Då största delen är för betalande prenumeranter, så kan jag endast helt översätta den del som alla kan läsa, sedan får jag använda mig av skälig användning.
Det var en lugn söndag i Coleraine, Nordirland. Pastor Clive Johnston, en 76-årig pensionerad baptistpredikant, stod på en gräsplätt tvärs över en bilbana från Causeway Hospital och ledde en handfull kristna i en enkel tillbedjan.
Det fanns inga tecken, inga protester, inga ramsor – bara psalmer och en predikan från Johannes 3:16, utan tvekan den mest kända versen i Bibeln.
Men myndigheterna, med all nåd och visdom av en slägga som krossade ett ägg, beslutade att detta var ett brott.
Enligt lagen om aborttjänster (Safe Access Zones = säkra åtkomstzoner) anklagas Johnston för att "påverka" människor som söker aborttjänster, enligt en *rapport i Christian Institute. Inte trakassera, inte hindra – bara påverka.
Predikan nämnde aldrig ens abort. Inga plakat, inga slagord, inga höjda röster. Ändå fastställde polisen, ständigt vaksam mot hot mot regimen, att det var för farligt att predika om Guds kärlek på en söndag för att tolereras.
Johnston riskerar nu böter och ett brottsregister eftersom han hade den gudagivna djärvheten att förkunna evangeliet offentligt. Allt för att tankepolisen i Nordirland har gjort det klart att kristendomen bara är välkommen om den förblir inlåst i en kyrka, utom synhåll, utanför medvetandet, och viktigast av allt, utom hörhåll för alla som kan bli "influerade" av den.” Jeff
Här tar den betalda delen över.
”Det är här Irland är nu – en nation som en gång stod fast i kristen tradition har reducerats till en auktoritär lekplats där de enda acceptabla offentliga uttrycken är de som är i linje med den progressiva statsgodkända religionen.
En nation som för bara en generation sedan hade några av de starkaste skydden för liv i Europa har gjort sig om till ett laboratorium för sekulär totalitarism. Abortlagarna ändrades inte bara – de kördes igenom på ett sätt så aggressivt att man skulle kunna tro att regeringen förklarade krig mot sitt eget förflutna.” Jeff
I morgon fred. 21 mar ska pastor Clive Johnston inför rätta, läser jag i originalet, länken under rapport. Han har två olika lagliga anklagelser att stå till svars för. Den ena är att han inte omedelbart avlägsnade sig när polisen sade till honom att göra det. Och den andra är att han ska ha försökt influera de människor som var på väg till sjukhusets abortklinik.
Om pastor Johnston döms, så kommer han att bli registrerad som kriminell och riskerar att få böta tusentals pund alltså tiotusentals kronor. Det står också att Johnston är 76 år gammal, han har varit ordförande för Baptistkyrkornas samfällighet, och är farfar/morfar till sju barnbarn. Inte heller har han förut varit involverad i någonting kriminellt.
Under det att han talade så nämnde han inte ett ord om abort, och även så, så är han nu åtalad för att influera människor emot abort. De hade heller inga banderoller eller plakat med sig som nämnde abort.
”Simon Calvert, biträdande direktör för The Christian Institute, sa:
Ska en lag utformad för att stoppa abortprotester användas för att kriminalisera en predikan om evangeliet?
Vi har fantastisk evangeliefrihet i det här landet och vi uppmuntrar kristna att använda dessa friheter så att fler människor kommer att höra om Guds kärlek. Det är därför vi har tagit på oss det här fallet. Att åtala någon för att ha predikat Johannes 3:16 nära ett sjukhus på en lugn söndag är en upprörande begränsning av religionsfrihet och yttrandefrihet.
Det är helt enkelt inte rimligt eller rationellt att antyda att predikan av evangeliet, utan hänvisning till abort, är en protest mot abort. Polisen och åklagarmyndigheten överskrider målet. Detta är inte vad buffertzoner var utformade för att göra.
