fredag 15 mars 2019

Befrielseläran vad handlar den om ?



Den falska läran om "Befrielse"

Publicerad den 03/10/2013 av mwitasblog



Bibeln säger i Kol 1:13 att Gud genom Jesu Kristi offer på Korset "har frälst oss från mörkrets makt och satt oss i hans kära Sons rike".



Du kan tydligt se ifrån ovanstående skriftställe, att befrielse från mörkrets krafter är en fullbordad uppgift. Kristus har redan gjort det. Varför ska någon vilja eller behöva befria dig igen? Vad är det han befriar dig ifrån? Och varför skulle Kristi kyrka finna sig i en sådan kompromissande situation, där den behöver en befrielsetjänst för att fortsatt hjälpa att befria? Vilken motivering finns det att ha ett sådant ministerium i en stark, segerrik kyrka? Finns det inget problem någonstans?



Jag tror att det finns ett problem. Det finns något som saknas i kyrkan idag, vilket är en uppenbarelse av Jesu Kristi sanna evangelium. Faktum är att inte allt som kommer med namnet "evangelium" fäst vid det, är det sanna evangeliet om Jesus Kristus. Aposteln Paulus talar om de falska apostlar av hans dagar, som presenterade kyrkan med en annan Jesus, en annan ande, ett annat evangelium (2 Kor 11:4). Är det inte en avspegling vi ser hända idag?

Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.



Min ödmjuka övertygelse är att kyrkan har övergivit den sanna bibliska läran om korset och det ränner efter snabba fixar.



Rotproblemet med mänskligheten är köttet; och lösningen på det är korset. För den som har blivit född igen har, han / hon fått seger i anden serverad på ett silverfat om de bara uppnår en sak: korsfästa sitt kött. Det är därför som nya testamentet, där varje pånyttfödd troende är delaktig, har bara en doktrin: förneka dig själv, ta upp ditt kors och följ Kristus. Det är vad Jesus lärde och gjorde, det var vad apostlarna och den tidiga kyrkan lärde och levde. Vi ser ingen "befrielse" -tjänst i den kyrkan. Vi ser apostlarna predika ett evangelium som konfronterade köttet. Och kyrkan var stark - segerrik!



Bibeln säger i 1 Kor. 1:18 "Ty talet om korset är visserligen en dårskap för de som går förlorade, men för oss som tror är det Guds kraft till frälsning."



Längre fram i verserna 22-24 läser vi: "Judarna begär tecken och grekerna eftersträvar visdom, men vi predikar en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och hedningarna en dårskap."



Kristi Ande är andens lidande (Rom 8:17, Fil 1:29), alltså korset. I det finns evangeliets kraft. Det är där du finner män och kvinnor som förlorar sina liv, överger sina rättigheter och ödmjukar sig åt varandra, med andra ord lever det sanna kristna livet.

Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom, för att också med honom bliva förhärligade.

Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull,



Vägen till himlen har inga genvägar. Den är rak och smal. Det är dödens väg.



I 2 Kor. 15:42-44 läser vi: "Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som är sått förgängligt, uppstår oförgängligt. Det som sås i ringhet, uppstår i härlighet, det som sås i svaghet, uppstår i kraft. Här sås en själslig kropp, där uppstår en andlig kropp. Så visst som det finns en själisk kropp, så finns det en andlig kropp.”



Uppenbarelsen om korset är nyckelagenten genom nya testamentet, vilken vi är en del av.



Även när det gäller att konfrontera mörkrets krafter, vilket mycket av frälsningsläran bygger på, hittar vi ett mycket enkelt och rakt sätt att hantera det på, i Ef 6:10-20. Aposteln Paulus visar oss att vägen till andlig seger är genom att leva ett liv som läggs ned vid altaret! Våra krigsvapen är andliga. De är i ett brutet korsfäst liv. När du lever det livet, kommer du att ha makt över mörkrets styrkor.



För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp. Ty den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod, utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna. Tagen alltså på eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen stå emot på den onda dagen och, sedan I haven fullgjort allt, behålla fältet. Stån därför omgjordade kring edra länder med sanningen, och »varen iklädda rättfärdighetens pansar», och haven såsom skor på edra fötter den beredvillighet som fridens evangelium giver. Och tagen alltid trons sköld, varmed I skolen kunna utsläcka den ondes alla brinnande pilar. Och låten giva eder »frälsningens hjälm» och Andens svärd, som är Guds ord. Gören detta under ständig åkallan och bön, så att I alltjämt bedjen i Anden och fördenskull vaken, under ständig uthållighet och ständig bön för alla de heliga. Bedjen ock för mig, att min mun må upplåtas, och att det jag skall tala må bliva mig givet, så att jag frimodigt kungör evangelii hemlighet, för vars skull jag är ett sändebud i kedjor; ja, bedjen att jag må frimodigt tala därom med de rätta orden.


När det första apostoliska laget från Church Team Ministries (www.ctmiworld.com) besökte vår kyrka i december 1995, fann de att vi kastade ut demoner ur kristna vid varje Gudstjänst. De sa aldrig till oss att sluta kasta ut demoner, det ämnet berördes aldrig överhuvudtaget; men i takt med att bröderna och systrarna som bar dessa viktiga femfaldiga ministerier fortsatte att komma och tjäna i vår mitt, dog denna befrielse "tjänsten" helt enkelt en naturlig död, eftersom ingen längre hade någon demon i vår kyrka! Vi behövde inte det "ministeriet" i vår mitt! Korsets predikan tog Kristi ande in i vår mitt och frigjorde oss från köttet - och mörkrets krafter! Vad skulle hända för att vi skulle behöva en sådan tjänst i vår kyrka igen efter alla dessa år? Utan tvekan skulle en hemsk andlig omvändning, behövt ske.



Vi som kyrka har fortfarande våra strider med köttet; men inte inom området med andliga krafter i mörkret. När en ny troende går med i kyrkan och de är under påverkan av sådana krafter, kastar vi het enkelt ut dessa makter. Om vi behöver fasta, så gör vi det; men allt vi gör gör vi med hänsyn till andliga krafter i mörkret, gör vi med full tillförsikt att det är ett färdigt arbete. Jesus gjorde allt på korset!



Djävulen är mycket listig. Han presenterar ett evangelium som är svagt och som inte adresserar det verkliga problemet. Om han kan få dig att tro på det, är han redo för en tupplur!



I bästa fall är befrielsetjänsterna en placebo. En placebo är något som inte tar upp roten på problemet. Det kan skrapa på problemets yta och få dig att känna dig bra här och där. Men om köttet inte behandlas i en troendes liv kommer det ingen seger i hans liv.



I värsta fall är befrielsetjänsterna till och med en dörr till häxkraft (den riktiga saken) för att kunna komma in i kyrkan.



https://crossofchristblog.wordpress.com/2013/10/03/the-false-doctrine-of-deliverance/








2 kommentarer:

  1. Johannes Kap. 14 Vers 12 - 14: "Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern. 13 Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra, för att Fadern ska bli förhärligad i Sonen. 14 Om ni ber om något i mitt namn, ska jag göra det."
    HaFo kommentar: Många förvränger här vad Jesus säger som att Han här skulle delegera en egen auktoritet till den troende. "Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör."
    Men auktoriteten och initiativet är fortfarande hos Jesus själv "Och större än så ska han göra, för jag går till Fadern."
    Det är Jesus med sin auktoritet från tronen där Han sitter på "Faderns högra sida" som Han verkar: "för jag går till Fadern". Och det är Han som är verksam och inte den troende med en egen delegerad kraft och auktoritet: "Och vad ni än ber om i mitt namn ska jag göra."
    Att tro på Jesu namn är att tro på den karaktär och personlighet som Han är jämlik, jämbördig och av samma väsen som Fadern och att Anden är utgjuten i Jesu namn. Alltså den vi ska be till är Jesus. för "Ingen kommer till Fadern" utom genom/via Honom.
    Det handlar inte om ett mekaniskt rabblande av Jesus namnet som att det i själva bokstäverna skulle ligga en verksam kraft. Det är ockultism. Det är tron på vem Han är och förtröstan till blodsoffret på korset som ger oss befogenhet att be till Honom i Hans namn och som Han så kan förmedla sin vilja kraft och auktoritet.
    http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4e
    http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4f
    http://tre-skrivare.se/hf/HBok.htm#Kap4g

    SvaraRadera