Bland fäderna till ”Worshiptainment = Tillbedjansnöje” är:
Detta är ett så viktigt ämne, och jag har endast snuddat vid det i ett tidigare inlägg. Jag tror sorgligt nog att alldeles för många inte ser igenom att kyrkor och församlingar idag i många fall faktiskt agerar mer som en underhållning än sann tillbedjan. Och tillbedjan är ju inte endast i form av lovsång, utan även predikan och bön ska läggas till detta.
Jag vill också lägga till att Matthew är en calvinist, vilken lära har fem fel i sig. Men detta är ett ämne som ingen annan har tacklat, och jag anser det såpass viktigt, så det är därför jag tar upp ämnet. Jag står inte för Calvins fem fel, då jag anser att ett av felen gör Gud till en elak Gud. Calvin ansåg att de utvalda, betydde att Gud på förhand valde vilka Han skulle sända till den eviga eldsjön och vilka Han skulle frälsa.
Mer och mer stämmer Charles Spurgeons ord så väl in på denna tiden: En tid ska komma då det inte är predikanter som predikar Guds ord för fåren ifrån predikstolen, utan där det är clowner som underhåller getterna.
Om igen en video av Matthew Everhard, jag översätter vad han säger och vad de som han tar saker ifrån i olika klipp säger.
https://www.youtube.com/watch?v=dCi_kxJwnbE
Han har skrivit en bok om ämnet, vilken jag just nu håller på att läsa. (om man kan engelska så rekommenderar jag den varmt, ca 110 kr på kindle, och kindle är gratis att ladda ner, eller så kan man läsa de böcker man köper på amazon.com på molnet) Lägger in länk till boken längst ner, för den som är intresserad. Boken kostar ca 180 kr. men frakten är dyr, så jag gissar på att man hamnar någonstans i 400 kr klassen. Över till videon.
”Worshiptainment = Tillbedjansnöje (ordagrant tillbedjanshållning): The modern Church´s Golden Calf = Den moderna kyrkans gyllene kalv”
Matthew: jag har gjort ett par videor där jag visat på vad som försigår en filmsnutt tog jag från en påskgudstjänst där man korsfäste ”Batman = Fladdermusmannen” i en annan hade man en hel helg där temat var på filmen om Barbie. Idag kommer jag gå igenom vissa fäder till själva rörelsen, de flesta väldigt berömda. Tyvärr har dessa pastorer lett oss i riktningen mot mer och mer tillbedjan mixat med underhållning/nöje.
Tillbedjansnöje är en ogudaktig blandning, (för den som inte läst min bok) av vissa element av kristen tillbedjan med en hel del underhållning mixat in i det. Mycket av denna underhållning har hämtats från den sekulära kulturen, speciellt då Hollywood, Nashviille, Broadway et.c.. När du mixar detta får du en sorts häxbrygd, som i min mening inte är ren och sann kristen tillbedjan.
Varför är jag så strikt angående detta? För jag håller till det som är den reglerade principen om tillbedjan och detta är grunden i reformerad teologi. Det innebär att när vi tillber Gud ska vi göra det som skriften säger åt oss att göra, när vi tillber Honom. Vad består elementen i sann tillbedjan av enligt skriften? Jo, bön, bekännelse, lovsång, hymner, predika ordet, sakramenten som nattvarden och dopet et.c.. Vad vi inte är tillåtna att göra är uppfinna vår egen form av tillbedjan.
I boken tar jag upp några exempel, det första hittar vi i 2 Mosebok, när Moses kommer ner från berget och upptäcker att Israeliterna har uppfunnit en gyllene kalv, vilken de dyrkar i stället för den enda sanna levande Guden. Och Moses blir rasande och har sänder budorden. Det andra i 3 Mosebok 10 där Aarons söner Nadab och Abihu bar fram icke tillåten eld och Herren dödar dem omedelbart. Vilket Han gör för att de har uppfunnit en tillbedjan som inte var i enlighet med ordet.
Jag kommer nu visa å vad jag kallar för fäderna inom tillbedjansnöje rörelsen. Jag säger inte att dessa är kättare, och jag kommer inte utvärdera vad jag anser om deras teologi. Detta handlar enbart om tillbedjansnöje. Jag kommer kritisera deras tillbedjans estetik. Och eftersom de är väldigt inflytesrika genom den moderna kyrkohistorien, har givetvis också många andra kyrkor tagit efter detta. Enligt min mening har detta resulterat i något som liknar en katastrof.
Vi börjar med Brian Houston från Hillsong.
Brian: 2,39 in; Var trogen och proklamera räddning och återställande över våra liv, återställanden av våra äktenskap, återställanden av finanser, återställanden av familjer och barn,
Jag: Bakom Brian i filmklippet har vi stora upplysta montrar med olika motiv på dem, en är en bild på en bil i ett naturlandskap, tre har ord på dem.
Matthew: Låt oss analysera detta, jag kommer inte visa för mycket. Vi börjar med uppsättningen bakom Brian. Om du såg detta, vad skulle du tro att du deltog i? För mig ser det ut som antingen ett tv-spel eller någon form av spelprogram. Om jag skulle bara ha dykt upp på denna arena skulle jag trott att vi var på någon form av spelprogram.
Det som detta förmedlar är en väldigt fånig, ytlig och banal form av kristendom. Det spelar alltså ingen roll vad individen säger, för jag kommer inte kunna sortera ut budskapet från metoden i vilken den framställs. I själva verket är metoden budskapet. Och om du använder banala, världsliga och sekulära sätt för att försöka förmedla ett viktigt budskap, så kommer det endast att uppfattas som banalt, trist och ytligt.
Notera också vad som inte verkar finnas här. Det finns ingen bibel, ingen riktig talarstol, vi kan inte se att han exegerar någon speciell text. Skulle vi se längre så hänvisar han förmodligen till någon bibeltext. Men denna sortens ”drive by = kör förbi” typ av referenser till skriften är ganska långt ifrån ett korrekt sett att predika skriften.
En annan berömd tillbedjansnöje predikant är Andy Stanley:
Andy: 4.26 in; Det är studenter, det är collegestudenter, det är singlar, det är gifta, det är vuxna, alla är inbjudna att vara den här typen av superhjälte. Det som gör dessa människor superba och fantastiska är att det tar ansvar för sina liv.
Jag: Bakgrunden är i olika former, rektanglar i någon form av brunt och blått i bakgrunden, lagda på varandra.
Matthew: Här gör Andy en serie om de ansvarsfulla, där han talar om suprehjältar. Vad han i princip gör är om igen en sorts sommar-filmtyp av *riffs, där du tar en populär film just nu och förvandlar den till en sexveckor lång predikoserie.
*RIFF är en ostinatfras (som i jazz) som vanligtvis stöder en soloimprovisation; också, ett stycke baserat på en sådan fras.
En av anledningarna till att jag anser Andy vara en av tillbedjansnöjes fäderna, det är faktiskt fler än en. Se bara på scenen och bakgrunden. Han talar också alltid från en form av ”PowerPoint = kraftpunkt” skärm hellre än bibeln. Scenen som han står på är väldigt upplyst och ger ett nästintill glödande intryck. Intrycket an får är att det är som en teater. Eller möjligtvis som att du är på en form av föreläsning.
I boken tar jag upp en konsert i ett ”*TED talk = Ted samtal” en form av guru, livs-visdoms grej. Och här är hela serien om att vara ansvarig. Jordan Peterson (vet inte vem det är) kan förmodligen ge oss också, en lektion eller flera i ansvar över ditt liv, en kort serie på flera *campus där de inte kommer ha sin egen pastor, utan Andy kommer i stället. Han har gjort sig själv till en mindre kultkändis.
*TED Talks är videor som presenterar en bra idé på 18 minuter eller mindre.
*Campus typ gymnasieskolor/högskolor dit talare bjuds in för att tala.
Nu går vi över till en äldre video med Robert Schuller från Kristallkatedralen
Robert: 6.08 in; En ärlig individ - en särpräglad person - inte bara en del av massorna - i ett kollektiviserat samhälle - utan en distinkt person - som står ut – som kräver ledarskap.
Jag: Robert har inte så mycket rekvisita bakom, mer att han talar på ett specifikt sätt, låter vissa ord tränga in, innan han fortsätter med nästa. Mycket konstpauser för effekt. Väldigt mycket teatereffekter när han talar.
Matthew: Det finns mycket här. Alla predikanter har sin egen stil, det är det ingen tvekan om. Roberts stil är finslipad för kameran. Tv-formatet och Tv-teatern är vad som förde Robert in i hans berömmelse. Notera hur varenda stavelse är beräknad, så att man upplever honom som väldigt dramatisk, som om han är en skådespelare på scenen. Vilket till viss del är exakt vad han är och gör. Notera igen hur han uttalar orden och det dramatiska bloss med vilken han presenterar varje mening. Det är som gjort för tv.
Robert: 7,12 in; Förvandlas inte genom denna världen - Förvandlas genom att förnya ditt sinne. Om – du – har – problem med att lyckas – i ditt liv - i ditt företqag – i ditt privatliv – i att hantera.
Matthew: När du går från att förvandla ditt sinne till framgång i affärer, är en intressant sammanställning av texten. Robert undvek ämnet om synd, skuld, skam, bekännelse, försoning, korset, eftersom han ville göra en form av personlig ”empowerment = bemyndigande/ ge kraft till”, typ av predikan där han kallar människor till kristendomen i form av självkänsla.
Det han predikade var ett självkänslor baserat evangelium- Det är väldigt teatraliskt och enligt min åsikt skadligt för den bibeltroende kristendomen.
Nu över till en annan av fäderna av tillbedjansnöjet Rick Warren.
Rick: 7.55 in; en rädsla för att misslyckas. Oroar du dig någonsin för vad andra tänker om dig? Det är rädslan av att misslyckas. Oroar du dig någonsin över din förmåga att gå efter en dröm eller önskan som finns i ditt hjärta, men ajg vet inte om jag kan göra det eller inte, jag drömmer om att göra det, men vet inte om jag kan? Det är rädslan att misslyckas. Oroar du dig någonsin för om folk kommer förlora sitt intresse i dig?
Matthew: Mycket av detta är byggt på självkänsla. Och av någon anledning så verkar det fungera. Jag har valt klippet utan någon speciell tanke, helt slumpmässigt, men ändå visar de om man lägger ihop dem, mycket på självkänsla, framgång, ansvar. Och det är mycket av vad tillbedjansnöje handlar om.
Ingenstans i dessa ser vi heller en vers för vers förkunnelse, som förklarar vad skriften säger. Det vi ser är väldigt löst och ytligt. Om du ser efter så har du ett bord, en sol och ett glas med vatten. Rick har även en bibel, vilket jag uppskattar.
Rick: 8,57 in; oroar du dig för att folk inte kommer att se dig som smart nog eller kompetent?
Matthew: Ja, jag antar att vi alla oroar oss för det. Men det jag oroar mig för här, är att det inte verkar finnas ett kraftfullt förebådande och förkunnelse av evangeliet. Vilket ju är den främsta anledningen till att vi församlas, för att tillbe. Allting här tyder på en väldigt, väldigt lätt och ledig natur.
Du får heller inte idén att den Gud som tillbeds här, är samma Gud som dödade Nadab och Abihu för deras kreativa, fantasifulla tolkning av tillbedjan. Eller för den delen Guden som dundrade/åskade i eld och kraft på toppen av berget Siani. Det är ett stort problem att vi inte för en känsla av vördnad för Guds majestät, istället får de en sorts guru-lärare idé, att kristendomen egentligen handlar om vissa tekniker för att förbättra ens personliga liv.
Låt oss ta en titt på ett äldre klipp från David Jeremiah och snälla, bli inte arge på mig för att jag inkluderar honom bland tillbedjansnöje predikanterna och fäderna till rörelsen.
Jag: Följande utförs av en som ställer frågor och fyra som sitter vid ett bord och svarar. Ett sätt att få fram budskapet genom en form av sketch.
David: 10.01 in; kolla upp, det här kan vara dåligt, men vårt dåliga är fortfarande under genomsnittet dåligt. Ja vi är inte som de andra riktigt dåliga väl, de eländiga människorna? Så vilka synder skulle du beskriva som eländiga?, Tja, om du någonsin har blivit arresterad.
Matthew: Vad är det vi ser på här? Vi tittar på en sketch. Det är ett litet drama som spelas mitt under Gudstjänsten, vilket är något som David verkligen fångade upp och bemästrade. Anledningen till att de använde den här typen av väldigt usla sketcher i sina Gudstjänster var för att han byggde ett fantastiskt radio-ministerie. De hade nämligen upptäckt att om den ca 23 min. långa predikan föregicks av en liten dramatisk sketch, som framfördes av spelarna på scenen, så kunde de som lyssnade på radio verkligen relatera till det. Och detta tog dem sedan rakt in i själva predikan.
Senare sa David att han nästan aldrig predikade en predikan utan att först ha en liten dramatisk sketch, för att introducera predikan. Mer eller mindre blev det så att de som lyssnade på radion dikterade hur en Gudstjänst skulle gå till. Eftersom David var en ”influencer = påverkare” och ledare så resulterade det i att många kyrkoor runt om i landet började göra samma sak.
Jag har sett detta flera gånger själv, och ofta är det inte speciellt välgjort heller. Det lyser igenom som rätt så slemmigt och inte speciellt effektivt. Vi ser lite till på denna sketch.
David: 11:36 in; där är du eländig. Har du någonsin varit med i ett avsnitt av ”America´s most wanted = Amerikas med eftersökta”? Åh, ja, du det är eländigt. Om du någonsin har varit fast i beroende av någonting…
Matthew: Publiken gillar givetvis detta, men jag är inte så säker på att det är vare sig seriöst eller för den delen användbart, när det gäller kristan tillbedjan.
