Är jag i Guds ögon en äcklig vidrig vägglus, när jag syndar? Ser kanske Gud på mig precis som jag ser på dessa äckliga vidriga kryp? Är verkligen jämförelsen så långt ifrån, hur sanningen är? Om så; Förtjänar vi Guds medkänsla, omsorg och kärlek?
Det är möjligt, kanske rent av troligt att jag när jag väljer att se på mig själv som en vägglus i Guds ögon, d.v.s. exakt som jag ser på en vägglus med mina ögon, att det är orättvist. Men jag väljer ändå att ta till den jämförelsen.
Många av mina vänner vet vid det här laget att vi har kämpat en lång, flerårig kamp mot vägglöss. Vi har gjort allt i vår makt mot dessa vidriga, äckliga småkryp. Bränt möbler, använt oss av alla sorters medel, som t.ex. kiselgur. Ibland verkar vi ha fått bukt med det, för att lite senare inse att nehej, det har vi inte. Det behövs bara ett par som överlever för att helvetet ska vara över oss igen. Och för mig som är hyperallergisk även mot myggbett, så är detta gissel ett helvete, på jord.
Utöver att dessa vidriga, äckliga små kryp är just det, äckliga kryp, så stinker de, när man dödar dem, och det vare sig de har ätit eller ej. Lukten av dessa äckel är obeskrivlig, ryser bara jag tänker på det. Svåra att ha ihjäl är de också, de kan vara något enklare om de krupit i kiselgur, men fortfarande så behövs det oftast att man sätter en nagel in i dem och då hör man hur de ploppar till, blä, ljudet gör mig illamående varje gång.
Snabba som tusan är de, så det gäller att verkligen vara på alerten, vilket innebär att emellanåt så får man ha ihjäl dem i sängen, eller mellan fingrarna, och får då ut blod, när de ätit, i sängen, på kudden, eller på fingrarna. Jag har alltid ett papper till hands, men man hinner inte alltid använda sig av det. Ungefär 10-15 / natt kan det bli som infångas och dödas, när de nu vuxit till sig igen, alltifrån ca 1 mm upp till ½ cm, beroende på.
Borde gå att klicka på bilden för att se det större. Den lilla bilden av Jesus korsfäst, är nog mer trogen hur korsfästelsen var, där den som hängdes upp på trä, faktiskt var spritt språngande näck. Vilket enbart det var en redig skymf.
Så i natt när jag vaknade och som vanligt började med att jaga vägglöss och ta död på de jag såg, började tankarna fara. Jag såg mig själv som den mördare av dessa vidriga små monster, som jag är. Och insåg att lika mycket som jag avskyr dessa vidriga små blodsugande monster, till vägglöss. Lika mycket hatar Gud när vi syndar. Faller gör vi alla emellanåt, vissa gånger kanske mer än andra.
När jag då tänkte på Gud, och hur jag när jag faller och syndar, är som en liten vägglus, äcklig och vidrig, så kunde jag inte låta bli att tankarna gick till vilken nåd och kärlek han visar mig, en äckligt nedlusad varelse. Och inte endast mig heller, utan alla som vill vara hans barn. Han gav sin enda son, lät honom, Jesus/Yeshua, betala priset för våra synder. Gud var så äcklad av synden som Jesus bar på sig, att han inte ens kunde se på sin egen son, utan vände sig bort.
Hur återgäldar vi detta? Och nu menar jag inte detta som ett fingerpekande åt de som faller och omvänder sig, utan jag gör i skrivande form det som Daniel gjorde, när han bad om förlåt för hela sitt folk. Hur återgäldar många detta? Det är kanske en form som vi hellre ska använda.
Jo, mängder av människor som är bekännande kristna, anser att nu ska det välkomnas in människor som vägrar omvända sig, och de ska också få kalla sig kristna, fast de lever kvar i sin synd. Hur tror vi att Gud ser på det? Här har Gud i sin kärlek till oss, haft sin son, Jesus/Yeshua, dö för alla människor, på det vidrigaste sätt som någonsin funnits. Och vi tillåter att detta offer som Jesus gjorde blir nedlusat, nersmutsat, neräcklat. Att vi inte skäms!
Det är ett under att Gud i sin nåd, trots att vi är äckliga småkryp när vi syndar, ändå väljer att älska oss. Det är rent obeskrivligt! Vem av oss har den omsorgen och kärleken mot någon kryp som vi avskyr? Inte då jag i alla fall. Nu vet jag att vägglöss inte kan bli frälsta, men jag har ändå inte samma medkänsla om dessa kryp som biter mig, så jag får utslag och klåda. Och många har inte ens samma medkänsla om andra människor, utan spyr ut sitt hat och sin galla över de som de inte gillar. Så allting handlar inte rent ut sagt om människa mot äckliga kryp, i många fall handlar det om människa mot människa.
Att inte inse vilken kärlek Gud har bevisat oss, genom att utge sin son Jesus, för oss, är vad det handlar om, när vi tillåter folk att få bli och kalla sig kristna, men slippa omvända sig från synden. Det är som att trampa Guds medkänsla och kärlek under sina fötter. Använda Gud som ett slags dörrmatta, att torka av sig smutsen på, för att använda en bättre jämförelse.
Gud älskar alla människor, därför har han gjort en väg som leder till evigt liv, istället för till evig död (helvetet eller eldsjön), den går genom Jesu offer på korset. Vägen är öppen för alla som vill ta emot det. Men vägen innebär också att man måste omvända sig från det liv man förut levde, och när man faller efter vägen, omvända sig på nytt igen, från den synd man begått.
Frälsningens gåva är fri, gratis, men sedan måste man arbeta på sin frälsning, tills man är framme vid målet. Arbetet handlar om helgelse. Inte för att vi, någon enda en av oss, någonsin kan bli helt helgade. Men det innebär inte, att vi inte måste arbeta på att vara heliga som Gud är helig, även om vi aldrig kan nå helt fram till målet.
Låt oss som kristna sluta att godkänna det som Gud har förklarat för orent.
Många idag skriker om väckelse! Men, väckelse börjar med att vi vaknar upp och inser att vi inte kan godkänna, det som Gud har förklarat för orent. Vi måste alla kämpa för att låta Guds ord, vara det som bestämmer vad som är ok och inte, och inte det som vi själva vill ska vara ok. Att vara en kristen är att sätta Gud och hans ord först och inordna sina egna tankar och idéer under det. Vill man inte det, så skall man inte heller kalla sig för kristen., så enkelt som allra helst.
Jag vill i mesta möjliga mån inte vara ett äckligt småkryp, i min frälsares ögon. Min önskan är att Jesus ska se på mig med välbehag, och att han en gång ska säga till mig; Välkommen in i min Faders glädje, du trofasta tjänarinna. Jag hoppas de flesta som läser detta, har samma önskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar