lördag 16 juni 2018

TLR =The Last Reformation = den Sista Reformationen



Är (The last Reformation) Den Sista Reformationsrörelsen biblisk?

Den sista reformationen är en rörelse, grundad av Torben Søndergaard i Danmark 2011, med ett kärnbudskap om att återföra kyrkan till det "sanna evangeliet" och de metoder som finns i Apostlagärningarna. Den sista reformationen erbjuder utbildning av lärjungar genom sina Pioneer Training School = pionjär träningsskola och Pioneer Leadership School = pionjär lederskapsskola. Namnet "den sista reformationen" innebär precis vad det låter som: den "första" reformen från 1500-talet var ett misslyckande eftersom ingen kyrka idag bär "sann frukt". Den sista reformationen finns för att få kyrkan tillbaka till fokus på lärjungeskap , hela de sjuka och karismatiska gåvorna.

Den senaste reformationsrörelsen har inget officiellt doktrinärt uttalande annat än Apostlagärningarna. Søndergaards följare anser att handlingar är den primära guiden för dagens kristna. De är noga med att inte kalla sig en "kyrka", eftersom de ser traditionell kyrklig struktur och övning som extrabibliska.

Medan den sista reformationen vill se människor komma till tro på Kristus och växa i honom, främjar rörelsen vissa obibliska läror. Först lär den sista reformationen ut att dop i vatten är en en del av frälsningen. Dopet är inte bara en symbol, enligt den senaste reformationen, utan en integrerad del av att ta emot frihet från synden. Från deras officiella hemsida: "När Peter stod upp och sa omvänd, som Jesus gjorde, och bli döpt för din synds förlåtelse, som Jesus har befallt oss att göra, så gör det. Låt oss lyda Jesus och predika hela evangeliet. "Skriften lär oss att frälsning är av nåd genom tro (Ef 2:8-9). Att lägga till något religiöst arbete - som dop i vatten - undergräver själva nådens koncept (Rom 11:6).

Ty av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva, Guds gåva är det icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig.

Men har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar; annars vore nåd icke mer nåd.

En andra icke biblisk undervisning i den senaste reformationen är "kickstart". Alla kristna måste vara "kickstartare" enligt den senaste reformationen. det vill säga de måste alla lära sig "att hela de sjuka, förkunna evangeliet, kasta ut demoner, etc. genom att ta ut dem och visa dem hur man gör det". De som är sjuka får lära sig "beordra smärtan / sjukdomen att lämna." Tanken att vi ska prata med sjukdomar lär Skriften aldrig ut. Tanken att varje kristen kan och borde hela de sjuka står också i stark kontrast till biblisk undervisning. I Nya testamentet var endast vissa människor givna makten/kraften att hela andra, och inte alla sjuka blev botade (2 Tim 4:20).

Erastus stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i Miletus.


I Apostlagärningarna ägde helande rum, men det fanns ett djupare syfte - det handlade inte om miraklet utan om mirakelgivaren. Miraklerna i Apostlagärningarna handlade om att verifiera till den förlorade världen sanningen om apostlarnas budskap. Evangeliet har aldrig centrerats om mirakel utan om att vara rättfärdigad av Gud genom Kristi död och uppståndelse. Liksom vid de flesta moderna "helanden” skiljer sig de som utförs av de sista reformatoriska lärjungarna, från de som finns i Skriften på grund av målgruppen av de skadade. Helanden registrerade i Bibeln var inte av mindre värk och smärta. Jesus och apostlarna helade dem med total blindhet (Joh 9), spetälska (Luk 17:12-15), livslång förlamning (Apg 3:1-8) och ödem (Luk 14:1-4). De uppväckte till och med de döda (Joh 11:38-44; Apg 9:36-42). De sista reformatoriska lärjungarna inriktar sig på mindre saker – styvhet i leder, ryggsmärta etc. - saker som sinnet eller adrenalinet kan tillfälligt övervinna och få det att verka som ett permanent helande. Lämpligt nog är sådana helanden inte synligt uppenbara.

Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.» När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena. Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst Luk 17:12-15

Och Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som hölls vid nionde timmen. Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen. När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa. Då fäste Petrus och Johannes sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.»När han då gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,sade Petrus: »Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka, och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han lovade Gud. Apg 3:1-8

När han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där vaktade på honom. att en vattusiktig man kom dit och stod framför honom. Då tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?» Men de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät honom gå. Luk 14:1-4

Då upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången. Jesus sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.» Jesus svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?» Då togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Jag visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det är du som har sänt mig.» När han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.» Och han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem: »Lösen honom, och låten honom gå.» Joh 11:38-44

I Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen. Men just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen. Då nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var där, sände de två män till honom och bådo honom att utan dröjsmål komma till dem. Petrus stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem. Då tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus, satte hon sig upp. Och han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den. Detta blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren. Apg 9:36-42

En tredje icke biblisk undervisning i den sista reformationen är dess inriktning på "befrielse" -tjänsten, tanken att varje troende kan kasta ut onda andar. Ja, andlig krigföring existerar (Ef 6:12), men det finns inget bibliskt budskap för kristna att kasta ut demoner och inget bibliskt exempel som visar exakt hur man gör det. Om utdrivande av demoner var varje troendes jobb i Kristus, så skulle det nya testamentet någonstans innehålla en undervisning i hur man göra det eller instruktioner om vad man ska göra.

Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Andra tvivelaktiga lärdomar i den sista reformationen handlar om tungotalet och dopet i Anden, beteende som avskild från frälsning. Bibeln lär ut att Heliga Anden kommer in i en troendes liv vid frälsningens - om du är frälst, då har du blivit döpt av Anden (1 Kor 12:13). Att tala i tungor var en gåva i den tidiga kyrkan (1 Kor 12,14), men dessa tungor var kända språk som används för att kommunicera evangeliet. Bibeln är uppenbar att inte alla troende skulle få tungotalets gåva (1 Kor 12:30).
Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda kropp, likaså är det med Kristus. Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss. Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. 1 Kor 12:12-14
Icke hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? 1 Kor 12:30

Min (översättarens anmärkning) Jag tror visst gåvan av tungotal finns idag, men inte på så sätt som många hävdar”

I nästan alla offentliga uttalanden avslöjar Torben Søndergaard en latent fientlighet mot kyrkosamfund och kyrkans styre. Inom den sista reformationsrörelsen ser vi extremt dömande språk mot kyrkan och en avvisning av bibliskt ledarskap inom kyrkan. Detta är en återspegling av Torben Søndergaards djupare kamp, som tror att Gud berättade för honom att kyrkan är så korrupt att det är upp till honom att bygga om den enligt Apostlagärnings-modellen. Målet som Martin Luther, John Calvin, Ulrich Zwingli och de andra reformatorerna hade var inte att inte förstöra eller ignorera kyrkan utan att rena och omforma den.

Torben Søndergaard lär också ut helighetsläran och tror att det är möjligt att leva syndfritt och att frihet från synd är en produkt av dop genom nedsänkning. De som är döpta har förmågan att leva helt över synden. Men Skriften SÄGER något helt annat. Aposteln Paulus talar om sin egen kamp mot sin syndiga natur i Rom 7:15-25. Bibliskt har vi inget annat val än att erkänna att vi fortfarande syndar (1 Joh 1:10). Att förneka att vi har någon synd i våra liv är inget mindre än andlig stolthet.

Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag. Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god. Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig. Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke. Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag. Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig. Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig. Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag; men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar. Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? – Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. Rom 7:15-25.

Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss. 1 Joh 1:10


Underliggande under många av den sista reformernas doktrinära problem är det faktum att de som "doktrinärt uttalande" använder en bibelbok som inte är primärt doktrinär. Handlingens bok är en historisk bok och inte en teologisk avhandling. Den sista reformationen gör ett stort misstag i att ta berättelsen som kommando. Handlingen berättar om en tid när de troende talade i tungor, men det uppmanar aldrig alla troende ska tala i tungor. Den senaste reformationen väljer också att ignorera handlingarnas övergångskaraktär och tar händelserna i handlingarna som normativa för alla troende i alla åldrar. Historien i Apostlagärningarna är avsedd att visa hur Gud lade grunden till kyrkan (Ef 2:20) och hur Han övergick från Israel till kyrkan som sitt vittne i världen, från den gamla förbundet till den nya förbunden, och från Jesu tjänst till apostlarnas tjänst. Som ett resultat är det väldigt få direkta mandat för kyrkan i apostlagärningarna - våra instruktioner och deras teologiska grundval finns i breven. (1 John 1:10)

uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv,

Om vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss.

På grund av dess betoning på helande och tungotal, dess undervisning i pånyttfödelse genom dopet, dess avvisning av kyrkans ledning och dess efterföljande av nya uppenbarelser, är den senaste reformationsrörelsen inte biblisk.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar