 3 Mos 19:18



3 Mos 19:18 omedelbara sammanhang är begränsat till förbundssamhället. Opartiskhet i dom och förbud mot hämnd ska tillämpas på en "bror" (3 Mos 19:17). Ur ett judiskt perspektiv var orden "kollega/ förbundsmedlem/ bror/ granne" synonymt. Men inom samma kapitel är föreläggandet att älska sin granne som sig själv riktad mot icke-förbundsmedlemmar. 3 Mos 19:34 kräver att "utlänningen" i Israel inte ska misshandlas, utan att betraktas som en infödd israelisk. Så judar måste älska icke-förbundsmedlemmar som dem själva. Detta är den gyllene regeln, om så bara i embryonisk form.



Du skall icke hava hat till din broder i ditt hjärta, men väl må du tillrättavisa din nästa, så att du icke för hans skull kommer att bära på synd. Du skall icke hämnas och icke hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa såsom dig själv. Jag är HERREN.



Främlingen som bor hos eder skall räknas såsom en inföding bland eder, du skall älska honom såsom dig själv; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.



Sådana teman är närvarande i hela Gamla testamentet. I 2 Mosebokens motiv kom Guds förbundsnåd till Israel, inte på grund av hennes rättfärdighet, utan för att de var "främlingar" i Egypten. Gud älskar utlänningen, den faderlösa och änkan (5 Mos 9:5-6; 10:18), och israeliterna ska också älska utlänningen (5 Mos 10:19). Utarmade främlingar ska få hjälp för att de ska kunna stanna kvar i landet (3 Mos 25:35, 5 Mos 15:7-8). Man skall till och med bry sig om fiendens husdjur och det ska lindras av otillbörligt lidande (2 Mos 23:4-5). Opartisk bedömning ska mätas ut både till Israel och främling. Det får inte finns speciell respekt för personer (5 Mos 1:15-17). På samma sätt representerar (2 Mos 34:6) ett ofta upprepat tema i Gamla testamentet. Guds kärlek, barmhärtighet och nåd överskrider långt hans önskan att straffa de ogudaktiga (jfr 2 Mos 20: 6). Det klassiska exemplet på Guds kärlek till utlänningen finns i Jonas bok. Jona beklagar sig över den utomordentliga nåd och kärlek som de gudlösa nineviterna visades ( 4: 2). På samma sätt är Guds oföränderliga kärlek tydligt uppenbar i hela Hosea.



Icke din rättfärdighet och din rättsinnighet är det som gör att du får komma in i deras land och taga det i besittning, utan dessa hedningars ogudaktighet är det som gör att HERREN, din Gud, fördriver dem för dig. Så vill ock HERREN uppfylla vad han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. Därför må du nu veta att det icke är din rättfärdighet som gör att HERREN, din Gud, vill giva dig detta goda land till besittning; ty du är ett hårdnackat folk. 5 Mos 9:5-6



Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor; som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar främlingen och giver honom mat och kläder. Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land. 5 Mos 10:17-19



Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en inhysesman skall han få leva hos dig. Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig 3 Mos 25:35-36



Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, så skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder, utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom vad han behöver i sin brist. 5 Mos 15:7-8



Du skall icke vara partisk för den ringe i någon hans sak. Om du träffar på din fiendes oxe eller åsna som har kommit vilse, så skall du föra djuret tillbaka till honom. Om du ser din oväns åsna ligga dignad under sin börda, så skall du ingalunda lämna mannen ohulpen, utan hjälpa honom att lösa av bördan. 2 Mos 23:4-5



Då tog jag huvudmännen i edra stammar, visa och välkända män, och satte dem till huvudmän över eder, till föreståndare, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och somliga över tio, och till tillsyningsmän i edra särskilda stammar. Och jag bjöd då också edra domare och sade: »Hören efter, vad edra bröder hava sig emellan; och om någon har en sak med sin broder eller med en främling som bor hos honom, så dömen rättvist mellan dem. I skolen icke hava anseende till personen, när I dömen, utan höra den ringe likaväl dom den högre; I skolen icke frukta för någon människa, ty domen hör Gud till. Men om något ärende bliven eder för svårt, skolen I hänskjuta det till mig, så att jag för höra det.» 5 Mos 1:15-17



Och HERREN gick förbi honom, där han stod, och utropade: »HERREN! HERREN! -- en Gud, barmhärtig och nådig, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, 2 Mos 34:6



men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud 2 Mos 20: 6



Och han bad till HERREN och sade: »Ack Herre, var det icke detta jag tänkte, när jag ännu var i mitt land! Därför ville jag ock i förväg fly undan till Tarsis. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, långmodig och stor i mildhet, och sådan att du ångrar det onda. Jona 4:2



Guds välvilja mot Israel är paradigmatisk för hans goda vilja mot alla människor. Hans medkänsla för människor ses i hans kärlek till utlänningar bland Israel, hedniska nationer som Nineveh och syndiga personer som Gomer i Hosea.



Ändå är gamla testamentet fyllt med uppmaningar att hata de ogudaktiga. Jehu frågar: "Skulle du hjälpa de ogudaktige och älska dem som hatar Herren? På grund av detta är Herrens vrede över dig" 2 Kron 19:2, (se även Ps 5:5; 26:5; 119:113-15; 139:19-22). Rabbinerna diskuterade huruvida "granne" någonsin kunde tolkas som "fiende". Så frågan om "Vem är min granne?" debatterades varmt på Jesu dag.



Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig Ps 5:5



Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke. Ps 26:5



Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär. Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord. Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt. Ps 119:113-15



Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig, e som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv! Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot? Ps 139:19-22



Nya testamentet. Det är viktigt att notera att för både Matteus och Lukas är den bredare kontexten av den gyllene regeln Bergspredikan (Matt 5-7), eller i Lukas fall, Predikan på slätten (Luk 6:20-49). Och precis som den gyllene regeln är summan av lagen och profeterna, kan det hävdas att det också sammanfattar Jesu läror här. I dessa avsnitt löses den långvariga tvetydigheten kring "grannens" mening med kraft och tydlighet. Matteus talar om att Fadern ger goda gåvor till dem som är "onda" (Matt 7:7-11). Luke expanderar på denna princip genom att associera den gyllene regeln till att älska sina fiender och välsigna de som förbannar dig, vända den andra kinden och vara nådig mot dem som lånar, inte förvänta sig något i gengäld (jfr Matt 5:38-48). Och när det gäller den brinnande frågan: "Vem är min granne?" svarar Jesus med den goda samaritens liknelse (Luk 10:25-36).



Från dessa avsnitt uppstår följande principer:
1. Guds karaktär tjänar som paradigm för relationer. Den "Högsta" är perfekt, att vara vänlig och barmhärtig mot de otåliga och ogudaktiga (Matt 5:48; Luk 6:35-36).



Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.»
Nej, älsken edra ovänner, och gören gott och given lån utan att hoppas på någon gengäld. Då skall eder lön bliva stor, och då skolen I vara den Högstes barn; ty han är mild mot de otacksamma och onda. Varen barmhärtiga, såsom eder Fader är barmhärtig.



2. Eftersom normen för beteende är Guds välvilliga hjärta, är grannens moraliska tillstånd eller onda beteende irrelevant (Matt 5:44).
Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder, och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga Matt 5:44-45



3. Hämnd och vedergällning är förbjudna (Matt 5:38-41; Luk 6:27-29)



I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.' Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom; och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med; och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.



Men till eder, som hören mig, säger jag: Älsken edra ovänner, gören gott mot dem som hata eder, välsignen dem som förbanna eder, bedjen för dem som förorätta eder. Om någon slår dig på den ena kinden, så håll ock fram den andra åt honom; och om någon tager manteln ifrån dig, så förvägra honom icke heller livklädnaden.



Därför presenterar "Gyllene Regeln" Gud som ett ovillkorligt positivt beaktande för alla människor. För att vara fullkomlig, eftersom han är perfekt och för att vara "Den Högsta Söner och Döttrar", ska vi efterlikna Faderns renaste altruism och kompromisslösa opartiskhet, Han som endast söker det goda i Sina skapelser.
William A. Simmons



https://www.biblestudytools.com/dictionary/golden-rule/