Nu har det skrivits debattinlägg i Dagen som handlat om könsdysfori och könade själar. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte lusläst alla artiklar om detta, endast tre stycken.
Det som slår mig är nog mest varför detta ens är ett ämne som vi som kristna behöver debattera om.
Jakob Olofsgård, pastor i Equmeniakyrkans fråga; Vem är jag att neka någon ett nytt juridiskt kön? Kristofer Wennerström specialist i allmänmedicin skriver sedan ett inlägg med flera bra argument, angående skynda långsamt. Vilket också leder till Stefan Gustavssons debattinlägg om; ”Född i fel kropp” förutsätter preexistens av könade själar.
Låt oss börja med begreppen könsdyfori och könade själar, som åtminstone inte jag kände till förut.
Vad är könsdysfori? Det är ett psykiskt lidande eller en försämrad förmåga att fungera i vardagen som orsakas av att könsidentiteten inte stämmer överens med det kön som tilldelades juridiskt vid födseln.
Vad är könade själar? Kort sagt så innebär det att själarna har olika kön och att dessa själar ibland hamnar i fel kön i den fysiska kroppen. Det är dock mer till könade själar än så.
”Under de två första hundra åren av kristendomen så adopterades den hebreiska synen och förståelsen av människans identitet, som en enhet av en fysisk och en andlig del. I den hebreiska bibeln, vårat gamla testamente så finns det inget koncept av odödliga själar.
Detta torde vara i bemärkelsen att själarna inte alltid har varit hos Gud och sedan föds och existerar under ett jordliv, för att sedan gå tillbaka till att vara en själ.
( Under senare delen av det andra århundradet så tog kristendomen inte läran om själen från Grekisk platonsk tradition. Efter det sågs människor som hybrider – som bestod av en odödlig själ förenad med en dödlig kropp.
Källa: https://plato.stanford.edu/entries/ancient-soul/ )
Kroppar var könsbestämda som man eller kvinna, medans själar inte inte var det. De var trots allt icke-kroppsliga, andliga varelser. Och därmed fanns det inget som kunde skilja könen åt. Som Cyril, biskop av Jerusalem (ca 315-86), uttryckte det; själen är odödlig, och alla själar är lika både män och kvinnor; ty endast de fysiska kropparna är urskiljbara.
På
1700 och 1800-talen kom biologins
framväxt, när idén om "kön" kom att domineras av
sexbiologin, tillsammans med en ökande social differentiering mellan
män och kvinnor, den
"enkönade" modellen med det manliga som mänsklig
"prototyp" (med en icke-könad själ ) kom att domineras av
"tvåkönsmodellen" som vi är bekanta med idag.
I
denna moderna version ses manliga och kvinnliga kroppar som
fundamentalt olika. Biologin kom att dominera teologi och filosofi.
När biologiska förståelser av mänsklig identitet kom att dominera, så började den traditionella förståelsen av den icke-könade själen att försvinna.
Källa: https://theconversation.com/are-christian-souls-gendered-194998n ”
Så varför ställer en pastor ens frågan; Vem är jag att neka någon ett nytt juridiskt kön? Givetvis har vi ingen makt att neka någon någonting, lika lite som vi har rätten att säga till folk vad de ska tycka och tro. Men varför ens ställa frågan, vad ligger bakom?
Är vår målsättning som kristna den att vi ska kunna ändra på det som Gud har bestämt när det gäller kön?
Har vi rätten att själva definiera vem och vilka vi är, eller vilket kön vi är födda med?
Jag vänder mig med frågorna ovanför inte till icke kristna som inte har samma bibelgrund och tro som de kristna, utan till såna som bekänner sig som kristna.
Om vi ställer dessa frågor, gör det inte samtidigt att vi ifrågasätter Guds skapelsesätt och hur Han väljer vad vi föds som?
Så mycket från världen har kommit in i kristendomen och fått den att ändra sig för att följa med tidens olika skiftningar. Men Skriften är Guds ord, och vi har ingen rättighet att lägga till eller dra ifrån, ifrån den. (5 Mos 4:12, 12:32) Det som Guds ord sagt gäller, eller det borde åtminstone det, för oss som säger oss vara kristna.
Det som Kristofer Wennerström specialist i allmänmedicin skriver, är bra; Könsdysfori kan vara resultatet av kulturell smitta.
Det kan det mycket väl vara. Trender kommer och går, vilket han också poängterar i sitt inlägg i debatten, när han omnämner att många på 1990-talet sökte vård för problem med amalgamförgifning och elallergi, vilket ingen söker vård för längre.
Även Magnus Uggla skrev och spelade in en låt när många kom ut som homosexuella, om att ”det är världens grej att bli gay” och i slutet av sången sjunger; När inte detta längre skapar press, då gör jag slut och kör nåt nytt, men fram till dess, bli gay.
Guds ord förändras aldrig, det står evigt fast. Men vi verkar tro att vi inte bara har rättigheten att ifrågasätta det som står, utan även att omvärdera vad det betyder att vara född till man eller kvinna. När vi faller för de världsliga trenderna och tror att vi har rättigheten att omvärdera vår syn som kristna på sånt som Gud redan har fastställt, då är det nog dags att ifrågasätta om vi ens är kristna. Om det är hårda ord, så får det vara det. Vi har jamsat med världen alltför länge.
Jag väljer också att översätta denna video, även om jag inte kan hitta en länk till källan.
Pastor Joe Shimmer berättar detta i denna korta video; 11 av 11 studier som gjordes på unga människor som kämpade med könsdysforia visade att 61 % - 98 % av dessa barn, skakade av sig detta och kom ur sin könsdysforia, tills de blev vuxna. Så länge som de inte blir kemiskt kastrerade, får droger, eller blir kirurgiskt stympade av vuxna, så länge som det inte händer, så kommer upp till 98 % av dessa barn helt plötsligt inte längre att kämpa med könsdysforia.
Mitt hjärta slits itu, på två sätt, 1. om barnen blir påtvingade detta. 2. Även om de inte blivit påtvingade detta, för de har blivit så programmerade att omfamna detta, att de kommer leva en lögn och förneka vem Gud skapade dem till att vara.
Jesus sa att det är bättre om en kvarnsten hängs om din hals och du slängs i havets djup, än om du förför en av dessa mina minsta. Matt 18:6
Om vi köper in de skiftningar som pågår i samhället i stort och låter det påverka vår tro, då har vi helt och hållet slängt bort vår Gudsfruktan. Det är min personliga åsikt. Tillbaka till de urgamla stigarna, de som leder till ett evigt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar