Var bättre än på gatorna i Harlem, New York City, skulle en scen kunnat utvecklas som så tydligt illustrerar den för-abortrörelsens sanna ansikte – ett ansikte förvrängt av ilska, intolerans och, i slutändan, våld.
Savannah Craven, en för-livet aktivist med anknytning till ”Live Action = levande handling”, gick ut på gatorna med ett enkelt uppdrag ... att engagera allmänheten i dialog genom att fråga "Vet du vad Planerat föräldraskap gör?"
Beväpnad med inget annat än frågor och en kamera, försökte hon belysa abortens bistra realiteter. Men de i för-abortfraktionen, alltid stöttepelaren för "val" och "tolerans", avslöjade återigen sina sanna färger när de konfronterades med en motsatt synvinkel.
En kvinna, som från början verkade villig att konversera, förvandlades snabbt från en passiv deltagare till en aggressiv angripare när hon insåg Cravens livsförstådda hållning. Utan provokation släppte hon lös en uppsjö av slag, riktade in sig på Cravens ansikte och lämnade henne blodig och blåslagen. Denna oprovocerade attack var inte bara ett angrepp på en individ utan ett uppenbart försök att tysta oliktänkande genom hot och brutalitet.
I efterdyningarna lyste Cravens motståndskraft igenom. Trots sina skador rapporterade hon omedelbart händelsen till New York Polisens Departement och sökte läkarvård. Ändå förblir hennes engagemang för för-livet saken oberörd, ett bevis på hennes mod inför den kontradiktoriska vänstern. .
Den här incidenten drar tillbaka det faner av hövlighet som för-abortrörelsen försöker behålla. De förespråkar "val", men när de står inför andras val att förespråka för livet, är deras svar inte debatt utan förnedring, inte dialog utan förstörelse. Hur rik är ironin att de som ropar för "kvinnors rättigheter" är de första att trampa på rättigheterna för kvinnor som vågar gå emot?
Den abortvänliga rörelsens hyckleri är lika bländande som neonljusen på Times Square. De fördömer våld mot kvinnor samtidigt som de utövar det mot kvinnor som Craven, som står som försvarare av de mest utsatta. De talar om medkänsla men visar grymhet och de kräver respekt men delar ut förakt. Är inte detta själva definitionen av dubbelhet?
Denna handling av fysiskt våld är bara ett mikrokosmos av det bredare våld som de stöder – det systematiska upphörandet av oskyldiga liv i livmodern. Om de så lätt kan motivera slakten av de ofödda, är det någon överraskning att de tar till angrepp på dem som motsätter sig deras ideologiska sakrament?
Deras händer är färgade, både metaforiskt och, som i Cravens fall, bokstavligen, med de oskyldigas blod.
I deras värld är livets helighet ett engångsbegrepp, kastat åt sidan som sopor. De döljer sin blodtörst i eufemismer och talar om "reproduktiva rättigheter" och "kroppslig autonomi", men verkligheten är mycket mer olycksbådande – en obeveklig strävan efter att släcka livet i dess allra mest begynnande skede och slå ner all opposition med hänsynslös glöd.
Låt dig inte luras av deras polerade retorik och låtsade välvilja. För-abort- rörelsen frodas på en grund av död och bedrägeri, och incidenter som attacken på Savannah Craven tjänar som skarpa påminnelser om deras sanna natur. Deras imperium är byggt på de oföddas gravar, och de kommer inte att stoppa någonting för att expandera det, även om det innebär att tillgripa uppenbara våldshandlingar mot dem som vågar stå i deras väg.
Masken har glidit och avslöjar det groteska ansiktet under. Den abortvänliga rörelsen har i sin ohämmade iver visat sig inte vara en förespråkare, utan ett förebud om döden och en våldsverkare. Och när de fortsätter sitt korståg, måste man undra: hur lång tid innan deras aptit på förstörelse vänder sig inåt och förtär till och med deras egen?
Längst ner på originalets sida finns en filmsnutt när Savanna blir slagen.
https://disntr.com/2025/04/04/pro-abort-assaults-and-batters-pro-life-advocate-in-harlem-streets/
Jag har valt att lägga in hela artikeln, då allt går att läsa på länken. Tänk om detta hade varit fallet när många kristna gick i tåg emot aborter på 90-talet, här i Sverige. Nu har jag inte hört om några sådana här incidenter i vårt land, inte ens nu. Kanske är vi mer toleranta mot oliktänkande, än de är i USA, men det lär komma dagar, när så inte är fallet.
Sorgligt är det dock, att en person inte ens ska kunna tala som vanligt, utan att en person ska slå en annan, för att de inte har samma ståndpunkt.
Är detta en värld som vi vill ha? En där inte allas åsikter är värda att åtminstone lyssnas på. Men för var dag som går, verkar världen bli mer och mer bak och upp-o-ner-vänd.
Skriften varnar oss ju för tiden när det onda ska ses som något gott, och det goda som något ont. Och det känns som att detta blir mer och mer hur vår värld ser ut.
