Är (The last Reformation) Den Sista Reformationsrörelsen biblisk?
Den
sista reformationen är en rörelse, grundad av Torben Søndergaard i
Danmark 2011, med ett kärnbudskap om att återföra kyrkan
till det "sanna evangeliet" och de metoder som finns
i Apostlagärningarna. Den sista reformationen erbjuder
utbildning av lärjungar genom sina Pioneer Training School =
pionjär träningsskola och Pioneer Leadership School = pionjär
lederskapsskola. Namnet "den sista reformationen" innebär
precis vad det låter som: den "första" reformen från
1500-talet var ett misslyckande eftersom ingen kyrka idag bär
"sann frukt". Den sista reformationen finns för att få
kyrkan tillbaka till fokus på lärjungeskap , hela de
sjuka och karismatiska gåvorna.
Den
senaste reformationsrörelsen har inget officiellt doktrinärt
uttalande annat än Apostlagärningarna. Søndergaards
följare anser att handlingar är den primära guiden för dagens
kristna. De är noga med att inte kalla sig en "kyrka",
eftersom de ser traditionell kyrklig struktur och
övning som extrabibliska.
Medan
den sista reformationen vill se människor komma till tro på
Kristus och växa i honom, främjar rörelsen vissa obibliska
läror. Först lär den sista reformationen ut att dop
i vatten är en en del av frälsningen. Dopet är inte
bara en symbol, enligt den senaste reformationen, utan en integrerad
del av att ta emot frihet från synden. Från deras officiella
hemsida: "När Peter stod upp och sa omvänd, som Jesus gjorde,
och bli döpt för din synds förlåtelse, som Jesus har
befallt oss att göra, så gör det. Låt oss lyda Jesus
och predika hela evangeliet. "Skriften lär oss att frälsning
är av nåd genom tro (Ef
2:8-9).
Att lägga till något religiöst arbete - som dop i vatten
- undergräver själva nådens koncept (Rom
11:6).
Ty
av nåden ären I frälsta genom tro -- och det icke av eder själva,
Guds gåva är det –
icke
av gärningar, för att ingen skall berömma sig.
Men
har den skett av nåd, så har den icke skett på grund av gärningar;
annars vore nåd icke mer nåd.
En
andra icke biblisk undervisning i den senaste reformationen
är "kickstart". Alla kristna måste vara "kickstartare"
enligt den senaste reformationen. det vill säga de måste alla lära
sig "att hela de sjuka, förkunna evangeliet, kasta ut
demoner, etc. genom att ta ut dem och visa dem hur man gör det".
De som är sjuka får lära sig "beordra smärtan /
sjukdomen att lämna." Tanken att vi ska prata med sjukdomar lär
Skriften aldrig ut. Tanken att varje kristen kan och borde hela
de sjuka står också i stark kontrast till biblisk undervisning. I
Nya testamentet var endast vissa
människor givna makten/kraften att hela andra,
och inte alla sjuka blev botade (2
Tim 4:20).
Erastus
stannade kvar i Korint, men Trofimus lämnade jag sjuk efter mig i
Miletus.
I Apostlagärningarna ägde
helande rum, men det fanns ett djupare syfte - det handlade
inte om miraklet utan om mirakelgivaren. Miraklerna i
Apostlagärningarna handlade om att verifiera till den förlorade
världen sanningen om apostlarnas budskap. Evangeliet har
aldrig centrerats om mirakel utan om att vara rättfärdigad
av Gud genom Kristi död och uppståndelse. Liksom vid de flesta
moderna "helanden” skiljer sig de som utförs av de sista
reformatoriska lärjungarna, från de som finns i Skriften på grund
av målgruppen av de skadade. Helanden registrerade i
Bibeln var inte av mindre värk och smärta. Jesus och apostlarna
helade dem med total blindhet (Joh 9), spetälska (Luk
17:12-15),
livslång förlamning (Apg 3:1-8) och ödem (Luk 14:1-4). De
uppväckte till och med de döda (Joh 11:38-44; Apg 9:36-42). De
sista reformatoriska lärjungarna inriktar sig på mindre saker –
styvhet i leder, ryggsmärta etc. - saker som sinnet eller
adrenalinet kan tillfälligt övervinna och få det att
verka som ett permanent helande. Lämpligt nog är
sådana helanden inte synligt uppenbara.
Och
när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa
stannade på avstånd
och
ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
När
han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för
prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
Och
en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad,
och prisade Gud med hög röst Luk
17:12-15
Och
Petrus och Johannes gingo upp till helgedomen, till den bön som
hölls vid nionde timmen. Och där bars fram en man som hade varit
ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta
vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han
skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen. När
denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i
helgedomen, bad han dem om en allmosa. Då fäste Petrus och Johannes
sina ögon på honom, och Petrus sade: »Se på oss.»När han då
gav akt på dem, i förväntan att få något av dem,sade Petrus:
»Silver och guld har jag icke; men vad jag har, det giver jag dig. I
Jesu Kristi, nasaréens namn: stå upp och gå.»Och så fattade han
honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans
fötter och fotleder styrka, och
han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i
helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han
lovade Gud.
Apg 3:1-8
När
han på en sabbat hade kommit in till en av de förnämligaste
fariséerna för att intaga en måltid, hände sig, medan man där
vaktade på honom.
att
en vattusiktig man kom dit och stod framför honom.
Då
tog Jesus till orda och sade till de lagkloke och fariséerna: »Är
det lovligt att bota sjuka på sabbaten, eller är det icke lovligt?»
Men
de tego. Då tog han mannen vid handen och gjorde honom frisk och lät
honom gå. Luk 14:1-4
Då
upptändes Jesus åter i sitt innersta och gick bort till graven. Den
var urholkad i berget, och en sten låg framför ingången.
Jesus
sade: »Tagen bort stenen.» Då sade den dödes syster Marta till
honom: »Herre, han luktar redan, ty han har varit död i fyra dygn.»
Jesus
svarade henne: »Sade jag dig icke, att om du trodde, skulle du få
se Guds härlighet?»
Då
togo de bort stenen. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: »Fader,
jag tackar dig för att du har hört mig.
Jag
visste ju förut att du alltid hör mig; men för folkets skull, som
står här omkring, säger jag detta, för att de skola tro att det
är du som har sänt mig.»
När
han hade sagt detta, ropade han med hög röst: »Lasarus, kom ut.»
Och
han som hade varit död kom ut, med händer och fötter inlindade i
bindlar och med ansiktet inhöljt i en duk. Jesus sade till dem:
»Lösen honom, och låten honom gå.» Joh 11:38-44
I
Joppe bodde då en lärjunginna vid namn Tabita (det betyder detsamma
som Dorkas). Hon överflödade i goda gärningar och gav allmosor
rikligen.
Men
just i de dagarna hände sig att hon blev sjuk och dog. Och man
tvådde henne och lade henne i en sal i övre våningen.
Då
nu Lydda låg nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus var
där, sände de två män till honom och bådo honom att utan
dröjsmål komma till dem.
Petrus
stod då upp och följde med dem. Och när han kom dit, förde de
honom upp i salen; och alla änkorna kommo där omkring honom
gråtande och visade honom alla livklädnader och mantlar som Dorkas
hade gjord, medan hon ännu levde ibland dem.
Då
tillsade Petrus dem allasammans att gå ut och föll ned på sina
knän och bad; sedan vände han sig mot den döda och sade: »Tabita,
stå upp.» Då slog hon upp ögonen, och när hon fick se Petrus,
satte hon sig upp.
Och
han räckte henne handen och reste upp henne och kallade sedan in de
heliga, jämte änkorna, och ställde henne levande framför den.
Detta
blev bekant i hela Joppe, och många kommo till tro på Herren. Apg
9:36-42
En
tredje icke biblisk undervisning i den sista reformationen
är dess inriktning på "befrielse" -tjänsten, tanken att
varje troende kan kasta ut onda andar. Ja, andlig krigföring
existerar (Ef
6:12),
men det finns inget bibliskt budskap för kristna att kasta
ut demoner och inget bibliskt exempel som visar exakt hur man
gör det. Om utdrivande av demoner var varje troendes jobb i
Kristus, så skulle det nya testamentet någonstans innehålla en
undervisning i hur man göra det eller instruktioner om vad
man ska göra.
Ty
den kamp vi hava att utkämpa är en kamp icke mot kött och blod,
utan mot furstar och väldigheter och världshärskare, som råda här
i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarymderna.
Andra
tvivelaktiga lärdomar i den sista reformationen handlar om
tungotalet och dopet i Anden, beteende som
avskild från frälsning. Bibeln lär ut att Heliga Anden kommer in i
en troendes liv vid frälsningens - om du är frälst, då har
du blivit döpt av Anden (1 Kor 12:13). Att tala i tungor var en gåva
i den tidiga kyrkan (1 Kor 12,14), men dessa tungor var kända språk
som används för att kommunicera evangeliet. Bibeln är uppenbar att
inte alla troende skulle få tungotalets gåva (1 Kor 12:30).
Ty
likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och likasom
kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra en enda
kropp, likaså är det med Kristus.
Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en
och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro
trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten
över oss. Kroppen
utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många. 1 Kor
12:12-14
Icke
hava väl alla helbrägdagörelsens gåvor? Icke tala väl alla
tungomål? Icke kunna väl alla uttyda? 1 Kor 12:30
”Min
(översättarens anmärkning) Jag tror visst gåvan av tungotal finns
idag, men inte på så sätt som många hävdar”
I
nästan alla offentliga uttalanden avslöjar Torben Søndergaard en
latent fientlighet mot kyrkosamfund och kyrkans styre. Inom den
sista reformationsrörelsen ser vi extremt dömande språk mot
kyrkan och en avvisning av bibliskt ledarskap inom kyrkan. Detta
är en återspegling av Torben Søndergaards djupare kamp, som
tror att Gud berättade för honom att kyrkan är så korrupt att det
är upp till honom att bygga om
den enligt Apostlagärnings-modellen. Målet som
Martin Luther, John Calvin, Ulrich Zwingli och de andra
reformatorerna hade var inte att inte förstöra eller
ignorera kyrkan utan att rena och omforma den.
Torben
Søndergaard lär också ut helighetsläran och tror att
det är möjligt att leva syndfritt och att frihet från synd är en
produkt av dop genom nedsänkning. De som är döpta har förmågan
att leva helt över synden. Men Skriften SÄGER något helt
annat. Aposteln Paulus talar om sin egen kamp mot sin syndiga natur i
Rom 7:15-25. Bibliskt har vi inget annat val än att erkänna att vi
fortfarande syndar (1 Joh 1:10). Att förneka att vi har någon synd
i våra liv är inget mindre än andlig stolthet.
Ty
jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke
vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.
Om
jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt
lagen och vidgår att den är god.
Så
är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.
Ty
jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan
är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag
icke.
Ja,
det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill,
det gör jag.
Om
jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör
det, utan synden, som bor i mig.
Så
finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen,
att det onda fastmer är tillstädes hos mig.
Ty
efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag;
men
i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag
som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag,
som är i mina lemmar.
Jag
arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? –
Gud
vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag,
sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men
med köttet tjänar jag syndens lag. Rom 7:15-25.
Om
vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare,
och hans ord är icke i oss. 1 Joh 1:10
Underliggande under många
av den sista reformernas doktrinära problem är det faktum att
de som "doktrinärt uttalande" använder en bibelbok som
inte är primärt doktrinär. Handlingens bok är en historisk bok
och inte en teologisk avhandling. Den sista reformationen gör ett
stort misstag i att ta berättelsen som kommando. Handlingen
berättar om en tid när de troende talade i tungor, men
det uppmanar aldrig alla troende ska tala i tungor. Den
senaste reformationen väljer också att ignorera handlingarnas
övergångskaraktär och tar händelserna i handlingarna som
normativa för alla troende i alla åldrar. Historien i
Apostlagärningarna är avsedd att visa hur Gud lade grunden till
kyrkan (Ef
2:20)
och hur Han övergick från Israel till kyrkan som sitt vittne i
världen, från den gamla förbundet till den nya förbunden, och
från Jesu tjänst till apostlarnas tjänst. Som ett resultat är
det väldigt få direkta mandat för kyrkan i apostlagärningarna -
våra instruktioner och deras teologiska grundval finns i breven. (1
John 1:10)
uppbyggda
på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är
Kristus Jesus själv,
Om
vi säga att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare,
och hans ord är icke i oss.
På
grund av dess betoning på helande och tungotal, dess
undervisning i pånyttfödelse genom dopet, dess avvisning
av kyrkans ledning och dess efterföljande av nya
uppenbarelser, är den senaste reformationsrörelsen inte biblisk.
