Musiken i församlingen

MUSIK UNDER BÖN OCH PREDIKAN!

Är det petitesser eller uträknat?

Är det verkligen petitesser i sammanhanget att en del väljer ha musik i bakgrunden medans de talar?

Det är ett välkänt faktum att om du kan lägga till musik och bild till en text så kan du lättare påverka och nå igenom.. Så kan vi verkligen säga att det är petitesser att välja att lägga förhållandevis sövande/hypnotisk/enkel musik i bakgrunden till en predikan eller bön, eller något annat?

Vad fokuserar vi på om det ligger andra ljud i bakgrunden? Kommer samma fokus vara på predikan som på musiken? Kan musiken i sig påverka oss, mer än vi kanske tror?

I den grekiska antiken ansågs hälsa vara ett tillstånd där de kroppsliga och själsliga svängningarna var i harmoni med de kosmiska, och man kunde så med musikens hjälp korrigera en potentiell obalans. Idag har många omfattande studier påvisat att detta tänk var rätt på flera sätt.

- Musik framkallar olika typer av känslor och kan utlösa olika beteenden.

- Musik som spelas här och nu har större effekt än förinspelad.

-Med rätt sorts musik kan man uppnå masshyptnos.

- Musik kan förändra tillståndet hos en deprimerad.

- Det är allmänt känt att om man spelar rockmusik under lunchtimmen så äter folk fortare och köerna blir på så sätt mindre. Denna studie gjordes för länge sedan, vilket är varför många restauranger använder sig av detta, lugnare musik när det inte är rusningstid, och snabbare musik när det är rusning.

Så vad vill vi som kristna uppnå med att ha musiken bakom allting, inklusive bön och predikan? Detta är en fråga som vi faktiskt bör tänka lite på.

Kanske använder vi oss av det, utan att ens tänka på om det har någon effekt alls. Idag är vi så vana vid att det är musik på överallt, hela tiden. Går vi in på en affär så spelas det musik, och det gäller i stort sett alla affärer idag. Vi är uppvuxna med bakgrundsljud. Och jag tror ärligt inte att de flesta ens är medvetna hur mycket det påverkar oss, och på vilket sätt. Jag tror vi många gånger gör det av gammal vana, för det är så det görs numera överallt. En sorts slentrianbeteende.

Jag väljer att lägg in två väldigt olika sätt att se på detta. Den första visar på hur manipulativ musik kan vara, även om det inte är skrivet med mening att påvisa just det. Notera att personen skriver att man ska följa med i vad som sker, och ändra musikens stil så den passar in ihop med det som sägs.

Lägg också märke till att en film blir så mycket tråkigare utan bakgrundsmusik.

Då kan jag inte låta bli att undra vad det hela handlar om? Kan vi inte lyssna på en bön eller predikan utan bakgrundsljud, för då blir det för tråkigt?

Notera skillnaden mellan det första inlägget och det andra. Frågan som den andra skrivaren börjar med är befogad. Varför behöver vi komma i rätt stämning för att höra en predikan? Varför måste våra känslor styras in på någonting alls? Vad är det för fel på att låta predikan tala för sig själv, likaså bönen?

1. Spela bakgrundsmusik under tillbedjan

Nästan varje söndagsmorgon finns det behov av att jag vid kyrkans gudstjänster tillhandahåller levande bakgrundsmusik, antingen på gitarr eller piano. Vanligtvis sker detta under offer och gemensam bön. Eftersom jag har gjort det nästan varje söndag de senaste 12 åren eller så kommer det väldigt naturligt för mig. Det hjälper givetvis att improviserande kommer mycket naturligt för mig. Sätt noter framför mina ögon och jag stelnar till (anledningen till att jag inte tyckte om piano lektioner så mycket ...) men ta bort dem från mig och jag kan sitta på piano och spela vad som helst i mitt huvud i timmar... bokstavligen. Jag förstår dock att det inte är naturligt för många musiker. De kan vara extremt skickliga instrumentalister, men utan vägledning av noter eller ackorddiagram tenderar många människor att ha svårt att leverera levande bakgrundsmusik, särskilt såna som skulle fungera bra vid gudstjänster.

Så med det sagt tänkte jag ge några tips om detta ämne. Jag gav ett seminarium om detta ämne i min kyrka till våra keyboard-spelare och de fann att det var till hjälp. Förhoppningsvis kommer det också att vara till nytta för dig, särskilt om du behöver tillhandahålla levande bakgrundsmusik under kyrkans tjänster.