Såvitt jag kan säga, föreslog politikerna som stödde buffertzoner aldrig att de skulle användas för att förbjuda evangeliet. Jag hoppas att några av dem kommer att träda fram för att bekräfta detta. De kan hjälpa till att övertala åklagare att lägga ner detta löjliga fall.
Clive har tidigare kampanjat mot abort. Om det hade funnits anti-abortskyltar utställda, eller om Clive hade gjort sidosvepningar angående abort, kunde jag förstå varför polisen skulle intressera sig. Men abort nämndes inte, inte en enda gång, inte ens tangentiellt.
För tydlighetens skull var det här en friluftsgudstjänst som hölls på en söndag, med ett dussin personer närvarande, på en gräsplätt, avskild från Causeway Hospital av en dubbel körbana. Det fanns ett träkors och Clive ledde sång av välkända psalmer på en ukelele. Ändå säger polisen att han har "fört ett personligt influerande" mot en klinik. Detta är religiös analfabetism.
Tal som inte har med abort att göra ska inte kriminaliseras som om det vore en anti abort protest. Detta är i grunden orättvist. Om åklagare lyckas få en fällande dom mot Clive för att ha predikat om Guds kärlek, vad kommer det att betyda för andra former av icke-abortrelaterat tal i dessa zoner? Kan människor utanför ett sjukhus som protesterar mot nedskärningar i sjukvården eller yngre läkares löner åtalas?
Kristna Institutet stöder det här fallet eftersom det finns en viktig princip på spel. Om evangeliet kan förbjudas på denna offentliga plats, var kan det annars förbjudas? Myndigheterna verkar inte ha tänkt igenom de mänskliga rättigheternas konsekvenser av deras beslut att väcka åtal.” från artikeln
Irland precis som många andra länder har ju haft religionsfrihet. Men vi är varnade för att detta ska komma, och här är vi nu. Detta får mig att tänka tillbaka på abort tågen på 90-talet, där vi gick i protest emot aborter. Om detta varit idag, så skulle vi alla ha kriminella register nu.
Mer och mer ser vi hur det goda anses som något ont, medans det onda anses helt gott. Jag tror inte att jag ens kunde föreställa mig detta när jag var ung.
”Det de aktivt främjar – är domesticeringen/tämjandet av kyrkan, en kristendom som inte utgör något hot mot den härskande kulturordningen, en som aldrig vågar höja sin röst över en viskning.
Men den här typen av kristendom har en hållbarhetstid, och vi har redan sett dess utgångsdatum. Titta på Irland, Kanada, Storbritannien. Se på varje nation som en gång hade en stark kristen närvaro men nu befinner sig i den sekulära statens nåd. I det ögonblick som kyrkan slutar stå upp för sanningen – när den börjar prioritera att vara "snäll" framför att vara trogen, har den redan förlorat striden och har blivit irrelevant.
Värre än så – den blir delaktig i sin egen förstörelse.” Jeff
Han har så rätt i detta. Alltför länge har vi varit tysta och inte velat orsaka några som helst vågor på vattnet. Vi får nu skörda resultatet av vårt fega handlande. Det sorgliga är att många kristna vill passa in, vara socialt accepterade, ha ett evangelium som vill innesluta alla, utan att de behöver omvända sig.
Ju mer fel vi tillåter, och desto mer vi låter våra röster vara tysta, desto mer kommer evangeliet förvrängas och vi kommer inte ens idas att stå upp för sanningen. Samma sak gäller att predika öppet. Orkar man inte gå emot när det gäller små saker, så orkar man det definitivt inte när det blir värre.
”Slutresultatet är alltid detsamma - tysta evangeliet, förvisningen av kyrkan från det offentliga livet och den sekulära statens triumf. Många gånger kommer det klätt som ”tolerans & framsteg”. Detta är vad de vill, och arbetar mot. Och om du tror att de kommer att sluta här, har du inte varit uppmärksam.” Jeff
Som slutord – Jag undrar hur länge det kommer tills detta börjar hända i vårt land? Det blir mer och mer viktigt att stå upp för sanningen och våga använda varje plattform vi har för att föra ut evangeliets sanningar. Arbeta medans tid är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar