Nu har jag om igen råkat ut för att en person gav mig en kommentar om att ingen är perfekt (kommer inte ihåg det korrekta uttrycket), inte ens jag eller den själv. Så jag kommer ta upp detta lite kort.
Först och främst så säger skriften oss att ingen rättfärdig finns, inte en enda. Det är givetvis utöver Jesus, som ju var rättfärdig, och helt utan synd. Han var det perfekta offerlammet, vilket Han inte skulle ha kunnat vara, om han hade levt allt annat än helt rättfärdigt i Gud Faderns ögon. Och vare sig jag eller någon annan, som varnar, är så mycket lik Honom.
Nu kan jag givetvis inte tala för alla som varnar, men av de som jag följer lite grann, så har jag inte stött på någon som lever under den sortens villfarelse. Dock kan jag säga att i trosrörelsen, när vi var med där, så var det alltid tal om att vi var rättfärdiga, och som jag det, var talet inte att det var för att vi fick tillräkna oss Jesu rättfärdighet.
Vi är alla födda i synd, tack vare Adam och Eva, och vårt kött är i ständigt uppror mot vår ande, skriften säger oss detta. Det är alltså inte som demon-jägarna (dessa har själva gett sig namnet) säger, att allting är demoner, och när jag säger allting, så menar jag allting.
Allting som har med synd att göra, röka, dricka, äta för mycket, bli tjocka, tappa hår, nysa, hosta, skratta, gråta, det finns helt enkelt ingen hejd på vad dessa hävdar att det är demoner som ligger bakom. Och dessa ska drivas ut, inte bara ur ofrälsta, utan även ur frälsta, åtminstone var tredje månad behöver man, enligt dessa, göra det.
Skriften säger oss att; ”Lite syra gör hela degen sur”, d.v.s. lite fel i läran och hela läran blir fel. Tänk dig att du tar en tesked med bakpulver eller torrjäst och blandar det med ed tesked mjöl. När du väl har blandat det, så kommer du inte kunna ta bort alla små kornen av torrjäst, trots att det är olika färg på mjöl och torrjäst, och då kommer du inte heller kunna ta bort bakpulvret som har samma färg.
Blanda in felen och de finns där, du kan inte bara få bort dem. Allting måste då ryckas upp med roten, och fås bort. Har du en lära där felen ligger redan i grunden så måste hela grunden rivas och ett nytt bygge måste till, med Kristus som grunden. Detta är varför varningarna är så viktiga.
När vi varnar så kan vi inte heller själva hålla på med den synd, eller lära som vi varnar för. Så om jag varnar för NAR = Nya Apostoliska Reformationen och ”TR = trosrörelsen” , så kan jag ju inte gå på möten på ”NKC = Nordanstigs Kristna Center”, vilket är vår närmaste församling med NAR och TR lära. Jag kan inte heller varna för Ekumeniska rörelsen och sedan vara med på ekumeniska möten, skulle jag göra det, så gör det mig till en hycklare.
Med andra ord om jag håller på med en synd och varnar för samma synd, oavsett vad den är, så ser jag flisan i min broders öga, men inte bjälken i mitt eget öga, och jag dömer då en hycklande dom. Detta gäller även saker som att se på porr, vara ett fyllo, leva ut HBLTQ +++++, och andra synder. Jag måste först själv ta itu med synden i mitt eget liv, innan jag kan varna för något annat som är synd. Så enkelt är det.
Så om jag gick runt och inbillade mig att jag var perfekt i stället för den syndare jag är, då skulle jag inte alls kunna varna. Och om någon annan påpekar att jag har gjort eller sagt något fel, så behöver jag omvända mig, precis detsamma som de som håller på med villfarelse måste göra. Det finns inga speciella regler för den som varnar, där den får leva ut/vara engagerade i olika sorters synd. Samma sak gäller för oss alla.
Ska jag ta ett exempel som är färskt i mitt minne, så blir det OS invigningen, där jag faktiskt tog illa vid mig av spektaklet, inte i första hand för att de hade förlöjligat tavlan av da Vinci, utan överlag. Någon dag efter lästa jag det som pastor Anthony Wade hade skrivit, där han drog parallellen till åskans söner i bibeln, där de frågade Jesus om de skulle be ned eld från himlen över Samarien. Och jag kände mig träffad.
Jag översatta artikeln, och skrev över att jag kände mig som åskans söner måste ha gjort, vid den tillrättavisning de fick av Jesus. För det var som jag såg det ett korrekt sätt att agera.
Vi som varnar måste också omvända oss, vara villiga att se och lyssna, och inte minst inse våra fel. Om vi inte är villiga att omvända oss, och även erkänna våra fel och be om förlåt för dem, så kan vi ju inte varna andra, och säga till dem att omvända sig från det som de gör. Det är enkel matematik.
Skriften är vårat rättesnöre, och i mesta möjliga mån behöver vi föja vad den säger oss. Vi behöver hålla oss på den smala vägen, och inte vika av åt vare sig höger eller vänster. Det betyder inte att vi alltid ser igenom allting som är fel, och ibland behöver även vi som varnar få en tillrättavisning, vi står inte över den biten, eller har rätten att säga att vi behöver inte bli tillrättavisade.
Bönens om Jesus lärde oss, Fader vår, gäller även oss som varnar, och den bör bes dagligen, med ”förlåt oss våra skulder som vi förlåter dem som är skyldiga oss något”. Jag har läst ”The Didache” och i den rekommenderades de kristna att be Fader vår tre gånger/ dag. Vi måste vara villiga och ivriga att be om förlåt, och även förlåta andra.
Så till den som kanske tänker på samma sätt, att vi som varnar anser oss själva bättre och mer fria från synd et.c., så är svaret; Nej det gör vi inte (och det gäller de flesta av oss, törs jag med frimodighet säga). För oss gäller samma som för resten av tjänsterna, att vi ska möta en strängare dom. Så den som håller på med att varna och tar lätt på det, den har inte förstått allvaret i att göra det.
Och i mitt fall, ser ni att jag säger fel, eller gör fel, så säg till och ge mig en chans att göra om och göra rätt i så fall.
När det gäller falska läror, så är skriften klar och tydlig, Gå ut ifrån dem, avksilj er och kom inte längre vid det som är orent. Finns det absolut ingen församling alls som är någorlunda sund, där man bor, så kanske man måste vara i ett icke sunt samfund, vilket jag inte rekommenderar. Men vi är i behov av sunda kristna att ha gemenskap med, kanske kan man hitta något/några som är sunda att ha gemenskap med. En församling behöver inte vara en stor skara.
En församling kan vara där två eller tre är församlade, för skriften säger oss att Jesus är där mitt ibland oss, även om vi är så få.
Det jag säger här är inga hemligheter, utan vad skriften säger oss. Ingen av oss är perfekt, fri från synd, eller rättfärdig i och av oss själva. Vi får tillräkna oss Jesu rättfärdighet, Gud ser på oss genom det offer som Jesus gjorde för oss, och det är allt som krävs.
Det betyder nu inte att vi slipper arbeta på vår helighet, skriften säger ju till oss att vi ska vara heliga som GUD är helig.