Kan du tänka dig att titta på en film utan någon bakgrundsmusik alls? Hur otroligt tråkigt skulle det vara? Musikaliska ljudspår är kraftfulla på så sätt att de ger stöd åt handlingen. Jag slår vad om att ett bra antal filmljudspår ekar i huvudet när du tänker på en film. Till exempel kommer jag ihåg den där scenen i Forrest Gump där Forrest springer för första gången i sitt liv och jag hörde det ljudspåret ”kom igen” ... Jag kommer ihåg hur otroligt kraftfull den scenen var. Utan den musiken i bakgrunden skulle det inte ha varit lika kraftfullt eller känslomässigt. Och det är bara ett exempel, bland många.

Med det sagt, när du är i stånd att tillhandahålla levande bakgrundsmusik under en kyrktjänst, ta reda på vad det handlar om. Om du ombeds att spela piano under en gemensam bön som omedelbart efter följs av en predikan som är centrerad på Kristi korsfästelse och din pastor ber församlingen att meditera på Kristi lidande, är det sista du vill göra, spela en typ av lyckligt ljudande musik. Å andra sidan, om det här är påsksöndag och din pastor predikat ett budskap om den uppståndna Kristus och hans seger över döden, ska du förmodligen välja att spela något som låter upplyftande.

Och kom ihåg att byta ut din musik om "handlingen" förändras. När jag spelar bakgrundsmusik medan någon leder församlingen genom olika bönämnen lyssnar jag noga på vad personen säger. Det är till exempel mycket möjligt att predikanten efter en predikan som fokuserar på korset ber församlingen att första meditera på korset, ångra sig för sina synder och tacka Gud för hans nåd, följt av att lovorda Gud för hans seger över synd och död. Här har temat ändrats flera gånger. Det är en bra idé för din bakgrundsmusik att stödja ändringarna i handlingen.

Bli inte den största attraktionen

När du tillhandahåller levande bakgrundsmusik under en kyrktjänst, kom ihåg att din musik inte ska vara huvudattraktion. Som nämnts ovan bör den stödja det som händer utan att dra onödig uppmärksamhet till sig. Här är några tips som hjälper din musik (och dig) att hålla er i bakgrunden:

Var allmän: Försök att undvika att spela melodier som dina besökare kanske känner igen. annars kan de börja följa din lek istället för att fokusera på vad de borde fokusera på. När det händer, har du just blivit huvudattraktionen. Det har varit många gånger där jag bett tillsammans med andra åhörare och keyboard-spelaren börjat spela väldigt bekanta låtar, som "Förunderlig nåd" eller "Stor är din trofasthet". Då blir det nästan omöjligt för mig att be. Jag lider nog mer av det än de flesta andra människor då jag är så musik. känslig, men ändå ... Jag kan inte föreställa mig hur välbekanta låtar som dessa inte drar människors uppmärksamhet till sig. Var enkel: Spela enkla saker. Spela inte så många olika toner. Du spelar inte en piano konsert och du har ingen att imponera på när tillbedjan pågår.

Repetition: Var repetitiv i din spelning. Även om du inte behöver hålla fast vid att spela exakt samma noter varje gång, så är det kanske inte en dålig idé att hålla fast vid någon form av grundläggande ackordföljd. När vi hör musik som är repetitiv, tenderar vi att ha lättare att få den att blekna i bakgrunden.

Volymkontroll

När du tittar på en film (eller en tv-show eller ett spel etc.), notera att när bakgrundsmusiken spelas i scener där dialoger utbyts mellan personer, är musikvolymen mycket lägre än när musiken spelas i scener där så inte är fallet. Detta låter uppenbarligen publiken ta reda på vad personerna säger. På samma sätt, när du måste spela ett instrument i bakgrunden under en kyrkans tjänst och någon talar över din spelning, bör du spela mjukare, tystare närhelst den här personen talar. Vrid inte bara på volymratten på ditt tangentbord (eller lämna över det till din ljudperson för att sänka volymen åt dig), utan spela mjukare. När personen har pratat klart, då kan du spela högre. Gå med strömmen.

Om du behöver tillhandahålla levande bakgrundsmusik i kyrkan (eller i olika andra inställningar) hoppas jag att det här inlägget har hjälpt dig.

https://junhopark.com/posts/2010/03/03/playing-background-music-during-worship-service

2. Musikalisk manipulation under gudstjänsten
Varför försöker lovsångsledarskapet styra våra känslor istället för att låta en predikan tala för sig själv?
Jag har gått i kyrkan i ca åtta år nu. Alla kyrkor jag har besökt praktiserade detta till viss del. Fram till nyligen tänkte jag inte på det. Vilket praktiserande menar jag? Spela musik under bön eller predikan med avsikt att få församlingens känslor att svänga, dvs påverka medlemmarna. Även om det kan vara allmänt, måste jag dra slutsatsen att det inte är rätt. Mer än så, det är inte bibliskt.



Jag satt i kyrkan förra söndagen när det hände. Även om det hänt många gånger tidigare hade jag inte sett det som negativt förrän i förra veckan. Ögonblicket jag ska beskriva, är jag är rädd är allt för bekant för många som går till kyrkan: tillbedjan har just slutat. Alla bandmedlemmar exklusive led-gitarristen lämnade scenen, så att han kunde be innan predikan började. Han bad oss att böja våra huvuden och be med honom när han ledde oss i bön för budskapet och talaren. Därför stängde jag mina ögon och försökte få en äkta konversation med Gud. Den äkta konversationen med Gud visade sig dessvärre bli svår att ha, för när pianisten började att spela, en improviserad, inte så vidare lugn, melankolisk melodi för att få till den rätta stämningen. Min hjärna slöt sig, jag kunde inte koncentrera mig längre. I stället för att ha ett uppriktigt samtal med Herren, kände jag det nu som om mitt humör och mina svar manipulerades av en extern källa. I det här fallet var källan musik.

Detta händer under bön, under nattvardsgången, och medans en pastor avslutar sin predikan och gör sin sista poäng. Jag brukade inte se något fel med detta praktiserande, men mina senaste läsningar i Kolosserbrevet har fått mig att betrakta ämnet annorlunda. Kol 2: 8 säger "Se till att ingen tar dig till fånga genom ihålig och bedräglig filosofi som beror på mänskliga traditioner och den grundläggande andliga krafterna i denna värld snarare än på Kristus." Nu inser jag att denna vers kan ha några olika betydelser, beroende på hur man ser på den. Men jag tror att det skulle kunna tillämpas på den andliga inblandning som jag upplever när tillbedjan ledare spelar bakgrundsmusik för att få församlingen att känna på ett visst sätt.

För mig känns det som att det är störande, för mitt sinne inte lämnas inte ifred för att prata med Herren eller begrunda budskapet i predikan, via mitt sinne eller enkom genom den Helige Ande. Musik är kraftfullt. Vi lyssnar på det medan vi ber, springer eller dansar för att det hjälper till att skapa humör och kan ofta motivera oss att utföra särskilda uppgifter. Jag tycker detta är en bra sak; jag tycker att det är en gudgiven gåva. På grund av sin inflytelserika kraft över våra känslor, bör musik hanteras varsamt, särskilt inom en kyrka.

När man lär sig att konstruera litterära argument i engelskaklassen får eleverna lära sig tre kärnmetoder eller övertalningar: etos, logotyper och patos. Merparten av tiden uppmanas studenterna att använda etos för att bevisa sin trovärdighet och sedan sammanställa relevanta bevis med logotyper. Patos är å andra sidan den typ av övertalning som ses i adopterade reklamfilmer och liknande. Det är en designfråga som angriper betraktarens känslor. Patos ses generellt som ett lågt slag, /slag under bältet. Även om det ofta är ett effektivt sätt att få konsumenter att adoptera en valp eller donera till en välgörenhet, kan de som har kritiskt tänkande glasögon i allmänhet se igenom dessa trick och inse att de borde överväga etos och logotyper också.

När musik spelas i kyrkan för att ställa in stämningen, är det ett slag under bältet. De använder patos i stället för att låta pastorns argument eller bön logotyper, tala för sig själv.

Om denna praxis kvarstår kommer äkta omvändelse och bekännande, bli knappa. Denna typ av patos, tror jag, kan hänföras till den "andliga bergstoppen" där elevernas erfarenheter från ungdomsresor och liknande, känns av. Som ung lämnade jag ofta dessa känslomässigt hypade predikningar, för jag insåg i mitt hjärta att jag inte var annorlunda efter än innan jag satte mig ner för att lyssna på budskapet. Varför? Ingenting var äkta. Allt jag "upplevde" var patos drivet. I de fallen blev jag uppmanad att "bekänna" eller gå till altaret, inte för att jag upplevde sann övertygelse i mitt hjärta, utan för att den dämpade belysningen och den mjuka bakgrundsmusiken skapade en aura av andlig övertygelse. Bibeln erkänner även att tomma böner existerar och Gud uppskattar inte dem, om du undrar.

Är det möjligt att när kyrkor använder musik på detta sätt ”är de/gör de sig” beroende av "världens elementära andliga krafter” snarare än på Kristus? Kort sagt, använder de patos för att skapa en tillfällig känsla av övertygelse som kommer att blekna när musiken dör ut?

Jag är intresserad av att se vilka andra kyrkobesökare och lovsångsledare tänker om det här. Låt mig veta dina tankar och resonemang i kommentarerna.

https://www.theodysseyonline.com/musical-manipulation-during-church