Nu går vi över till en annan fader av rörelsen, Mark Driscoll.
Mark: 11,53 in; jag ska ta det väldigt snabbt, anfall av ilska,. Vad betyder det i den grekiska texten? Du vet vad det betyder (skrattar till)
Matthew: Enligt mig tog Mark tillbedjansnöje till en helt ny nivå, och ifall du inte har lyssnat på serien om ”the unraveling of Mars Hill = upplösningen av Mars Hill” som hade en *podcast, så borde du lyssna på det, för det ger dig en hel del bakgrund (på engelska) som slår mig som aningens konstiga.
*En podcast är ett digitalt medium som består av ljud (eller video) avsnitt som relaterar till ett specifikt tema.
Jag: Podcasten länken under, vet inte om den är korrekt eller ej
https://www.christianitytoday.com/podcasts/the-rise-and-fall-of-mars-hill/
Mark: 12,22 in; Anfall av ilska
Matthew: Här har vi en man på 50 år, som fortfarande predikar i keps, han verkar ha färgat skägget, dåligt, han bär fortfarande coola/hippa kläder, som t.ex. trasiga jeans, när han predikar. Han har gjort det här väldigt länge. Försöket att vara för hipp för söndagsskolan är känslan man får. Ljusen, laser-strålarna, kort sagt allting som Mark gjorde var tvunget att vara superhäftigt/ supercoolt.
All grafik, alla omslag på alla predikoserier, videoklippen, banden måste vara exakt det som var inne och i stil, just då. Detta gällde även musiken, det som var populärt, var det som användes, vare sig det var pop, rap, grunge, rock, country o.s.v., och inkluderades i tillbedjan. Han byggde ett multicampus-system, väldigt likt Andy Stanley. Där den kända personligeheten var den som visades på duken (film, tv).
Nu går vi över till Bill Hybels
Jag: Bill har en rit-tavla framför sig med papper på, som han har ritat en cirkel på med två streck i mitten från sida till sida, lodrätt och vågrätt, ovanpå cirkeln med den lodräta linjen står det 360 grader.
Bill: 13,33 in; Om folket är ett problem, så är du den mest problematiska/ svåra personen du någonsin kommer att lämna. Jag kommer tala till dig om någonting i de närmaste ögonblicken som jag…
Matthew: Bill försökte vara som andra killar vara som om hans ”Willow Creek = Pilträd Bäck” – system, enormt. Det var också enormt framgångsrikt, om man med framgång menar att det bestäms av siffror, åsikter och annat sådant. Och det han mestadels gjorde, hellre än att på ett korrekt sätt exegetera skriften, var att han talade om livsprinciper och många ledarskapsprinciper. Bill såg sig själv som en ledare som ledde andra. Så även i detta klipp, som jag valt slumpmässigt
Bill: 14,11 in; Jag är väldigt upphetsad över, vilket nästan ingen annan är, så jag har bett om att alla dörrar ska låsas fast på alla anläggningar över hela världen, bara för…
Matthew: Väldigt ledig ledarskapsstil, stort blädderblock på scenen, mycket likt Andy Stanley gör, när han predikar ut sina ”powerpoints = kraftpunkter”.
Så detta är några exempel på fäderna till tillbedjansnöje. Och du kanske säger till dig själv att Matthew, du är lite väl tuff och strikt här. Varför kritiserar du den här typen av ledare? Många av dem har ju varit väldigt innovativa och hjälpsamma. Jo, det är för att metoden är budskapet. Och om du förmedlar tanken att kristendomen är, hipp, cool, relevant, eller att det handlar om ledarskap, personliga tekniker, självkänsla, om detta är budskapet som du kommunicerar, vad utelämnar du då, för du måste ju lämna något utanför, för att hålla på med det andra.
Det som tyvärr lämnas ut är Guds helighet, Hans vrede och hat över synden, nödvändigheten av försoning och förlåtelse av synden, nåd, omvändelse, uppståndelse, alla dessa mycket allvarliga och viktiga teman i bibeln och evangeliet.
De jag har tagit upp är endast några av de som kommit upp i min tanke, kanske har du såna som kommer upp i dig, som tillhör denna skara.
Jag: Min tanke går ögonblickligen till de pastorer i synnerhet inom trosrörelsen som kom in med att predika i form av stå-upp-komedi, vilket jag personligen aldrig gillade, utan avskydde som pesten, för jag gillar inte vanlig stå-upp-komedi. Så jag skulle säga att några av fäderna inom detta i Sverige är Ulf Ekman, Carl-Gustav Severin, Jan Rosman. Men namnen är säkerligen fler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar